När jag och den djefla mannen flyttade ihop i en studenttvåa i Lund 1986, köpte vi en toalettsits, Hellqvists etymologiska ordbok, tio meter turkos/rosa indisk bomull – och en strykbräda. Den har vi använt så intensivt att den har hållit i 24 år.
Den har visserligen fått nya kläder en gång och ett av metallbeslagen fick jag flytta på när jag av ilska sparkade omkull skrället så att det gick sönder. (Befogad ilska: jag skulle gå på maskerad och hade av potatismjöl tillverkat stärkelse som jag skulle stryka in i en sladdrig kjol så att den på 50-talsvis stod ut som en balettkjol. Men stärkelsen funkade inte, vilket ju var den illvilliga strykbrädans fel.) Att det står Nationalencyklopedin på klisterlappen på baksidan beror bara på att vi märkte alla prylar med sådana klistermärken när vi flyttade för tio år sedan.
Imorrn ska jag slänga trasiga strumpor, en digitalkamera från 1997, en locktång från 1977 och T-shirtar som lämnar naveln naken (från ungefär 2003) samt en rostbiff som tydligen placerades i frysen 2004. Men den stora bedriften kommer inte att vara själva slängandet utan att inte blogga om det ...
Uppdatering
Kommentatorskan Agneta skickade en trevlig avocadobild!
För mig är isiga gångvägar ett stort problem – och hatobjekt. Varje steg tas med lårbenshalsen som insats.
Dessutom är även mina avocador bruna – och trådiga. Ofta.
Tills nu har jag trott att alla dessa fenomen har varit norrbottniska. Snö, kyla – och långa transporter.
Tjugotre år är väl ingen ålder på en strykbräda! Min är tillverkad på min farfars strykbrädefabrik, troligen på sextiotalet, och jag räknar med att ha den under min livstid. Sedan kan barnbarnen ärva den.
Kan du inte komma hit och slänga saker? Mitt vardagsrum är fortfarande igenkorkat av moders-ting och fibron spelar upp till både rumba och tango. Det värker så jag nästan tappar vänsterarmen.
Wv föreslår porslin: crocry
Aaaaah, hör jag ett blogginlägg om strykbrädan komma smygande, Översättarhelena?
Anta Snaque — gångvägarna är ändå ett övergående problem. Värre är det ju med avocadorna, som är lika förtroendeingivande som någonsin SJ.
Och, AB, jag är ju sämst i världen på att slänga. Hade jag kommit hem till dig i detta ärende, hade du kanske blivit av med en och annan luddtoffla, men nästan inget annat.
– Titta, ett tidningsurklipp från 1973! Och en medalj från 1953! En hårlock från anno dazumal och mormors gamla hårborste! Lägg i kuriosalådan!
– Titta, här, en gammal galosch.
– Underbar! Den ramar du in!
(Jag har min mormorsmors bröllopsskor i en låda på väggen.)
Det har jag väldigt svårt att tänka mig, Lotten.
Men Lotten; jag har ju sagt att du ska köpa avocados från Spanien eller Chile; dom är bra. Vi hade en som blev lite bortglömd häromdan, den var misstänkt mjuk och jag tänkte att här är det nog kört. Nej, nej, den var PERFEKT. Från Spanien. (Jag kan ju inte skriva ut från vilket land du INTE ska köpa avocados, för då får jag väl på mej en massa gott folk som drar iväg i sina omdömen om vad jag är för en typ. Men i alla fall …)
Ökenråttan: Om du förstorar bilden så ser du att avocadon kommer från Spanien (om nu inte bilden ljuger och förpackningen tillhör en annan avokado).
Avocado som är så gott och som ständigt gör en besviken.
Har i flera år haft en tanke om att starta firma "Sortera och släng". Låter alltmer som en bra idé…
Ja, så är det Sara Skarpögd! Jag lyder Ökenråttan och får ändå avocadoskräp med mig hem.
Mammanonna — bra idé. Men kom inte hit, för då kommer jag att bete mig som en rabiessmittad hund. (Jag kan slänga lite, men ingen får slänga åt mig. Ja, tvångströja hitåt.)
Men locktången!? Är den trasig? Är den orange?
Avocadospaning: Plötsligt har det hänt något i väldigt positiv riktning på Coop Nära vid Södra station. ALLA avocador (-sa?) är PERFEKTA och dessutom PERFEKT MOGNA.
Det tackar man för, men det största mysteriet är ju varför det är regel nu och helt jävla omöjligt förut.
Du skulle älska min kuriosa. Morfar Olsson fick en medalj, mamma sparade sina syndiga röda högklackade sidenskor (en av dem hade hon i bokhyllan) och VeckoJournalen med Lillprinsen. Dessutom en hel samling gamla vykort. Jag hoppas något av barnbarnen utvecklas till vykortsfantast.
Vi har också lampor med snedtrampad kontakt, fem skavda tomma plånböcker, kopparbyttor varav vissa i miniatyr, och rader av snapsglas. Vem ska jag bjuda på snaps?
