Nu ska jag försöka analysera mig själv. För jag undrar vad det är som får mig att om och om igen läsa artikeln om den hundra år gamla bilen som med dispens för fotogenlyktorna klarade bilbesiktningen igår.
(Jag har lärt mig att när man länkar ska man länka många ord på en gång eftersom det är tydligast så. Men visst ser det där jättekonstigt ut? Va? Lagom är bäst? Jaha.)
Jag tycker ju om gamla ting. Jag sparar på allt från min gammelgammelmormors bröllopsskor och farfars frackar till matteböcker och barbieskor. Detta gjorde jag även innan bloggessensen inträdde. Vart jag än flyttade, vilket jag gjorde ofta och långt, släpade jag kartonger med texten ”MINNEN” mellan källarkontor och vindar. Min djefla man kan lika gärna tända en bombstubin när han vrålar:
– Ska du verkligen spara på alla urklipp om Melodifestivalen 1975?
– Får jag slänga din farmors trasiga lampa?
– Är det här en f.d. klänning eller en dammtrasa?
– Din mammas gamla zebrabikini passar dig ju inte ens!
Mannen med bilen – en Orient Buckboard 1907 som 1923–1974 stod i en småländsk vedbod – månar om det som var förr. Det är det jag gillar. Att inte fnysa ”äh, det är nya tider nu” utan faktiskt lyssna, känna och uppleva allt gammalt … som i en tidsmaskin. (Hjälp, jag låter som Ernst.)
Här är en snarlik, fast från stavningsreformsåret 1906.De första bilmodellerna såg ju ut som den vagn som hästarna drog. Här har vi min fascination: man visste inte bättre. De första tv-apparaterna påminde om radions utseende. De första datorerna såg alls inte ut som skrivmaskiner, men gör det nu. Den första jääähääättestora i-poden påminde om en Sony Walkman från mitten av 1980-talet.
Den första cykeln såg ut som … Törnrosas spinnrock?Hur kommer nutidens nyheter att se ut om femtio år? Alla pratar om kombinationsfunktionalitet med telefonen, tv:n, radion, stereon och damfrisörskan i en och samma apparat. Är det det som är framtidens melodi?
Jag saknar idag bara en enda uppfinning egentligen. Teletransportören. (Ok, tidsmaskinen också.)
Omedelbar uppdatering
Men jisses. Jag upprepar mig. Jag har skrivit om denna min teletransportörslängtan tidigare:
Uppfinningar
Framtidsfantasi
Låter nästan som min sommarbil — en gammal Ford som går igenom besiktningen år efter år efter år. ”Ja, här är lite rost men inte på nån bärande del” har de sagt sen mitten av 80-talet (ja, 1980-talet alltså för att vara helt tydligt). Mormor kör numera bara rullator men bilen hennes gläder de skånska kusinerna. Och mig på sommaren. Enda smolket är att man måste hälla i bly i tanken, Forden är inte anpassad för nya tiders bensin. Och lite jobbigt är det att bakluckan gick i baklås för några år sen så att man packar bagagautrymmet via baksätet. Å andra sidan går inga av de fyra dörrarna att låsa, det jämnar ut sig.
Det är en bil ur vilken man väntar sig att 1) en kulturarbetare kliver ur eller 2) en bankrånare med luva.
En solblekt kuddväska med första hjälpen-bandage ligger fortfarande i bakfönstret, en kvarleva sen årtionden tillbaka.
Hur gammal är Forden, Ingrid?
Har du kollat innehållet i kuddväskan? Det gjorde jag en gång, och fann att plåster efter ett 20-tal år lätt flyter ihop till en intressant installation med saxar, gasbinda och (tadadaa!) Desivon.
Gasbinda? När använde ni senast gasbinda?
Varför kommer jag att tänka på Uppfinnar Jocke?
Jag skulle helt klart gå på det och köpa en teletransportör.
Alltså, det där med att ”bloggessensen inträdde”, det är djupt på nåt vis. Jag förstår det inte riktigt.
Här tror jag nästan att du tjuvläst på min blogg. Jag håller på att kasta och skänka bort och röja ut – och står rådvill med gamla saker som jag bara inte KAN kasta… sen gör jag det ändå och undrar vad jag har för glädje av skräpet…
Sist i mitt förra inlägg har jag en dussinfråga som jag hoppades att du skulle ge mig svar på. Mitt jäkla skryt om hur duktigt jag målar taket kan du hoppa över… du blir nog bara avundsjuk….
