Hoppa till innehåll

Dag: 10 augusti, 2008

OS: Kanske har jag sett det sämsta tv-programmet någonsin

Publicerat av Lotten Bergman den 10 augusti, 2008, 20:15

Man har en studio, en programledare och en bisittare. Man har dessutom en mängd tittare. I genuspolitikens heliga namn bjuder man till denna studio in två kvinnor. Som är OS-kunniga. Eller?

Låt mig bara förtydliga: det är ett OS-relaterat program. Och jag är väldigt irriterad.

Gästerna Annika Lantz och Kattis Ahlström berättade nyss i mun på varandra om sina erfarenheter av rykten om raj-raj i OS-byn för åtta år sedan. Tydligen var det svenska handbollslandslaget puck-aktivt 2000. Jamenjahaja. Att Sverige idag tog en medalj i cykel överskuggas enligt töserna av det hiskeliga faktum att landslaget bor i ett f.d. kommunistpalats med marmorpelare och som ser ut som Vita Huset samt att 24 personer passas upp av 100 anställda kineser.

– Jag tycker att de ska bo i OS-byn som alla andra! tjoar Annika Lantz upprört (och tänker skicka sin egen lön till de 100 kineserna?).

(Mina citat är inte exakta. Ber om ursäkt för det.) Sedan blir de i mun på varandra synnerligen upprörda över att ett kinesiskt företag har utlovat en ny byskola per kinesiskt vunnet OS-guld.

– Jamen hallå! Om de har så gott om pengar kan de väl bygga skolor ändå! Varför måste det till ett OS för att de ska bygga skolor? tjoar pk-Annika och får en klapp på armen av pk-Kattis.

(Jag sitter under tiden och väntar på hur de ska berätta att de av sina överflödspengar bygger byskolor över hela världen, men kan ni tänka er … det gör de inte. Berättar alltså.)

Sedan … håll i er nu. Sedan berättar sankta Kattis och sankta Annika om hur fånigt det är att man i längd måste pricka en planka och i höjd måste ta sig över en ribba.

– Jamen hallå liksom, varför kan man inte bara määääääta hur högt och långt dom hoppar?

Kära nån. Tänk om man till ett politiskt program skulle inbjuda två påfåglar som kunde säga att hallå liksom, varför måste alla politiker ha brallor, kan de inte ha kilt eller bastkjol? Eller om man till ett Vetenskapens Värld inbjöd två clowner som sa hallå, varför ska man mäta allt så himla noggrant, det är ju inte rättvist mot dom som inte kan mäta noggrant!

Motbild: Paolo Roberto som igår kom till studion och demonstrerade vänsterhänt boxningsteknik och tyngdlyfterskan (vars namn jag har glömt) som idag berättade om vikten (höhö) av det lilla hoppet i stöt.

Kompetens är sexigt. Inkompetens är lika avtändande som filmningar på en fotbollsplan.

Uppdatering
Jag är inte ensam om att bli irriterad.

Share
34 kommentarer

OS: Vad kul att jag hade fel!

Publicerat av Lotten Bergman den 10 augusti, 2008, 10:43

Vi har tagit ett silver genom Emma Johansson, som cyklade på smala däck i hällande regn i nästan fyra timmar – och det handlade inte om ett litet duggregn. Cyklop hade fungerat bättre än solglasögonen som alla antingen körde ner på nästippen eller helt sonika slängde ut i en kinesisk buske.

Spurten engagerade alla. (I pyjamas vid lunchtid, ja.)

En stackare från Kina gled i en kurva rakt ner i en mystisk, en meter djup rännsten så att Femåringen här hemma nästan började gråta.

– Men varför åker alla andra ifrån henne? Varför stannar dom inte och hjälper henne upp?

Nyss låg hon där på rygg med cykeln över sig.

