Hoppa till innehåll

Älu mä? (Nej, tydligen är jag helt väck.) (uppdat.)

Kommer ni ihåg att jag tjoade om Fredrik Lindström och ”Morgonsoffan” i förra veckan? Det såg ut så här:

Lägg gärna märke till ”Nyheter, debatt, triss och frukost” där i mitten, för det gjorde inte jag.

Anna med dotter Julia kastade sig omedelbart på anmälningsknappen och begav sig hem till oss för att dricka arton liter te, lyssna på Den djefla mannens orerande och sova lite i gästrummet. Jag funderade igår på hur jag skulle vara klädd och var lite pirrig för hur jag skulle framstå i jeans eller i kjol eller i randiga ben eller svarta ben och i stövlar istället för gympaskor. Istället skulle jag ha fokuserat på att leta fram visitkorten som vi tryckte upp till Bokmässan i höstas eftersom jag hade fattat helt fel.

För att dessa Morgonsoffor och frukoststunder för dem som är intresserade av ”företagande, näringsliv och marknadsföring” är tydligen allmänt kända för vad de är: reklam med en kändis närvarande.

Jag hade verkligen ingen aning. (Nu ska man inte bita den hand som föder mig, men jag fick faktiskt inte betalt för min insats och nämnde varken blogg eller företag där jag satt i soffan – eftersom jag är en idiot.)

Först äter man frukost tillsammans, minglar och samlar visitkort. (=Jag stod i ett hörn och funderade på livet och blev upphittad av Pipopp.) Sedan kom olika företagare och gjorde reklam för sig från scenen. Publiken (och jag!) applåderade reklamen. Klockan 08:13 klev jag fram till soffan och fick definiera ”språkpolis”. Fram till halv nio pratade vi om språk och drog vitiskort ur en skål, lät fler företag göra reklam för sig och applåderade lite till. (Även jag!) Det var som att befinna sig mitt i TV-shop på riktigt.

Hela tiden tänkte jag:

– Men hur kunde jag missa att det var såhär det skulle vara? Varför visste jag inte att jag skulle dra visitkort, varför trodde jag i min enfald att jag och Fredrik Lindström skulle sitta och pokulera om språk och dialekter i en soffa i 90 minuter? Är jag helt pantad? Ja, det är jag. Skäms på mig.

Så kom då Fredrik Lindström. Han fick ha headset-mick medan jag fick en handmikrofon. Detta irriterade mig mer än jag trodde till en början – med handmick kan man inte vara lika spontan och framför allt inte gestikulera och fara omkring som annars faller sig naturligt. Vi pratade lite språkutveckling, lite skrift- kontra talspråk samt härmade några dialekter och jag viftade lite med vänsterhanden tills jag faktiskt glömde att jag inte hade förärats den där headset-micken (som säkert heter något annat egentligen). Dessutom pajade Fredriks på slutet, så då fick vi dela mick.

När vår stund i soffan var till ända, gav jag implementerings-T-shirten till Fredrik (ja, jag vet inte hur det är med honom, men nu har i alla fall jag lagt bort titlarna) och så swoooooosch var han borta i fjärran.

Den djefla kameramannen gjorde så gott han kunde med en iPhone:

Ursäkta det dåliga ljudet. Mejla om ni vill ha en utskrift i tre exemplar på allt det där ohyggligt viktiga som vi säger. Eller hoppa till slutet, när Fredrik Lindström spelar trummor.

Sedan åkte vårt lilla gäng hem för att umgås en stund och dricka ännu mer te vid köksbordet. Den djefla mannen höll andravärldskrigsmonologer samt härmade apor och ödlor medan vi alla på något sätt hittade fakta som kvickt ifrågasattes och därför omedelbart måste kollas upp på nätet.

Helt naturligt sätt att umgås. Det kan definitivt jämföras med hur det var hemma när jag var liten och matbordet stod på armlängds avstånd från SAOL och andra uppslagsböcker.

Tidningsbildsuppdatering:

Aha, ”det som nu börjar bli ett begrepp”! (EskilstunaKuriren 12/3 2010.)

Share
Publicerat iBloggen

25 kommentarer

  1. Ähum… Och FRIERIET då?!

  2. Frresten… kände han igen dej sen attackhälsningen?

  3. Ähum … av frieriet blev intet. Jag hade till och med med mig en bukett tulpaner som jag tänkte räcka fram, men det blev liksom inte läääääge.

