Hoppa till innehåll

Sådant man lär sig i Göteborg

Man kan lära sig uttalet av [ô] och man kan lära sig hur man åker spårvagn och framför allt kan man lära sig att inte säga just ”spårvagn” utan blott ”vagnen”.

– Vagnen går om tre minuter.

Sedan kan man stöta på sådant som inte nödvändigtvis är göteborgskt, men som händer i Göteborg. När jag häromdagen skulle gå hem till Översättarhelena, satt två kvinnor på huk på hennes innergård.

Vad? Hur? Varför?

Min första tanke var förstås att de satt och kissade som kvinnor på gårdar plägar göra, men sedan såg jag att de pekade på något och skakade på huvudet och tittade upp i himlen och såg synnerligen bekymrade ut. Jag beslöt mig för att hjälpa dem. Eller nåt.

– Hej, har det hänt något?
– Ja, vi tror att vi har hittat en snäcka.
– Och en eremitkräfta.
– Här på gården.
– Men vi förstår inte.

Snäcka. (Men inte sådana som vi brukar äta.)

Ok, snäckan kan ju ha slingr… Krupit? Ålat medelst hasning? Tagit sig ut från ett buskage. Kanske. Men eremitkräftan?

Snäckskal fullt med kräfta.

Har ett litet barn haft dem som husdjur och sedan tröttnat? Har en mås plockat upp dem ur vattnet intill och sedan tappat dem eller rent av slängt dem för att de skulle gå sönder och sedan kunna ätas upp? Och så kommer vi – de hukande kvinnorna – och bara sabbar?

– Jag är dagisfröken här intill. Jag tar med dem in till barnen, sa en av kvinnorna och så var det inte mer med det.

(Rubriken ovan skulle kunna ändras till ”Sådant jag inte förstod i Göteborg”.)

Väl hemma hos Översättarhelena vankades det te. Den likaledes på besök varande Anna Toss plockade fram en egen liten pillerburk med små telortar som hon lade i en mugg.

Ungefär åtta stycken blir lagom. (”Nej, håll handen längre till höger! Vänster! Nej, nu ser man inte! Släpp nu! Ja!”)

 

Ser ni – telortar! Jag sa va! och nähe! samt oj! och men! tills Anna hällde på varmt (inte kokande) vatten på lortarna.

 

Då sa jag mest wow! och coolt! Ni ser – nu har de blivit blöta och börjat förvandlas till temonster.

Jag hade verkligen aldrig i min Earl Grey-tillvaro stött på sådant här: grönt jasmin-te som har handrullats till kulor för att smaken ska kapslas in. Tydligen kan man återanvända dem hela dagarna också. Rubriken ovan skulle också kunna ändras till ”Sådant jag glömde att smaka på i Göteborg”.

(Skriver jag, och tar en klunk parfymerat, svart te precis som jag alltid gör.)

Share
Publicerat iBloggen

15 kommentarer

  1. Hallå hallå, vems bredbandsmodem är det som ligger där på mitt köksbord? Mitt har nämligen kommit bort, och nu undrar jag om jag ska misstänka övernattningsgästerna!

  2. Måste vara Annas, jag snyltade ju på ert trådlösa hela tiden.

    Eller nej, det är ju ditt. Som Anna har stulit. Tjuvar och bedragare är vad de är, hela bunten i Stockholm.

  3. Vi måste utbilda dig om te-utbud. Mer oolong te kanske?

  4. Problemet är ju, Jessika, att hur många teer jag än testar — och dessutom gillar — så sitter jag ändå där en stund senare och smuttar på mitt skållheta parfymte.

  5. Men om man nu vill säga "spårvagn" bör man uttala det "spååvang". I min ungdom fanns det en talande lyktstolpe vid korsningen Viktoriagatan-Parkgatan som sa: "Se upp fôr svängande spååvang!"

  6. Annars smakar ju jasmin-te rysligt mycket parfym och är, enligt mig, inte så värst jättegott.

  7. Fast de där jaderingarna smakar inte alls parfyrmerat tycker jag. De är det godaste gröna teet jag vet. Och det enda te jag gillar kallt. Alltså bortglömt på skrivbordet-kallt. 😀

  8. Jag får väl skicka lite mer då. Åh-tänk-vad-man-ska-behöva-göra-här-i-världen-då-med-en-fd-NE-redaktör 😉

    Jag ska omvända dig ;)Eller nåt ditåt

  9. Ja, vad kul! Omvänd mig! (Jag skulle förresten vilja bli modemedveten och intresserad av politik också.)

  10. Ååhh det är så himla gott! Varför drack du inte din galning? Nu måste jag åka ända till Eskilstuna med mina små gröna kulor.

    /Anna, en gång i tiden svarttemedmjölkdrickare, nu lyckligt frälst

  11. Jag friar härmed nattgästerna från alla misstankar om modemförsnillning. Ett av barnen hittade nämligen modemet i sin väska i går. Lustigt nog samma barn som i förrgår bedyrade att hon var "helt säker" på att hon hade lämnat tillbaka det! Ett annat lustigt sammanträffande är att jag just igår på förmiddagen beställde ett nytt SIM-kort. Men nu slipper jag i alla fall genomföra en husrannsakan hemma hos Anna nästnästa helg!

  12. Heder åt barnet som inte slängde in modemet under din säng och visslade en stump medan h*n tittade snett uppåt vänster.

    Nu ska vi bara se om någon kan hitta vår tolvårings busskort.

  13. Åh, min kollega har stoooora såna där tepluttar, som vecklar ut sig som en blomma i koppen, eller ännu hellre i ett stort glas så att man ser hela showen. Väldigt vackert – fast jag har inte riktigt lärt mig gilla smaken än. Är mer en earl grey-tjej. Fast oolong kan jag findricka ibland.

  14. Det är mitt jobbmodem som jag inte använde på hela helgen eftersom jag är en hederlig svensk. Helena, du kan få göra husrannsakan ändå om du vill. Jag är inte den som står i vägen för folks drömmar om att göra husrannsakan.

  15. Vad kul! Jag ska genast göra en polisbricka!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.