När telefonerna ploppade upp i stugorna och bilarna började köra så fort att man befarade att förarna skulle dö av vinddraget, sades det att ”vi lever i underliga tider”.
(Se hur skickligt jag planterar ut ett citat sådär utan källa.)
Men hjälp, så pyttelite underligt det egentligen var vid förra sekelskiftet. Om man jämför med andra tider, vill säga. Ska vi ta 2011 som exempel? För det är året när Usama Bin Laden kanske dör och folk firar som tokar fastän en regelrätt rättegång hade varit det vettigare alternativet och en person som har dragit sig undan socialt liv för att twittra (?) råkar vara den ende som direktrapporterar om själva attacken:
Precis lika underligt är det ju att Sverige i dagarna förlorade mot Norge i hockey-VM. Men okej, det är förstås på en helt annan nivå. (Vilket jag förmodligen bara skriver för att det inte anses riktigt korrekt att som jag likställa terrorrelaterade världshändelser med hockeymatcher på gruppspelsnivå.)
För att få lite perspektiv i underligheterna som präglar olika tider, ska ni få se vad som utspelade sig i Kvällsöppet med Birgitta Sandstedt 1974. Men först – eftersom man i dessa dagar beordras att ”sätta sig upp” när man är dödssjuk och ringer efter ambulans – måste jag dra parallellen till Gary Engman, som dog för att ambulansen inte kom en dag år 2000. Och han var gift med nyss nämnda Birgitta Sandstedt. Allt hänger ihop.
Här har vi då det i dessa dagar lite underliga jippot i tv: journalister från Lektyr springer nakna in i tv-studion medan publiken knäpper händerna i knät och Birgitta skrattar.
Men det mest chockerande med bilden är ju det faktum att karlarna när de klär av sig nakna väljer att
- inte ta av sig skorna och strumporna
- ta på sig skor och strumpor efter att de har krånglat av sig kalsongerna.
Vabaha?
_____
Bitter uppdatering:
Jag är som vanligt inte först med bilden: se här!
Liten faktauppdatering:
Jag glömde ju att skriva om själva boken som bilden är tagen ur! Det är Lisette och Allan Schulmans bok ”Såg du?” från 1980. Och när jag nu tittar närmare på bilden ser jag att det står ännu en naken karl i kulisserna.
Den bild som han tar då och där skulle man ju vilja få tag på. För att inte tala om namnen på de tre som springer in.
Boken ”Såg du?” är en rekapitulation av svensk tv:s första 25 år. Allan och Lisette skriver i förordet att de ”på ett självsvåldigt och synnerligen subjektivt sätt plockat ut sånt som varit festligt, uppseendeväckande, chockerande, spännande, minnesvärt och roligt”. (De skriver genomgående skall istället för ska men sånt istället för sådant vilket är intressant ur ett förvirrat språkhistoriskt perspektiv.)
På det allra sista uppslaget ser man den lilla familjen titta på en tv utan bild. Men bilden är formad som en tv-bild så att vi som tittar på den ska få en känsla av att vi tittar på tv på några som tittar på tv – trots att Allans armbåge liksom bryter illusionen. Jättekonstnärligt.
Uppdatering med scoop:
I kommentatorsbåset avslöjas det att Lisette egentligen heter Elisabeth och att de röda hängselbyxorna på bilden här ovan är av manchester.
Jag tror att både du och Kalle Lind har sett den i nån annan blogg nyligen, jag vet att jag såg den för några veckor sen utan förklarande bildtext och tänkte Attans att jag inte hinner kolla upp vad det där handlade om. Men nu vet jag ju, tack vare dig och Kalle.
Sen vet jag inte om jag tror på den där ReallyVirtual-twittraren. Men jag är ju en ovanligt misstänksam person (just för att jag är så ovanligt lättlurad!).
PS Jag menar förstås att ni sett den utan att registrera den medvetet! Det var ingen antydan om plankning.
Fast jag såg inte alls bilden nyligen någon annanstans alls utan för första gången för 21 år sedan när jag köpte boken som den är tagen ur. (Som jag har glömt att nämna, ser jag nu!)
