Hoppa till innehåll

Mitt yrke och en fest

Jomensåatt. Det här är ju bara en blogg, ni vet ”en sorts dagbok på nätet”. Det vimlar av mystiska människor som är intresserade av att läsa ”dagböcker på nätet”. Många av dem läser utan att ens förstå att man kan kommentera det man har läst (klicka här nere på antal reflektioner XX) eller om man så vill, bara läsa kommentarerna (lättläst om man klickar på klockslaget här nere). Några kommenterar och förgyller ”dagboksskrivandet” så till den milda grad att jag kan vakna mitt i natten och bli tvungen att högt säga till mig själv:

– Nej, Lotten, du måste inte kolla kommentarerna nu. Du måste sova!

Men man kan ju inte bara ”skriva en sorts dagbok på nätet” – man måste ju ha ett yrke. Eftersom många har undrat, ska jag nu berätta att jag är

  1. fil kand (blandade småhopp: svenska, engelska, drama-teater-film, litteraturhistoria)
  2. redaktör (men det var jag egentligen bara 1988–1998 på Nationalencyklopedin)
  3. föreläsare (om hur man använder det svenska språket så att så många som möjligt förstår vad man menar)
  4. kåsör (ja, som Ehrenmark och Kar de Mumma).

Att vara fil kand tjänar man inte en spänn på. Redaktör är jag ju inte längre, det drar jag bara till med för att skryta. Som kåsör tjänar man 50 öre i timmen. Så, ja, jag försörjer mig på att föreläsa. Egentligen borde jag varje dag i min blogg (”en sorts dagbok på nätet”) skriva så här:

Klicka här om du vill anlita mig som varande Sveriges roligaste och i ämnet mest kunniga föreläsare. (Gör det! Gör det!)

När första bandet av Nationalencyklopedin kom ut, hade vi releaseparty i Stockholm fastän redaktionen satt i Skåne. Vi var uppklädda till hårfästet och underhölls av Povel Ramel, hamnade på efterfest på Café Opera, fick ont i fötterna, såg en mobiltelefon och sov på hotell. Jag var 25 år och mina stora ögon var större än någonsin. Jag skakade hand med ständige sekreteraren och kulturministern och kramade om sådana människor som går på releasepartyn utan att egentligen ha något med den releasade produkten att göra.

Och nu är jag själv en sådan. På onsdag ska jag gå på Tjuvlyssnats releaseparty trots att jag bara tjuvlyssnar till husbehov. Jag kommer fortfarande i klänningen från 1989 – ska jag ta den? Och basketdojjor till?

(Naturligtvis rapporterar jag på torsdag om vem jag kramade, här i min ”dagbok på nätet”.)

Bilden föreställer en annan encyklopedi: Nordisk Familjeboks andra upplaga (1904–26), även kallad Ugglan. Jag är nämligen även uppslagsboksnörd. Det tjänar man heller inga pengar på.

Share
Publicerat iBloggen

39 kommentarer

  1. Anonymous

    När jag läste din yrkeslista, då höll jag handen för munnen och tänkte: FÖRELÄSNINGEN IDAG! Jag måste förbereda! Jag som vaknat och inte kommit på det…

  2. Ica

    Naturligtvis basketdojor! Åh, den festen hade jag med velat gå på. Jag vill också bli känd i skrivandets sammanhang. Attans att man inte tjänar nåt som fil kand. Det ska ju jag lyckas bli till somaren.
    Ah. Jag vet!! Vakna mitt i natten och vill kolla kommentarer. Eller göra det tre gånger på en timme när man verkligen måste plugga, eller råkar bränna något på spisen. Tyvärr är jag ju inte belönad med så många läsare som verkar vilja ta sig tid att kommentera. Mamma säger att hon hellre gör det i telefon. Hur roligt är det?