    Men om han var lika förvånad som jag över upplägget, kanske han trodde att jag var med på det?

    Attackhälsningen får vi väl avhandla nästa gång jag planerar dit frieri, Suvi …

  4. Ja, ähum, jag trodde ju liksom, typ, att de var så man skulle göra. Bara flyga på den där personen man känner igen så väl och grabba tag i näven och ropa : -Hej!

    Så det gjorde jag med Lotten. Nu var hon vältränad på den situationen och svarade på det sätt hon antagligen hade tänkt att Fredrik Lindström skulle svarat den gången hon stod för flygandet: Jag fick en kram! Inget "Hmm." eller "Oj!" utan "Vad roligt. Hej!"

    Men jag håller med om att upplägget var ….. annorlunda. Då och då blev det reklamavbrott, precis som på TV. Var 10 minut avbröts allt och 2-3 företagare fick presentera sig, inklusive den obligatoriska trissdragningen.
    På min privata önskelista stod mer Lotten och Lindström i dialog.

    Efter det lyckades jag gå vilse på väg till centralen. För de som inte varit i Eskilstuna kan jag berätta att det är en prestation. Väl på tåget visade sig SJ från sin mest äventyrliga sida med vagnar som skulle hakas av, omstart av lok, försening och till sist brand och totalstopp två normala minuter från Stockholm C. Tack vare det fick jag se Stockholm Södra från insidan för första gången och dessutom vetskap om hur långt det är att promenra till tunnelbanan på Mariatorget.

    En månfacetterad dag. Tack för din del, Lotten!

  5. Det där liknade lite granna de där förfärliga drömmarna man har när man plötsligt ska stå på en teaterscen och inte ens vet vilken pjäsen är, än mindre replikerna. Har man tur har man i alla fall kläder på sig.

  6. Men jag tyckte ändå att det var kul! MELLAN reklamavbrotten. Man fick höra både Lotten och Fredrik prata med roliga dialekter och berätta intressanta fakta. Samt göra världens sämsta reklam för Eskilstuna, den ena värre än den andra faktiskt. Och den arme Fredrik blev lurad att spela trummor, det var också fascinerande.

  7. PS Och vad roligt att få skaka hand med pipopp! Det är inte alla dagar.

  8. Örjan

    Frieri enl ombud?
    Efter att ha sett och delagit som lyssnare.
    Lotten fann ingen chans, Oberoendde av av att även den djefle mannen var tillstädes.

    LOtten fick berätt lite om sin språkpolis-mission, med sedan kom utlottningar mm

    Konkurrensen var ju snabbpratande Hassan med lokal privat anknyning

    Lingström- snacka om att vara mångordig och inte låta motparten (Lotten) få en chans.
    OK Fredriks synpunkter var intressanta och relevanta , men…

    Hoppas ändå vad Marknads Föreningen i Eskilstuna inser att Lotten och "den djefle mannen" är värda egen frukostdag

  9. Lite anti-klimax över det hela.

    Tur att ni plåstrade om filmen med lite kommentarer.

    Man undrar lite om Fredrik kände igen dig sen förra gången?

  10. För övrigt rekommenderar jag Anna som nattgäst till er alla. Sällan har jag varit med om en lättare, mer positiv och fullständigt obekymrad en. Och allt tesörplande! Ständigt stod vattenkokaren bubblande.

    Jag håller med om att det var kul — men mest för att det var så konstigt. Ungefär som mögel i duschen.

  11. Och jaaaaa, man ska göra som Pipopp och bara hoppa fram och säga hej. (Men man måste presentera sig med bloggnamn, annars blir jag förvirrad.)

    Cruella: Jag borde ha strippat. Faktiskt.

  12. Fredrik kanske inte förtjänade ett "R" i sitt namn — eller var felstavningen inte medveten?

    Har du tänkt på att det här hade kunnat blir ett luddigt och kraftigt redigerat minne ("när jag och Fredrik Lindström satt i Morgonsoffan tillsammans … humdidum … kvitter kvidelitt") om du INTE hade bloggat om det.

    Fast det var bra läsning, trots att den var lite smärtsamt N-Ä-R-A ibland, ifjonåvvattamin?

  13. Och jag är faktiskt jätteavundsjuk, om du inte redan läst det mellan raderna.

    Wv = pericial

    Just det!

