Som bekant lider jag av svår nostalgisjuka som inbegriper allt från ungefär 1500-talet till ungefär 1999. Pincenéer, platåskor, OS 1912, gammalstavning, nakenbilder på Ricky Bruch, utedass och uppslagsord som ”förbrytarfysionomi” får mig att lyckligt le samt förvånat förundras. Av den senare typen är den sovjetiska fotoboken som jag sitter och bläddrar i mellan allt annat som borde göras.

All text finns tacknämligt på ryska, engelska, franska och tyska. Vi får i förordet veta att ”just den sovjetiska fotokonsten ligger i framkant – liksom hela det sovjetiska samhället – och det som kännetecknar fotograferna är deras enorma experimentlusta och känsla för estetik”.

Fotograferna i Sovjet söker enligt boken ”nya vägar och ställer sig inte främmande för att fotografera överraskande motiv på ett fartfyllt sätt”.

Okej, stentrappor och vissnad persilja kanske inte manar till stordåd på grund av sin fartfylldhet. Men lite idrott då …?

Eh.
Ok, allt som har med basket är skön konst, det vet vi ju. Men det konstfulla i denna bild är att den är svårtolkad. Båda spelarna har hoppat väldigt högt och dessutom väldigt nära korgen och eftersom den vita handen är vänd i blockeringsläge och inte returdito har den mörkare handen tydligen skjutit. Och i så fall är bollen helt åt pepparn fel.
Låtom oss säga att det är något fel på perspektivet och att plankan egentligen sitter fem meter från spelarna; då kan det funka. Men spelarna borde i så fall vara mycket större än de är på bilden. Och vad jag vet fanns det inte svarta spelare i Sovjet på den tiden. Vad säger ni?
Fast nu vet jag vad de var bra på i Sovjetunionen! (Förutom då att spela ishockey, kasta slägga och paradera i raka led.) Brezjnev såg som 69-åring ut så här i amerikanska medier:

Pompidom! Tutelitut! Retuschering!

