I tisdags stal en avskyvärd amöba till blötdjur Sextonåringens enligt alla konstens regler fastlåsta cykel vid järnvägsstationen. Pottsorkar och pajasar som stjäl cyklar vill jag hänga upp i öronen och sedan spela Larz-Kristerz’ cover på Purple Rain för tills de ångrar sitt erbarmliga tilltag.
Jag tycker alltså verkligen, verkligen illa om cykeltjuvar.
Hur som helst. Till saken. Sextonåringen måste ju ha en cykel. Ett begagnat underverk hittades i en annons som förde oss till Vingåker. Inte kan man åka en timme hemifrån utan att göra något på vägen, så vi bestämde oss för i tur och ordning utflykt, badpaus, cykelhämtning och slottsbesök. De fyra barn som ville hänga på fick dessutom uppleva ett fantastiskt träd.
Eller fantastiskt och fantastiskt. Hm. Om jag ska vara ärlig så var det ett väldigt tråkigt träd. Precis som att slottet var ett väldigt tråkigt slott och Vingåker ett tråkigt samhälle.
Förlåt, Vingåker! Vi vill tycka om dig (med outletbutiker och billighetsporslin och fina cyklar), men … nej. Inne i Säftaholms slott (som ses på bilden överst) gick vi omkring och sa ”men va, hur tänkte de nu?” och ”kolla, en luftfläkt till” samt ”ett läsrum utan böcker!” tills vi äntligen kom ut.
Maken till slöseri på slottskuriosa har jag då aldrig varit med om! I och för sig finns det en intressant utställning med kvinnliga konstnärer, men … men … men … SLOTTET då? Jag vill ju veta vad som har hänt på slottet och hur de levde, om det som hände under Gustav Trolle Bondes tid, hur det kom sig att slottet stod tomt, få veta allt om åren när det var ”lekstuga för Vingåkers barn och ungdom” (!), ”skolhem för gossar” och när det hyste arbetsmarknadsstyrelsen. Och hur i hela friden det kommer sig att det är så fult renoverat. (Se än en gång på den översta bilden.)
I ett rum fanns en fullständigt fantastisk himmelssäng. Men när den var ifrån och vem som hade använt den och hur det kommer sig att denne har lämnat några persedlar på täcket, vet jag inte.
Kom igen nu, Vingåker! Jag älskar svenska småstäder, men förvalta de pärlor ni har: ta fram kuriosadeltaljer, inred Säfstaholms slott så att man känner att man är på besök i dåtiden! Behåll gärna bröderna Östermans och de andras tavlor, men fyll på med fakta, fakta, fakta och åter fakta! Heja heja!
Vilket fantastiskt straff du tänkt ut för cykeltjuvar! Inte för att jag hört Larz-Kristerz men bara att läsa namnet kan jag tänka mig vilket hemskt straff det måste bli.
De där plastblommorna är väl kanske väldigt tidstypiska för 1980-talet då renoveringen av slottet gjordes. Kanske renoverarna tänkte fel!
Åkte förbi V-åker i påskas och alla var hungriga och vi fastnade för skylten Påskbuffe. Det var det snuskigaste och äckligaste jag varit med om. Om vi inte hade varit så desperathungriga så skulle jag inte ätit där ens om jag fått betalt. V-åker är ingen ort man längtar tillbaka till.
Vad jag ångrar lite är att vi igår inte åkte in vid skylten där det stod:
GRIS-
CAFÉ
Resten av vägen hem analyserade vi denna lilla skylt.
Jag blir nästan nyfiken på Vingåker.
Skulle jag vara cykeltjuv och få ett musikaliskt straff, så skulle ”Keep on walking, keep on walking” med Salem Al Fakir vara den ultimata pinan. Den låten spelas när jag går till sängs, den spelas när jag vaknar och den spelas just nu när jag skriver det här.
Jag antar att det är de vedervärdigt oslottsliga fönstren du åsyftar på den översta bilden.
Oslottsligt golv, oslottsliga fönster, otidsenliga gardiner (1988?), de gröna trädgårdspergolarutorna som ska … vaaaaaaad? Och så plastblommorna och kylfläktarna och stolarna.