Forden är lika gammal som vår förlagspraktikant: 26 år. Men hon är fräschare.
/ingrid: Praktikanten eller Forden?
Jag vill ha en tidskomprimator som får allt och alla omkring mig att röra sig lite långsammare (Matrix-varning!). Säg t.ex. att jag hade två sekunder på mig för varje sekund som passerade i omgivningen.
Då skulle alla förundras över hur snabbt jag blev färdig med allting (trots att jag lade mig för att sova middag mitt i göromålen), och dessutom skulle jag vinna DM i orientering i stor stil, trots att jag joggade runt banan.
Särskilt användbart när man är försenad med momsredovisningen.
Bloggessensen är den tidsepok vi befinner oss i nu — sådär 11 500 år in i holocen. Jfr >renässansen.
Aha! Logiskt! Jag tänkte mig att det var essensen av bloggandet på något vis och tyckte då att den snarare borde genomsyra något än inträda. Så fel jag hade!
Men hörni, har ni tappat stinget? Jag upptäckte just 738 korrfel i dagens bloggtext — och ingen hade sagt till mig.
Bloggblad: Här tjuvläses inte, här läses i öppen dager, men nu ska jag rusa åstad och svara på frågan.
Gamla bilar intresserar mig inte speciellt. Andra saker ser jag däremot som väldigt relevanta.
Så: trevlig med en ansiktslyftning!
Citerar än en gång min gamla farmor, född 1910, still going strong:
De’ ende man ska snör’ bort ä’ döråttern.
Alla i nedstigande led lever efter denna devis varför förrådsutrymme är det hetaste man kan ha i släkten.
Bouppteckningar blir utdragna historier dock.
Ingela: Måste fråga. vad betyder det din farmor säger? Råtta vad? Eller vad råtta kanske.
Min mamma har sparat en massa, verkligen dundersnygga, marimekko klänningar från 60-talet.
Det där med tidsmaskinen blev lite för djupsinnigt för mig som bara kör med analog klocka… och begrepp som ”snart – i morgon – nån gång…”
Nej, nu ljög jag. Jag har ju inte hittat min klocka sen förra gången det var städat… jag lever efter min känsla av vad klockan är.
”Dö’råttern” kanske ser mindre förvirrande ut = döda råttor. Det enda som är så värdelöst att man ska kasta (snör) bort dem.
Åhå… Jag har just rensat bort sånt som bara har legat här de senaste fyra åren. Känns skönt. Jag har aldrig varit minimalistiskt lagt så det finsn fortfarande saker så det räcker och blir över. EN anhörig är MYCKET minimalistisk, vita väggar, aluminium, nordiska träslag, hela stuket, och säger ofta att om du slängde mer och oftare så skulle dina saker som du hade kvar synas mer. Men jag gillar mina saker så håll tassarna borta.
..jag skulle gärna se en teleportör oxå.. fast det är ju samma sak…nästan.. =)
..då kunde man undvika Per Gessle överallt..
Heja oss… 😉
Sov apdåligt inatt också..kanske gör för lite på dagarna nu när jag har sommarlov!
Jag trodde jag skulle hitta en text om Göta Kanal som fullde 175 år i går. Men tji.
/vattenbyggaren
Utmärkt, Bengt! Man ska önska sig ämnen av mig. Just nu sitter jag här med en oskriven fredagssida.
Göta Kanal? Hm. Jag tänker bara på filmen. Måste rota i minnet.
Du som är språkpolis! 😉 Kolla in mitt inlägg med fotografiet på reklamaffischen utanför en ICA-affär! ;-D
Skrivämnesförslag kan man verkligen behöva krysta fram ibland. Jag skriver till exempel om kattskit idag.
R Skriverier: Bajs är ett synnerligen tacksamt ämne.
Du borde trivas på Johannamuseet i Skurup! Orkar inte länka ordentligt men lägg till .se!
Har inte varit där själv mer än på hemsidan men det verkar kul.
Oj, bäva månde Johannamuseet, nu måste jag mejla att ”muséeum” är felstavat på hela sajten.
(Sedan måste jag förstås åka dit också.)
du skrev att bilen var ”snarlik”…snarlik är ju en som har hängt sej.
Det finns inget, absolut inget som inte är värt att sparas. Det man kastar idag ångrar man imorgon!