Alla mina dagböcker är upp till nian fyllda av hemliga bokstäver. Tyvärr har jag inte kvar chiffernyckeln, men det står förmodligen bara ”Anki är dum” eller ”Micke är söt” eller ”Jag pluggade till biologiprovet men i skolan sa att jag inte hade gjort det”. Så här ser det ut på nästan alla sidor:
Naturligtvis kan man dechiffrera detta om man klurar ett tag. Men varför? Det får helt enkelt vara hemligt.När jag ser de hemliga bokstäverna idag, tycker jag att schwungen i pennan påminner om mina nästan dagliga korrekturtecken. Och att jag kom att tänka på mina krumelurer, beror på att jag igår kom att tänka på några andra, korrekturteckensliknande streck:
Att jag kom att tänka på dem, beror på att jag på väg hem från Sundsvall igår inspekterade konduktörernas tänger. Många har dem, medan andra har övergått till trista pennor som de har för att krafsa ner en kråka på biljetten med.
Booooring.
Tängerna tillverkas inte längre och om man är tångälskande tåganställd, ser man till att kvittera ut en innan de tar slut och de elektroniska biljetterna tar över. Jag gillar tängerna. Ibland säger de iiiiiiiiiioiiiiiii som om de kände till sitt öde – att utrotas. Ibland kärvar de som om de har en egen vilja och bara inte har lust att knipa hål i sju biljetter på en gång. Ibland tar jag foto på dem.
För ibland ser de ut som dansande figurer.
Fast om konduktörerna inte vill ha lateral epikondylit är det nog bäst med penna ändå.
Men vad skönt, Ö-helena hade hunnit kommentera. Ett tag blev jag riktigt orolig. Två timmar långt Lotten-inlägg och ingen kommentar!
Kan man inte utnyttja hävstångseffekten (förlänga skänklarna) för att minska risken för arbetsskador?
Eller kanske hävtångseffekten?
I’ll get my coat…
Vad skönt att äntligen ha fått förklaringen på tängerna! Jag har undrat i flera månader, de här fjompiga pennkryssen är ju så otroligt mesiga. Biljetten känns ju inte använd, bara lite besudlad. Kan vi inte börja tillverka någon slags ergonomisk tång? Någon ordning måste det väl ändå vara, även på SJ?
Tennisarmbågshämmande tänger med vinkelhakseffekt, kanske? (Hävtång, hävtång!)
Pale Green: Jag vet, jag känner precis som du inför tågtångsinformationen.
Förresten, Dieva, får man glatt räkna med färre kommentarer när man publicerar tånginlägg precis när folk ska äta kvällsmat.
Lateral epikondylit. Jaså.
Som stickare trodde jag snarare att det skulle vara något i stil med karpaltunnelsyndrom eller nåt.
Dina kodade ord liknar nästan min handskrivna hebreiska, Lotten.
Tusan hakar, jag kanske kunde hebreiska i ett annat liv? Jag kanske var Sherlock Holmes i ett annat liv. Jag kanske var konduktör i ett annat liv?
I nästa liv ska jag vara Gösta Ekman, tror jag.
Det kan du ha rätt i, Lotten.
Men ett tag misstänkte jag att resten av världen var offline.
Löste chiffret. Ska jag avslöja vad där står, eller tiga såsom muren? :o)
Men vad cooolt, Sherlock! Står det något pinsamt? Om inte: berätta, berätta!
(Sedan måste jag ju skriva ut detta och lägga i dagboken; det blir ju i så fall en metadagbok!)
Rart snarare än pinsamt, tycker jag. Annars får du väl raskt radera det här:
Jag SLÄNGDE HÅRET
bakom RYGGSTÖDET så att
det FICK HÄNGA FRITT
där.
Då BÖRJADE GESO
PILLA MED DET!
SKIT SKÖNT!
MYSIGT OCKSÅ
Hahaha! Vad gulligt!
Åh! Och ”Gezo” är samma kille som jag lite längre upp kallade ”Micke”. Som var så söt.
Förmodligen tyckte jag att jag hade synnerligen snyggt hår, där det hängde över kanten.
Tänk ändå. Tack, Sherlock.
Sls :o)