Hoppa till innehåll

”Säg nu förlåt till varandra”

– Håll i honom! väser Nicolas Cage till Harrison Ford.
– Så här? säger Harrison Ford och tar ett grepp om Will Smiths armar.
– Bra, säger Nicholas Cage och slår Will Smith i magen upprepade gånger, för att sedan bulta på honom i ansiktet.

När Nicolas Cage är färdig, puttar Harrison Ford omkull Will Smith, som börjar gråta. Han reser sig upp och springer därifrån.

Fast egentligen är det ju inte Hollywoodstjärnor det handlar om. Will Smith är Femåringen här hemma medan Nicolas och Harrison är två av hans klasskompisar. Femåringens grymma brott var att han hade svingat ett hopprep så att det klatschade till Nicolas.

Och ja, de har sagt förlåt till varandra.

Än en gång upplever vi detta.

Fy fan.

Share
Publicerat iBloggen

22 kommentarer

  1. Nu ryker det ur mina öron!

  2. Jag kommenterade din mans inlägg när det var nytt. Såna här “nu ska vi tala med varandra och be varandra om förlåtelse”-metoder funkar verkligen inte bra.
    Vår son (då snart 14 år) FICK byta skola, men det blev inte klart förrän tre (3) dagar före höstterminsstarten.

  3. Stellan håller med Studiomannen.
    Eftersom jag dessutom umgås en hel del med inte bara mina egna ungar, utan också en drös fotbollsgrabbar, så vet jag hur elaka barn kan vara. Och hur överrumplade de blir när vi ledare i fotbollsföreningen ger dem en kölhalning när de bär sig illa åt mot varann. Vissa tycks vara helt ovana vid att någon säger ifrån.
    Jag hoppas ändå innerligt att det reder ut sig för er femåring.

  4. Tack, hörni.

    “Vissa tycks vara helt ovana vid att någon säger ifrån.”

    Exakt på pricken.

  5. Bim

    Du är nominerad som en av mina sju favoritbloggar! Gå in i min blogg och se nomineringen av dig och sex andra. Gör sen samma sak du i din blogg. 😀

  6. malin

    Jag blir galen! När vår son och hans kompis blev utsatta för kränkande behandling precis framför fem (!) ur personalstyrkan på deras fritidshem så bara brast det för mig. Jag ställde mig och skällde ut barnen ifråga och personalen bara stammade. “Njuter du av att reta andra, får det dig att må bra?!!”, frågade jag killen i tvåan som återigen var den drivande. Han slutade reta min son i alla fall, kanske har han utsett något annat offer nu när min son gått vidare och bytt skola.

  7. Fy f:n är det verkligen! 🙁

    Tycker skolan att allt är ok nu?

    Det där är ju nå't helt annat än att A slår B som slår tillbaka; det där är ju rena gäng-beteendet!

    Jag skulle be skolan om namn & tel. nr till föräldrarna & ringa och prata med dom om vad som hänt, för det här måste stämmas i bäcken!

    (((kramar))) från en som var mobbad från 2:an till 9:an…

  8. Föräldrar är inte mycket bättre. Förra lördan tog vi vår femåring till ett kalas. Det började 11 men vi fick dispens att komma en kvart senare. När vi gjorde det var femåringen den första gästen!

    Födelsedagsbordet var dukat för cirka tio personer kunde jag konstatera. Ballonger, små flaggor och meloner i blomskurna klyftor.

    Föräldrarna till de bjudna barnen hade alltså inte ens haft vett att ringa och lämna återbud så att födelsedagsbarnets föräldrar hade kunnat planera en Plan B (MacDonalds, va fan som helst …). Istället fick flickan vänta och vänta. Plågan drogs ut mer och mer.

    (Till saken hör dock att när jag hämtade dottern två timmar senare fanns ytterligare två små tjejer där.)

  9. Ska kanske tillägga att födelsedagsflickan är oerhört blyg och dessutom har hon inte svenska som första språk. Jag uppfattar det som att hon är utstött men fritidspersonalen säger att något sådant inte förekommer i vår EU-prisbelönta anti-mobbningsskola(!)

  10. Jag blir också galen!!!
    Min son har också liknande erfarenheter. Det hjälper inte alltid att ringa hem till plågoandarnas föräldrar. Ibland är de rent av farliga.

  11. Men ååååååh. Jag har nog girigt läst om och faktiskt också trott på diverse antimobbingprogram och metoder – men nu är jag mer inne på att DIREKT konfrontera de små illdådarna. Är de nya för varandra, Will Smith och resten?

  12. Tiila

    Detta är ju skräcken för en förälder. Lider med er och tackar min lyckliga stjärna för de vettiga vuxna vi har på dotterns skola.

