Kommer ni ihåg att jag glömde inlåsta videoband på Centralen?
Om ni inte orkar kolla vad jag skrev då, kommer en liten rekapitulering här. (Man kan hoppa över den precis som man kan med poem eller drömsekvenser i böcker.)
Onsdagen den 17 januari låste jag in en påse fådda videoband i en förvaringsbox på Centralen. Den 18 januari glömde jag att hämta ut dem och åkte tomhänt hem med tåg. Samma dag (en torsdag) skickade jag nyckeln till min svågers arbetsplats, så att han på fredagen den 19 januari skulle kunna hämta banden. Men.
Nyckeln kom inte fram under fredagen.
Måndagen den 22 januari var svågern sjuk, så tisdagen den 23 januari skickade jag ett mejl till förvaringsboxinstansen om mitt dilemma, bekymrad som jag var. Nu blev ju svågern frisk och hämtade banden (mot en böter på 210 kronor), men banden var fina och roliga så det var det värt. Även om det hela var fånigt.
I söndags, nästan tre veckor efter mitt mejl till SJ, kom detta svar:
Tack för att du kontaktat oss.
För mer information angående förvaringsboxar ring Boxservice telefon 08 762 25 95
Obs! Det går inte att svara på detta mail genom att använda ”svara/reply”, då mailboxen är obevakad. För vidare kontakt i detta ärende, ange ärendenummer 349220.
Åh, tack. Det där telefonnumret skulle jag ha ringt från början, kanske?
Vad jag vill komma fram till, är de olika nivåerna på service som just nu råder. Vissa företag och kommuner har elektroniska assistenter på webben (Post- & Telestyrelsen har en Pontus, Vägverket och Ikea har varsin Anna och SAS har en Eva). Ikeas Anna funkar som ett masonitbord utan skruvar från 1973, medan Eva faktiskt kan förflytta mig från Stockholm till London. (På låtsas.) Jag har svårt för de där assistenterna.
Jag ställer tydligen fel frågor och får ofta konstiga svar. Goddag yxskaft. (Det är tydligen kul att ställa frågor som ”vilken färg har solen?” och ”är du singel?”. Men jag är ju en seriös människa.)
Runt 1996 försökte jag skicka ett mejl från Nationalencyklopedin till DN. Det fanns inga mejladresser i papperstidningen, så jag ringde till växeln för att fråga.
– Vaddå? sa damen i växeln.
– Elektronisk post.
– Internpost? I ett brunt kuvert?
– Nej, datorpo… det heter e-mail på engelska.
– Jahaaa! Då blir det utrikesavdelningen! *klick!*
Det var då, ja. Så nu sitter jag här och fantiserar. Är den elektroniska assistentroboten en fluga eller kommer den att utvecklas till något klokare? Snyggare? Mänskligare? Kommer SJ att ta bort mejlfunktionen på sin sajt? Funkar det bra att köpa SMS-biljetter till buss och tunnelbana? När kommer uppfinningen som trollar fram fritid?
En liten parentes, bara. Vi på redaktionen på Nationalencyklopedin fick tjaaata oss till mejl.
– Det behövs väl inte? sa de som bestämde. Vi har ju telefoner! Och alla papper måste ju skickas i kuvert ändå. Skribenterna kan ju inte få sina manuspapper genom ledningarna heller! Hahaha!
När vi väl fick tillgång till mejl och det där som kallades internet, fanns det i en dator i ett förråd som användes som vilrum. En internetdator. Det var tur att ingen hann…, förlåt, behövde vila, för det blev ju köbildning och bokningslappar till den där enda uppkopplade datorn. Modem? Jajamensan!
Jag har redan skrivit för långt. Men i Liza Marklunds ”Sprängaren”, som ska utspelas i Stockholm 2002, letar huvudpersonen på den stora kvällstidningen upp datorn med ”det snabba modemet”. Det tycker jag är roligt. (Måste kolla citatet, det är säkert fel.)
Jag avskyr de där svarsrobotorna som är helt omöjliga att ha och göra med. Lika mycket avskyr jag de där telefon robotorna ”Om du vill…tryck ett, om du vil…tryck två” Det blir alltid fel. Alltid och så finns inte mitt ”vill” som ett valbart knapptryck.
Nej FY!
Du menar väl att ”Sprängaren” sägs utspela sig inför OS 2012 (vilket iofs gör det hela ännu roligare)?
/messerschmidten
Ah, C, jag glömde ju helt bort ”tryck 1 om du vill …”.
Kan detta vara en utveckling?
”Tryck 1 om du vill tala med en riktig människa, vilket går snabbare och är trevligare och tryck 2 om du vill att denna människa ska prata dalmål. Tryck 3 och du vill ha 114 olika knapptryckningsval. Tryck 4 om du har tröttnat på oss nu.”
Nämen Pernilla, sägs den inte utspelas inför OS i Stockholm 2004?
