Tag Archive for: dåtiden

You are here: Home / dåtiden

Posts

Jag hade kunnat ge min vänstra arm för att … ♬

… få resa i tiden. Men utan att stöka till i universums ordning eller påverka framtiden, störa Michael J. Fox eller för den delen rubba Einsteins cirklar. Jag skulle bara gå omkring och registrera och anteckna lite.

1930s-hat-fashion-timeline-1930-to-1940

På riktigt – jag skulle verkligen kuna offra en arm för att få

  • känna hur det luktade i London 1848
  • prata lite med Claudius år 50 e.Kr.
  • köpa en vårhatt 1935
  • ta studenten 1953
  • ockupera Mullvaden 1978
  • se Michael Jordan spela basket live när som helst
  • känna på folkskolans undervisningspedagogik ungefär 1950
  • gå på fest 1922
  • smuggla danskar till Sverige ungefär 1943 (inbillar mig förstås att jag hade varit en hjälte)
  • ockupera Kårhuset 1968
  • klafsa omkring i leran under Woodstock 1969
  • delta i tillblivelsen av Njáls saga i slutet av 1200-talet.

woodstock

Vart min vänsterarm skulle ta vägen om jag fick chansen att ge bort den, vet jag inte riktigt. Den väger tydligen förvånansvärt mycket (fast mindre än min högerarm), så förmodligen skulle jag gå snett och få ont i ryggen och börja gnälla över det också. Kanske skulle jag kunna ge den till Rick Allen?

Vilket för oss till den sjätte av sju utlovade 80-talslåtar: Def Lepards ”Animal”. Videon är en underlig röra av musiker i cirkusmiljö, men framför allt sitter den enarmade trummisen och spelar alldeles ensam i en … djurtransport?

(Han syns tydligt efter 1,13.)

Share
/29 Comments/by

E-smoke gets in our eyes

smokeeyesJag har slösat bort halva dagen (lätt överdrift: det var alls inget slöseri faktiskt) med att leta efter cigarettbilder i mina fotoalbum. Någonstans ska det väl finnas en person som puff… näe. Man ser att mamma på ett misstänkt sätt kryper in under fläkten på en bild och jag minns hur vedervärdigt det var att åka bil med min amerikanska familj där pappan rökte och rökte och rökte under bilkörningen. Och inte fick jag öppna fönstret heller. (Air conditionen skulle ju ha saboterats då.) Hemskt. För att inte tala om snögrotteincidenten 1977.

När jag för ett par veckor sedan var i England hos min kusin, dök de där konstiga, relativt nya rökpiporna upp. Kusinbarnen (som är jättevuxna även om jag kallar dem ”barn”) bolmade på för fullt och ja ba:

– VAVA… va gööööör ni, hur funkar det, jag måste fotografera å så spännande, kan jag få testa?

ecigg_man

Här är den: e-ciggen.

e-cig

En manlig variant.

ecig_kvinna

Och så den lite smäckrare, kvinnligare modeschangen.

Man puffar alltså på den precis som på en vanlig cigg, men det är bara vattenånga som kommer ut ur munnen. Nikotinet kommer ur manicken och in i kroppen precis som ur ett helt vanligt rökverk, men man drar inte ner skadlig rök-rök i lungorna. Och så kan det smaka precis vad som helst.

Tänk er nu de allra vanligaste 300 smakerna som ni kan komma på från ptja, en grön banan till en gammal dansk ost; alla smaker ni kan komma på, finns som e-ciggs-smak. Det finns även t.ex. ”kubansk cigarr”, ”jordnötssmör” och ”söt-sur kyss”. Och så är de ju så snygga …cigg_olika

Man vill ju börja röka bara för att vara cool. Och färggrann. Precis som förr i tiden: ciggen som snygg accessoar [aksesoar]. Om man inte väljer en fulare usb-variant förstås …

Ecig_USB_charger

Sexig design, va?

Men vad händer då i e-ciggen? Jo. I patronen finns smak/nikotin-vätskan. När man ”tänder”, nuddar en liten vätskeindränkt vaddtuss (eller en liten veke) en batteridriven glödtråd. Puffelipuff, kom min mun och sög in och drog ner ånga i lungorna och gääääsp, så var det inte mer med det. Så jag återgick till champagnen.

