Hoppa till innehåll

Inne i skrivbordet bor flera liv

Som jag har lidit! Som jag har stånkat, stönat och svettats och haft separationsångest! Kan ni begripa hur svårt det är att slänga saker som man hittar i ett gammalt skrivbord?

Nej, förmodligen inte. Ingen förstår mig. Ni skulle väl utan att blinka ha slängt rubbet, kan jag tänka. (Nu fnyser jag så kraftigt att jag nog måste gå och snyta mig för att se respektabel ut igen.)

Om ni är som jag, klickar ni på bilden och tittar noga och struntar i BNP. Vad ska jag inte blogga om av allt detta?

Tur att man kan häva ur sig och be om råd här. Nå, vad kan jag slänga?

Gamla mynt har jag bloggat om förut – men då hittades de i min ryggsäck tillsammans med sina ratade öringskompisar.

Ettöringen ovan hittades i en liten ask tillsammans med ett anakronistiskt SIM-kort och ett underligt tidningsurklipp. Jag känner inte den arga kvinnan i Karlskoga och heller inte hennes numera döde man och minns inte hur länge sedan det hela skedde. Men tillräckligt intressant verkar det ha varit en gång i tiden.

Hår. Men vems hår?

Det där lite lockiga håret ligger i en gammal, gammal ask med konstigt knäppe. Det skulle kunna vara Sexåringens för färg och lockighet stämmer. Men tänk om det är min farmors? Min morfars? Hur hamnade det i skrivbordet och när? Varför etiketterar man inte allt? (Man = jag.)

Till saken hör att det alltså är mitt skrivbord som jag har tömt. Jag har haft det i tio år, men bara använt det som stoppaundanplats eftersom det man inte ser inte finns. Men. Det är inte bara jag som har haft skrivbordet – även min farfar och min pappa har haft det. Alltså kan de mystiska sakerna komma från vem som helst. Farmor och farfars gemensamma pass, t.ex. – varför har jag det? Sticknålsmätaren? Och tre brevsprättar?

Nu till det som gjorde mig allra mest nostalgisk.

Det var tider det. (Ni som inte förstår kan säkert få svaret i kommentarerna.)
Share
Publicerat iBloggen

29 kommentarer

  1. Är gemet ett petaloss-disketten-ur-din-Mac-gem?

  2. Du kan slänga en av två dubletter. Vid en snabbtitt ser jag åtminstone två föremål in duplicate!

    Jag är i en liknande belägenhet med alla gamla foton jag samlat på mig från avdöda släktingar. Generationen 1880-1920 är nu alla döda. Så numera slänger jag ALLA foton som föreställer människor som ingen nu levande person i min närhet kan säga vilka de är/var!
    I gengäld försöker jag faktiskt skiva biografier över dem vars foto jag kan identifiera!

  3. Jag har en hurts från mitt pojkrum med grejor från förr. Inget kan slängas…
    Mina barn kommer att få kasta det.

  4. PGW

    Jag har också sådana där gem och det måste ju vara åtminstone tolv år sedan jag hade mac med diskettdrive! 🙂 Men de ska liksom vara där i lådan …

    Njut av skrivbordet, här har du ju blogg-foder för ett halvår minst!

  5. PGW

    Förresten, Den Blyga, gamla foton med okända människor på kan man skicka till Grönköpings veckoblad, de behöver sådana!

  6. Jag skulle slänga nappen. Allt annat skulle jag lägga i en låda som jag sedan skulle blåljuga om att jag ska sortera den snart, i morgon kanske, varje gång någon fick för sig att den stod och var skräpig.

    Vad är det i limpbroschyren?
    Vem spelade på Globen?
    Är det ett blandband?
    Och hur gammalt är det ännu inte färdiga barnet?

  7. Tack för tipset PGW!

  8. Anonymous

    Å, sån där var jag i ett tidigare liv. Precis så där. Numera slänger jag nästan för gärna. Ett liv i trångt boende har fått mig att uppskatta platsen mer än minnena. En dag kommer jag antagligen att ångra mig.

    DAmmråttan, som inte kan kommentera normalt idag

  9. Ja oj, de där gemen … *djupt nostalgisk suck*

  10. Kollar av mot mina egna gömmor (direkt ur minnet, det kan såklart finnas mer):
    – Gamla blandband, check
    – Disketter, check
    – BB-armband, check
    – Handdator, nix
    – Sticktjocklekskollare, check
    – Atomkraft-nej-tack-knapp, check
    – Visitkort från gamla jobb, nix (har använt baksidorna som inköpslistor!)
    – Gamla pass, endast våra egna
    – SIM-kort, check
    – Nycklar till okända ställen, check
    – Våtservett från utländsk mataffär, check
    – Hårlock, check (vet vems den är)
    – Gardinstångskrok, check (annan modell)
    – Krafs, check
    – Skröfs, check
    – Bankbok, check
    – Minutenkort, check
    – Pappersfemma, check
    – Napp, nix (köpte aldrig några till barnen för att jag inte trodde mig klara att hålla reda på det också)
    – Sicksackband, check
    – Glasögonbågar, check
    – Tryckknappar på kartongkarta, check
    – Konstiga tidningsurklipp, check
    – Filmstjärnebilder, nix (tyvärr!)
    – Fingerborg, check
    – Medlemskort i Lugi, nix
    – Hyska och hake på kartongkarta, check

    Resten kan jag inte riktigt identifiera, men troligen har jag det mesta. Ändå anser jag mig vara en-sån-som-kastar-saker.

