Inte vet jag vad andra gör. Jag tror att de träffar gamla kolleger, gör bokfynd, kritiserar bedagade kändisar som har glömt att tvätta håret, luktar på antikvariska böcker, står i toakö, går runt och bara njuter av miljön och är ganska hungriga mest hela tiden. Se, här går M.A. Numminen och är hungrig:
Och här gör Lars Ohly bokfynd:
Här går folk in för att stå i toalettkö:
Själv fnittrar jag mest. Nu ikväll fnittrade jag såpass att jag fick muskelbristning i vänster tinning.
Ja, ok, jag pratar också. Hjälp vad jag pratar.
– Tyst, min mun, säger jag till mig själv högt och tydligt.
Men munnen den bara mal. Två tyska redaktörer (Pia Götz und Maria Dürig) som egentligen bara ville äta varsin köttbit på restaurangen som heter Babar, fick höra mitt prat mellan tuggorna. En bißchen ditten, ein bißchen datten. Vi försökte tillsammans komma på en bra titel på Dawn Frenchs bok ”A Tiny Bit Marvellous” som på svenska heter ”En liten smula underbar”. På tyska är det tydligen stört omöjligt att komma på något bra och tillräckligt oxymoroniskt och Dawn är visst hemskt svår att få tag på. När Pia und Maria frågade oss om vi (som var så initierade) var förläggare, sa jag helt frankt att vi var författare. Det kändes så bra att jag fortsatte att säga det resten av kvällen. När vi hamnade i en vansinnigt lång kö för att komma in på ett disco, ljög jag så friskt och fräckt att vi plötsligt stod och dansade som John Travolta och Uma Thurman utan att ha stått mer än 20 sekunder i kön.
Jag kommer förstås att få mitt straff. Man ljuger inte utan att karma kommer och sätter krokben runt kröken. Just nu piper det t.ex. alldeles förfärligt i mina öron. Och kameran har gått sönder. Jag har skavsår på vänster lilltå. Och minsann råkade jag inte köpa två sms-biljetter till spårvagnen. Ah well. Allt är i alla fall ein kleines bißchen wunderbar. Nur ein wenig erstaunlich?
Tycker inte att du var så långt ifrån sanningen. Du är ju författare till den här bloggen tex.
Men vad har hänt med kameran? Det är väl inte bara batteriet som är tomt?
Åh, tänk om du kan laga på distans, PK. Kamerans display (underligt svenskt ord, ja) säger.
”Fel. Tryck på avtryckaren igen.”
Det hände inget speciellt innan den lade av — jag lade den inte i svampsoppa eller kastade ner den i ett hisschakt. Jag har försökt att ”nollställa” den genom att ta ut batteriet, but noooo.
Tack, Hmm, då är jag bloggförfattare.
Det låter bekant, ska forska lite i saken.
PK: Det är en Nikon D60, förresten.
”En liten smula underbar” tycker inte jag är en bra översättning av
”A Tiny Bit Marvellous”. Jag personligen skulle hellre översätta det till ”Lite smått fantastiskt”.
Istället för display så kan du väl säga skärm om du vill hålla dig till svenska?
Att du har en D60 vet jag ju. Problemet verkar inte vara ovanligt, om det inte hjälper med att ta ur batteriet, minneskortet och ta av objektivet + göra rent alla kontakter och montera ihop allt igen, så är det nog något mekaniskt som har med slutaren eller bländaren att göra. Och då är det tyvärr verkstad som gäller. Har du tur så går det att laga med hjälp av att smörja och peta lite på kamerans inälvor (kul ord, älvor i magen liksom), annars krävs en reparation som kan kosta en bit över två tusen spänn (slutarbyte). Om du är modig/kunnig så kan du kolla om spegeln är nerfälld, när du tagit bort objektivet.
Fy på sig fröken lögnerska, men det var bra att du köpte två biljetter, för då slapp ju jag köpa nån 😛
Och var det verkligen du som ljög in oss på det där stället? 😉
Själv låg jag och försökte sova på min luftmadrass med ”som en boll” på hjärnan…. Ahhhh! Nu kom den tillbaka!
PKs tips känns riktigt bra. Samma hente mig ombord på M/S Tidefjord och då var det batteri ur som gällde.
Lotten har du provat med ett annat batteri?
Enligt denna länk så kan vara så att det är själva batteriet som orsakar felet.
Har hittat två fotobutiker i centrala Göteborg.
Butik 1.
Butik 2.
E alla på bokmässan och pratar lajv med Lotten eller varför är det så tomt här?
Håller andan. Väntar på besked om kameran.
Alla utom jag är på bokmässan och letar efter Lotten men hon är i Lund.
Jag är i London och letar inte efter någon.
Jag är på fest i Lund, dit jag kom i en bil som det nyss var inbrott i. Karma, karma, karma. Rapport kommer! (Men kameran funkar fortfarande inte.)
Lotten!?
Vi är alldeles blåa i våra anleten och behöver andas snart.
Var är du? Hur går det?
Du får springa till nästa inlägg, Skogsgurra!
Jag var i Aten och läste passande nog Dawn Frenchs bok. (Hur sätter man egentligen svenskt genetiv-s på ett engelskt namn?)
Man gör precis som du gjorde, PGW!
Var boken bra? I’m a sucker for roliga böcker ju.