  14. Men asch, Howdy, jag hittar inte felstavningen — och ajdontnvvåtjomiiin.

    Vad trevligt det är att vara uppe mitt i natten med massa kommentatorer!

  15. Mooaahahahahahaha … fast, öh … jag vet knappt själv vad jag menar. Förutom att felstavningen är 7 sekunder in i filmen.

    Jo, nu vet jag vad jag menar med N-Ä-R-A: igenkänning, smärtsam sådan, ungefär som när man ser Tillsammans och alla skrattar utom en själv för att man inser att man ser på sin egen familj.

    Nåt sånt.

  16. Nu har jag sovit och tankarna har flugit runt en del.
    Nåt måste sägas om gårdagen ur ett helt annat perpektiv än humanistens och språknördens: Vad Eskilstuna satsar på sina företagare! Det gör en alldeles glad!
    De gemensamma resurserna från kommunen, Munktells Business Park, det där markandsföringsföretaget för stan och lokaltidningen med den gemensamma goda viljan att utbilda, inspirera och entuiasmera företagare och företagande är glädjande. Önskan att få till ett bra företagsklimat är tydlig. Lyxigt för nystartande företag!

    Efter att själv startat företag i en företagsby med liknande ambitioner har jag nått att jämföra med. Eskilstuna är bättre! Hoppas att de/ni som har möjlighet utnyttjar det stöd och den peppning som går att få. I långa loppet gör det det egna arbetet lättare och roligare.

    Förresten, Lotten, presenterade jag mig visst med mitt bloggnamn. Jag gjorde det på sörmländska: "Hrmpiflrpopp". Trodde det också var nåt som hörde till.

    Anna, nöjet var mitt. Du har varit med att påverka mitt digitala liv mer än du kan ana.

  17. Aha, du har tittat på filmen, Howdy. Jag tror ju liksom att ingen gör det.

    Ajanderstand. Och håller med!

    Och så tackar jag Pipopp för kommentaren ovan: jag var liksom full av mig själv och tänkte bara på mig och min dumma mick. Det är ju fantastiskt att detta finns för företagarna.

  18. Men du, vilken proffsigt redigerad film. Man glömde helt bort det dåliga ljudet! 🙂

  19. Tack-tack-tack, käraste Citronanka, men du har tyvärr helt tappat omdömet. Fast jag övar, jag övar, det är bra att öva och våga. (Mantravarning.)

  20. Skoj med filmen.

    Men som sagt, lite knepigt med ljudet.

    Jag fick också prata i mikrofon länge häromveckan. Och insisterade på headset. Fast mikrofon (som man nog kunde ha i handen) är ju så jobbigt! Man måste ju tänka på den hela tiden.

    Först fanns det inte batterier till headsetet, men jag lånade några från en fjärrkontroll till en tv som inte skulle användas just då.

    Vad jag pratade om? Lottens blogg t ex.

  21. Cecilia N: Då gjorde du bättre reklam för mig än vad jag gjorde. (Men jag ska mejla och tacka journalisten till tidningsartikeln.)

  22. PRECIS sådär är jag, att jag missuppfattar saker och står i en sitution och undrar HUR kunde jag hamna HÄR? Men eftersom det medfört en och annan bra sak, så inser jag att det inte är en alldeles tokig egenskap. Tillexempel sökte jag i min ungdom in till Röda korset. Tänkte jag skulle lära mig lite om sjukvård och undrade varför jag skulle plocka ut grönkläder. Det visade sig såklart att det var militärt, vilket jag inte fattat och hade jag gjort det, hade jag hoppat av – MEN på grundkursen satt han där, killen jag spolat tre år tidigare och vet du, han sitter i vardagsummet just nu med. Det var väl tur.

    Man hörde dig mycket bättre förresten. Det lilla jag nu hörde.

  23. Röda korset→ grönkläder→ livskamrat.

    Språkpolis→ randiga strumpbyxor→ reklamavbrott→ förmögenhet?

  24. Man vet aldrig Lotten, man vet aldrig. Såna där, inte menade saker, kan ha långtgående konsekvenser.

  25. […] trodde jag att jag och Fredrik Lindström skulle diskutera språk. (Och var överlycklig.) 2. Sedan fattade jag att jag var en bricka i ett reklamspel. (Och rodnar fortfarande åt […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.