  11. Glömde:
    – Anteckningsbok med kinesiska brokadpärmar, check

  12. Jag behöver ibland fortfarande ett sånt gem, när jag ska nollställa min Airport Express.

    (Naturligtvis kände jag igen gemet. Det var faktiskt en av de saker som jag verkligen undrat om när de gäller mac – varför gjorde de inte bara en knapp för diskettuttagnin?)

  13. Givetvis har jag också sådana gömmor. Mycket känns igen, men jag har varken din farmors och farfars gemensamma pass eller det där gemet. Jag trodde att det var något du hade för att peta dig i örat med.

  14. Åååååh. Släng inget – blogga om allt! Och sen kan du ju så klart inte slänga det ändå, för då hänger det ihop med ett blogginlägg och tillhör alltså arkivmaterial!

  15. Ökendammråttan

    Den där Dammråttan häruppe var inte jag.

    Du som är så ung, Lotten, behöver inte kasta nånting. Spara och njut!

    Wv säjer stolypil. Stolpiller på polska?

  16. Där satte du fingret på en synnerligen öm punkt, Citronanka: förut kunde jag slänga saker så fort de var bloggade om. Nu sparar jag dem av arkiveringsskäl.

    KB tar glatt emot folks dagböcker … tar de även emot folks samlade skrivbord?

    Mycket imponerande luppgranskning av bilden, Översättarhelena!

  17. “Du som är så ung” — det var ett bra argument!

    – Lotten släng lite nu! Källaren svämmar över av gamla prylar!
    – Pfft. Snicksnack. Jag är nämligen ung och behöver inte tänka på slängandet på flera decennier.

  18. Förresten, vad roligt det skulle vara om man tog reklamen på orden och verkligen alltid begärde Zäta limpor. Och då menar jag inte bara när man köper bröd. Exempel:
    Spårvagnskontrollant:
    – Visa giltigt färdbevis, tack!
    Jag:
    – Jag begär Zäta limpor!
    Eller:
    Läraren på föräldramötet:
    – Någon som vill ta upp något annat innan vi slutar?
    Jag:
    – Jag begär Zäta limpor!

  19. Du kan skicka Gusumstryckknapparna till mig. Det var orten där jag föddes och växte upp. De väcker gamla minnen.

  20. Jag har aldrig ägt eller brukat en Mac, men gem av den där modellen är jag väl bekant med. Som dagboksskrivare sedan 7-årsåldern och storasyster till två syskon varav den ena en lillebror vet jag precis vad man använde ett utvikt gem till.

  21. Det är ju svårt med grejer som väcker minnen. När min pappas faster dog, för snart 25 år sedan, hade vi släktingar en inbördes auktion och jag ropade bl.a. in en sliten kappsäck med papper och annat småkrams (bl.a. en anti-fräken-kram från tidigt 1900-tal, en massa knäppen och knappar, mynt från olika tider, min pappas farbrors skolbetyg, från tidigt 1900-tal, men också samme farbrors brev från Amerika, hem till släktingarna. Ingen hade en aning om att de låg där och nu har jag dem! Och vårdar dem ömt!

    Men mina gamla disketter har jag slängt. Tror jag.

  22. Hej den blyga,

    ett alternativ till att kasta fotona skulle kunna vara att kontakta den lokala hembygds- eller släktforskarföreningen, det är mycket möjligt att de med glädje tar emot och bevarar fotona för eftervärlden.

  23. Vatten-Sanna

    Kanske att du kan slänga fickminnesinstruktionen, om du inte har fickminnet kvar förstås. Mer än så hade jag själv inte fixat att göra mig av med. Däremot har jag upptäckt att man kan undgå upptäckt genom att sortera och flytta om grejerna, lite som i ett tetris, för att på så sätt ge en illusion av man inte alls är en sån där som kommer att dö vilsen i sina skräplabyrinter.

  24. Mycket intressanta fynd.

    Hade ingen aning om att man kunde ha gemensamt pass som vuxna. Däremot erbjöds vi att låta dottern vara i mitt pass när hon var liten. Men hon fick eget.

    Femman och minutenkortet fick jag nostalgi av, men jag tror inte jag sparat något sådant gammalt kort. Däremot någon (några?) femma(-or).

    Tydligen har någon varit i Visby också eftersom det ligger ett vykort därifrån under femman.

    Ett tag tänkte jag att det var väldans vad de har glasögonputsardukar, men sen kände jag igen texten på den grå så då förstod jag vad det var för “trasor”.

    När får man använda såna stickkontakter?

  25. Den där sladdgrejen hör till en kontaktMac-kapär.

    (Jag har lekt tetrisförflyttning och kommer nu att sova sött och lugnt. Om än kort.)

  26. Tänk jag startade dagen på jobbet med att leta efter preciiiiis ett sånt där gem i min gemburk. Men det fanns inget trots att det alltid brukar finnas ett halvdussin. Så jag fick tillverka ett nytt.

    Nu förstår jag var jag skulle ha letat.

    Annars är jag imponerad av Översättarhelenas lista – den skulle jag också ha kunnat pricka av stora delar av.

    Men jag får nog fixa till ett inlägg om min sekretär – den har motsvarande potential som bloggvirke.

  27. Vid en slarvig genomläsning av kommentarerna får jag erkänna att Översättarhelenas lista vållade mig ett visst huvudbry:
    Hyska och hakke på kartongkarta, check

    … läste jag, men hake stod det ju. Tur det, jag går inte så bra ihop med hyskor. Inte på kartongkartor i alla fall.

    (wv = ingliss, apropå översätterier.)

  28. Påminner väldigt mycket om vad man kan hitta i mina lådor, inklusive gem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.