Redan Salvador Dalí illustrerade profetens lidande.
—
Religion är inte riktigt my cup of tea. Men (brasklapparna haglar!) – det är intressant på samma sätt som t.ex. mitt förvirrade intresse för geografi. Jag är helt enkelt dålig på att lägga religions- och geografifakta på minnet.
Idag inleds Ramadanfirandet. (Våga inte släppa blicken från texten nu. Det här är intressant och roligt att diskutera.) Som icke gudstrogen måste jag säga att jag gillar idén att vi människor då och då bör offra något, avstå från något, lida litegrann.
– Vaddå, vrålar alla med ångest, tvångstankar och ADHD. Jag lider hela tiden!
Ok. Men offra något kanske?
– Vaddå, ropar alla med livspussel där bitarna verkar komma från tre olika lådor med extra många bitar himmel. Jag offrar både mina barn och min fritid hela tiden!
Ok, vi släpper det där. Jag, som lever för att längta till nästa måltid, vill verkligen förstå. En 14-årig muslimsk tjej som jag frågade igår, förklarade ungefär så här:
– Som god muslim som fastar, får jag det bättre i paradiset efter döden och de pengar vi i familjen sparar på att inte äta kan vi ge bort till dem som svälter runt om i världen, sa hon.
– Men är det inte att tänka på sitt eget väl och ve om man vill ha det bra i paradiset? sa jag med mina egna egoistiska tankar.
(Vi hade inte tid att gå in djupare i ämnet där och då.)
Jag har frågat alla muslimer jag känner och de förklarar:
- Troende muslimer längtar till Ramadan såsom jag längtar till julen.
- Att fasta är att lida, vilket tillfredsställer Gud – i alla fall enligt profeten Muhammed.
- Men egentligen lider man inte av att tillfredsställa Gud.
- Om man blir yr, törstig eller lågsockrig under dagen, är det Guds vilja.
- Om Ramadan infaller under sommaren och man som muslim råkar bo i Kiruna, ändrar man reglerna så att man får äta mellan speciella klockslag och inte bara när det är mörkt eftersom det aldrig är det. Edit: Man går då efter saudi-arabisk tid, alltså tiden i Mekka.
- Många lärare i svenska skolor verkar irriterade på Ramadan och borde lära sig mer för att förstå.
Lärare som jag har pratat med förklarar:
- Barn och ungdomar (många fastar från ungefär tolvårsåldern) som äter frukost kl. 04 och sedan varken äter eller dricker, är svåra att hantera kl. 14 på eftermiddagen.
- Skolarbetet försvåras och lärarnas planering sinkas under Ramadan.
- Elever som måste ta ledigt under de tre festdagarna (när man firar att Ramadan är slut) bör på något sätt hjälpas att komma ifatt på samma sätt som elever som tar ledigt för att åka skidor.
Jag har letat efter en fastande kirurg, busschaufför eller matematiker för att kolla hur det funkar att jobba under Ramadan, men har inte hittat någon. (Edit: SvD lyckades bättre.)
En riktigt larvig jämförelse av en dum svensk som heter Lotten kommer här:
Tänk om jag blir tvungen att flytta till Grönland och där berättar att jag pga. min tro under en månad måste gå klädd i törnekrona. Grönlänningarna ställer sig då frågande och bedyrar att mössa är ett lämpligare plagg. Iklädd min törnekrona vill jag även spela basket, vilket grönlänningarna inte ens vill tillåta eftersom jag riskerar att skada både mig och mina med- samt motspelare.
Ja, jag vet att jämförelsen haltar och att jag borde ha jämfört med andra religioner. Men nu är det ju Ramadan som inleds idag, inte den katolska fastan eller jom kippur.
Vad säger ni? Ska jag dra något gammalt över mig och hålla mig till svampar, julkalendrar, trasiga tvättmaskiner och sekruttbilar?
Jag har också funderat en himla massa över det där. Vad jag främst funderar över är: Varför ska religionen och tron innebära lidande? Är man en bättre troende då? Just det här med pengasparandet känns lite knepigt tycker jag eftersom mnåltiderna under denna tidsperiod är riktigt festliga när de väl infinner sig och jag tror inte det sparas särskilt mycket som man kan ge till fattiga ickemathavande människor. Sedan är det ju inte heller särskilt bra för kroppen alls. Jag skulle INTE vilja bli opererad av någon som inte ätit på hela dagen.
