Hoppa till innehåll

Säkerheten framför allt?

När jag har följt diskussionen om vårt hjälm– och säkerhetsförsedda liv, velar jag.

I ena sekunden cyklar jag inte ens tio meter utan cykelhjälm, frågar om det finns bälten på bussen och förser barnen med noggranna aktadejförhonom-instruktioner.

I nästa sekund får barnen klättra hur högt som helst utan dunbolster nedanför träden, och jag låter dem gå hem från skolan utan övervakning, lär dem att förlora ibland och själv går jag ibland nerför källartrappan utan att hålla i mig. Eller ledstången.

Här kvitterar Tjeckoslovakien till 5-5 mot Sverige i VM 1967. Är det Honken, det där?


Uppdatering: Studiomannen skriver att det nog är Kjell Svensson (förstemålvakten). Trots detta kom vi tvåa. (Hade Honken månne bättre skydd?)

Skydda de ack så viktiga underbenen på målvakten var de bra på, det får man erkänna. Jag undrar vad som hade hänt om en målvakt på den tiden plötsligt hade tagit på sig en hjälm. Hade han buats ut och kallats mes som stavhopparen i somras?

Toby Stevenson har lovat sin mamma att alltid ha hjälm när han hoppar.

När jag var tre år, blev jag påputtad av en kompis när jag gungade på gården på Magistratsvägen 7 i Lund. Plötsligt missade hon gungan och gav istället mig fart, så att jag flög som en vante och landade på huvudet i sandlådekanten. Ingen hjälm: hjärnskakning.

När jag var fyra år, sprang jag med en tandborste i munnen, snubblade, for in i ett köksskåp med ögonbrynet först. Ingen ansiktsmask: sju stygn.

När jag var 42 år, drattade jag omkull i källartrappan. Inga armbågsskydd: deformerade armbågar.

Peppar, peppar, usch-nu-utmanar-jag-väl-ödet – men barnen här hemma har än så länge inte trillat ner från höga träd eller tak, slagit ut tänder (som Broder Jakob) eller klämt av sig fingertoppar (som min djefla man). De har förstås fastnat med tungan på lyktstolpar, fått jack på näsan, stuckit sig på allsköns virke i hälarna och kantstött en och annan tand. Får man vara så här helt inkonsekvent och ologisk och måna om säkerheten i kubik ibland och leka laissez-faire [lässefääär] ibland?

Och – håll i er – kan man dessutom överföra dessa tankar på samhället i stort?


Fotnot: Jag gillar fotnötter. Laissez-faire kommer av franskans laisser faire, som betyder ungefär ‘låta (folk) göra (som de vill)’.

Share
Publicerat iBloggen

21 kommentarer

  1. Ami

    Eftersom jag har ägnat halva mitt liv åt att skriva om barnsäkerhet så har jag grubblat mycket den senaste tiden med tanke på allt snack om att vi är “trygghetsnarkomaner” hela bunten i Sverige. Och jag har nog kommit fram till följande:
    Grejor man gör och där det inte finns nån vits med att utmana ödet, då tycker jag att man som förälder ska skydda sina barn så bra det går. Dit tycker jag att barnstol i bil, cykelhjälm, vagnar som inte välter och liknande hör. När det gäller grejor man gör där det finns en vits med att utmana ödet så tycker jag att man ska göra det i lagom dos. Till exempel gå själv till skolan, klättra upp för stegar, hoppa från gungan och sånt.
    Man blir varken mer klok eller självständig om man åker utan bälte i bilen. Men går man till skolan själv växer man som människa och klättrar man upp på en stege så får man både bättre självförtroende och balans.
    Därför är jag fanatisk och totalt oemottaglig för kompromisser när det gäller cykelhjälm och bilstolar men bara hysteriskt nojig när jag ser barnen klättra …

  2. Helt korrekt, Ami.

    Visserligen kommer jag ju att vrida mina händer sönder och samman av ånger och ruelse den dag som mina barn ligger med brutna ben på gräsmattan efter att ha fallit ner från träden, men … nog hade de fallit snabbare om jag inte hade låtit dem klättra från två års ålder?

