Hoppa till innehåll

Månad: juni 2012

Att idka skörlevnad som skörlevnad bör idkas

Jag är i August Strindbergs rum i ett hus på Runmarö i Stockholms skärgård. Där jag sitter satt han på 1890-talet. Han var i min ålder, berömd och ruskigt arg på allt och alla. På samma plats som han skrev novellen ”Silverträsket” skriver jag detta:

– IGÅR DRACK JAG ABSINT! –

Först såg jag ut så här, alldeles normal med min kompis Hasse i hans båt.
Först såg jag ut så här, alldeles normal med min kompis Hasse i hans båt.
Sedan fann vi absinten, som såg ut så här.
Sedan fann vi absinten, som såg ut så här.
Därefter installerade vi oss i vår knarkarkvart, förlåt Strindbergs knarkarkvart och eldade sockerbitar som vore det crack.
Därefter installerade vi oss i vår knarkarkvart, förlåt Strindbergs knarkarkvart och eldade sockerbitar som vore det crack.

Effekten blev att vi alla blev simmiga i blicken, log ett konstigt leende med 127 tänder och införskaffade varsin fyrkantig, väldigt obekväm monokel:

Naturligtvis är vi nu förtappade, nere i träsket, fast i rusdryckernas helvetiska fälla och lever ett sådant här liv:

Min förtjusning över absinten beror naturligtvis på att jag ju är en sådan skötsam person att jag, när jag stöter på något som är det minsta lilla syndigt eller olämpligt, kastar mig över just detta. Så länge det inte är lite farligt, förstås …

Först läser man ju på – och konstaterar att det i Ugglan (Nordisk Familjeboks andra upplaga) från förra sekelskiftet står:

Absint (grek. absinthion), en med malört (Artemisia
absinthium
) tillredd likör. Dess arom härleder
sig af en flyktig olja och dess bittra smak af
ett i malört förekommande kristalliserande ämne,
absintin (C16 H22 O5). Enligt senare tiders erfarenhet
i Frankrike verkar absint mera skadligt än de flesta
andra sprithaltiga drycker.

Vidare finner man att Strindberg satt där jag sitter nu och drack sin absint. Om man sedan sträcker ut handen och tar en av husets tusen böcker om Strindberg, så kan man läsa att karln råkade ut för både det ena och det andra på sina skrivarresor ut till Stockholms skärgård. Under absintens skadliga inflytande förstås. Och att han och Carl Larsson brevledes grälade om vem som hade gjort Erikssons Hilma med barn. Samt att detta även drabbade Ernest Hemingway, Charles Baudelaire, Paul Verlaine, Arthur Rimbaud, Henri de Toulouse-Lautrec, Amedeo Modigliani, Vincent van Gogh och Oscar Wilde. Men att absinten trots illasinnade rykten och faktiska förbud bara var lika onyttig som all annan sprit.

Silverträsk eller absintträsk – sak samma. Är skörlevnaden inte värre än så här, så kan jag helt klart leva med den. Kom, inspiration och fräls mig från … Ah. Oj. Det är grilltajm. Jag får helt enkelt försöka synda lite en annan gång. Normallivet väntar.

Share
64 kommentarer

Idag kollar vi på fopoll: Heja Lustig!

Hurra! Alla i publiken kommer från Sverige!

Utom de som kommer från Ukraina dårå.

Lika som … äpplen?
Lika som … lakan?
I 51:a minuten var jag jätteglad.
I 51:a minuten var jag jätteglad.

Sverige ledde med ett mål i flera minuter. Sedan gjorde Ukraina två snabba mål som gjorde att vi hemma framför tv:n kände oss så här under resten av matchen:

Ukraina leder med 2-1.
Ukraina leder här med 2-1.

Jag sparkade i kakelugnen och jag höll tummarna och gjorde armhävningar (oklart varför), men inget hjälpte. Vi (okej, spelarna i Sverige alltså) var klädda som drottningen på Nobelfesten, vilket var rätt snajdigt, men förfärligt otursbringande. (För vi förlorade förstås på grund av otur. Och mittfältet kom i kläm medan andra inte sprang tillräckligt snabbt i djupled och alla hade minsann känningar i ljumskarna. Förresten var domarn dum också.)

Drottning Silvia och Johan Elmander – lika som snedstreck.
Drottning Silvia och Johan Elmander – lika som snedstreck?

Jag känner egentligen bara till ett faktum som tröstar lite just nu:

Vi var i alla fall snyggare.
Vi var i alla fall snyggare. (Mellberg, Svensson, Larsson.)

 

Uppdatering dagen efter
Vi sörjer förstås fortfarande. Och skyller mest på de inte särskilt gula kläderna.

Och så vet man att man har fel fokus när man ser rubriken i N.Y Times här ovan och omedelbart tänker ”men vaddå, de spelade ju i söndags och det blev ju 1–1, hur kan det vara en lättnad för Spanien?”.

