I snöstorm tog jag mig igår till Stockholm för en föreläsning på Språktidningens redaktion. Jag pekade med hela kryckan och gav order om vininköp, stolsförflyttning, olivplacering och golvtorkning efter eget vinspill. Folk har krupit och krälat för mig i flera dagar och jag har haft fruktansvärt kul. Gårdagens förutsättningar:
Faktum 1: Jag tycker om språk och regler.
Faktum 2: Skrivreglernas redaktör Ola Karlsson tycker om språk och versaler samt skrivregler, men är mer uppmärksam på hur språket används på riktigt än vad jag är.
Faktum 3: Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius tycker att det är skitkul med språk, men det där med regler kan man väl ta med en nypa salt, right? Peace, love and understanding. (Och jag överdriver aldrig.)
Ni förstår hur kul det är att med dessa två föreläsa i tre timmar? Inför en yster publik som visste att skratta på rätt ställen? Och dricka vin klockan 16 en vanlig måndag? Samt gräla om petitesser i skriftspråket? Mums.
Men hör nu hur svårt det är att låtsas vara normal när man har brutit en tå. (För den ovane läsaren kan detta tyckas vara ett drastiskt hopp från den trygga, varma föreläsarmiljön till utomhusvärlden med snöstorm och människor som bara vill stjäla mina saker. Men så är det.)
Kl. 17:20 satte jag mig i en taxi. Mitt tåg gick 17:50 – lugna puckar även när det blåser snö på tvärsan. Planen var att jag skulle betala taxichauffören för att få hjälp med rullväskan in på Centralen när jag själv hoppade på kryckor, precis som jag kommer att göra när jag har rullator om 30 år. Men då hade jag inte tagit med tjyvar och banditer i beräkningen – de där som ju utövar fällebenstaktiken på distans:
Rånaren greps alltså nästan en timme innan jag dök upp.Hela Stockholms Central (med omgivningar) var avspärrad. Taxichauffören började hyperventilera och svettas när jag bad honom om hjälp – han kunde ju inte lämna sin taxi i en snödriva när det var rånare i farten. Så jag kastade mig ut (betalade dessutom 70 kronor för den tid som gick när vi satt blickstilla och tittade på bistert viftande, frysande poliser i kuvertmössor), satte ryggsäcken på ryggen, tog rullväskan i ena handen och kryckorna i den andra och slääääpade mig som i filmen Alive mot ljuset i horisonten: tåget hemåt. Fem olika män hjälpte mig genom att ta rullväskan i trappor och över stup medan tån liksom domnade bort och inte var till besvär alls. Jag hade inte reagerat nämnvärt om någon hungrig hade bestämt sig för att bita av den. (Tån lider däremot idag av en bultande baksmälla.)
Synen som mötte min djefla man en timme senare: den frysande föreläsaren som utan vantar väntar på räddningen i rustning. (=Bil.)Fotnot
Det är detta jag menar med kuvertmössa. (Som är mindre lämplig i snöstorm.)
Kallas den kanske egentligen ”båtmössa”? Men visst påminner den om ett kuvert?
Båtmössa, tycker jag nog. Och vin på en måndag är väl alldeles lysande.
Jag får ta det på mig som ställföreträdande språkfanatiker medan din tå tinar och får sig en välbehövlig konjak: Det heter faktum nr 1, etc…
Såvida du inte menar
FAKTA
1.
2.
3.
etc.
Det var väl kristallklart?
Nej, du har rätt, AB. Jag tänkte som du tror och skrev alltså fel. Nu är frågan hur jag ska slingra mig ur detta.
Återinför stadsbuden?
Det ska en sann språkälskare till att vara stor i själen och erkänna rakt av! 🙂
Är det inte mycket brosk i tår? Fast det är ju klart, din är nästan i två delar, bara att ta ett rejält… näe, gud vad äckligt det blev ;).
Men du kom uppenbarligen in på centralen utan att någon polis stoppade dig, till tåget på rätt tid och hem?
