Hoppa till innehåll

En kulturfyra – skål!

En kulturfyra måste ju vara en liten drink, eller hur? Daiquiri med ett stänk absint? Eller så är det faktiskt bara svar på Kulturbloggens frågor, som alla är fria att ta, kopiera, härma och svara på:

1. Vilken bok läser du just nu?
2. Vilken skiva lyssnar du på just nu eller lyssnar du mest på för tillfället?
3. Vad är det roligaste du ser fram emot den närmaste tiden?
4. Vilken blogg läser du helst, just nu?

1. Jag läser just nu en fantastisk uppslagsbok från 1960-talet: om barnuppfostran. Den är trösterik för alla som har barn eftersom den faktiskt säger ”låt barn vara barn”. (Se bilden nedan.)
2. Skiva? Skiva? SKIVA? (Förlåt, jag tappade tråden.) Coldplay, Pink, Beatles och SR P4 Sörmlands blandning.
3. Ikväll ska jag lyssna på Fredrik Lindström och bita mig i tungan och inte hötta med näven när jag inte håller med.
4. De ytterst välformulerade Dick Cavett och Go Fug Yourself, för på det humöret är jag.

”Sunda och normala pojkar slåss ibland …” Eftersom jag vid mitt bröst har närt fyra pacifister och en sund och normal pojke, är detta riktigt skön läsning. (Ur ”Lyckliga barn”, 1960.)

Minns ni killarna som slogs i skolan?
Ettan och tvåan i Lund: Ricky och Rolle slogs, men inte Martin.
Trean och fyran i Luleå: Anders och Peter slogs, men inte Stenis.

Jag gav Bästisgrannen en örfil en gång, men då slog hon tillbaka. Så då slutade vi med det.

Share
Publicerat iBloggen

16 kommentarer

  1. Efter att ha varit på ytterligare en sittning på skolan för att diskutera Nioåringens våldstendenser, känns det skönt att veta att han bara är sund och normal.

  2. Ojoj, här trodde jag att det skulle regna in massa exempel på forna tiders slagskämpar! Eller åsikter om vad vi idag ska göra med vår Sexåring som “ger tillbaka” trots att jag har sagt att han ska ropa på hjälp som en fegis istället.

    Nu kom jag på Niklas, som på mitt lekis slogs med allt och alla. En gång dängde han sin väska i ögat på en fröken .. såpass att hon blev blind och fick gå omkring och se ut som en sjörövare. (Jag är osäker på hur mycket av detta minne som är sant och hur mycket jag har hittat på.)

  3. Nja. Jag tycker man kan inse att våld förekommer, att ungars impulskontroll ofta är ringa – men att man ska akta sig för att påstå att Killar Alltid etc.

    Ingen tolerans för våldinslaget i Manligheten således.

  4. “Ger tillbaka”, det tyder ju på att det är någon annan/några andra som slåss först. Det viktigaste verkar ju i så fall vara att få dem att sluta upp med det! Och ja, jag vet att det tyvärr inte alltid fungerar så i skolans värld …

  5. Jag har särat på barn som slagits med tillhyggen, en gång en kniv. Det kan väl ändå inte anses normalt?

  6. pipopp

    Här kan jag knyta ihop dina punkter.

    Den enda person jag varit rädd för är Fredrik Lindström (!), när han och hans sunkiga bandkompisar stod på han balkong, kastade vattenballonger och skrek fula ord åt mig. Detta är 70-tal. Jag bodde mitt emot FL. För att slippa gå förbi hans hus gick jag hela kvarteret åt andra hållet. För att vara riktigt ärlig var det hans kompis jag tror kallades Masken som var värst.

    Men aggressiviteten var väl normal. 🙂

  7. ab

    Är det inte sunt och normalt för småtjejer (vissa) att vilja brotts och slåss och stångas? Inte med väskor i huvudet och så, men matcher, liksom?

  8. Det händer nog varje vecka att våra barn (två pojkar och två flickor) slår varandra. I ett försök att visa hur absurt det är att försöka lösa konflikter med våld “slogs” jag och maken en gång om ketchupflaskan. Det var då jag förstod att ungar inte fattar ironi. Jag väntar fortfarande på krissamtalet från skolkuratorn.

  9. Åh vad kul! “Lyckliga barn” borde jag vara uppfostrad enligt för den fanns i mitt föräldrahem. Jag läste den själv flitigt. Inte fan vet jag om det hjälpte. De kanske bara läste den men struntade i vad det stod i den.

  10. Jag hamnade i vägen för ett slagsmål en gång så att jag fick en grej i ögat. Skada på hornhinnan. Inte så kul.

  11. AB: Det är precis så jag spelar basket. Inte med finess, inte med snygga finter. Bara med stånganden.

    Jag hällde mjölk över den djefla mannen en gång. En annan gång (jag måste ha varit väldigt arg) höll jag på att slänga en tekanna i huvudet på honom, men missade, slogg sönder tekannan som gick i tusen bitar och sedan klev jag i skärvorna och skar upp min ena fot.

    Ok. Jag kanske kan börja förstå varifrån Sexåringens ickepacifism kommer.

  12. ab

    Ja, jag menar inte slåss för att slå någon för att man är arg, utan bara fysisk lust att brottas och leva ut och leka och mäta styrka och klurighet och så. Ta i.

    Jag brukade brottas med en aikidolärare (även mästare i karate). han var helt fascinerad över att jag aldrig gav upp.

    Slåss – jo, det har hänt. Slog en ölburk (tom) i skallen på min man en gång – men då hade han varit riktigt elak.

  13. Ta i. Mhm. Brottas. Ja. Jag borde ha fått prova på brottning när jag var liten, känner jag nu.

    Har de nybörjarkurser i brottning för sådana som mig? Jag vill ha Frank Andersson som handledare.

  14. Du som är sån där som jobbar på radion kan säkert skaka fram en nybörjarprivatkurs med Frank Andersson.

    Som reportage, typ.

    (Kanske ren av kan sälja det till Kropp & själ, som sånt därnt träningsreportage.)

  15. Självklart ska vi på radion leta fram Frank Andersson! Vilken bra idé!

  16. Har du tid och lust finns det en alldeles ny Kulturfyra att svara på. Jag tror den kan vara intressant.
    Glad Påsk önskar jag dig samtidigt.
    Här hittar du nya Kulturfyran
    http://kulturbloggen.com/?p=8515

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.