Men liknelsen tycker jag var riktigt bra!
Svenska Dagbladet har lyckats med konststycket att hitta en läkare, en polis och en informatör som fastar i varierande utsträckning. Det utlovas dessutom bloggande från polisen ifråga, men det har inte synts till mycket av den varan än.
Maken började fastan idag, är det nåt du vill fråga kan jag vidarebefordra. Han har iofs ingen av de professioner du var intresserad av. Själv tycker jag det är pissetrist att leva med kramlösa dagar i en månad, men han har föga förståelse för det, tycker bara jag är en besvärlig bokstavsfru. (Japp, en såndär som du inledde med att ta som exempel för varje dags-ickesjälvvalt lidande.)
Jag som också letar efter nättidskrifter, men gillar telefonkonfersener bättre än du, skulle vilja veta vad en ”sekruttbil” är. Svampar vet jag inte heller knappt vad det är, så jag plockar dem i affären. Där står det namn på dem. Mycket bra.
Vad gäller fastan så tycker jag generellt bra om alla som har mål i livet. Just jag längtar efter mat nästan hela tiden, får en kick av att programmera och att få en dator att hålla ihop… Och det som behövs är mer information av vad alla vi olika människor är intresserade av. Fy bubblan om vi alla skulle tvingas bli lika. Flera som jag, ojojoj, det skulle nog världen inte klara…
Vad kul, ni kommenterar ju!
Förlåt, Paf, sekrutt är ett ord vi använder i familjen sedan förra hösten.
detta.
Stellan: Den där polisbloggen måste jag hålla koll på!
Vajlan: Fråga maken om barn som går i skolan inte skulle kunna få slippa eftersom man ju (lex Kiruna) kan ändra på reglerna i andra ömmande fall. Och be honom om fler exempel på hur Gud belönar de rättrogna!
Ica: Ditt resonemang med pengarna håller jag med om. Men jag hörde det igen i radio i morse.
”Läs detta” skulle det ha stått däruppe i länken. Men ni fattar.
Oj, det var ju förra våren sekruttbilsuttrycket myntades.
(Det underliga är att den fortfarande rullar, bilen.)
Nåväl, det var ju inte det vi skulle avhandla idag.
Som numera aktiv kristen så har jag även funderat på det där med fastan. Den ”svenskkyrkliga fastan” före påsk är inte så ”brutal” som ramadan, även om den nog kan ha liknande inslag i ”tänket”.
Varken offra eller lida tror jag är ord som en kristen skulle använda som motivering till sin fasta. Snarare ”avstå”.
Man kan avstå mat av viss sort eller mängd, men även andra företeelser som förenklar eller lyxar till livet.
Fasta bilåkning och gå/cykla alla sträckor, t ex. Datafasta, tv-fasta, låta bli lördagsgodiset, sovmorgnar, sånt.
Prova på att leva utan det där som man inte trodde man kunde vara utan och se att livet fungerar utmärkt.
Men varför man ska fasta? Tja … Jag tror inte det är för att man då slinker in i himmelen lättare. Då hamnar man i gärningsrättfärdighet, något som Luther vände sig emot.
Mer att man inte ska fokusera på de saker man avstår ifrån utan hellre tänka på Jesus och bli impad av vad han avstod för vår skull.
Sen kanske det visar det sig att man klarar sig så bra utan lördagsgodis (t ex) att man fortsätter att avstå.
Jag har förstått det som att muslimerna under ramadan tänker på dem som faktiskt inte HAR mat. Att de får en större förståelse för dem och därmed en större benägenhet att lämna bidrag till de fattigare.
Och det är ju något liknande i kyrkan. Lutherhjälpens lilla sparbössa i lila papp, ni vet.
(Fast nu heter det inte Lutherhjälpen längre utan Hela Världen, obs dubbeltydigheten i det nya namnet.)
Ordrik? Jag?
Äh, jag säger som fammo alltid sa "Var och en blir salig på sin tro!".
