I morse när jag klev ut genom dörren för att sätta mig i taxin mot stationen, knöt jag min snygga piffsjal som en slips. (Piffjsal är en sådan där färgglad halsduk som inte värmer ett dugg men som får en att se lite mer proper ut än man egentligen är.) Slipsknuten måste ha varit en överslagshandling orsakad av kaos i simultanförmågeavdelningen, för det var alls inte meningen.
Jag och min sjal har nu kommit halvvägs och jag har fått tågfrukost:
Alla andra på tåget har också piffsjalar. Fast männens är mer som yllehalsdukar och alla är knutna som Erik Hamréns så att de ser halslösa ut. (Karlarna alltså.) Alla pratar högt i sina mobiler, men det gör inget för jag lyssnar och skulle snart kunna driva ett multinationellt företag för jag vet precis hur man säger och gör då.
Tyvärr vill medpassagerarna inte att jag drar ner rullgardinen för att stänga ute solen, så jag har byggt mig ett litet solfort för att kunna blogga om hur svårt det är att blogga i motljus:
Jag ska alltså föreläsa för 80-talet åhörare på Kungälvs sjukhus i eftermiddag. Men nyss kom jag inte ihåg att Kungälv hette Kungälv utan började yra om Kungsbacka och Stenungsund. Västtrafiks reseplanerare föreslog därför den ena dumma resan efter den andra och jag kände mig inte alls som den geografiredaktör jag en gång var på Nationalencyklopedin.
Äsch då, jag skulle nog ha bett om noggrannare instruktioner av arrangören, tänkte jag när jag konsulterade mejlkonversationen från i vintras:
”Med buss från Göteborg till Kungälv tar det cirka 20 minuter, sedan behöver du lite tid att komma till lokalen på Kungälvs sjukhus, cirka 10-15 minuters gångväg beroende på var du hoppar av bussen.”
Vilken buss? Vilken gångväg? Förbaskade lokalsinne till att vara lamt.
Men då! Då frågade jag på Facebook! (Ni märker att detta är ännu ett hyllningstal till det här nya sättet att kommunicera digitalt med människor som man ju egentligen inte känner?) Och Pseudonaja hoppade omedelbart in med perfekta instruktioner så nu vet jag att jag ska gå norrut på gatan där busstationen ligger och dessutom passera två korsningar!
Vänta nu. Norrut? Hm. Måste ladda ner en kompassapp.
Uppdatering:
Det bidde inte en kompassapp. De bidde en klockkompass. (Fast klockan har inget med saken att göra egentligen utan är bara en kompasshållare.)
Medan andra föreläsare håller till på hotell eller slott och äter lunch på manglade dukar, håller jag idag till i den här miljön:
Jag har något bättre än en kompassapp: en alldeles analog liten gammaldags kompass som hänger på nyckelringen. Finns hos Classe Ohlson. Ett måste för oss som helt saknar brevduvegener.
Ah. Självklart. Jag ska strax kliva av tåget och minsann leta upp en kompass. (Jisses, jag som är gift med en djefla orienterare kunde ju ha försett mig med en tumkompass hemma redan för 20 år sedan.)
Solen kommer värma (?) skönt i ryggen. Då går du norrut.
Jag hittade till Clas Ohlson i Nordstan utan kompass, men gick vilse inne i affären eftersom jag blev anvisad till hylla E31 när E14 var den rätta.
Nu är jag framme i Kungälv och har passerat både Ica och McD på vägen. Men Christo har varit här och packat in sjukhuset i grönt och blått omslagspapper.
/Kompassägare Bergman
Vad förvirrande att hyllorna på Clas Ohlson heter som livsmedelstillsatser.
Om man har både kompass på nyckelknippan och kompass och gps i mobilen så blir det extra förvirrande när de inte visar samma lika. Frustrerande eller roligt – ja, det beror på dagsform.
/Går alltid vilse (utom i Paris).
Trodde kompassapp fanns i grundutbudet i ajFånen?
Dessutom finns det väl en pil i Google maps numera som visar vilket håll man går åt?
Holy smoke! Vart tog solen och stjärnor vägen? Finns inte sunt förnuft, lite känsla och en stark känsla för äventyr kvar? Tänk så mycket man får se om man inte hittar rätt hela tiden.
Helt plötsligt blir jag varse vad det står: Det är 10-15 min promenad till sjukhuset från bussen! Går det inte buss ända fram till sjukhuset på alla sjukhus?
