Hoppa till innehåll

Dag: 4 augusti 2008

I Strindbergs rum

August Strindberg hyrde ett rum på Runmarö i Stockholms skärgård runt 1890. Han var 41 år, arg på Siri von Essen, arg på kompisar och ovänner och i största allmänhet mest arg. På Runmarö – i rummet där jag befinner mig just nu – skrev han novellen ”Silverträsket”.

Se här – en anakronism. (Det där suddiga är inte pelare utan tygremsor i dörröppningen. Tygremsor som signalerar ”hoho, slå inte i huvudet här”.)
Se här – en anakronism. (Det där suddiga är inte pelare utan tygremsor i dörröppningen. Tygremsor som signalerar ”hoho, slå inte i huvudet här”.)

Jag citerar några av hans välkomponerade ord, skrivna där jag läser dem:

”Konservatorn, som ursprungligen ej velat föra den sörjande kvinnan tillsammans med sin fru, af skäl han icke kunde säga, kände sig nu af lika osägbara grunder manad att göra dem bekanta och låta dem utgjuta sig för hvrandra, ty han anade, att något kunde springa fram härur, som vore av värde för båda.”

Där ser man. Jag har funnit en frände. Vi Som Gillar Långa Meningar. Fast när han var lika gammal som jag är nu, hade han redan skrivit långa meningar i bl.a. Mäster Olof, Röda Rummet, Hemsöborna, Fadren och Fröken Julie. Och snart skulle han börja tillverka guld.

Själv ska jag tillverka mig en stor frukost och skriva ett generationsromansdeckarpoem som ska slå världen med häpnad. Måste bara hitta någon att vara lite arg på först, eller hur?

Share
14 kommentarer