Och med tanke på hur många svenskar som bantar & har sig så är ju dom (ok då, vi…) lika darriga, stirriga & lättirriterade som vilken fastande Muhammed som helst, bara det att dom har en annan dimension på motivationen… 😉 Se'n om jag håller med om den är en annan sak, men å andra sidan så ter vi oss säkert lika exotiska som dansar runt träd & pinnar både mitt i sommarn & mitt i vintern…
Så länge som jag slipper fasta så skiter jag högaktningsfullt i om muslimerna gör det, det är ju inte min mage som är tom! 🙂
Fast, Ninnibeth, baaaarnen. Baarnen och de långhåriga slynglarna som kallas ungdomar och som till och med fastar när de tränar idrott. Och lääääärarna. Lääärarna som inte kan undervisa som de vill på eftermiddagarna för att hungriga barn är … hungriga barn. Och … och … ja.
(Sedan är jag ju beredd att hålla med om att det finns vuxna som äter som de ska och ändå beter sig som hungriga femåringar.)
Jag har ingen åsikt i frågan, men jag tror du har rört till det lite i punkt fem. (Mörkt ska vara ljust, aldrig ska vara alltid.)
Jisses pannkaka, Ö-helena! Jag ändrar!
Som ateist roar jag mig med att plocka russinen ur alla religionskakorna. Julen snor jag givetvis från kristendomen, hanukkah från judendomen, meditationen från buddismen och gärna — när det blir dags — nirvana från hinduismen. Men jag skulle ALDRIG plocka Ramadan (säger jag efter att en gång gjort misstaget att semestra i ett arabland under just den högtiden, vilket i och för sig förklarade de billiga biljetterna).
Vajlan: vad tråkigt med icke-kramande make. Får man inte ens kramas (mm) när solen gått ner?
Jag förstår inte riktigt vad du vill ha fram och det känns som om du blandar ihop en massa saker.
Varför muslimer fastar och firar Ramadan är ett religiöst spörsmål. Huruvida samhället ska underlätta denna fasta och firande är en annan. Personligen anser jag att religionsfriheten innebär att samhället ska anpassa sig en aning till religiös utövning. T.ex. genom att låta fastande slippa undan skolgymnastik under Ramadan eller påskfastan (om någon nu praktiserar den), servera fläskfri mat i skolbespisningar etc., tillåta huvuddukar och turbaner i uniformer etc.
Som idrottande muslim under Ramadan får man nog lyssna på vad tränaren säger. Säger hen att man inte får träna p.g.a. risk för svimningar, ska man låta bli. Annars får man söka upp ett lag som inte tränar och tävlar under Ramadan (alternativt då alla är så svaga att de bara ligger i en hög och stönar ;-)).
Malinka — vad jag vill ”ha fram” är att jag går och famlar efter förståelse. Alltså förståelse från mitt håll.
Ett barn som inte har ätit eller druckit på tio timmar avkrävs ändå koncentration i skolan. I min egen (ickereligiösa) hjärna är det snudd på omöjligt att vara skärpt när jag är hungrig och/eller törstig.
Enligt de muslimer jag har pratat med, funkar det jättebra och de avstår från mat utan att egentligen lida eftersom det är vad de verkligen vill göra.
Men enligt de lärare och idrottstränare jag har pratat med, funkar det inte alls bra.
I klarspråk: under Ramadan blir det slagsmål på skolgården mycket, mycket oftare än vanligt.
Jag vill förstå hur man kan tro på att gud begär att ett barn avstår från mat, men jag gör det inte (än).
Man ”ändrar inte reglerna”, man kan gå efter saudi-arabisk tid, tiden i Mekka.
Aha, tack Jessica.
Jag skulle kommenterat, men det blev ett helt inlägg istället. http://sandbarnet.blogspot.com/2008/09/ramadan-ur-min-synvikel.html
Okej, nu är det min tur att vara politiskt inkorrekt, och jag är det utan vare sig hängslen, livrem eller brasklappar: Var går gränsen??? Högtiden säger att barn från cirka 12 år inte ska äta under långa timmar då de samtidigt förväntas prestera. Om religionen istället sa att barn skulle skära sig själva (jag höll på att säga ”bli smiskade”, men det är å andra sidan olagligt), inte så djupt utan bara litegrann för lidandets skull. Hade det varit okej? Hur långt får ett barns späkande gå innan vi har rätt att säga ifrån utan att vara politiskt inkorrekta, alternativt fördomsfulla?