Uppdatering igen
(Stackars) Mikael Lustig får ta en stor del av den massmediala smällen för förlusten för att han vid hörnan som Ukraina stänkte in, inte stod där han skulle: vid ena målvaktsstolpen. Detta kallas att ”hålla stolpen”, och nu har en intensiv rörelse igångsatts häääär. (Det är bilder på ilskna fotbollssvenskar som visar att de minsann klarar av att hålla stolpen. Bra förklaring finns på Ajour.)

Här skulle han ha hållit stolpen.
Här skulle han ha hållit stolpen.

Uppdatering ännu en gång
I kommentatorsbåset har jag fått förklarat för mig att nu har denna hållastolpenkampanj mot Mikael Lustig gått för långt. Oavsett om han själv säger att det är okej för att han faktiskt missade sitt uppdrag, så ska han verkligen inte hållas till svars för förlusten och verkligen inte behöva stå ut med elakheter. Svenskarna är så svältfödda på fotbollsframgång att besvikelse gång på gång vänds till hat. Så ska vi ju inte ha det.

Eftersom jag och alla ni är snällast på nätet, ska vi från och med nu peppa Lustig och alla som i framtiden bara råkar stå fel, springa vilse i straffområdet eller filma sig till en stra… nä förresten. Där går gränsen.

Heja Mikael Lustig! Det var verkligen inte ditt fel att vi förlorade och vi ser fram emot kommande matcher med dig!

Share
46 kommentarer

Tutiluren! Hesa Fredrik! Larmkontroll! Krisinformation!

Viktigt meddelande!

(Liten rekapitulering först … i januari skrev jag om vårt tokiga, gamla hus och kommentatören LL99 lade då märke till att vi har en larmtuta som kallas tyfon på taket – och då kom jag på att jag när vi precis hade flyttat in skrev ett kåseri för Sydsvenskan om detta.)

Typisk tut-tyfon.
Typisk tut-tyfon.

Förr testades tyfonerna och Hesa Fredrik-tutorna i Sverige kl. 15 första helgfria måndagen i månaden. (Att tutandet kallas Hesa Fredrik sägs förresten bero på att krönikören Fredrik Rydqvist när larmet testades för första gången 1931 var lika hes som larmet. Att han just vid detta tillfälle var hesare än till exempel hesa Hildur, hesa Tord eller hesa Dagmar – eller alla andra hesa i Sverige – kan vi förstås ifrågasätta. Förmodligen skrev Fredrik en krönika om tillfälligheten.) Numera sker kontrollen bara en gång i kvartalet och igår var det minsann dags igen.

Det skulle alltså tutas i hela Sverige klockan 15:00. På Facebook ber Krisinformation.se alla att rapportera om de hör tutet, som under minst 2 minuter består av en 7-sekunderssignal som återkommer mellan perioder av 14 sekunders tystnad. När faran är över, långtutar det i 30-40 sekunder. Jag hade skrivit in det i almanackan och satt på alla möjliga olika larm för att inte glömma bort det hela och hade tänkt sätta mig på vakt uppe på taket och dessutom filma spektaklet.

Men. Ack. Klockan 13:15 uppsökte jag en läkare som tittade på mina sargade knän, skakade på huvudet, ropade på en sjuksköterska och satte igång att tömma ena knät på inflammerad vätska för att istället fylla det med kortison.

[Saknad bild på äckligt knä.]

Och när man har fått kortison i knät säger doktorn att man på inga villkor ska upp och klättra på tak. Så man beordrar förstås upp sin djefla man istället.

Han som tycker att det är bättre att filma på högkant, ja. Vårt område heter Mesta [meeeesta], det är det han nämner strax innan han blir filosofisk och börjar tala om fred i vår tid. När det inte började tuta klockan 15, skickade jag ut Sjuttonåringen på gatan för att fotografera det som inte hände.

1. Vår jätteek som påminner om en skyskrapa. 2. Den djefla mannen. 3. Grannens lärkträd, som påminner om en konstig frisyr. 4. Tyfonen.
1. Vår jätte-ek, som påminner om en skyskrapa. 2. Den djefla mannen. 3. Grannens lärkträd, som påminner om en konstig frisyr. 4. Tyfonen.

Jahaja. Nähe. Inget tyfontut. Sicket antiklimax. Och här sitter jag med silikon kortison i knät och kan inte … fast … jo. Jag kan väl hasa mig ner i källaren och titta till apparaturen? Vi kanske har belamrat den så att den har kvävts? Den kanske har dammat ihop!

Säg inget till min läkare, men jag gav mig stelbent ner i husets hjärta.

Det är den gula ni ska fokusera på.
Det är den gula ni ska fokusera på.

Där är den. Ja. Precis som på Louvren. Den ser ju inte ens smutsig ut, trots allt. Men vad står det på väggen där bakom?

"Alarmeringsanläggning för civilförsvaret." Coolt. Och den "får ej obehörligen sättas ur funktion". Nähe.
”Alarmeringsanläggning för civilförsvaret.” Coolt. Och den ”får ej obehörligen sättas ur funktion”. Nähe.

Men vänta nu, vad ser jag till höger? Säkerhetsbrytare! Vad kul, den kan man ju … vaff… Oj. Hoppsan. Här har det visst hänt något.

Nolla. Hörbarhet nolla?
Nolla. Hörbarhet nolla.
Share
59 kommentarer