Efter målgången fick vi se vinnaren (brittiskan Cook) skratta, gråta, gå omkring, kramas, pussas, gå lite mer, skratta lite mer och gråta lite mer. Men inte en enda sekund svensk glädje. Vad var det jag ville se då?

Jo, när det gäller cykling så finns det ju ett antal komplicerande faktorer. Doping är den största eftersom det inom cykelsporten finns ovanligt många atleter som råkar äta fel kosttillskott, ta fel tandkräm, andas in fel blod och anlita fel rådgivare. Men en annan faktor är att man ju cyklar i stall/lag/länder. Så här, va:

Vår bästa cyklist har under många år varit Susanne Ljungskog, känd för att hon länge använde vit kajalpenna runt ögonen. (Don’t ask.) När Emma Johansson just idag var i bäst form och först av de två i den stora klungan av obegripligt vinglande cyklister, var det Emma som fick chansen att vinna. Susannes uppgift blir då automatiskt att stanna kvar bak i fältet och absolut inte dra så att klungan hinner ifatt utbrytarna längst fram. Även om Susanne skulle drabbas av en energikick av guds nåde, är det inte läge att försöka vinna eftersom hennes lagkompis har chans att vinna där framme.

Därför ville jag se vad som hände efter målgången. Kramade Emma Susanne som tack för hjälpen såsom den överlycklige tvåan Gunde Svan kramade ettan Torgny Mogren i VM i Val di Fiemme 1991?

Share
12 kommentarer

OS för dem som inte bryr sig

Publicerat av Lotten Bergman den 9 augusti, 2008, 23:00

Här kommer Lottens Lathund! Med hjälp av mina sammanfattande fakta kommer ni att kunna hålla konversationen igång runt fikabord, i bankomatkön eller på gymmet. Bryr ni er inte? Äh – här kommer smakprov helt utan urskillning!

Sverige har inte tagit någon medalj.
Vi kommer förmodligen inte heller att ta någon medalj. Vad värre är, kommer vi inte att kunna ha roligt under en enda gren där svenskar är med eftersom J-O Waldner (pingis) har blitt gammal och Carolina Klüft galen. (Hon var outstanding i sjukamp men slutade för att det var ”roligare” att hoppa längd och tresteg där hon inte har en chans mot de bästa. Och jag tänker bara för att det är så himla kul spela piano för utsålda hus.)

Som lök på såren.
I brist på svenska medaljhopp adopterade vi under lördagen flera norska simmare och en boxande ugandier som har en svensk mamma. Men när baddräkterna (som täcker lika mycket kropp som runt förra sekelskiftet) spricker i sömmarna och motståndarna fuskar genom att bara hänga oss i kjolarna och ha målvakter med jättehänder och motvinden söker upp just oss och lägger krokben i vattnet, ja då finns det inget att göra.

Jomen vänta förresten.
1.
Sveriges enda deltagande fotbollslag slog ju Argentina. (Herrarna klarade inte att kvala sig in.) Tänk om Sverige hade kunnat slå Argentina och Mario Kempes, säg … 1978? På bilden här bredvid ser ni varför jag minns just Kempes. Jag kan till och med nynna och halvsjunga VM:s signaturmelodi för 30 år sedan. (Trarajdira, klappetiklapp, argentjo-tja, bombom.)

2. ”Vi ska inte ta udden ur kinesiskornas insats” sa kommentatorn när Norges handbollsdamer imponerade stort. (En av de norska spelarna är förresten en svenskfödd svartfot.)

3. Christian Olsson är på bra humör igen fastän han inte kan hoppa tresteg.

4. Vi har en roddare i final.

Det coolaste med rodden är att årornas blad har nationsflaggor på sig.

 

En kinesisk tillverkare av heltäckningsmattor har sitt på det torra.

Tjuvlyssnat:
– Jag har hört att Lotten sitter framför tv:n och fotograferar hela dagarna.
– Ja. Slutet är nära. Kan ingen skicka henne till Kina istället?

Share
7 kommentarer