Och nu ska ni få vara med om en liten tidsresa.

Cigarett-vett och -etikett från 1961!

eatsmoke partysnugga sverigegatusmoking smoke_men_kv

Det här med att rökare inte ska slänga fimparna på marken, brukar däremot och tyvärr sällan påtalas när det gäller rökningsuppfostran …

1922

Om jag hade levt på 1920-talet hade jag gått omkring med en äkta cigg i långt munstycke hela dagarna, eftersom det ju ser så coolt ut.

Share
/43 Comments/by

Vad är minnesvärt?

Djeflatjuvmannen älskar hängmappar.Som min djefla man tjuv- och attackskrev (se bild) här på bloggen igår (okej, han frågade om lov utan att jag lyssnade och jag svarade ja som om han hade bett mig om lov att ta ut soporna eller annat självklart) så kommer ni att under hela augusti bli tvungna att splittra er uppmärksamhet mellan denna pyttipannablogg och den mycket mer nischade minnesvart.com.

Dessutom är det ju kryss i almanackan den 16 augusti, så när 1 september äntligen infaller kommer vi alla bara att sucka av trött lycka och inse att herrejävlar det är ju bara tre månader kvar till julkalenderns första lucka öppnas.

Snart ett år sedan. Hjälp.

Men nu ska vi se om vi med gemensamma krafter (inspirerad av en fråga i gårdagens bås) kan lista några personer som är födda efter 1980 och som med Sverige som utgångspunkt har skapat något som vi kan ana är minnesvärt även om, säg, en 20 år. Eller 40 år? Kanske 100 år?

(Definitionen av just ordet ”minnesvärt” kan ni själva få fundera över utan mina pekpinnar.)

En avspänd Olsson.Jag kan rabbla föttifjuttron idrottsstjärnor (Christian Olsson, bröderna Sedin, systrarna Kallur, Anja Pärson, Carolina Klüft, Marcus Hellner, Charlotte Kalla och Zlatan) men har svårt att komma på en enda författare, bildkonstnär, politiker, upptäcktsresande eller en tiljornas och estradernas aktör. Grabbarna i EMD? Gustaf Fridolin? Robin med talkshowen? Shima Niavarani?

Tomas Tranströmer debuterade (och kallades geni) vid 23 års ålder. När Ingmar Bergman var 30 år hade han skrivit och/eller regisserat åtta filmer. Fast å andra sidan – Selma Lagerlöf debuterade inte förrän hon var 33 och Astrid Lindgren fick ju vänta tills hon var en gammal gumma på 37 innan Pippi Långstrump slutade refuseras. Om vi ska kliva lite längre fram i tiden finner jag att Henning Mankell debuterade som 25-åring och att ABBA-medlemmarna var i 20-årsåldern när de fick sina första skivkontrakt – Agnetha blott 17.

Så borde jag inte redan nu kunna ana framtidens riktigt minnesvärda insatser på andra områden än idrott? Joooo. (Hjälp mig!)

Darins sammetslena ögon?En titt i kristallkulan nu: Måns Zelmerlöv blir som en Björn Skifs eller Jan Malmsjö medan Darin blir en Lasse Lönndahl. Amanda Jensen och Marie Picasso blir som Brita Borg respektive Ann-Louise Hanson medan hockeylirarna Oliver Ekman-Larsson och Magnus Pääjärvi-Svensson båda två kommer att kapa ett av sina efternamn. Proffsbloggarna kommer att få Nobelpris i tiotalet helt nyskapade kategorier, Ludmila blir president för Internationella olympiska kommittén och själv kommer jag att förvandlas till Doctor Who nu på söndag.

Share
/163 Comments/by

Allehanda, nutida problem

Men det är då själva tusan vad man ska kunna lösa alla problem!

Ibland sitter vi till mans och pokulerar om nutiden och dåtiden och kommer överens om att det hade varit skönt att slippa välja. Att slippa skolval, elbolagsval, bankval, kanaldistributörsval och nästan även riksdagsval. Vi gnölar om modern tekniks krångliga funktioner och enas helt enkelt om att det var bättre förr.