Nu måste vi leta upp ett ex!
Senast i går kom jag i misslyckad kontakt med en ny telefonrobot. Det är Lunds Energi som infört den. Dalmål talades det icke och icke heller skånska. Många olika konstiga mål lät det som och de var endast energiska med att ge ett oändligt antal valmöjligheter. Kundnummer godtogs inte — ”du har knappat in för få siffror”. De ville ha personnummer. Då blev jag förvirrad eftersom jag inte visste vems personnummer de ville ha. Min mans kanske, eftersom elräkning är adresserad till honom. Innan jag lyckades skaka
fram hans fyra sista siffror ur minnesbanken, hade robotens tålamod tagit slut och förpassat mig till kundtjänstkön. Där trängdes redan 18 stycken, varvid jag lade på.
Jag gjorde ett nytt försök nyss och fick höra långa haranger innan jag till slut tryckte på 1 (kundtjänst) som i dag hade en något skånsk röst i alla fall, men trots att rösten påstod att den väldigt gärna ville tala med mig, så bad den mig att återkomma senare. Den det lyster kan lyssna själv: 046-356000
wv = scngg = schnigelgång?
Vad coolt, Agneta! Här kan vi samla telefonnummer till telefonrobotar som inte riktigt funkar som de ska!
Om man inte vill tala med en riktig människa utan en automatisk när det gäller telefonnummer- och namnupplysning, ska man ringa ett annat nummer än 118 118. (Minns inte vilket. Kanske är det borttaget?) Nåväl: om man där ställer löjliga och dumma frågor som inte har med saken att göra, svarar rösten ibland ”Tyckte du att du var rolig nu?”.
Åh, de röststyrda är absolut roligast! ”Är det riktigt att du vill åka till Målilla?” Nej, MALMÖ!! Fast igår hamnade jag hos rätt biluthyrare fast jag försökte sluddra så att det skulle bli roligt. Utvecklingen går framåt!
Är det sant, ringer 118 118 på en gång!
Hihi. Ser ni nu hur C ringer till 118 118 och säger tokigheter till en riktig människa?
Eller ska du ringa till 118 118 och be om telefonnumret till den automatiska tjänsten?
Näääää! Jag som skrev ”snabba ryck” för några minuter sen till SVT reporter i en mejl. Nu börjar jag minnas när vi fick internet post via dator program Quick Mail. Det var stora grejor! Vi satt och chattade med varandra, sen fick vi First Class och jag som trodde inte man kunde posta ut e post men det visade att funka utmärkt…..
Haha, åh Sprängaren var helt galet out of date redan något år efter att den kom ut har jag för mig. Jag minns att Liza Marklund var VÄLDIGT noga med att skriva ut vilken modell damen hade på mobiltelefonen, vilket säkert var en jättemoderna sak just då, men nog kunde hon väl ha listat ut att den kanske inte skulle vara så moderna x antal år senare? Om man inte kan lista ut rimliga tekniska framtida lösningar så ska man nog vara så vag som möjligt….
Har ni prövat Ms. Dewey? Hon får mig att fnissa,
även om idén inte funkar särskilt bra, som sökmotor betraktat.
http://www.msdewey.com
modern menar jag förstås…. (har fått pluralfeber).
Annars gillar jag den där avlägsna och entoniga mansstämma som vid extra felaktigt tryckande hos Telia brukade säga ”Svaret är nej”. Som i den där Cocteau-filmen där bilradion levererar obegripliga men existensiella ”sanningar”. (Ska man begripa, annars är man på fel sorts film.)
…jag vill ju mest veta vad det är för filmer du ska hämta.
…och nu var jag tvungen att springa iväg och hjälpa massa studenter med skrivaren att jag helt glömde vad jag skulle skriva.
Förresten älskar jag telefonrösten på Sj.
”vart vill du åka?”
”Växjö”
”Till Smygehuk. Stämmer det?”
”Neeeeej!”
”Till Nässjö. Stämmer det?
”Nej för bövelen”
”Till Borås. Stämmer det?”
”Men för i hela friden!”
”Till Mariefred. Stämmer det?”
Jag kan då berätta att man ska ringa 118118 om man vill ställa dumma frågor till en automatiserad röst.
Det gick aldeles utmärkt!
Jag fångade mig själv innan jag han komma fram till en riktig röst för att ställa dumma frågor.
Och chefen undrar vad jag gör på arbetstid…
Wv: Scuidtee = Thè gjord på bläckfisk?
Hihi: 118 888 Autosvar är det korrekta numret!
(118 118 kommer att få massa konstiga samtal idag)
– Hundraarton hundraarton, Tiiina.
– Hej, har du semlor?
– Nej, du har komm…
– Ja, förlåt, är du inte en automat?
Nu har jag hakat upp mig på en sån där fråga inte lämnar en ifred förrän den blir besvarad. (En mycket produktiv sysselsättning.) Nämligen: Vad var det för nummer till nummerupplysningen innan det blev 118 118? Inte 905 10 – det är ju Fröken Ur – men något liknande, tror jag.
