Den döende dandyelegansen.Att dricka vin klockan fyra en måndagseftermiddag hör ju inte till vanligheterna. Men det ska jag göra idag eftersom Ordfrosserier kräfva sådana drycker.
Vi ska prata om nyord, gammelord, älsklingsord, sekruttord, fisselord, mejlord, chockord, felstavningsord och ord som vi kanske saknar. Kanske. Men med en ny kurs och helt okända deltagare vet man nämligen aldrig vartåt pratet far iväg. Min senaste, högst vetenskapliga undersökning om kurshållande, har nämligen gett vid handen att
- längst fram till höger sitter ofta en som egentligen inte vill gå på kurs, men som är tvingad
- det finns kvinnor som även i 50–60-årsåldern har bästisar som de måste sitta bredvid
- en argsint, grälsjuk man i 50-årsåldern kan vara den som efteråt kommer fram och säger att allt var underbart och förtjusande
- en leende deltagare i mitten gör föreläsaren glad och självsäker
- en omkullfallen blädderblocksställning väcker även den djupt sovande åhöraren.
Nu tänkte jag att ni i kommentatorsbåset skulle få hjälpa mig med ord som ni saknar. Både sådana som har försvunnit och sådana som aldrig har funnits. Att dandyelegans och herrbekant inte längre finns i SAOL är kanske ett tecken i tiden – men jag ska banne mig skaffa mig både och bara för att orden är så trevliga.
Typisk herrbekant: Cary Grant.
Skaffa Dig både? eller båda?
Men hur skaffa Dig dandyelegans?
Är det genom att styla om en djefla man?
Men jag tyckte har redan var elegant i sin skinnpaj.
Kan jag rekommendera tating och minnepinne?
Ja, det kan jag. I alla fall som nyord.
Va e tating?
Om jag gör en fulavstavning: ta-ting. Uppläggningsbestick kan det väl kallas.
Här kommer mitt bidrag. Eller mitt och mitt? Bloggaren Bek är uppfinnaren bakom dess mycket användbara ord.
Sniffla
Verb.
Att gång på gång kolla om en internetsida (t.ex. en blogg) uppdaterats med nya inlägg eller kommentarer.
Snifflare
Substantiv.
Person oförmögen att låta bli att sniffla.
Sniffeltid
Substantiv.
Den sammanlagda tidsrymd en snifflare lägger ner på upprepat snifflande.
Sniffelkväll
Substantiv.
En kväll som för en snifflare sakta och omärkligt går åt som sniffeltid.
Sniffluensa
Substantiv.
Lat. Blogus patogenesis.
Åkomma med symptom som torra ögon, stel rygg, musarm etc.
Orsakas av prolongerat snifflande.
AS!
(Anonyma snifflare. Måste gå med.)
Jag och min syster har länge haft ett behov av att kunna komparera Få fullt ut.
Vi säger helt enkelt:
Få, Färre, Färst
Vi väntar bara på att resten av Sverige hänger på.
/Monica
”färst” var vad jag först tänkte föreslå här, men notera att det faktiskt står med i senaste SAOL (13:e upplagan).
Andra ord jag gärna använder som vad jag vet saknas i SAOL är hen/henom, dvs könlösa personliga pronomen.
bresa
Ordet finns redan och används i många delar av landet. Det är väldigt praktiskt då det ersätter en hel fras. Jag tycker att det vore lämpligt att det fick ”komma ut”.
Om det inte redan har gjort det, har bara kollat i nätversionen av SAOB.
De enklaste ord kan få bimeningar beroende på sammanhanget.
Till exempel: Härförleden var jag på konsert med vår kompis Lars; Lille Maken var ute på annat håll. I konsertpausen stötte jag på en väninna och presenterade Lars för henne: ”Min vän Lars.” Hon såg ut som ”Jaså minsann och vart har Lille Maken tagit vägen då …?” När Lille M. och jag är ute tillsammans med Lars presenterar vi honom som ”vår vän Lars” och då låter det på ett helt annat sätt. -Hur skulle jag ha presenterat? ”Min kompis Lars.”