  3. Pernilla

    Kanske ska man retas lite med uppslagsboksnörden och tala om att man haft en komplett Nordisk Familjebok (från 30-40-talet någon gång) med kartdel osv och kastat den i grovsoporna för att se om det blir någon reaktion. 😉

    Om jag fick bestämma skulle du bums bokas in för föreläsningar om hur instruktioner och liknande ska skrivas för att bli begripliga för andra än sin upphovsperson. Det skulle nog behövas en serie med minst fyra föreläsningar om det. Tyvärr bestämmer jag inte… (men jag försöker då och då 😉 )

  4. Jag vaknade också i natt, men inte för att sköta om min(a) blogg(ar) utan för att jag trodde att sågverket i Skutskär hamnat i sängen bredvid.

    Det var Sigge, fyra år, som tassat till en tryggare plats än den egna sängen. Nu är vi två som sågar timmerstockar; frågan är om vi ska ljudisolera!

  5. Anonymous

    Lotten, nu är jag här! Jag är klar. Skönt. Men jag är lite nyfiken på hur du var klädd på releasefesten…

  6. Anonymous

    En djefla man, Skutskär i Luleå? Jag som tycker att Seskarösågen var värst! Jag vaknade kl 06.00 hos min kusin och kunde inte sova. jag trodde det var jordbävning. Men vid frukosten fick jag veta orsaket.

    Kusinen bodde mittemot sågen och jag låg på övervåningen.

  7. Lycka till, Anne-Maj! Hur jag var klädd 1989, menar du? Hm, ska kolla om jag hittar en bild. Men det var tyll, drapering, stuns och axelband och lite siden.

    Ica: Mina föräldrar läser inte ens min blogg!

    Min djefla man och Fyraåringen kan beklaga sig över att de måste sova med en (1) snarkare. Men jag då? Som har två?

    Pernilla: Du måste slängas till vargarna för din grovsopssynd tillsammans med Anna!
    som gav bort en signerad Beatlesskiva. Å andra sidan slänger jag ju bort perfekt kokt potatis, vilket ju är nästan lika hemskt.

    Alla: Någon av er borde börja sälja miljövänlig cellulosatejp för korttidsbruk som t.ex. paketinslagning! Ica? Du med din fil kand kanske?

  8. Hoppas du kramar mig för jag blir alltid väldigt blyg och mesig på mingelpartyn.

  9. Hjälp, nu har jag plötsligt blivit en kramande! Jag som (Bästisgrannen kan intyga) bara kramas på kommando!

    (Spänningen är olidlig!)

  10. Ica

    Ah! Jag tycker just nu att du icke ska lägga på mer på Ica att göra. Innan vi bokat möte har jag redan stressmage här i datasalen där jag nu fortfarande skriver min slutrapport så jag med gott skolsamvete kan komma och jobba hos er på torsdag. Med eller utan fil kand tycker jag fortfarande att det låter som att cellulosa hör till blomvärlden. Så det kan bli en klistrig blomma eller nåt.

    Haha, jag som trodde att du var en av dem som drog stockarna ju.

    Kramande?? Ah! Livsfarligt ju. Ska vi ha det som en delgren i Vi-som-hatar massage-klubben att Vi-gillar-inte-heller-kramar…eller kramas iaf.

  11. Ica

    …och dina syskon och svärmor läser väl bloggen? plus hundrathugotusen andra som kommenterar. Jag känner med andra ord iiiiinga sympatier. Plötsligt blev mitt skrivande på bloggen väldigt begränsat när jag fick veta att mamma och moster hittat dit.

  12. Jag menade förstås ingen riktig kram. Hu! Kramas och leka kan man göra med familjen och såna som man känner sen HUNDRA ÅR tillbaka. Jag menade förstås en cool, virtuell bloggkram. Fattar ni väl. Jag menar hallå.