Lägg dig i en soffa idag och ta det väääldigt lugnt. Med en halvt hängande tå borde man ju få kommendera lite. Vin borde ju vara bra. Och att radion skickar taxi imorgon.
En fembarnsmamma som ger sig av mitt i vintern långt hemifrån UTAN VANTAR? Hur tänkte du då?
Bra, Görel — exakt detta ska man fråga sig. Det hade varit dumt att åka iväg utan vantar, men jag var ännu dummare:
Jag hade vantar i fickorna. Men de låg inknölade under två bananer, som var så ruskigt svåra att få in i fickorna (eftersom det ju låg vantar i vägen) så att jag av ren och pur rädsla för det besvärliga i att knöla in bananerna igen inte orkade ta fram dem vantarna.
Jag är inte så dum som ni tror. Jag är ännu dummare.
Och jaaa, av kommentatorsfrekvensen kan ni ana er att jag ligger och äter praliner i en ”soffa-med-filt-och-utan-flit”.
Att händerna är av sekundär betydelse till fötterna?
Stadsbuden! Läs i Sundsvalls Tidning den 22 november 1888, nästan på dagen för 120 år sedan:
Stadsbuden kifvas i Hernösand.
De båda stadsbudsföreståndarne i Hernösand — staden har två stadsbudskårer — hafva kommit i delo med hvarandra, och den ene har hos magistraten yrkat den andra kårens upplösning. Magistraten har afslagit den välvilliga ansökningen.
Nämen åh. Jag kan inte sluta läsa. Det står även:
I sjönöd kom i söndags middag vid halfett-tiden en 18-årig yngling som roade sig med skridskoåkning på Nattviken vid Hernösand. Han hade öfverdådigt gifvit sig in på den svaga isen närmast flottbron och ett tu tre låg han i vattnet och började ge hals. En poliskonstapel kröp på magen ut på isen och drog upp den nödstälde med en lifräddningsboj. Så snart ynglingen kommit i säkerhet tog han af sig skridskorna och kastade dem i — vaken.
Där ser man! man ska vara försiktig med hal-fett!
Det är orättvist att Tjörn bara får fjun och inte snö. Just nu är det faktiskt sommar och sol här. Tolvåringen simmade i viken i helgen, men så är han scout också.
Där ser man! Jag har just tagit ut utemöblerna igen och står här och grillar med en öl i handen!
Du räddade alltså bananerna över dina händer, Lotten? Istället för att kasta bananerna och ta fram vantarna?
Jag har bara gått över Nattvikens is en gång och då bara för att det var färska spår hela vägen över (till Mellanholmen).
Det är för strömt för att man ska våga sig på att gå där.
Men i Umeå fanns (finns?) det en stig över älven om vintrarna. Fast de gånger jag varit i Umeå på vintern senare år har jag för mig att det varit rätt så öppet vatten.
Vänta nu här. Har ordet ”välvillig” ändrat betydelse sedan det begav sig? Eller vad finns det för välvilja i att en stadsbudkår kräver att den andra ska läggas ned?
Det kanske var gammaldags ironi? Det fanns en värld före Schyffert!
Nästan gång du åker iväg sådär kanske du ska sy fast vantarna i muddarna på jackan? Det funkar ju bra på ungarna! 🙂 Men jag tycker nog också att du kunde ha offrat bananerna, tänk om du hade förfrusit dig och fått amputera fingrarna, det hade blivit så jobbigt att förklara!
Flickan med den ljusa kappan kunde varit jag! Precis så bestämd ser jag ut, och precis en sådan kappa hade jag på foton när jag var 10-11år 1946(?)
Ett reguljärflyg med den italienske författaren Roberto Saviano, 29, ombord väntades landa på ett snökaotiskt Arlanda igår (dvs 24/11) eftermiddag. Exakt tidpunkt ville Svenska Akademien inte uppge.
– Han blir hämtad tillsammans med sitt sällskap och körd till hotellet, säger Ulrika Kjellin, vid Svenska Akademiens sekretariat, som håller i arrangemanget.
Det var kanske det här du hamnade i….