  13. Ja, Cruella, de är nya bekantskaper. Alla kommer dock från samma dagis — men olika avdelningar. Skolan … ptja. Vi får se. Att jag bloggar om det över huvud taget beror på att jag ju inte tyckte att de tog detta på lika stort allvar som jag.

    När vi var med om detta förra gången (med Sextonåringen som då var 11–13 år) ringde vi upp plågoandarnas föräldrar nästan varje gång. Det hjälpte ett tag, sedan började det om. Till slut höll jag sonen hemma från skolan. Vips, tog det bara tre dagar så hölls det stormöten och kuratorer och rektorn och fan och hans moster satt hemma i vår soffa och ältade.

    Men åkte de hem till mobbarna? Nej.

    (Sextonåringens skolgång är sedan två år rena himmelriket och han är glad som en lärka som talar latin. Engelska skolan och Europaskolan är bra.)

  14. På ett eller annat sätt är det ofta “synd” om mobbare. Det ger dem dock inte rätten att ta ut det på andra.
    Länk

  15. ab

    För jävligt. Mobbare ska tillsägas att veta hut och nu FAAAN lägger ni av. (Om de mobbar för att de har egna problem ska man förstås ta itu med det, men inte offra offret!)

    Och vi pratade också om det just idag, jag och min gäst – ungar idag blir helt ställda om någon säger ifrån. När slutade föräldrar göra det? (Och hur står de ut?)

  16. Även mitt barn har blivit mobbat. Skolbyte och ett stort föräldraengagemang hjälpte inte. När jag ringde och pratade med den drivande elevens förälder kontaktade hon skolan och klagade. Gissa vems parti skolan tog! I nian kom två nya elever och livet tog en helt annan vändning. Hurra!

    När jag började jobba på en skola förra året blev jag, trots ovenstående, helt ställd när jag upptäckte pedagogernas ointresse för eleverna. Speciellt när något är fel. Man väljer att se det som är bra och hoppas på att det som är dåligt ska lösa sig själv. Flathet utan dess like! Att som nyanställd försöka komma med alternativ är INTE populärt…

  17. Hej!

    Varit med om samma sak. Fast sonen var 4 år. Jag tog saken i egna händer och bytte dagis. På det nya dagiset var jag med från början och sa till dom andra små med en gång som dom försökte vara dumma mot sonen. Jag tänker fortsätta på samma vis. JAG tar konflikten med dom små mobbarna. Litar inte ett skvatt på dom så kallade pedagogerna. Efter jag gjort på detta vis så är det ingen mobbing riktad mot min son. Ser jag att någon är dum mot någon annan så tar jag tag i det med. Är man vuxen så får man inte blunda!!!!!!!
    “Då är man inte människa, utan bara en liten lort”

    Prata med odjuren och skäll ut dom efter noter. Avsluta sedan med ett snyggt hot!

    Ha det!

  18. Mobbning som inte genast tas itu med på ett engagerat sätt är tyvärr ett tydligt tecken på något problem i förskolan/skolan. Att barn retar och är elaka mot varandra kan ju tyvärr hända, men det är när inte (för)skolan har förmågan att kliva in och säga ett tydligt STOPP som det utvecklas till något större och värre. Tror jag.

    Nej, barn är inte vana vid att vuxna säger ifrån. Jag som hutar åt ungar som jagar de vilda kaninerna i vår park, möts ofta av gapande munnar och förvånade blickar. Gamla lärare och andra med lång erfarenhet av barn och ungdom som jag talat med menar att något förändrades i början av 90-talet. I mitten av 90-talet började man i alla fall på min institution på SU läga märke till den förändringen även på högskolenivå.

  19. Ica

    Alltså. När det gäller dina fem små kottar så vill jag egentligen bara uppträda så icke-vuxet jag bara kan och gå och hänga upp Ford och Cage i kragarna på varsin krok och inte släppa ner dem förrän de är förkylda av vinddraget min röst åstakommit.

    Vilken himla tur att de sagt förlåt till varandra. Nu är ju allt bra igen och imorgon är en ny dag. (Jo, möjligen innehöll föregående meningar viss form av bitter ironi.)

    Varför händer inget inom det här stadiet? Jag fattar bara inte. Gruff. Ge femåringen en bautakram från mig.

    Hm, väldigt suspekt att dagens wv är ofopg. Ja, ett jävla ofog är vad det är!

  20. Tack, alla. Jag vet ju att jag har rätt, men det är så otroligt skönt att få det bekräftat.

    Ica: Du sparar väl på roliga WV?

  21. Ica

    Näe… jag har bara sparat på det där Ica-wv:t som jag fick av dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.