Ja jisses vilken tur att det inte var Sverige som fick hålla OS i år. Invigningsceremonin i London var ett under av ickekoreograferad jätteapparat.
Först var hela innerplanen ett grönt jordbrukslandskap med bönder och levande får och getter och andra djur, sedan förvandlades det till ett industriområde med höga skorstenar och så läste Kenneth Branagh lite Shakespeare i hög hatt och suffragetter demonstrerade och så kom brittisk musikhistoria och så slängdes drottning Elizabeth ut ur en helikopter med James Bond och så spelade Rowan Atkinson Chariots of Fire … och så tackades barnböckerna och det brittiska sjukvårdssystemet för allt.
Förmodligen hade Sverige som värdland för OS viftat fram Orup och Loa Falkman. Och förstås Ling-gymnaster. Kanske hade Carola ställt upp lite? Ett stort tack till Socialstyrelsen? Och så kunde Bengt Feldreich få tända elden på slutet.
När alla länderna hade marscherat in, kom jag bara ihåg att tre länder hade basketspelare som fanbärare och att Sveriges stackars atleter såg ut som missfärgade humlor.
Samt att Tjeckien klev in på innerplanen med paraplyer i händerna och jättestora gummistövlar på fötterna.
Arctic Monkeys spelade Beatles, en farlig massa Mary Poppinsar föll från skyn, Paul McCartney spelade ”Jude”, Muhammad Ali dök upp men såg inte ens ut som Muhammad Ali, John Cleese, The Who, Chaplin, Slade, Rolling Stones syntes på skärmar flera gånger medan Spice Girls bara fick vara med indirekt eftersom David Beckham kom med den olympiska elden på en båt på Themsen utan att kommentatorerna en enda gång sa ”Burn it like Beckham”.
Det var faktiskt alldeles fantastiskt. Se en knappt två minuter lång sammanfattning, vetja.
Eller kolla på en liiite längre här. (Det står att man bara kunde se den om man bor i Storbritannien, men i så fall måste jag ha flyttat för det gick alldeles utmärkt.)
I flera månader till kan man se hela invigningen häääääär. (Nästan fem timmar långt, men då kan man ju spola lite om man vill.)
Mitt i nånstans funderade jag på om jag skulle be sonen plocka fram lilldatorn (som han av sin mor blivit ombedd att gömma för henne av disciplinskäl) för att kolla dina kommentarer om invigningen och ”hänga med båset” under tiden.
Men det verkar inte ha varit nåt lönt.
Jag hängde med maken och sonen istället.
Sonen säger sig nu ha två OS-minnen: När Bolt sprang förra gången och när Bond hämtade drottningen den här gången.
Att han sov i soffan och spydde i den strax innan invigningen i Lillehammer kommer bara hans föräldrar ihåg.
Missfärgade humlor … tja … när jag såg dem i en utzoomad bild så såg de ut som seriefigurfångar.
Från det ena till det andra. Såg just på en av gjuseungarna att de har två armband. Ett på vardera foten: ett grått och ett svart med S och siffra på. Det verkar varmt för de sitter och flämtar väldigt.
Själv kommer jag att minnas drottningens corgisar, hundarna som inte fick följa med i helikoptern och som stod där på slottstrappan och såg besvikna ut.
Och i fiskgjuseboet pågår just nu en intressant diskussion. Ungen (tonåringen) med nummer 9 har KLIVIT UPP på grenbarriären och ser väldigt flygfärdig ut, medan ett av syskonen försöker ta bort grenen i stället. Vilket inte är så lätt när brorsan/syrran redan står på den. Så nu smågrälas det lite i boet.
Aco o ve, Cecilia N., jag var ju fullt upptagen med att eeeeeh, vahettere … umgås! Det ska jag verkligen inte prioritera; det håller jag helt med om. Det blir andra bullar om två år, när vinter-OS avgörs i Ryssland.
Men tänk om jag hade realtidsrapporterat igår … Jag hade förmodligen skrivit att Myanmar borde ha hetat Burma eftersom de då hade kommit in tidigare innan alla blev så trötta, att de tre som dansade in under olympiaflaggan verkade gladast av alla, att Tysklands kläder var det hiskligaste jag har sett (babyrosa på tjejerna, ljublått på killarna) och att kommentatorerna verkligen borde ha pratat om det som hände istället för att hela tiden jämföra tillställningen med den satans generalrepetitionen samt att den där McCartneyfamiljen är lite överallt. (Pauls kinder hänger numera lite grann som på en bäver. Men var var Ringo?)