Wv unsslas. Bra ord! Vi får inte låta oss unsslas, utan oförtrutet fortsätta språkförbättrandet och alltfort upprätthålla bruket av semikolon.
Puss och kram önskar Ökenråttan. Sådär skriver folk: ”Grattis önskar mor och far.” Vad är det för nåt? Upp till kamp mot det också! (Jaja, jag kanske önskar mej puss och kram för egen del, förstås … Och far och mor önskar sej gratulationer. Nä!)
Men vänta, herrbekant ut? Jag som säger herrbekant där andra säger kk? Hmmff.
Hemma säger vi högrare högrast och vänstrare vänstrast, på tal om få färre färst.
Så har jag hört att mina ord blandbarn och köpefru är påhitteord. Rimligtvis borde de bli erkända i så fall, eftersom de bevisligen behövs. Annars hade jag inte behövt hitta på dem.
Vidare luiddag, som är en senare motsvarighet till brunch. Används flitigt här också.
Have fun. Jag är väldans avis på dig och skulle erbjuda mig att vara den där glada entusiastiska åhöraren, om du behöver en helt säkrad sån.
Förövrigt har jag länkat till dig i en bloggtipstråd på ett forum. Dig och bara en till, så du vet och kan känna dig lite hedrad t o m.
Fint wv- exingi
Förbryllelse!
Min makes påhitt, jag tycker att det är hur mysigt som helst.
Ville inte alls vara anonym, Blogger orsakade förbryllelse hos mig …
Bresa är ett alldeles perfekt ord, men i mina kretsar heter det Bräsa. Päsa är ett bra ord också, vet dock inte om det är ett ”riktigt” ord eller inte. Det betyder i alla fall att man ligger på sofflocket och trivs bra med att ligga på sofflocket.
Jag vet att det uttalas ”bräsa” i visa trakter, men ”bresa” som i Västerbotten har lite bättre förutsättnigar i EU-perspektivet, eller hur?
Bedbar såg jag på en blogg. En person är bedbar om det brukar löna sig att be den personen om nånting, t ex koka kaffe till mötet, eller nåt.
Bra att du avstavade, Bengt. Utan den läste jag ordet på engelska: [tejting] och fattade nada.
Ta-grej säger vi nog här hemma när vi ber någon plocka fram sked till riset osv.
Men vad är en minnepinne? (Vad man använder den till tror jag att jag kan gissa.)
Hälsningar, medlem nr 2 i AS.
Och att det av mej introducerade nya ordet ’unsslas’ har fyra konsonanter i följd tycker jag inte vi ska låta oss nedslås av. Jag medger att det är lite polska över det, men kanske kommer stavningen så småningom att normaliseras (som det heter när man t. ex. övergår till att stava Gustaf III med ’v’.- Och far nu inte åstad och få till det att jag skulle ha nåt emot det polska! No such thing!). Det är de dubbla s:n som stör här; jag vet. ’Horror duae consonantis’ som det heter på hemkört latin. Hej då från Latinråttan.
Wv soodz; har det nåt med Zoot Sims att göra, månne?
Cecilia N: USB-minne.
Det heter så faktiskt på norska.
Kjempetorsk, Pansartax, Metallgutten och Gulebör är däremot påhittat.
Latinråttan
Med anledning av polskan
”soodz”-en hondjur från Llodz?
Hutble tycker wv vore ett bra nytt ord. En hyddliknande huvudbonad som knyts under hakan, kanske? (Från engelska ’hut’ och ’huckle’, förstås.)
Annars promotar jag gärna det neutrala pronomenet ’hen'(’henom’, ’hens’) jag också. Språktidningen hade en artikel om det för ett tag sedan, men det kändes som om de missförstått användningsområdet. Det behövs inte för att kunna sätta pronomen på transsexuella/transvestiter, utan för att prata om en person vilken som helst, oavsett kön. ”Jag väntar på läkaren. Men hen kommer aldrig.”
Luiddag funderade jag på senast igår, när jag intog en sådan. Liddag? tänkte jag prövande. Eller Luddag?