Eller är det så att sjukhuset är så stort att inomhuspromenaden tar 10-15 min?
Hm.
@Man Grey: Solen och stjärnorna hittar du bäst i appen Pocket Universe 🙂
Misstänkte något slikt. Jag får be barnen visa mig.
Och nu sitter jag och kompassen på bussen. Mot sydväst. För att det regnar.
Min resas mål är S:t Jörgen Park Resort, där jag ska föreläsa för jurister i morgon.
Oj! Vi krockade! Bussen krockade!
– Hej! sa bilföraren som körde in i bussen. Jag stod ju på min sida av vägen.
– Jamen du vet att bussar har större svängradie än bilar så jag måste ha lite av din vägbana.
Äsch, nu hör jag inte vad de säger. Bussens varningsblinkers är försedd med ett pip-pip-pip-ljud.
Nu får ni betsämma er! Stod bilen eller körde den in i bussen? Låt vara på sin väghalva.
(Om bilen stod still så måste det väl vara busschaufförens sak att låta bli att köra på den trots bussens svängradie.)
Hm. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det var. Men allt löste sig på ett alldeles för smidigt sätt: de bara skrev på papper och tog en bild på lite plåtmos och så for de åt varsitt håll.
Jag ville ju se hårtussar och knytnävar flyga genom luften!
1. Oj, vilken kuslig kulvert. Det er uhyggeligt!
http://www.youtube.com/watch?v=3yusFM7G5M8
2. Om inte jag minns helt fel så har min rara hustru en 3GS och därigenom en kompass.
3. På himlen finns en jättebra kompass som lyser jättemycket.
Problemet med sol och stjärnor är att det får inte vara några moln och så kan man behöva en analog klocka, som ju inte är så vanligt idag. (Fast jag noterar att Lotten är scout i det avseendet.)
Egentligen stack jag bara in näsan i båset för att meddela att min piffsjal är i siden, leopardmönstrat och inhandlad i Beijing. Inte slipsknuten.
(*skryt*)
Nä dra på trissor — ”min rara hustru”?
Brutala hustru, röriga hustru, ja. Rara … nej.
Men du är väl rar Lotten. Om inte Olle tänkte på en annan hustru?
rar adj. -t -a. sällsynt; söt, älsklig.
Jag tror på den första betydelsen.
Niklas, den första betydelsen påminner ju om den norska som väl är konstig eller något liknande?
Så du har varit i mina trakter idag, Lotten! Vad var det för föreläsning, på ett sjukhus? Fick vem som helst komma? I så fall är jag jätteledsen att inte jag gjorde det… Det går en buss till sjukhuset, förresten, med det passande namnet Kungarundan… Men den går inte så ofta. Det är en småstad men lite i ropet ändå med vinnarna från Biggest loser och Mästerkock. Och, inte att förglömma, Maria Brandin just nu i Mästarnas mästare. Lite lokalpatriot är man väl ändå…
Nej, A-K, tyvärr är det nästan alltid liksom ”stängda” föreläsningar som är köpta av institutioner eller företag.
Men varför inte? Ska jag råna en bank och åka på språkpolisturné?
Åh, Niklas, vanliga Niklas, det är förstås ”sällsynt” jag är! Jag är så rar så!
Jäää. Nu gjorde vi mål mot USA i hockey-VM.
(Egentligen hoppar och skuttar jag i mitt lyxiga hotellrum. Försöker bara verka lite coolt blasé.)
Och nu kvitterade USA.
(Fortfarande blasé.)
SVERIGE LEDER MED 4–1 EFTER ANDRA PERIODEN!
(Inte ett dugg blasé.)
Mor är rar. Mor ser far. O rara far. Far är ecklesiastikminister.
På tal om kompassen på himlen så ska det mycket moln till innan den blir oanvändbar för att konstatera vad som är norr, typ och söder, liksom. Men visst, en gråregnig dag i Göteborg så är det kanske svårt att gissa var ljuset kommer ifrån. Tar man utsagan ex oriente lux ad notam blir det helt förvirrat.
Far tror att mor är en orm.
Far har ju rätt.
O, en mor!
En rar mor som far.
Vad är det för fel på myrstackar och mossa på träden nu då? Förutom att de kanske inte finns utefter gatorna i Kungälv.
En klockkompass har jag i handväskan. Och en liten platt termometer. Men inget läppstift.