I min soffa finns f n fyra Thonetliknande stolar, kuddar, en tavla, kläder, galonbyxor för barn samt en sprucken gitarr som man inte kan slänga för att mamma fick den av sitt livs kärlek.
Hjälp!
Inte slänga vad för strumpor som helst hur som helst, Lotten!
Titta här!
(Och klicka vidare på de länkar som där finnes.)
Cruella — jag förstår din ängslan över en eventuellt fungerande, orange locktång som alls inte förtjänar ett öde i soptunnan.
Men var lugn. Den är beige och trasig.
Cecilia N: Strumporna är oanvändbara, blåa, korta och av liksom herrmodell med gigantiska hål både bak och fram. (Det borde inte finnas sådana strumpor — är det inte så att man slutar använda sin håliga strumpa redan vid första lilla håltendens?)
AB: Du kan göra en film av pryttlarna ju. De där galonbyxorna borde ett museum kunna ta emot, väl? Är de månne rödrutiga?
Strumporna slutar man använda vid första lilla håltendens. Javisst, men oftast upptäcker man ju inte det förrän man tagit den på sig och då är det ju lite jobbigt att byta direkt. Man kan ju ha den bara den där sista dan ju. Det där lilla hålet gör ju inte så mycket. När kvällen kommer och man borde kasta strumpan i soporna kommer i alla fall inte jag ihåg det där lilla hålet utan lägger strumpan i tvätten istället. Så småningom har man en strumplåda proppfull med strumpor med hål. Ja, både en och två och trehålsstrumpor.
Till slut löste jag problemet med min översvämmade strumplåda genom att faktiskt sortera ut alla trasiga strumpor och bara behålla alla de fem hela strumporna. De trasiga packade jag ihop i en kartong och gav till min konstnärliga dotter att ha som material till någon fantastisk installation. Hon blev väldigt glad.
Truble säger wv och det passar ju bra.
Vilka falkögon ni har, flickor.
Jamen, då är det väl inplastningen som är boven. Vi köper frigående avocador (från Spanien och Chile) som ligger i en kartong, alla tillsammans. Alltid perfekta. Släpp avocadorna loss, alltså.
Lotten, som du vet så består det norrbottniska året av ca sex månaders vinter. Det betyder att om jag lever till runt 80, så har jag varit (över)gående på isiga vägar i ca 40 år. Halva livet!
Varför, varför, flyttade jag inte i späd ålder till ett sydligt land där jag tryggt kunde vandra omkring bland fräscha och frigående avocador på oisiga vägar???
Min strykbräda köptes på IKEA 1965 och är i mint condition – den har bara fått ny klädsel. På fem år är den semiantik.
Plast är en styggelse kring många grönsaker (är avocado en grönsak?). Broccoli och paprika till exempel vissnar resp. ruttnar mycket fortare om man inte befriar dem från påsen.
Avokado är en FRUKT som länge är hård och otillgänglig för att i nästa stund bli brun och slapp i hullet.
En dekal som signalerar var den ligger i mognad vore önskvärt!
Spara, inte slänga får mig att tänka på Wilhelmina von Hallwyl.
Framtida museum?
Oj vilket Wv delsperm
Bör det läsas del-sperm el dels-perm?
Lotten! Du älskhatar visst mögel.
Läste just nu på Wikipedia om mögel och där finns en latjo bild av en persika med mögel.
Den ser banne mig ut som en ännu oupptäckt djurart från Madagaskar. Giftig dessutom. Djur som är röda signalerar fara.
Vems är förresten den likbleka handen som håller i burken med lika likbleka innehåll. Eller har handen månne plasthandske på sig för den är rädd för ”individen” i burken?
Jag har ingen strykbräda alls. Helt onödigt. Har löst det med enkel konstruktion – en filt instoppad i ett påslakan som jag lägger på köksbordet när jag emellanåt måste stryka mina skjortor själv.
@ab
Loppis hemma kanske. När jag flyttade från en femrummare hade jag loppis hemma i vardagsrummet och bjöd in alla mina grannar i min huslänga. Delade ut lappar i alla grannhus också. Jag blev av med allt som jag inte ville ta med mig till mitt nya (betydligt mindre) ställe.
Det är min kritvita hand! Jag är likblek! (Men min djefla man ser ut som en kycklingvinge, så det så.)
Du är himla rolig. Nu har jag försökt skicka denna kommentar men fattar inget av hur man undviker att använda anonym identitet (du blir ju nervös av det). Provar igen. Jag borde verkligen lära mig att säga hejdå till det mesta jag har i mitt hem…
Nu har "anonym" lyckats skapa ett Google-konto och är inte längre anonym (du behöver inte vara rädd längre).
Avocado är gott..
För en månad sedan bar jag iväg en 1 kvm stor plyschbonad i grålila färger med dansande arabiska damer och ormar på till Erikshjälpen. – Det kallar jag sanering.
Hejsan, du intelängreanonyma Tuula — du kan ju bli kompis med kommentatorskan Tiila!
Och nu ska jag lägga ut en ny avocadobild till detta inlägg. En urk-bild.