  13. Anonymous

    Hmmm…
    det är det första jag gör på mogonen, läser om någon kommenterat. Det är ju halva grejen med bloggen.
    Eller ligga vaken på kvällen och inte kunna sova för att man har en grej man vill blogga om men försöker lägga band på sig till nästa morgon…
    Själv delar jag säng med tre snarkare och sparkare, därför sover jag allt som oftast ensam i en av de övergivna barnsängarna.
    Det är just snyggt det, att bli fördriven av sina egna barn…

    Ps, jag lobbar för att företaget ska hyra in dig som föreläsare om just det du brukar föreläsa… de börjar mjukna. Om inte annat så har du fått ett par nya läsare av din blogg…

  14. Men hallååå, Anna, då är vi ju helt överens! Jahoo! Vi ska blygmesa oss!

    Tvillingmamman C: inte nog med att du lyder mig blint och lagar “min” efterrätt — nu fixar du jobb till mig! Jag är så glad!

  15. Fembarnsmamma borde man tjäna några spänn på. Femdubbla barnbidrag men bara en utgift (de yngre kan bära de äldres kläder, och mat får de ju i skolan).

    Som basketartist tjänar du nog mindre, mest beroende på att man måste flytta från Sverige inom 6 månader för att åtnjuta artistskatt.

    Julkalendermakare och prisutdelare glömde du också. Hur mycket tjänar man på att trycka upp och skänka bort en trettio fyrtio tröjor, om man räknar med porto och grejer?

  16. Helt korrekt, spiken på tummen, hakke! Julkalenderartisten slipper dock skatten pga. välgörenhetsstämpeln den har fått (jfr Fantomenstämpel).

  17. /ingrid

    Jag har snyltbaggat mig med på den omtalade festen, vilket djurliv: snyltbaggar och blygmesar!
    Vad jag ska ha på mig en dag som börjar med promenad till jobbet i den kalla gryningen (med kompis, inklusive frukost på fik, mäkta trivsamt), jobbjobbjobb, årsmöte med sif-klubben och sen bloggfest återstår att se. Mascara kanske, sen vet jag inte. Jo: bekväma skor.

  18. Emi

    Det är klart jag kommenterar – vi noll-pengatjänande fil kand:ar (er?) måste ju hålla ihop *mena på*

  19. Snäll, kan du inte sätta in ett nytaget foto på dig iklädd den gamla trasan (får jag säga så?) och basket dojjorna? Jag har själv kläder kvar från -89 men till skillnad från dig så kommer jag inte i dem längre. Men kanske någon annan gång, därför får de ligga kvar i garderoben.
    wv tjcksmck!

  20. Anonymous

    hade jag inte varit fil kan (tjänar lika mkt) så hade jag anlitat dig som föreläsare. varje vecka! här hemma!

  21. “Att vara fil kand tjänar man inte en spänn på.”

    Beror ju naturligtvis vad man är fil kand i vilket inte riktigt framgick av ditt inlägg, sedan har det betydelse när man examineras så att man förhoppningsvis får jobb inom sitt område.
    Får man inte det kan det ju vara svårt att hänvisa till ngn examen, men visst skilde sig ingångslönerna när jag började jobba efter mina studier.

  22. Anonymous

    Allvarligt talat: du ska väl ha Smenita-t-shirt och plommonstop? Det måste du ju!

  23. Anonymous

    Förresten är jag avundsjuk på att jag inte är bjuden på Tjuvlyssnatfesten. Inte för att jag hade kunnat gå. men i alla fall.

  24. Jag ska SJÄLVKLART ha min finaste festklädsel, den med “Många av mina bästa vänner är bloggar” på.

    (Finns den som aftonklänning?)

  25. Men Översättarhelena! Plommonstopet! Hade jag ju inte tänkt på!

  26. Patrik: Jag blev lovad högre lön på NE om jag tog examen. Logiskt. Då tog jag tjänstledigt och fixade min c-uppsats (om — tadaaaa — uppslagsverk!) … men när jag kom tillbaka sade tjifen att han inte kom ihåg att han hade lovat något … Numera bestämmer jag min egen lön. (Tyvärr, för jag förhandlar dåligt med mig själv.)