Wv suckar: Ackessen! Ack, äta…
Verbet till snörleken som Lotten efterfrågade måste bli att ta, man tar bandet eller snöret från sin kompis fingrar och gör lyktan, kyrkan, vägen och alla andra figurer. Så sa vi i alla fall på skolgården på 70-talets Österlen.
Törhända päser man understundom när man päser (á la Helén). Jag har bara hört det om att låta sitt väder.
Margaretha
Att taffla (aktivt verb)
Det har ju Du gjort.
http://matgasten.taffel.se/2008/10/25/appelsmofs-som-hos-familjen-bergman/
Drastifiera
Sade en bekant redan för 30 år sedan.
Kombination av drastiskt, intensifiera, och dramatatisera?
Inget svar på Google men jag tycker om ordet.
Snifflare
Tycker det borde heta ”snufflare”
med referens till surfa.
Få färre färst
Höger….Högrast
Får språkpolisen i Dig förhöjd ragg?
Herrbekant
Föreslår herrbetjänt/bläckfisk för husfridens skull, speciellt med tanke på ”pärlbesatts” kommentar.
Snifflare eller snufflare – även jag är nog en kandidat för AS.
Wv är som orangeluvan.
Hemlighet- du får den per mail
När jag hör bräsa och päsa undrar jag ju direkt om jag har att göra med fellow-jamtar.
Päsa i betydelsen ligga på sofflocket och trivas bra med det, är synnerligen gångbart i Skåne
Hå hå ja,ja;
Har en till:
Uffa – verb – att slänga gamla kläder i en UFF/Emmaus/Myrorna-container så att de kanske kommer till nytta igen.
Det är inte så mycket orden jag saknar som uttrycken:
– Pang sa Gravander
– Det är allom bekant
– Det gick upp en talgdank
När börsvinsterna blir som agnar för vinden kanske vi kan ta vårt förnuft till fånga och sluta dansa efter kvartalskapitalismens pipa.
Tusen tack för nyorden! Några av dem hann jag ta upp under föreläsningen. Men nu sitter jag och huttrar på Centralen eftersom mitt tåg gick en minut innan jag kom fram.
Tågen går bara i tid när jag är sen.
”Luddag på lördag” tycker jag är ganska vanligt.
Ett nyord som dök upp under eftermiddagen var för övrigt långtidsfrisk. Istället för att räkna långtidssjukskrivna, vill man kunna ge beröm till företag med stor andel anställda som är ”långtidsfriska”.
Enreserv: Jag älskar ordet minnepinne, men fick bannor av nästan alla på kursen idag — de tyckte att ”minnespinne” var ett bättre ord. När jag hävdade att foge-s är ute, trodde de inte på mig.
Undran
”tating” vad är lämplig pluralisform?
Pinneminne säger vissa på mitt jobb om USB-sticka.
Taskap (ta-skap) sade en expojkvän med familj om diverse redskap/uppläggningsbestick i köket.
Pösa säger vi om att ligga på soffan och jäsa/dåsa/dega (som också används flitigt)
Men man ska inte uffa! Uff drivs av onda danskar – stötta Myrorna och Stadsmissionen i stället.
Seså, nya verb tack!
Bingessa måste syfta på min syster! Själv har jag aldrig vunnit mer än ett kvarts kilo kaffe som sidovinst.
Abbans sent, men jag bidrar ändå! Jag använder ofta ordet konsistent om jag vill beskriva något synnerligen hållbart argument, jag tror att det är ett nyord, som inte är särskilt nytt längre, eller så är det bara för att jag använt det så länge som det känns vedertaget.
Första gången jag hörde ordet var 1999 när vår Holländska föreläsare i mekanik förklarade att ”regeln” måste vara konsistent.
wv föreslår: sompati
Precis som Båthuspernilla säger jag Pösa om att ligga på soffan och jäsa. Päsa, det har jag aldrig hört talas om.
Däremot så var jag igår och klöpp mig. Hos frisören.
Va, satt du på Centralen när jag passerade på väg hem? Det var ju beiget (och inte vet jag hur jag ska böja beige) att jag inte visste, vi kunde ha tagit en fika.
Det är bara att konstatera, jag måste gå med i AS.
wv saknar spogarda.