Hur många kristna protestanter fastar trots att bibeln är mycket tydlig på den punkten? Eller äter orent kött för den delen. Varför tror du att det blivit så?
Vill kontra Ica och säga att tron i allmänhet och Ramadan i synnerhet inte i första hand ska innebära lidande. Ramadan är ju ett sätt för människan att förstå att de är beroende av Allah, samtidigt som de ska lära sig att känna tacksamhet för vad de har och ges möjlighet att tänka extra på dem som har det sämre ställt.
Sedan kan jag tycka att det känns lite motsägelsefullt att Ramadan ska innebära extra ödmjukhet gentemot andra människor – ingen är väl mer ödmjuk under svältförhållanden?
”Barn, äldre, sjuka, svaga, gravida fastar inte.”
Är inte en 12-åring ett barn?
Våra förfäder på Afrikas slätter åt knappast regelbundet. De åt när det gick att äta (och inga bäst före-datum där inte) Oregelbundet måste bara ha varit förnamnet för deras ätande.
Själv äter jag numera inte ens en liten bulle på arbetstid. Magen är inte så lite besvärlig efter en operation, så det kan bli rusningar efter det allra minsta lilla födointagande. Då är det bäst att käka hemmavid.
Kontentan är att jag har ca 18 timmar mellan matintag en vanlig dag, och jag kan inte påstå att jag lider av det. Kroppen kan anpassa sig, ska ni veta.
Jag led inte ens under en omställningsperiod efter operationen.
Därför tror jag inte mycket på att fastan under Ramadan skulle vara prestationsnedsättande, utom möjligen de första dygnen.
De har ju dessutom bara 12 timmar mellan måltiderna…
Bra — men precis som Howdy Sailor påpekar så är det just det här med barnens fastande som jag inte riktigt är med på. Och jag tycker att man är ett barn när man är 12 år.
Jessica skrev: ”Varför utgår man inte från att muslimska föräldrar har lika mycket förstånd som västerländska föräldrar?”
Det var att ta i. Så långt har varken jag eller någon annan gått här. Att mäta förstånd på föräldrar alltså.
Jag pratar om fakta: barn som inte äter och därför har lågt blodsocker.
Att ha åsikter om andras högtiders innehåll och vilka känslor de rätteligen bör inspirera ska vi nog, rent allmänt, hålla oss ifrån.
Rent praktiska bekymmer såsom lågt blodsocker och irritation till förfång för inlärningsförmågan är ju lite handfastare. Många föräldrar uppmuntrar sina barn att faktiskt äta så att de orkar med skolan eftersom utbildning är viktigt. (Man kan också undra över den svenska skolans låga fart på saker och ting efter… påsk? Om man nu bekymrar sig över uteblivet lärande.)
”De troende förväntas i ramadan även att i möjligaste mån uppträda väl, ge allmosor (zakat) till de fattiga, visa speciellt hög aktning för sin familj samt rena sitt sinne genom att undvika beteenden som våld, ilska, avundsjuka, småaktighet, girighet och illasinnad ryktesspridning.”
Och detta verkar muslimer ha svårt för under årets övriga 11 månader.
Då förstår man behovet av Ramadan.
En liten undran bara: Om man går efter Sauditid och bor i Alaska, då får man alltså käka på dan men inte på natten?
Vad jag inte förstår som fastande muslim är hur ni kan se detta som en ”lidande”? Lidande är folk i afrika som varken får äta eller dricka någon tid alls på dygnet, och om man ser Ramadan som ett lidande så ska man inte fasta, eftersom det ska inte vara en börda utan en möjlighet till andlig ro, dessutom kan man aldrig tvinga en människa att fasta. Vi i Sverige är vana vid att allttid ha allting runt omkring oss, hur skulle det kännas att bara sätta sig själv och sin egen självdiciplin på prov ett tag och se om man kan avstå från det? Om inte för religionens skull (sen när har religionen varit av stor vikt i sverige, nu handlar det ju om den egna individen och om att hitta sig själv), prova det för att sätta dig själv på prov, och se om du blir överraskad.