Jag läser lite mer i förordet, som inte har stått sig väl – men 35 år är ju 35 år, om än i ett sprucket krus.
”Vad har den sovjetiska fotokonsten åstadkommit 1977? Först och främst strävar den efter att ge en övertygande bild av verkligheten. Många av bilderna har trots de olika stilarna en sak gemensamt: de inspirerar åskådaren till komplexa tankar om den nutida människan och världen. Fotograferna visar hur människan regerar över sin egen värld och att världen är vacker om människorna är vackra och harmoniska.”
Tror fan att man behövde retuschera.
Nu är jag ju långt från en expert, men nog är det väl ganska vanligt att man tar bilderna lite innan man trycker fotoboken.
Jag ler också när jag ser utedass stavar med tre ess – här. (nu ska jag läsa klart)
Jag hann ju inte så långt … sovjretiska?
Jag måste faktiskt berömma dig, Pysseliten, som läser tills det kommer ett fel och då kastar dig in i kommentatorsbåset för att säkra att du faktiskt blir först med att påtala felet! Bra! Så ska det se ut!
(Och nu har jag redigerat.)
Pättitässer!
Förutom byte av husfärger och läppstiftsnyanser har jag retuscherat Rolf Wirténs frisyr i en bild tagen i motvind (Håret stod rakt upp) för en tidningsartikel. 1977 var det nog ovanligt, i början av 90-talet när jag jobbade med det var det fortfarande ganska komplicerat, idag fixar alla till sina bilder hur lätt som helst!
Åh Pysseliten har du också retuscherat med pensel? Jag har bara provat, det var precis i gränslandet när Photoshop slog igenom på riktigt. Väldigt pilligt var det med pensel.
SG, rättstavning är väl viktigare än att hålla sig till tråden?
Men vänta, nu ska ni sätta på tv:n: Sverige–Island i träningsmatch. Fyrans ljudtekniker är full och sänker och höjer ljudet hela tiden så att det känns som om man är på konstutställning eller nåt!
(Psst. Vi leder med 2-0.)
Och förresten — on topic — det finns fler bilder av den amerikanske fotografen här:
http://frankpicturesgallery.com/artists/davidkennerly/index.html
PGW, min pappa kan handkolorera, jag jobbade precis i gränslandet innan Photoshop. Inga penslar där. Företaget köpte in ett muskedunder kallat Color Work station, som tog en timme på sig att ladda upp en 70×100 affisch i 150 dpi. (Kan den ha varit på 70 MB?) Photoshop var en större revolution än mobiltelefonen, tyckte jag då.
Jag undrar hur man känner sig när man ser bilder av sig själv som inte är en själv. Om ni förstår vad jag menar.
2-1 och godnatt.
Muskedundret som kostat en miljon att köpa överlevde i ett år, sedan var tekniken ikapp och vi fick Macar med PS.
Jag är så glad idag. Tidigare idag fick jag ett sms som så att jag vunnit i Coca Cola world mobile något. En miljon pund! Det är ju tio millar. I morgon går jag in till chefen och säger vad jag tycker. Sen säger upp mej.
Jodå, Pysse. Men när det handlar om uppenbart fingertrubbel är det fortfarande pättitässer.
Men, PK! Vilket jäkla häftigt sammanträffande!
Jag vann också. Samma summa! Mitt problem är att jag inte har någon chef. Hur fanken gör man dårå?
Vann inte idag.
Men cheflös som jag är.
Vad skulle jag med pengarna till?
Nu var zlatan så dålig att han blev utslängd och fick gå och koka kaffe och micra bullar.
Inte då. Han skulle bara låta Willhellmnnsson spela lite.
Ang felstavningen.
http://www.expressen.se/sport/fotboll/em/chippen-om-missen-sagt-till-pa-skarpen/
Basketspelarna har fått lära sig att om man bara står och väntar på att en retur ska komma ner, så tar någon annan bollen. Därför tar de i allt vad de har och hoppar högre än korgen för att nå bollen. Möjligen försöker den mörkare spelaren göra någon form av alley-oop eller tip-in och den andre blockar.
Dieva, du ”undrar hur man känner sig när man ser bilder av sig själv som inte är en själv”. Testa att kolla på några nytagna bilder där du är med så förstår du! Funkar i alla fall varje gång för mig: ”Vem vem ÄR den där människan till höger? Liknar mamma lite. Eller kanske farmor?”
Jag ser varje morgon min pappa i spegelbilden. Känns sådääär.
Christer får härmed högsta poäng för den stilistiska poängen i ordet ”alley-oop”. (Och ni andra: det finns på riktigt, det ordet.)
Efter att ha titta fram och tillbaka mellan Brezjnev-bilderna kan jag bara tycka att den oretuscherade ser trevligast ut. Som du antyder så ser han kriminell ut i retuscherad form. Jag vet inte så mycket om honom, men det är ju möjligt att den ryska varianten ger en mer riktig bild ändå.
Jag skulle tro att Brezjnev var MYCKET nöjd med retuscheringen. Han visste ju hur det kunde gå. Kolla hur man retuscherat kamrat Nikolaj Ivanovitj Jezjov.
Före: http://www.karinenglund.com/wp-content/uploads/2011/10/Stalin-med-Nikolaj-Ivanovitj-Jezjov1.jpg
Och efter: http://www.karinenglund.com/wp-content/uploads/2011/10/Stalin-utan-NIJ.jpg
Exakt, Karin! (Fast ibland skulle även jag vilja försvinna som Nikolaj Ivanovitj Jezjov.)
Nä, hörni, nu åker jag på Kentkonsert.
OBS!
https://www.lotten.se/2012/05/sprakpolisen-uppmanar-lar-er-det-fett-7kt-3vliga-nyspraket-for-att-det-ar-ql.html/comment-page-1#comment-76087
Brödet såg gott ut.