(Nu låter jag mer upprörd än vad jag egentligen är. Men det kändes, sanna mina ord, som ett litet helgerån. Om de nu finns små sådana.)
Ack, Gunnel. Jag står ut med Salems sång finfint. Och hör den nästan aldrig! (Bilradion vår är lika antik som resten av bilen.)
Oki. Jag såg rutorna (slottsmönster) men inte kvaliteten.
Men pergola tänker jag inte på. Däremot spaljé.
Korrekt, Cecilia N., spaljé är ett bättre ord. Det är bara det att en mig närbelägen pergola har spaljérutor – därav associationen. (Det ska kanske sägas att jag ingen pergola har, men gärna skulle ha. Med sittbänk. Och tak av korrugerad tråkplast bafatt jag vill sitta utomhus i ur och skur.)
Ja, de blå gardinerna verkar lite vindögda. Är de gjorda av nylon också?
Men det var ju inte det jag skulle säga, utan tack för Nora Ephron-länken. Vansinnigt kul! Stieg hade fnittrat. Jag fnittrade. Läs den, allihop!
Det är något skönt med åttiotalsinredningar. Något plastigt, pizzeriapiffigt och så några troll kombinerat med thailandssouvenirer… Hm, jag kanske inte riktigt kan förmedla vad jag känner här, va, men om trettio år kommer det att vara inne igen.
Nora Ephron – måste precis som ab säga TACK!
I min ålder känns det som om man har karbonpapper i sitt liv (slå upp detta ord) – man har upplevt alla trender två gånger. Särskilt sjuttiotalet, som nu smyger sig på för tredje gången!
Det är broderade blusar i säckig modell. Träskor. Någon form av jesus- eller romarsandaler. Skrubbade jeans. Janet Jackson har t o m trasiga jeans. (Och keps!) De fasansfulla fondtapeterna är högsta mode. I vissa program kan man se plyschsoffor och krossad sammet.
Underklädesmodet är delvis femtiotal (järn-behå). Badrumsmodet är trettiotal (fyrkantiga handfat och badkar, en air av kasernliknande barnhem). Och själv har jag mina två sextiotalsölbackar framme, för de får inte längre plats på vinden. Vad ska jag göra med dem?
Men AB, sextiotalsölbackarna kan du välan sälja för en tiotusen styck? (Nej, jag vet inte vad saker är värda. Men mycket är det oftast.)
Ni som undrar över Nora Ephron-länken: den finns i twitterflödet här i högermarginalen. Och här i repris: http://tinyurl.com/277faob.
Nu är det snart fopoll — match om tredjepris mellan Tyskland och Uruguay. (Den matchen som Sverige vann 1994.)
Ack ja, det var tider det …
Nu har jag också fnittrat!
Men ab, om du redan har vinden full av tiotusingar och därför inte säljer sextiotalsölbackarna så kan du väl lirka fram LP-skivorna ut källaren och placera dem i backarna?
Ojojoj nu måste jag ägna mig helhjärtat åt fopollen!
Ah! Läser blogg, ser på tv, läser blogg, inser att ab inte alls har plockat ner ölbackar från vinden utan det är ett sextiotal sölbackar som inte får plats. Sälj dem! Vanliga människor får man inte sälja, men fopollsspelare går bra, även om de är söliga.
Hhihiiii, nu var Margit jättekul ju!
(Ni som inte såg fopollen men vill säga nåt inititerat: ”Nämen vilket skott han satte i ribban i slutsekunden!” Eller: ”Synd på Uruguay, de var verkligen bra. Särskilt Forlán.” Samt: ”Han, den där tyske coachen, han har ju samma halsduksknut som vår coach.” Kläcker ni ur er den sista kommer besserwissrarna att bli glada och få briljera med vad coacherna heter och att det faktiskt inte heter coach i fopoll.)