Alla parkeringsbiljetter tar som vanligt evigheter att byta.

Alla parkeringsbiljetter tar evigheter att byta. Och inga slantar har jag i fickan.

Jag föreläste i tisdags i Alvik – som ligger i Stockholm enligt mig, men enligt kännarna är det en förort utanför tullarna som ligger i … Alvik. Jag råkade först sluddra på tangenterna och köpa TVÅ sms-biljetter till tunnelbanan, vilket är precis så irriterade som man kan tänka sig. (Allt som man inte kan skylla på besvärande omständigheter utan bara sig själv, är extremt störigt.)

Jag var helt solo med mina två t-banebiljetter.

Jag var helt solo med mina två t-banebiljetter.

I rulltrappan spillde jag dyrkaffe på en plötsligt väldigt arg man och dessutom kunde jag inte svara på vad klockan var när en liten kille frågade eftersom min telefon dog – förmodligen av sms-biljetts-chocken.

Och så var det ju det här med datorn. När mina föreläsningar om det svenska språket och skrivreglerna startar, är det som en nedräkning inför Apollo 11:s avfärd. Jag har liksom planerat. Jag vet vilka knappar jag ska trycka på och vilka frågor jag kommer att få. Om datorn då inte är kompatibel med föreläsningslokalens datorkanon, uppstår problem. Trestegsraketen snubblar redan på ett, liksom.

Och det är nu vi kommer till pudelns kärna: det är då själva tusan vad man ska kunna lösa alla problem! (Ja, jag upprepar mig. Det är ett stilistiskt grepp. Ah, strunt samma.)

Jag försökte fixa datorproblemet, bad personalen fixa datorproblemet och ringde sedan min djefla man och bad honom att på distans fixa datorproblemet medelst trolleri. Men nej. Det var bara att gilla läget, ta bollarna på volley och krydda med en och annan klackspark.

Och nu visar det sig att datorn – den som dog samma dag den började användas – lider av en inbyggd ”bug”. Som människor som arbetar som jag är jätteirriterade på.

Och på tunnelbanan mot Centralen igen var jag verkligen inte ensam.

Och på tunnelbanan mot Centralen igen var jag verkligen inte ensam.

Nog om detta, för nu dyker nästa problem upp.

Gamla Kexet (f. 1987) lider av allehanda krämpor och måste fräschas upp lite. Vattenpumpen gick sönder under resan från Lund i måndags, oljefiltret och tändstiften behövde bytas och banne mig är det inte nåt skumt i växellådan också. Och vem ska fixa detta?

Ehum. Trarajdiraaaa. Det är då själva tusan vad man ska kunna lösa alla problem! (Ni ser, stilistik och upprepning is my middle name.)

Ehum. Trarajdiraaaa. Det är då själva tusan vad man ska kunna lösa alla problem! (Ni ser, stilistik och upprepning is my middle name.)

Här är den gamla vattenpumpen när den nya hade kommit på plats.

Här är den gamla vattenpumpen när den nya hade kommit på plats.

Och här är kalsongerna som jag hittade i nedre högra hörnet av motorutrymmet.

Och här är kalsongerna som någon måste ha glömt i nedre högra hörnet av motorutrymmet.

Dessutom har sekruttbil nr 2 (f. 1997) fladder i bromspedalen och rassel i avgasröret, medan luftavfuktaren i källaren har damm i motorn medan källarfläkten har fukt i luftrören. Det är då själva tusan vad man ska kunna lösa alla problem!

Och så var sockret slut i affären.

Och så var ju sockret slut i affären.

Men. Äsch. Det är många grejer på en plog också – och jag slipper i alla fall att stoppa strumpor. Idag (torsdag) ska jag föreläsa i Göteborg och i väskan har jag inte bara min nya dator, utan även en lånad, gammal trotjänare. Håll tummarna nu för att sms-tågbiljetterna anländer som de ska och sladdarna är på plats samt att tåget kommer fram i tid.

Fotnot
Jag förstår att ni är imponerade över att jag på egen hand bytte oljefilter, vattenpump och tändstift. Var inte det – det var inte jag som gjorde’t. (Det är då själva tusan vad få problem jag kan lösa på egen hand.)