Jag borde ha lärt mig att hålla mig borta från religiösa fråga, allt blir så krångligt.
Svårt att förklara tro för den som inte tror samma sak. Krig har startats för mindre saker än en jordplätt på fel ställe.
Nejmen Jessica, nej, kom tillbaka, det är klart att du ska dyka huvudstupa in! Kom, kom!
Amina: Pratar inte många muslimer själva om fastan som ”ett lidande”? Om än ett frivilligt lidande?
Vad skulle jag själv kunna avstå ifrån frivilligt under en månad?
* TV? Ja, det hade inte varit svårt, men att avstå måste ju innebära ett visst mått av uppoffring.
* Dator? Javisst, men jag måste ju försörja mig.
* Mat? Nej, jag (alltså JAG, inte alla) blir verkligen seg i kolan utan mat.
* Bil? Ja, det hade krånglat till mathandlingen så det räcker och blir över.
* Barnen? Usch. Att avstå från barnen i en hel månad hade varit helt förfärligt och en sann uppoffring, men jag hade ju överlevt. Nä fy, vilken dum idé.
Tjosan, här går debattens vågor höga. (Heta höll jag på att skriva, men så kan man ju inte säga! Skriva!)
Som en helt vanlig Annika med tonårstjej i hushållet vill jag säga att det där med att lärarna bekymrar sig för barn som framåt tvåtiden blir sega/bråkiga pga lågt blodsocker, så undrar jag hur de har det på förmiddagen. Det äts nämligen ingen frukost här hemma (av tonårstjejen alltså – vi andra äter) och såvitt jag förstått äter hon inte så mycket skollunch heller. Det kvittar hur mycket vi tjatar om frukost, erbjuder alternativ osv – hon ”är inte hungrig”. Men väldigt trött… Och det inte bara under en månad utan året om. Tror inte hon är ensam om detta – så hur klarar lärarna sig resten av terminen, när alla vanliga svenska tonåringar är lågsockriga (vilket underbart ord!) både förmiddag och eftermiddag?
I övrigt inga jämförelser.
Amina, kul med en fastande muslim som kommentator. Fastat har nog alla smårunda fyrtionånting kvinnor gjort i Sverige. Mitt rekord är tre veckor, inte långt ifrån en Ramadan. Fast det var förstås en egoistisk gärning. Jag skulle däremot inte låta min 12-åring göra det. Led gjorde jag inte heller eftersom jag tillät mig att dricka näringsrika drycker även dagtid.
Ett delikat ämne…
Generellt anser jag att religion är en privatsak. Ingen kan eller får hindra mig att tro. Å andra sidan ger religionen inte mig makt att sätta mig på andra i Guds namn. Jag anser inte heller att jag kan kräva någon sorts specialbehandling för att jag är troende.
Om Ramadan tänker jag att måttfullhet inte är en dålig egenskap. Jag brukar ibland hejda mig inför den där kakan eller godisbiten. Måste jag ha den? Inte sällan blir svaret nej. Dock har jag svårt att se hur jag skulle komma närmare Gud om jag praktiserade det stenhårt under en månad. Så har jag också svårt att förstå Islam…
Lotten – om du avstår mat behöver du ändå inte bilen! Och sen när du avstått mat några dagar kan du ändå inte jobba, så då klarar du dig utan datorn också. Problemet löser sig själv, så att säga.
Och jag noterar att du inte tog upp något om kramas (mm)…
;o)
Howdy: Ska man vara strikt, så inträffar Ramadans start när man ser nymånen där man är. Sedan handlar det om lokala tidszoner.
Ja, fast Lotten var ju inne på det, hur man gör i Kiruna? Där blir det ju nymåne redan vid lunchtid om Ramadan infaller i december (vilket den gjorde när jag var i Saudi 1998).
Ok, Annika, du har rätt — hade jag klarat av en månad utan att kramas (m.m.)?
Sure thing! Ska jag sätta kramandet (m.m. — värst vad vi är pryda i parenteserna) i relation till barnen, skulle barnen vara mycket svårare att avstå från.
Min senaste romanplan: ”Pryd i parentesen”.
Jag tänker att 12-åringar förmodligen redan testat att ”banta” på veckorevyvis och drömmer om att bli anorektiska. Kanske inte muslimer, dock. Jag var expert på att strunta i frukosten och rata skollunchen som ofta var vidrig.