    Äsch. Om de faller snabbare faller de ju tidigare — alltså från lägre höjd. Vilket ju ur skadesynpunkt är bättre. Då stämmer inte mitt logiska resonemang.

    (Själv är jag helt ickenojig när det gäller “vits-att-utmana-ödet-farligheter”.)

  3. C

    Nedärvt i rakt nedstigande led är jag och mina söner vandrande katastrofområden.
    Jag har en son som kan stå still och ramla. Där till; stå still och ramla så att han slår av halva framtanden på en dator som står på golvet.

    Den andra har absolut ingen självbevarelsedrift och väldigt stor lust att utforska saker så det är han som ramlar ur träd, ned för berg och av gungbrädor.

    Jag är sydd en, två, tre… tolv gånger för att jag inte riktigt har kontroll på min kropps yttre extremiteters förhållande till andra fasta objekt.
    Jag fick handskar i kevlar av min chef på Statoil när jag för tredje gången på en och samma vecka var tvungen att gå över gatan till vårdcentralen för att jag lyckats sprätta mig själv i handen med en kniv, skruvmejsel eller tom en penna.

    Jag borde nog ALLTID ha hjälm och rustning och en skyddande bubbla av hådplast runt mig.

    Jag är, liksom mina barn, medfött klantig och hade en gång en pojkvän som hävdade att de två ord jag använder mest är OJ! och AJ!.
    Pappa säger att jag helt enkelt bara har för bråttom.

    När jag var i USA frågade mamma om jag alltid använde ridhjälmen.
    ALLTID svarade jag och ljög inte i princip för jag använde den precis hela tiden till att hålla upp spegeln på mitt skrivbord.

    Hmm och dett blev den längsta kommentaren hittills idag…
    Varmed WV bjuder på kylpingvn

  4. C

    Jo tillägg, jag är extremt o-nojjig när det gäller barn och eventuella farligheter.
    Det tog grabbarna ur mig när de var runt året och klättrade på allt, åt på allt, och sprang åt var sitt håll; en mot vägen och den andra mot stupet.

    Det som inte dödar – härdar.
    Illa kommer de att göra sig förr eller senare.

    Men de har hjälm när de cyklar och bälte i bilen!

  5. Jag var inte speciellt vild som barn. Men har ändå hunnit med att slå hål i huvudet tre gånger. (Två tejpade och en sydd.)
    Jag vet inte riktigt vad det beror på.

    Nuförtiden brukar jag inte slå mig. Men jag slog faktiskt nästan av mig tummen på grund av en – några centimeter – felplacerad cymbal i replokalen i onsdags.
    Svintont, men den är bättre nu.

    Laissez-faire påminner mig annars om en hyfsat suspekt klubb som låg på Herkulesgatan i början på nittiotalet. Där var jag medelm. Och inte det minsta på grund av de politiska undertonerna där. Utan helt och hållet på grund av Laissez-faire-attityden som där efterlevdes.

  6. Alice

    Jag tycker att det läskigaste med hela dagens text är bilden på stavhopparen – man ser lite mer än nödvändigt. Han kanske borde haft ett par kallingar under shortsen – som insynsskydd.

    wv – nynbf – en något tillkrånglad nakennymf.

  7. C

    HAHAHHAHAHA Lotten! Det är ju det jag säger du SKA inte gå ner i källaren.

    Och ja, jag känner igen mig totalt.
    Jag löper liknande gatlopp typ varje dag.
    Vam är det som ställer alla grejer på så dumma ställen? Jag behöver ha banan sopad inte belamrad!

  8. Inte Honken. Tror på Kjell Svensson, Södertälje.

    Trevlig helg!

    /Olycksfågel-Peter (med fler blåmärken och ärr än de flesta)

  9. Lotta

    ami – klokt!
    Jag har själv brutit armar och skadat mig på alla möjliga andra sätt genom åren – när jag gjort just sådant (ridit, cyklat, hoppat över tennisnät). En gång hade jag båda armarna i gips (brutna vid olika tillfällen) och sjöng i barnkör för kungen.
    Min äldsta dotter (5½) chockar regelbundet andra föräldrar och lärare genom att klättra högre än de flesta andra. Vi är inte chockade längre (men nojigare än vi ser ut).