  27. Agneta

    Nu anlitar jag Lotten som språklig orakel:

    I dag fick jag ett e-brev från Gävle konstmuseum angående en utställning. Texten är rätt lång och avslutas med:

    Utställningen är kurerad av …

    Att de som sätter/ställer samman en utställning kallas curator eller kurator är jag medveten om, men jag har aldrig förr stött på verbet kurera i detta sammanhang. Betydelsen bota är vad som trillar fram hos mig och jag tycker att konstmuseets användning låter konstig.

  28. ab

    Tack för boken, Lotten, nu har jag läst den och fullständigt tappat andan av all den energi den strålar åt alla håll (visst ja, så var det att vara småbarnsmamma!) Dessutom har jag haft alldeles förskräckligt kul. Inte minst för att jag hittat TRE spårkfel! (Måste jag ju tala om, när folk berättar för mig att jag kallat två presidenter vid fel förnamn i bok 1 och räknat fel i bok 3…)

  29. Anonymous

    Agneta: Huruvida man kan säga att utställningen är kurerad eller inte beror förstås på om den har varit sjuk först. Äsch, jag skojar. Men det låter ju helt vansinnigt. Jag fattar för övrigt inte varför de plötsligt måste kalla sig kurator eller till och med curator (fast tja, det sista är väl begripligt eftersom en svensk kurator är ett slags socionom). På svenska heter det faktiskt sedan evärdliga tider intendent. Troligen tycker de att det låter för tråkigt.

  30. Utställningar kureras och hotell opereras, jahapp. (Tack, Agneta, det exemplet ska jag spara!)

    AB: Sporkflelen i boken är synnerligen irriterande — men jag korrläste medan jag ammade. (Och då, gott folk, är man inte tillförlitlig.)

  31. Förtydligande: man ska säga intendent och kureras gör man bara när man är sjuk — och hotell opereras endast på engelska.

  32. Anonymous

    Now to something completely different:

    Potatisdiskussionen fortsätter på min blogg IDAG=16 januari.

  33. cruella

    Men intendenter finns väl fortfarande på muséerna? Är inte en curator mer tillfällig till sin karaktär, för en viss utställning t.ex? Intendent är man väl hela tiden? Och även om det inte ÄR så EGENTLIGEN så är det väl så det används? Eller har jag inte bara en utan flera bakfötter i klaveret nu?

  34. Emi

    Ja, och förresten har jag skickat in TVÅ helt geniala tjyvlyssningar redan i sidans ungdom och inte blev jag bjuden inte. Nähejdå. Men det är säkert dötrist och tråkigt och alldeles … alldeles jättelångt från dit jag åker idag.

  35. Emi! Länka till “dina” tjuvlyssningar!

  36. Jag hittar dem faktiskt inte, men de äldsta bidragen på nuvarande sidan verkar vara från början av juni, och mina var innan dess. Men ser du en om stockholmsbrudar som inte begriper sig på det där med plusgrader och en med två småpojkar som inte vill börja skolan för att bandyklubborna är likadana där som på dagis, då står (förhoppningsvis) mitt namn längst ner.

  37. Anonymous

    Cruella: Jo, det har väl råkat bli så på svenska, men det är ju förvirrande eftersom curator på engelska inte är något annat än en intendent (som mycket väl kan vara fast anställd vid ett museum eller nåt). Det som i Sverige har kommit att kallas curator heter commissioner på engelska, tror jag. Utställningskommissarie låter kanske för kgb-aktigt eller nåt?

  38. Anonymous

    Ja, för att inte förvirra det hela ytterligare så måste jag väl förtydliga att curator på engelska också kan vara en som organiserar en tillfällig utställning, som en commissioner. Fast det är nog en ganska senkommen användning.

  39. Jag och Knyppelfröken vill anlita dig. Betalningen ser i form av stans bästaste skollunch och uppdraget att prata språk med tolvåringar. Som bonus kan du få provsitta Schäferns stol, besöka källarförrådet och se livet på landet irl!

    Jag är alltså helt allvarlig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.