Share
/42 Comments/by

Underliga tider

När telefonerna ploppade upp i stugorna och bilarna började köra så fort att man befarade att förarna skulle dö av vinddraget, sades det att ”vi lever i underliga tider”.

(Se hur skickligt jag planterar ut ett citat sådär utan källa.)

Men hjälp, så pyttelite underligt det egentligen var vid förra sekelskiftet. Om man jämför med andra tider, vill säga. Ska vi ta 2011 som exempel? För det är året när Usama Bin Laden kanske dör och folk firar som tokar fastän en regelrätt rättegång hade varit det vettigare alternativet och en person som har dragit sig undan socialt liv för att twittra (?) råkar vara den ende som direktrapporterar om själva attacken:

Han kallar sig Really Virtual och hans tweets är skrivna nerifrån och upp.)

Han kallar sig Really Virtual och tweetsarna är skrivna nerifrån och upp. Han kunde inte sova för de ämrans helikoptrarna som for omkring och höll på.

Precis lika underligt är det ju att Sverige i dagarna förlorade mot Norge i hockey-VM. Men okej, det är förstås på en helt annan nivå. (Vilket jag förmodligen bara skriver för att det inte anses riktigt korrekt att som jag likställa terrorrelaterade världshändelser med hockeymatcher på gruppspelsnivå.)

För att få lite perspektiv i underligheterna som präglar olika tider, ska ni få se vad som utspelade sig i Kvällsöppet med Birgitta Sandstedt 1974. Men först – eftersom man i dessa dagar beordras att ”sätta sig upp” när man är dödssjuk och ringer efter ambulans – måste jag dra parallellen till Gary Engman, som dog för att ambulansen inte kom en dag år 2000. Och han var gift med nyss nämnda Birgitta Sandstedt. Allt hänger ihop.

Här har vi då det i dessa dagar lite underliga jippot i tv: journalister från Lektyr springer nakna in i tv-studion medan publiken knäpper händerna i knät och Birgitta skrattar.

Snoppar + skägg + dokumentation = streaking.

Snoppar + skägg + dokumentation = streaking.

Men det mest chockerande med bilden är ju det faktum att karlarna när de klär av sig nakna väljer att

  1. inte ta av sig skorna och strumporna
  2. ta på sig skor och strumpor efter att de har krånglat av sig kalsongerna.

Vabaha?

_____

Bitter uppdatering:
Jag är som vanligt inte först med bilden: se här!

Liten faktauppdatering:

”Spring ni före. Kommer strax. Jag ska bara ta en bild.”

”Spring ni före. Kommer strax. Jag ska bara ta en bild.”

Jag glömde ju att skriva om själva boken som bilden är tagen ur! Det är Lisette och Allan Schulmans bok ”Såg du?” från 1980. Och när jag nu tittar närmare på bilden ser jag att det står ännu en naken karl i kulisserna.

Den bild som han tar då och där skulle man ju vilja få tag på. För att inte tala om namnen på de tre som springer in.

Boken ”Såg du?” är en rekapitulation av svensk tv:s första 25 år. Allan och Lisette skriver i förordet att de ”på ett självsvåldigt och synnerligen subjektivt sätt plockat ut sånt som varit festligt, uppseendeväckande, chockerande, spännande, minnesvärt och roligt”. (De skriver genomgående skall istället för ska men sånt istället för sådant vilket är intressant ur ett förvirrat språkhistoriskt perspektiv.)

På det allra sista uppslaget ser man den lilla familjen titta på en tv utan bild. Men bilden är formad som en tv-bild så att vi som tittar på den ska få en känsla av att vi tittar på tv på några som tittar på tv – trots att Allans armbåge liksom bryter illusionen. Jättekonstnärligt.

Monstret ovanpå tv:n är nog en tidig videobandspelare.

Monstret ovanpå tv:n är nog en tidig videobandspelare.

Uppdatering med scoop:
I kommentatorsbåset avslöjas det att Lisette egentligen heter Elisabeth och att de röda hängselbyxorna på bilden här ovan är av manchester.

Share
/24 Comments/by