07975. Men dessförinnan måste det ha varit något annat. Något med 90… För att börja en nummersekvens med en nolla känns lite för modernt för gamla Televerket…
Hurra, vilket snabbt svar! Det var just det numret jag menade. (Det var ju inte så likt 905 10, men sifferföljder är nu inte min grej, även om jag egentligen inte är dålig på matematik.) Nu kan jag jobba igen. Tack Cruella!
Fort men fel….
Förresten säger ni 905 10?
Jag säger 90 510?
Hur läser ni upp telefon nummer?
Min kollega och jag bråkade just om det. Jag säger det i par om två när det gäller tex Stockholmsnummer; 88 88 88.
När det är nummer med sju siffror säger jag 888 88 88.
Jag blir galen på min kollega som envisas med att säga 888 888 och 888 888 8.
så kul har jag det på jobbet….
Preciiiiiis – gruppering av telefonnummer var det ju en het fråga om här hos Lotten bara för några dagar sedan! Som gammal televerkare vill jag då bara säga att DU har RÄTT och din kollega har FEL.
…nu kom jag ihåg när gamla hederliga televerket (med den snygga loggan) hade röstmeddelandet
”Numret kan inte nås för tillfället”
inläst av en tjej med söderkisdialekt och en fantastisk matthet i rösten. Kan man hitta det ljudklippet någonstans? Känner någon den människan?
Gamla numerupplysningen (före 07975) nådde man väl via 90140, om man var lite smart och ville slippa betala ringde man 90120 (hänvisningen)istället (numren kan vara omkastade).
Detta fick jag lära mig vid ett studiebesök på Televerket när jag gick i sjuan 86-87…
Hello there! Det var ett tag sen jag kommenterade…Länken till mig är borttagen såg jag…Vadan denna urskiljning? Jag är djupt sårad;)
Oj, hej Mirre, jag har helt enkelt glömt bort att du finns!
(Lugn, ni andra, jag är inte oförskämd mot Mirre — jag känner henne.)
Det här med länkar är ett känsligt kapitel. Hm.
Jag kommer ihåg mitt telefonnummer i Lund på 70-talet (14 55 14) och i Luleå lite senare (470 44) och dessutom nästan alla klasskompisars telefonnummer.
Kan någon vara snäll och operera bort dessa minnen så att jag får plats med en fritidstidsutsträckaruppfinningsidé?
det enda bra med robotarna är att man kan döda tid med att ställa oändligt dumma frågor.
kul med internet/mejl-nostalgi. vilken annan uppfinning har upplevts så självklar o som om den alltid funnits efter så kort tid!?
förlåt att jag kommenterar felplacerat nu men; kärleken till word verification.. är den helt hälsosam?? (= jag skojar såklart men kan du förklara det?
Just det! 07975! Jag kommer nog t o m ihåg melodin på sången då det numret lanserades!
En annan ”kär”(???!) gammal telefonsvararvän var den automatiska telefonsvararen där man kunde sjukanmäla sig på FK i Umeå.
Jag antar att det bara var i Umeå som en käck och hurtig DAM Högljutt framförde sina instruktioner: LÄMNA PERSONNUMMER! med en röst som man INTE vill höra när man har 39 graders feber.
På slutet fanns det plats för ”övriga frågor”. Då bad jag dem enträget att de skulle byta ut tanten i telefonsvararen.
haha läste kommentarerna efter jag hade skrivit och måste delge en claim-to-fame jag körde med i högstadiet (som är helt sann): Jag brukade skryta med att min mamma blev erbjuden att tala in fröken ur. MEN hon tackade nej!!!
Oh nu blir jag genast nervös för alla de stackars missförstådda robotarnas skull. Eftersom jag har lärt en sån där robot att prata vet jag precis hur komplicerat det är, och hur mycket pengar det kostar! (Det kostar precis så mycket så att ekonomichefen får iskalla fötter och avbryter projektet just när man lärt roboten att svara ”Menar du Katrineholm”? Och så står man där och ser dum ut. Låter dum, menar jag. Jag menar att roboten låter dum.
om du vill ringa en vän eller dummer behöver du bara ett endaste nummer 07975 07975!
Jag kommer ihåg telefonnumret till landet på fyrtiotalet och säkert en bit in på femtiotalet: 24.
Numret i stan var 3991 sedan fylldes såväl stads- som lantnumret på med fler siffror och alla växeltelefonister försvann efterhand. Och det är väldigt länge sedan handlarens fru på landet, som skötte telefonväxeln, kunde svara då man begärde att få bli kopplad till ett lokalt nummer: ”De är ingen hemma där i dag, jag såg att de tog bussen till stan.”
Agneta: Det är ju en skam och skandal att du inte har en blogg som du kan fylla med dylika, ljuvliga minnen!