Jag skulle kunna tänka mig att redigera skylten, men herregud — det där trädet har jag hört talas om men aldrig lyckats få se. Säfstaholm är visserligen inte den godaste frukt som finns men jag har ändå en sån apel framom huset (och dessutom en variant på S-h som heter JP Bergius och som har de allrasom härligaste djupröda skal) så jag ska nog vallfärda till Vingåker i sinom tid.
Godast är oranieäpplena. Var finns moderträdet till dem, kan man få besked om det här i världens allmänbildadeste kommentatorsbås?
Oranie: ”Enligt Eneroth skulle sorten på 1850-talet ha kommit från Börringe i Skåne till Fiholm i Sörmland och Frösåker i Västmanland och sedan spritts under namnet Oranie till olika delar av landet.”
Hm. Jag känner en som heter Eneroth. Hm.
Eneroth, Olof, Handbok i svensk pomologi : eller beskrifning öfver ädlare i Sverige på fritt land odlade trädfrukter och fruktträd. (1896)
Mina dumma barn vill bara äta knallhårda, grönblanka äpplen som aldrig blir gamla.
Miss Gilette, detta är det bästa jag kan åstadkomma:
http://www.nordgen.org/sesto/index.php?scp=ngb&thm=sesto&lev=cul&rec=6596&lst=exp
http://www.svepom.se/verksamhet_landskapsapplen.php
http://www.karnhuset.com/landskaps.html#apple4
Hm. Så det finns någon som heter Kaka? Det förklarar varför en unge kom cyklande i parken igår med en fotbollströja där det stod KAKA på ryggen. Trodde det var någon sorts speciellt barnvänlig tröja med liksom godis på, att det fanns andra kanske med KOLA eller GLASS. Eller miljömuppiga, som TORKAD BANAN eller SKRYNKLIGA FIKON (ni vet, nyttigt godis).
Om jag tar ner vinlyskivorna och lägger dem i ölbackarna (igen), måste jag ju köpa en riktig grammofon också.
Tack snälla mänskor! Intressant. Oraniens ursprung okänt — jag som var så säker på att det var en holländsk sort. Nu måste jag ta reda på om det finns oranieäpplen i Nederländerna.
Dessutom måste jag ju försöka plantera en stenbocksapel — en sort jag aldrig hade hört talas om (men jag har å andra sidan aldrig påstått mig vara pomologiskt specialintresserad). Var vi nu ska få plats med ett äppelträd till …
ab: Kaka är en söt och duktig fotbollsspelare från Brasilien. Nu hoppas jag att du eller någon annan kan berätta för mig vad krossad sammet är.
Krossad sammet är egentligen skrynklig velour, den är alltså stickad och stretchig till skillnad från äkta sammet som är vävd och stum, får man anta. En stiligt exempel nedan; tyvärrrrr är just denna dräkt slut i lager.
http://webbutik.digitsport.se/?id=826
Bra exempel, Luna! Det jag tänkte på var en fåtölj i ett litet lustigt viktoriansk slott, originellt inrett av ägarna Terry och George, som vann pris i TV-programmet ”I own Britain’s best home”.
Fåtöljen, klädd i lila krossad sammet, finns på högraste bilden i tredje raden uppifrån här.
Okidok, det är en kort soffa. Vardagsrummet i bakgrunden har förresten ett fönster mot innepoolen. Där kan man stå med en drink och se gäster bada.
Finns det förresten inga fopollsspelare som heter Pitt?
Tack båda två, där fick jag lära mig något nytt. Jag känner igen tygsorten, men visste inte att den kallades krossad sammet.
Och nu måste jag rätta mig själv. Terry George är EN kille. Hans karl heter Michael Rothwell . Bara så att ni vet.
Nähe, jag fick inte ha något innehåll i min kommentar. Hade jag fått det hade det varit en sån här:
Men vad i hälsofil! Jag blir censurerad!
🙂 !
Ja, du måste ha skrivit något annat än pitt i alla fall.
ab, den där korta soffan visar tydligt ett populärt fenomen när det gäller krossad sammet; det är gärna lite melerat också. Skapar lite mysryskänsla på något vis. Och det kommer tillbaka… då ska jag hänga upp fönsterlamporna jag sydde för hand på åttiotalet.