Man överlever de mest märkliga förhållanden.
För att inte tala om vuxna som inte kan hantera sin alkohol eller tar för mycket smärtstillande och spelar bort pengar på nätpoker istället för att sova och ändå ensvisas med att köra bil bland oss vanliga dödliga. Eller om de flyger flygplan eller opererar.
Folk är livsfarliga att vistas bland! Det är min starka övertygelse.
För övrigt tror jag det är nyttigt att AVSTÅ från olika saker bara för sakens skull. Så man lär sig uppskatta vad man har. Ett par dagar med kryckor gjorde mej väldigt tacksam över min förmåga att kunna ta mej fram mellan olika rum utan hjälp. Folk som bor på kloster en period varkar tycka det klarnar i huvet av att inte ha allt som distraherar. Tid för reflektion är alltid bra. Jag tror det bakas in under religiösa föreskrifter av den anledningen.
Ett tillägg: min mamma jobbade i en skolmatsal en kort period för ett par år sen och var CHOCKAD över hur dagens ungdomar uppför sig i skolmatsalsmiljö.
Angående muslimer sa hon att det var VÄLDIGT noga att de inte fick fläskkött att äta, utom när det serverades pizza! Då ville alla äta samma sak, konstigt nog. Jag tror pizzan kan vara det som förenar oss över alla religioner! 🙂
Suvi: det klarnar verkligen i huvudet efter att ha varit i kloster ett tag! Själv kom jag hem för bara några veckor sedan efter en klostertid utan varken teve, dator och tidningar och någon mat fick man knappt heller. Faktiskt så gör sådana förhållanden underverk för kropp och sinne (jag låter som en reklam, hjälp!). Det var inte helt olikt Ramadan, när jag tänker efter.
Jag skulle vilja åka till kloster vid något tillfälle. Jag vet ju att det finns sånt på några ställen runt om i landet. Var på ett grekisk-ortodoxt kloster i Bayern över en helg för tiotalet år sedam. Gör gärna om det fast under en lite längre tid.
Jag skrev tidigare att man i många avseenden, som när det gäller att barn från 12 års ålder kan fasta inte nödvändigtvis låter barnet fasta. Jag skrev samtidigt att man ofta verkar utgå från att muslimska föräldrar är strängare än sina västerländska motparter. Det var JAG som påstod det.
Och när man talar om att avstå men inte kan eller vill fasta rent regelrätt så kan det vara att man avstå från godis och/eller annat.
Att man ska stämpla en religion som bättre eller sämre än den andra.
Den som av olika anledningar inte kan fasta under ramadan kan ta igen fastan vid ett senare tillfälle. Att en intensivvårdsläkare eller t ex en kirurg inte fastar alls visar på sunt förnuft och att det är få människor som är slavar under sin religion. Läser man bibeln ordagrant från första till sista sidan så hittar man en hel del konstigheter i den också.
Religion är en del av sin tid. Och för min del, som någon nämnde en privatsak, men att alla fastar benhårt är en sanning med modifikation.
Kul och intressant att läsa och jag log mycket när annika sammanfattade vad du skulle avstå. Det är inte lätt det där med religion- och som sades tidigare – var och en blir nog salig på sitt sätt.
Jag tor på att man skall äta eller inte äta (fasta) helt beroende på vad man själv vill.
Att elever inte hänger med i skolan känns mer som en dålig ursäkt för att det inte finns pengar att verkligen göra något åt allt det som skulle varit gjort för länge sedan.
och den som inte vill fasta behöver inte.
Förlåt Lotten för att jag fick det att låta som om du hade någon dold agenda. Så menade jag inte.
Men saken är ju den att barn inte ska fasta, och inte sjuka och inte heller folk som av någon anledning inte klarar av att låta bli att äta. Som jag förstår saken är det också upp till var och en individ (eller individs föräldrar) om det är tillrådligt att fasta eller ej.
Dessutom fastar man inte heller helt. Man äter bara inte mellan soluppgång och solnedgång.