Det är en minns-du-tv-bok av Allan och Lisette Schulman från 1980 och jag köpte den i Bra Böckers fyndtält i Höganäs när jag jobbade på Nationalencyklopedin. Gissa om den är full av Forsyte, Skäggen, Hem till byn, Raskens och jag vet inte allt! Längst bak finns en bild på Lisette och Allan och två av sönerna, tittandes på en tv. Som inte är på.
Hm.
Stripp nu igen, hm…
Vad glada och fina de ser ut! Blev det tittarstorm? Rasade klagomuren för sedlighetspolisens våldsamma angrepp? Hm. Kanske inte, det var ju ändå -74. Fast några måste ha blivit upprörda …?
Ja, Raskens! ”Jag går väl för faen åt velket höll! ja!! VELL!!!”
Såja, nu har jag uppdaterat så att boken får cred.
(Ja, jag är lite väl ofta inne på det där med stripp, va?)
Hur kunde hon heta Lisette? Med en sån högljutt intellektuell far som hon hade. Namnet låter som nån sorts bindor eller tamponger. Ursäkta mina vulgära och jordbundna associationer. – Fast är man tillräckligt intellektuell i det blå kanske man inte känner till livets mera småttiga realiteter …? Men dottern måste ha haft en mor …
Ja, så kan man fundera.
Att du kommer in på det där med stripp, Lotten, det är bara naturligt. Du nalkas den andra puberteten.
Jag tror att teven är på och att de (dem, dom, dum) starka blixtarna till kameran får teven att se avstängd ut. Jämför med när solen står lågt och lyser in genom fönster på teven.
Stripp kan man aldrig få för mycket av så hejja på du bara Lotten.
Den lilla söta lintotten i röd plyschoverall är alltså Alex Schulman. Hihi.
Här kommer lite svar på stora frågor!
Håkan: Det är faktiskt röda manchesterhängselbyxor som vi båda har på oss, Alex till vänster och jag i mammas knä. Tack för länken förresten!
PK: Om jag minns rätt kom fotografen på dagtid och Sveriges Television hade inte särskilt mycket att visa så dags förutom en testbild, så vi fick instruktioner att snällt se in i med nyfiken blick i den gråa TV-rutan.
Gerbilen: Hon är född Elisabeth. Det blev Lisette nånstans på vägen…
Lotten: Vad roligt att se bilden! Jag kanske borde ta och bläddra lite i den, även om det är TV från en epok jag inte kommer ihåg.
För att undvika missförstånd här: Niklas här ovan är inte den vanliga Niklas Ejve som huserar i kommentatorsbåset utan Niklas Schulman, den lite mer tystlåtna brodern. Välkommen!
Och så till det allra viktigaste: jag hade också manchesterhängselbyxor! (Fastän jag är minst tio år äldre.)
Åh nu önskar jag (nästan) att jag hade på mig min bruna manchesteroverall igen. 70-talet kanske inte var så gräsligt ändå.
Joho, gräsligt, gräsligt, övermåttan gräsligt!
(Jag tittar på ”De överlevande” på kvällarna och alla är verkligen bruna. Manchesterbruna.)
Jag som tänkte komma in och besserwissra om bildskillnad på tv-apparaten som förklaring till den mörka bilden och så kommer det En Annan Niklas och talar om hur det egentligen var!
Ja Lotten du har rätt. Jag vet inte vad som flög i mig där. När jag var tonåring och fortfarande såg klart hatade jag verkligen den där overallen och allt vad den stod för. Men för en kort stund nyss fick jag för mig att den var mysig. Och god. *ruskar på huvudet*
Niklas, inte tycker jag du är vanlig inte!
Tack Luna!
”en till naken karl”. Heter det inte egengtligen(!) ”en naken karl till”, Frau Språchpolizei?
Frau Språchpolizei håller med, Plastfarfar — jag blev nog såpass till mig när jag såg en till naken karl att jag inte riktigt tänkte till. Till. (Ska ändra!)
Har ni apropå overaller sett Churchills?
En av streakarna lär ha varit Arne Lemberg, journalistlegend, beskriven i Jan Guillous första bok ”Det stora avslöjandet”.
Lemberg dödades tillsammans med en kollega från SvD i Uganda.
http://www.expressen.se/nyheter/arne-lemberg-dodades-av-idi-amins-soldater/
Välkommen hit, Leif! Och vilken intressant kuriosa!
Tack!
Staffan Heimersson har nämnt Lemberg, såg jag nu.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article21034459.ab