Ville ha skåp, ville inte ha sprattelgubbe, ville ha servis. Vill fortfarande ha.
Ingmar Bergmans lösöre, priser, vackra möbler, virkade överkast och gåvor från barnbarnen har nu sålts på auktion. Som jag berättade häromdagen, ville jag haaaa. Nu är det för sent. (Har de stämplat prylarna på något sätt nu när de ska vandra vidare på världsauktionerna och göra köparna till säljare?)
Men nu är det väl lika bra att vi andra (som om några år kommer att njuta bloggberömmelsens sötma och döden dö), under braskande rubriker också planerar vart våra prylar ska ta vägen? Klart att de ska säljas på auktion!
År 2064 tänker jag att detta ska ske:
VISNING!
BUFFÉER. 1920–1940.
FOTO, två unga män (utan namn), tidigt 2000-tal.
S.K. PERSONDATORER, alla i dåligt skick. 1999–2010.
WORD VERIFICATION, inramade (19 452 st., alla olika), 2005–2011.
SKOR, stl. 22–45. 1942–2009. (Ju nyare sko, desto sämre skick.)
TIDNINGAR, KVÄLLS-. 1977–2008.
JEANSBYXOR, mycket ovanliga modeller. 1976–1980.
BOK. ”Camera obscura”. Signerad av Lars/Lena Gyllensten/Gullenbom (?) 1987.
FOTO. Bergman 1988.
BOK. ”Drutten och Jena”. (Tuggad på.) Sent 1970-tal.
TIDNINGSURKLIPP/FOTO. Bergman 1999.Utropspriset får ligga på en spottstyver så att alla tror sig ha råd och så säljs de sedan för fantasisummor så att mina arvingar med pengarna kan bygga basketplaner på alla skolgårdar.
(Blogga gärna på samma ämne, hörni alla som har bloggkramp.)
19 kommentarer