För övrigt anser jag fortfarande att jag borde få delta i OS som något slags rapportör. Fast nu har jag konkurrens: även Artonåringen vill dit.
Estelle, Estellan och Ester flåsar ju så att man hör det!
Du föregick ju i alla fall med gott exempel ju, Lotten. Jag umgicks ju också IRL.
På uppmaning mejlade jag en fråga till fälttävlanskommentatorerna och fick den rent av uppläst. Fast inte kopplat till namn. En svensk debutant ligger på … vad var det nu … femte eller sjunde plats!
Och japanskorna spöade ”oss” inte i fotbollen! (Men vilken tur att jag var på en vigsel och tittade så jag inte kom till tv-n förrän sista kvarten. Annars hade jag tappat varenda maska! Det hade ju varit läbbigt spännande förstod jag på hajlajtarna efteråt.)
Ester?
Namnbyte? Var det inte Estril tidigare?
Ah. Estrid? Hm. Det här är likadant som när jag ropar på mina egna barn och går igenom alla inklusive ett par kusiner innan jag hamnar rätt.
Jajusst Estrid var det ju. Passande. Hen har ju fått strida för maten för att kunna växa sig stor.
Fot-/ tarsrings-numrering.
S7,S8 resp S9.
Antager det är i omvänd ålderorsordning. Dvs S7 är Estrid och S9 Estelle.
Rätt iakttagelse? Nu är det ju svårt att se storleksskillnad på ungarna.
Off Topic.
Någon som informerat kronprinsessparet om dotterns namne i Estland?
http://www.expressen.se/nyheter/estelles-sommarhalsning/
FYI. Estrid för att hedra fiskgjuseintroduktören Niklas.
Ok, jag vet att ni inte bryr er om invigningen eller att Jörgen Persson nu ikväll vann sin första match (4-1), men for the record så tyckte inte alla lika mycket om det brittiska stöket.
Om Sverige hade haft OS … Du glömmer Lill-Babs; hon skulle ha sjungit Taube på invigningen, ackompanjerad av Benny A. på dragspel. Så klart. Våra fäjjmuss svidish toppartister.
Varför säjer alla atleter? Heter det inte idrottsmän? Eller idrottare?
Man skulle kunna tro att vi har börjat säga atlet nu på senare tid, men icke! Jag lutar mig mot SAOB:
… person som utmärker sig genom i hög grad muskulös och kraftig (kämpalik, herkulisk) kroppsbyggnad (och därför gör intryck af att ega mer än vanlig styrka).
• … den styfvaste atleten i stan. (Tidning för idrott 1897)
• Ling var i sin ungdom en athlet i styrka och vighet. ((1859).
• Blodfulla atleter, med muskler som spända trossar. (1893).
”De sekelgamla pilarna äro riktiga atleter.” (STRINDBERG 1897)
Atleter är för mig mer såna där kraftgubbar som starke Adolf eller så.
(Länken innehåller gammal text.)
Man säjer också numera kurator om utställningskommissarier, trots att kurator redan har en helt annan betydelse på svensk än curator på engelska. Vad är meningen med att röra ihop det genom att använda ett etablerat svenskt ord om något helt nytt och annat?
Och är den fanbärande ryttaren verkligen en ”muskulös och kraftig, herkulisk blodfull atlet”? Till exempel. Dina lösryckta exempel övertygar inte mej, Lotten.
Ack, you are hard to please, kära manaaaaascher. Men titta särskilt på basketspelarna som bar fana och säg mig sedan om inte just de var muskulösa och kraftiga, herkuliska samt blodfulla atleter.
Mums.
Svensk Etymologisk Ordbok.
atlet, ytterst från grek. athletḗs, till
athleín, kämpa, tävla, till áethlos, kamp.
I så fall kan ju alla kämpande/tävlande betecknas som atleter. Även seniga och smala som maratonlöpare.
Ja ja, vi låter allting betyda allting eller vad som helst så blir alla nöjda. Gonatt!