  10. Hurraråttan

    “Lykstolpar” Lotten, du skrev “lykstolpar”. Hurra! Du anar inte vad det tröstar mej att även du kan skriva fel ibland, att jag är i gott sällskap.

  11. Mammaråttan

    C: Haha, jag har en son som är ännu värre! Han satt på en stol, en förhållandevis robust Aalto-stol av bokträ, och plötsligt utan vidare var stolen bara en hög med pinnved. Gossen gjorde inget, han bara satt och tog på sej skorna.

  12. Bravo, Rättstavningsråttan, jag har ändrat nu.

    (Det här med WV som inte godkänns fastän man knappar in dem aldrig så rätt och noggrant begriper jag inte. Uttröttningsmetod för att minska antalet kommentarer?)

    Studiomannen: Andremålvakten Kjell hade jag inte en tanke på. Nu visar det sig dessutom att han inte ens var andremålvakt utan förstedito! Men jag citerar Gits Olsson: “Det finns fortfarande folk med bullerskador från den tid då man gick på ishockey för att höra Kjell Svensson spela.”

  13. Jag vill verka besserwissrig, men Jon Voights optimistiska paroll från Runaway Train – ”Whatever doesn’t kill me makes me stronger!” – kommer ursprungligen från den småländske filosofen Åsa-Nietzsche som i boken Götzen-Dämmerung (1888) uttryckte sig så här (fritt från småländskan):

    ”Was mich nicht umbringt, macht mich stärker.”

    Han var en hejare på oneliners, den där Åsa-Nietzsche!

  14. Alice: Men hjälp, tittar du på skärmen med lupp? Jag har granskat så att jag har skavsår på näsan, men ser varken det ena eller det andra. (Däremot har jag sett mycket på hundrameterslöpare som visas i slow motion. Ugh.)

  15. Oj. Erkänner att jag inte läst igenom alla kommentarer här… men kommenterar ändå:

    Pratade om det här med en kollega senaste idag.
    Hon brukar resa till Egypten nu och då, och pratade om hur nojig hon kan vara där eftersom folk kör bil som dårar och inte använder bilbälte.
    Min kommentar då var nåt i stil med att jag inte blir nojig utomlands, min reaktion är snarare att vi svenskar är så jävla sjukt överbeskyddande.
    Man kan inte skydda sig eller sina barn mot allt. Det går inte.
    Däremot kan man lära sina barn att hantera faror.

    Jag har exempelvis inte haft några trappgrindar. Jobbigt i ett par veckor eller två, när barnen lär sig krypa. Sedan kan de hantera en trappa.
    De barn som skadar sig i trappor är de som växer upp med trappgrindar och plötsligt hamnar i en trappa utan…

    Och med det hoppas jag att jag fått fram min poäng…

  16. Les extrêmes se touchent

    för att tala ett helt annat språk än Åsa-Nietzsche…

    Jag menar den djefla mannens och studio-ditos kommentarer kl 22.++, igår när “vanliga människor” var upptagna med Martin i Let´s dance!

    Sedan verkar det som det finns någon “tidsgräns” för wf – ju mer man filar på sin kommentar, rättar stavning och fakta – desto fler wv får man trycka fram!?

  17. Aharåttan

    Den Blyga: Ah, det är där det sitter! Jag filar ju verkligen på mina kommentarer, i ett fåfängt hopp att nån gång få till det utan stavfel. Och det är alltså p g a filandet som det blir det krav på flera WV. Skönt att ve ta! Bara man vet VARFÖR kan man stå ut med det mesta, det säjer jag nu.

  18. Råttan

    Nu lät jag felen stå kvar och då r äckte det med att fylla i WV en endagång. Det här uppmuntrat felskrivningar, d v s att låta dem stå kvar. Det kan väl inte vara rätt?

  19. Fråga mig… jag hade som barn som tradition att cykla omkull i samma backe minst en gång varje sommar – med blödande knän, handleder och armbågar som resultat. Och sand i munnen förstås. Suck! *spottar*

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.