Ah nu förstår jag hur jag skulle ha presenterat kompisen Lars! ”Min herrbekant Lars.”
Hälsar Ökenråttan
Pysseliten — inte är du sen, inte! Jag tar gärna emot flera ord även om en tre, femton år!
Ökenråttan:
– Det här är min herrbekant Lars.
Väninnan (som plötsligt talar ungdomslingo):
– Trevligt. K.K.?
(Säg nu inte att du vill ha en förklaring, Ökenråttan.)
Dieva — jag sitter ganska ofta på Centralen. Alltid med datorn uppslagen, för si då går tiden så fort. (AS, vareja.)
Nu ska jag pösapäsa med mitt pinneminne i burken och fundera på om tatingar orsakar förbryllelse.
Men inte får du avskaffa foge-s! Själv vill jag däremot avskaffa ny(o)skicket att säga två partner istället för två partners. Partner är ingen bra svensk pluralform.
Själv föredrar jag ett tating flera tating. Men utan att veta ett dugg om språk annat än skriva det.
Hemma säger vi glassagne istället för Vienetta. Jag förväntar mig inte att det kommer in i SAOL men kanske kan glasstillverkaren tänka om?
Så klart jag måste få be om förklaring, Lotten. K.K.? Hmmmm!
Erinrar mej nåt semianrium på Rosenbad med folk från diverse offentliga inrättningar. Man fick mat som intogs ståendes vid såna där utspridda höga bord, ni vet. Jag hamnade tillsammans med två kostymklädda herrar. För att inleda lite konversation (och kanske göra dom till min herrbekanta) tittade jag på deras namnbrickor där även ens arbetsplats stod angiven. K.K. stod det att dom kom från. ”K.K.?Kvinnokliniken?” frågade jag, lite skojfriskt sådär. Båda tittade surt på mej: ”Kammarkollegiet.”
Just det. Hrrrhm. K.K. betyder kammarkollegiet. Hhrrrm.
*kn*host*u*HOST*ll-ko*harkl*mpi*svälj*s
Sop-Juice.
Förklaringen kommer längst ner i detta långa inlägg.
Hmmm…
Saknar ofta ordet tymplig.
(Alltså motsatsen till otymplig)
Det har säkert aldrig funnits, men skulle vara bra att ha.
Flämt flämt – direkt in från motionsrundan: KK – kan det vara ”killkompis”? Eller ännu djärvare: Byt ut ”i” ”nu”. Kan det vara så. Nu blir jag röd om kinderna även av andra skäl än motionerandet; jag är en fin flicka, nämligen, hehe.
Och nu ska jag kolla om du redan har förklarat, Lotten. Är du så snabb?
Så snabb är du!
K.K. kan även betyda Kommerskollegium, en annan träig inrättning, från 1651. (Alla fattade nu att kommat indikerar att det bara är Kommerskollegium som är från 1651?)
Kammarkollegiet, (Ja. Det ena slutar på -um och det andra på
-et.) som är Sveriges äldsta ämbetsverk, kom till redan 1539. Därför kan deras anställda verka lite så där mumifierade.
Suck! Byt ut ”i” MOT ”nu”, skulle det vara.
Även du är en fin flicka, Lotten. Man undrar hur vi har kunnat få så många barn, hehe.
Wv: warfelyf – ett sånt där harkel som kan vara bra att ta till nästa gång det hettar till med genersamma förklaringar.
När jag skrev att jag sa herrbekant om det andra kallar kk trodde jag kk var allom bekant, eftersom det är så vanligt förekommande i bloggar eller om det är kvällspressen mest (eller om jag bara fått för mig det och jag läst det mest på ungdomssajter där jag hänger alldeles överårig). I dunno…
Hursomhaver var ju glassagne helt fantastiskt!
Vedervidrigt säger jag förresten, på tal om hopasatta ord som glassagne.
brions är wv- bredbar brie i småförpackningar?
Jag brukar säga ”kontaminasammanblandning”.
Och får alltid förklara mig, vilket helt tar bort fokus från det egentliga samtalsämnet
Bara som tips, alltså.
[…] Igår på Ordfrosseföreläsningen lutade jag mig tungt mot SAOL. […]