För ställen som Kiruna använder man Mekkatid, som jag förstått det. Det innebär – förstås, kära människor! – inte att man kör Mekkas tidszon, utan att om solen går ner 20.00 i Mekka, går ”fastesolen” ner 20.00 i Kiruna. Enligt Kirunatid.
Det känns som om det ofta blir onödigt komplicerat när man talar om islam och muslimska seder. Det tycker jag är trist.
Tack Malinka, nu blev det lite klarare.
Jessika, varför jämför du med bibeln? Det finns väl inte en människa (jo, kanske en och annan) som tror på allt som står där.
All religion är ett opium för folket. Som ateist blir det dock lite jobbigt att leva eftersom man måste skylla på sig själv och inte skriften alternativt herrens outgrundliga vägar när man gör dumma saker. Inte ens Jesu förlåtelse får man.
Jag tror dock att det finns större skillnader inom än mellan religioner. Rötägg till föräldrar finns i allihopa och även bland ateister. Problemet blir när rötäggens val blir legitima genom en religion. Det är så otroligt mycket svårare att komma åt dem då.
Som ickepraktiserande muslim. Alltså, varken muslim eller praktiserande, blev jag trots det inblandad i Ramadan vid ett besök hos släktingar, och kan säga att ramadan i ett arabland är en helt annan sak än ramadan i Sverige.
Hela samhället ställer in sig på Ramadan och krav och prestationer skruvas ner under den tiden och glädjen, uppsluppenheten och tacksamheten när man verkligen får mat är stor och intagande.
Jag anser inte att jag fastar bara för att jag avstår från mat under halva dygnet och sedan äter gott den andra halvan, om än under en månads tid.
Fastar gör man när man inte äter alls, trodde jag.
Vad har jag missat?
Jag är hopplöst okunnig om Ramadan.
Behöver en ”Ramadan for dummies”.
Orangeluvans man skriver något som är viktigt; I ett muslimskt samhälle så går produktion OCH inlärning i ett lugnare tempo. Därför blir det inte samma problem som det blir här när en liten del av en skolklass inte presterar normalt. Ska resten av klassen vänta in dom som fastar? Ska de andra ha ”halvsemester” eller förväntas de som har fastat och sedan festat spurta ikapp sina klasskamrater?
Och hur gör man med de elever som uppenbart inte klarar av att fasta (humörsvängningar som lätt blir till bråk) men som ändå gör det (oavsett om det är dom själva eller föräldrarna som bestämmer att dom ska fasta)?
Tja, Howdy Sailor, jag tillhör dem som har en tro på någon och något som är så pass större än jag att det inte låter sig beskrivas.
Det verkar fruktlöst att diskutera med någon som raljerar i så hög grad om fåtalet som tror och hur puckade de är som gör det.
Du får gärna vara ateist, det rör inte mig. Men man kan vara så pass tolerant att man åtminstone försöker att förstå varifrån andra kommer. Varför något är viktigt och annat inte.
Och så har vi religionsfrihet i Sverige. Du som ateist tror på att Gud inte finns, och de som tror att Gud finns gör det.
plastfarfar: att man är hungrig är väl den gemensamma nämnaren för att fasta, även om fastan kan ha olika omfattning. Man skall ju inte dö på kuppen, då är halvdagsfasta en god kompromiss.
humlan: fastan får konsekvenser helt klart, men den ses som ett viktigt inslag i livet, en högtid och den avslutas med en fantastisk fest.
Man kan se på fastan som en avhållsamhet från något som annars kan bli för mycket av det goda. Eller att man försakar något för att vinna något annat, en djupare insikt eller eftertänksamhet.
Avhållsamhet, fasta, botgörning finns i olika former i olika religioner och jag tror att grunden är människans enkla natur: har vi fått smak på något gott så vill vi ha mer och mer ända tills vi står vid avgrunden: bara en, bara en endaste liten till, ett litet, litet mintflarn, kan väl inte skada…
Även Systembolaget tipsar om fastan – att fasta från alkohol:
”- När man unnar sig en vit period frigörs energi till annat – flera av dem som kommit hit har pratat om en enorm frihetskänsla.”
Vad konstigt det känns att gå vidare i livet och från detta ämne för att blogga om trivialiteter.