Kuvertmössa? Ja, du skulle bara veta vad samma form av mössa, utförd i lammpäls (eller vad det nu kan ha varit för ett krulligt djur) kallades i lumpen …
:-Ξ
ab, du är något på spåret 🙂
Har Schyffert rötter i Sundsvall?Frågorna hopar sig.
Jag undrade också det, Marianne. Jag springer raskt till min upplaga av SAOB här … tills jag kommer på att SAOB bara har kommit till ordet ”trivsel”.
Då haltar jag iväg till de fysiskt existerande böckerna här i huset dårå. Ord för ord (1984) påpekar att välvillig ibland kan tolkas nedlåtande, som ”nådig”.
Välvilliga recensioner vill man väl inte ha … eller?
Det är ju användbart! Man kan alltså blåneka till att man är ironisk, men i själva verket är man ju ändå lite taskig, även om alla inte förstår det. Det gäller bara att se till att det är rätt personer som förstår.
Men kära nån, så här lättdistraherad är man väl bara när man har en deadline hängande över sig? Fy på mig, over and out!
Ett nedlåtande ”välvillig” leder raskt tankarna till det nedlåtande ”habil”. Tor jag. En ”habil” författare låter inte störtkul.
och med tanke på kuvertmössor i lumpen, vad skulle grabbarna göra med wv supsores? Möjligheterna är oändliga!
Hehe.. nästa wv blev något för boxare: knogy.
Springer raskt och haltar iväg? Det låter nästan lite lovande, snart kan du nog slänga kryckorna 🙂
Kan tidningen ha varit partisk?
Jag sade ju att frågorna hopar sig.
Du Lotten, ”för tillfället” hur länge sträcker sig det begreppet?
Bara undra eftersom det står så under bilden. Kanske jag skall skicka en bild på dig som jag tog i somras…? Kul att var på föreläsningar där man får prata om och med andra om det man gillar.
Förra veckan var jag på ett föredrag av en trädgårdsfotograf – kanske mitt framtida yrke.
MB
Arma Lotten! Försök stanna i soffan med pralinerna lite nu va?
Något helt annat, kan de kloka kommentatorerna här hjälpa mig med mysteriet med jaka wurst (eller jakawurst, stavningen varierar)?
http://palegreenwoman.blogspot.com/2008/11/vad-ska-vi-ta-till-middag.html
MariaBerg — den 1 december kommer en ny bild eftersom Julkalendern börjar då. (Det är den gamla bilden i marginalen vi pratar om.)
Aah! Julkalender! Är det den julkalender som jag tänker och hoppas på???’
Men oj, det är ju redan på måndag! Vad hände med den här hösten?
PGW
Antagligen dålig korrekturläsning, med dubbel felstavning. (Lotten hade ej engagerats)
Tror på Jagdwurst.
Varför?
Se vidare min kommentar hemma hos Dig.
Örjan, tack! När jag klickade på ditt namn så upptäckte jag dessutom att du ju är matprofffs!
Ja vad skulle man göra utan bloggar och bloggare, jag skulle ju aldrig lära mig något nytt utan er!
[…] Nu är ju mina erfarenheter av taxi utomlands inte de bästa. Eller i Sverige, för den delen. I Malmö kör de inte för kort och föreslår att man istället ska gå. För två år sedan blev Tjugoåringen lurad på sina besparingar av en listig taxichaffis och plötsligt infördes en extraavgift på 16 kr på alla taxibilar som utgår från Centralen. Vissa taxichaufförer säger att man ska pruta medan andra påstår att ett fast pris ända fram bara gäller om klockan slår, tuppen gal och vinden vänder samtidigt som det inte är snöstorm. […]
[…] Då ringde jag Bästisgrannen som var ute och körde med sin lilla gröna bil, utrustad med domkraft, vattenflaskor, snytpapper och ett kvastskaft. Men inga vantar. (Jag är tydligen alltid utan vantar.) […]
[…] Då ringde jag Bästisgrannen som var ute och körde med sin lilla gröna bil, utrustad med domkraft, vattenflaskor, snytpapper och ett kvastskaft. Men inga vantar. (Jag är tydligen alltid utan vantar.) […]