Nu blir man ju lite nyfiken på vad Heléne inte lyckas skriva, förresten.
Krossad sammet är LÄBBIGT. Elvis Presley på bordell. Flottigt hår och inga kallingar under de vita galonjeansen med plastnitar!
Nej men gud så hemskt! Alltså, jag tänker att det är lite skönt och äckligt på en gång… inte kalsonglöst. Gläääeck.
Förlåt, Luna! Det bara kom, direkt från hjärtat. Jag var på vippen att sätta dit intorkad senap från en hamburgare också. Hm.
Nej, nej, så kan vi inte ha det! Vi säger läbbigt som i – i Edgar Alan Poe istället.
Pust. Tack. Det hade blivit svårt att gå till sängs annars.
Krossad sammet, äpplen, kakor och pittar i all ära: men vad i hela friden tänkte Hélene skriva? Jag som kan se alla kommentarer och till och med redigera dem, ser inget annat än tomrum. Hélene, kom tillbaka!
Och så vann Spanien fopolls-VM nyss. Vad skönt att jag slippe… äh, who am I kidding. *snyft* Ska man längta till friidrotts-VM nurå eller?
Sträääck!
Tack Lotten för denna rapport. Jag har tänkt att passera Vingåker någon gång, men Säfstaholms slott ska jag kanske hoppa över. Det hade nog annars hamnat på listan över tänkbara besöksmål. Om inte annat för att vi hade ett träd med Säfstaholmsäpplen när jag växte upp. Typiskt sånt som lockar mig till besök.
Men jag kan ju inte skriva det jag hade tänkt! Kolla här:
Nope, ingenting! Så nu ska jag slänga mig på golvet och gråta, och kalla Lotten för Lotta eftersom jag får göra det när hon stavar fel på mitt namn.
Lotta, din blogg diskriminerar mig!
Kan du inte maila din kommentar till Lotten och så lägger hon in den? (För nu är jag vansinnigt nyfiken.)
Eller är det ett himla sofistikerat skämt som jag inte fattar? Har du strupkatarr och vill illustrera det? Eller är det en installation? En dikt?
Om det plötsligt hade fungerat att posta det jag vill nu, så hade det nog känts lite fånigt. Jag tror att jag kanske trivs med att folk tror att jag har någonting vansinnigt spännande att berätta. Vi kan säga att det är ett konstverk! Jag kallar det för ”Tomheten” och den illustrerar … eh… Vingåker? Och så står det en liten dikt på konstverket också, så liten att den inte syns den heller.
Strupkatarr har jag haft och det känns inte som ingenting, så nej – strupkatarr är det icke.
Det finns ett jättemegaskitroligt konstverk i Lund som heter ”Intighet”.
Fast jag hinner inte berätta mer, för nu kom Tolvåringen och berättade att han hade hittat mögel i källaren. (HILFE!)
Det var inte mögel. Det var grön krita. På gul madrass.
Lite mer om Intighet.
På resor i lande kan det vara bra att veta vad det är för typ av plats man besöker. Det gör man enklast med Svenskt hålindex.
Tack för tipset, Niklas, det var det finaste index jag någonsin har sett!
Ville Vingåker, minns någon?
pk: Fjärsman ska sjonga! Fjärsman ska sjonga!
Hedebyborna! (Som jag inte har sett ett enda avsnitt av trots att jag borde ha. Men Anders Nyström, som hade en roll, var ju egentligen Pojken med guldbyxornas pappa.)
lotten: Jag satt klistrad framför den serien fast jag inte var så himla gammal när den sändes. Å vad kär jag var i Micha Gabay. Och Nina Gunke! Vad tjusig hon var!
Men i jämförelse med böckerna är ju teveserien mistlig, verkligen. Dem har du väl läst? Annars måste du tyvärr sätta dig i en skamvrå (en mysig en) genast och inte komma ut ur den förrän du läst allihop. — Ja, det gäller förstås alla andra också.
[…] 1. Sextonåringens, i somras […]