Bengt: Kolla på Wikipedia, där står det en hel del om Ramadan. När jag igår var som mest nyfiken, ringde Den Djefla Mannen plötsligt till en församling för att ställa alla mina frågor, men hamnade hos en arg karl som alls inte satt på rätt position och på inga villkor ville svara på (dumma) frågor.
Oj, jag har missat en fråga från en anonym: ”Hur många kristna protestanter fastar trots att bibeln är mycket tydlig på den punkten? Eller äter orent kött för den delen. Varför tror du att det blivit så?”
Hur man tror och hur man läser bibeln (som fan kanske) eller motsvarande skrifter skiljer sig helt enkelt väldigt mycket från religion till religion och person till person. Säger jag. Jag, som fortfarande tycker att barn inte bör fasta, oavsett vilken religion som påbjuder det.
Oj, så mycket intressant!
Jag hör till dem som ” var och en är glad i sin tro” och tycker att man kan få göra ungefär vad som helst, bara man inte skadar andra.
Att vara lågsockrig på eftermiddagarna kan knappast vara värre än att vara högsockrig efter julens alla knäck (etc).
Intressant egentligen att en högtid kan innebära att man INTE äter (även om den avslutas med att man äter desto mer) – de flesta svenska brukar kretsa kring mat…
Vad gäller barn och fasta har jag förstått att många längtar efter den dag de är så vuxna att de tillåts vara med. Och att man ofta tar det successivt, barn brukar tex dricka.
Jag har följt Lottens ursprungliga inlägg och diskussionen – men frågan har varit så mångfacetterad att jag inte haft lust att kommentera förrän Lotta skriver:
Vad gäller barn och fasta har jag förstått att många längtar efter den dag de är så vuxna att de tillåts vara med.
Men det gäller ju alla tonåringar i ”The personal fable”-stadiet världen över – dvs att man vill VARA/UPPFATTAS som vuxen genom att göra som de vuxna – och som regel är det ju ”odygderna” som lockar mest: smink, rökning, sex, alkohol -you name it…
Troende muslimer och OS/deltagare i London 2012.
Hur skall det gå för dom månne?Ramadan börjar ju då ca 50 dagar tidigare än i år
Örjan: Man kan ”ta igen” sin fasta vid ett senare tillfälle.
Hihi, tack och lov har vi inte bara religions- utan även tolkningsfrihet i Sverige:
”Det verkar fruktlöst att diskutera med någon som raljerar i så hög grad om fåtalet som tror och hur puckade de är som gör det.”
(Jag råkar vara ingift i en rejält religiös familj, men inte sjutton är de eller deras församling bokstavstroende ändå.)
Orkar inte läsa alla kommentarer även om det skulle vara intressant, tror jag.
Det jag ville poängtera som Maken framhäver är att det är frivilligt, och att det inte handlar om lidande med flit utan att uppskatta det man har i vanliga fall och lära sig mer ödmjukhet genom att avstå från njutningar och bekvämliget, SAMT försöka bete sig anständigt, än mer än vanligt. (Skriver illa, tröttare än vanligt efter att jag hållits vaken… trots att JAG inte fastar.)
Så Ullah, kramlösheten på dagarna handlar om det. Dels att det är en njutning, dels att det KAN (obs kan, inte måste) få tankarna på avvägar.
Maken har fastat sen han var barn, men jag tror inte han skulle förorda att i svenska skolan gående barn skulle fasta. Där han är ifrån är allting liksom inrättat efter religionen och under fastan är allt långsammare (som jag minns det iaf).
Så tror jag det finns sånt som omöjliggör skolarbete mer än fasta. Det ständiga blippandet på mobiler t ex..
Lotten, här tror jag du har fått till ett sånt där inlägg som genererar kommentarer i månader framöver! Eller till och med år!
Ja, Ö-helena. Och dessutom har jag hakat upp mig totalt och vill diskutera Ramadan på radioredaktionen, i radiosändningar, på basketträningar och med barnens lärare.
Snart kommer ingen att vilja umgås med mig.
Ha, jag som bott i Öknen vet hur det går till med den där Ramadan. Man äter inget på dan, men om nätterna sitetr alla uppe och proppar i sej och spelar kort och myser och kommer dödströtta till jobbet hela månaden. Påpekar man detta för De Fastande, tittar de upprört på en: Vadå? Fastar inte vi?