Hoppa till innehåll

Oj, vilken tur att jag inte är affektinkontinent

Varning. Detta är ett av mycket få personpåhopp av undertecknad bloggare.

Hahahhhhahahahahahahahaaaaaaaaa!

Liten andningspaus.

(Egentligen hade det väl räckt med ovanstående för att ni skulle förstå. Men vet ni vad jag sa innan jag fick barn? Jo:

– När jag får barn, då ska det inte ligga leksaker överallt på golvet.

Jag måste nog upprepa. Jag sade: ”barnen ska inte ha leksaker på golvet”.

Tankepaus.

Var i hela friden skulle mina blivande barn ha sina leksaker då? På hatthyllan? I blöjhinken? Under diskbänken?

Claes de Faire, journalist, ett hett namn inom journalistkretsar, en sådan där som kallas ”darling” av sina kolleger, han ska bli pappa den 23 november. Ja, inte den 17 november, inte den 1 december, utan prick den 23 november. Och då ska han kaaaaaaaaaanske låta sig bli överbevisad. För till dess är han övertygad om att det visst går att jobba ordentligt när man får barn.

Har ni hört det förr?

– Jomen, nä, jag ska inte bli en mesig myspysförälder.
– Nä, fan, jag tänker gå på krogen precis som vanligt.
– Och vaddå, blir ungen sjuk, då får man väl kalla in en barnvakt.
– Dessutom kan jag sova var som helst och när som helst, så mig gör det inget med lite vakentimmar mitt i natten.
– Höhöhö, skulle det kanske vara jobbigare med en liten unge än en rejäl baksmälla?

Det är som om jag skulle säga:

– Tsst, skyddsdräkt när man kör rally, vad är det för trams? Som om inte bilen skulle hålla för en smäll?
– Vaddå svårt att åka slalom? Det är väl bara att svänga när det kommer en … vahettere … pinne!
– Man skulle ta och bli politiker. Sitta där och bara tycka hela dagarna, lättförtjänta pengar, trallala.

Vet ni att i så fall hade ni banne mig sagt att den där, den där Lotten, hon har en konstig inställning, lite naiv … hon ska kanske inte vara rallyförare/slalomåkare/politiker?

Claes de Faire ”tänker inte tillåta ett liv där man inte kan ge allt på jobbet” när han väl har fått ett välskapt barn utan krupp, utan ont i magen, med fantastisk dygnsrytm och där barnets moder inte har mjölkstockning.

Själv tänkte jag innan jag fick barn:

– Dagen efter förlossningen, ja dåååå, då ska jag ha linning och skärp igen.

Och så ska jag bli världens mest berömda och hyllade skådepelerska. Sen. Jag ska bara ta hand om mina fem välsnutna barn först.)

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. Det är inte utan att man längtar lite efter 23 november. Och de närmaste månaderna därefter. Då kan vi samfällt och i en stor bloggtalkör utbrista:
    VAD VAR DET JAG SAAAA!

  2. “Pappa, pappa……” sonen står i överslafen på tvåvåningssängen. Den står på tvären i sovrummet vid fotändan av min säng. “titta….jag kan flyga…” Sonen, ser jag nu, har stålmansdräkt. Han sträcker typiskt fram ena armen och flyger mycket riktigt. En mycket kort flygtur.

    Sjukhuset…femton minuter senare. Akut…läkaren tittar på sonen. “Din arm har gått av, men det är ingen fara. Vi sätter ihop den och sedan stoppar vi in din arm i gips och när vi tar av det är armen hel igen”.

    Tårarna glider ner för sonens söta runda kinder. Sex år gammal. Jag kramar honom och säger” men gubben …det är väl inte så farligt” Då tittar han upp på mig genom tårarna med alldeles klara ögon. “men pappa jag är så glad så glad. Vet du…jag ska gipsas”

    Glädjetårar …. och någonstans hade bilden kommit från att gips är kul. Så det där med att leva sitt liv som vanligt med barn. Det är väl ungefär som att gå på VM final ifotboll med en sopsäck på huvudet. Det skulle säkert gå. Men varför i hela friden…..?????

  3. Jaja… Läser gärna en artikel i februari när koliken börjar lägga sig… Eller när han varit föräldraledig hemma själv och “utnyttja[t] alla de fantastiska förmåner man får som förälder.”

    Vad bevakar han för händelser där man kan ha med sig illskrikiga barn?

    Uj vad jag tar i. Alla barn skriker inte “dygnet runt”. Sonen var verkligen en sån man tar under armen och går. Men då hade jag övat bort pjosket på dottern.

    Det jag blev mest nyfiken på var hans efternamn. Jag hade en fransklärare som hette så och minns jag inte fel så blev han far senare, men då hade han flyttat till en annan ort.
    Kollade på Eniro och ser att det fanns fasligt många de Faire. Inte nödvändigtvis ett ättelägg till min fransklärare alltså.

  4. Haha. Jag reflekterade direkt över två saker när jag läste den där krönikan:

    1. Allt det där berättade att han hade planerat kräver på något sätt att han får någonslags überbebis. Som inte skriker, inte är hungrig, inte producerar brunblöjor, inte blir sjuk, inte är glad, inte blir rastlös och så vidare. Kanske vore en idé att överväga att skaffe en koldocka istället. Den klarar allt det där galant.

    2. Det är i och för sig ganska modigt att skriva en sådan krönika innan man ens har något barn. När man vet att de flesta som läser kommer direkt att reagera med ett “vänta du bara”.

    Nåja, jag är uppe med tuppen idag för att min son inte förstår det här med konceptet “semester”. Tror han att det är vilken dag som helst?
    Jag har iallafall mutat honom med Pingu och vaniljyoghurt för att jag skall kunna skriva lite på datorn. Titta Claes de Faire; det fungerar. (Iallafall i 20 minuter.)

  5. Instämmer med R’s Skriverier, det är väldigt modigt att sticka ut hakan med en sån krönika. Eftersom det väldigt sällan blir som man tänkt sig, när man väl sitter där, med snygga blå ringar under ögonen pga nattvaken och snoret rinnande pga alla förskoleinfektioner. Gissa om han kommer att få äta upp sina ord…

  6. På väg till datarummet alldeles nyss, såg jag min storasyster med lilla pyret i knät. Pyret är nu fyra dagar och har varit vaken och skrikit hela natten och nu bara sover och orkar inte äta. Vid min systers fötter står en glad sturasyster till pyret, 1.5 år, och ropar på mamma (som sitter en meter bort) och vill leka med bilar.

    Man tror en massa innan man får barn men oj vad det är bortfluget när man sitter med underverket i famnen.

    1,5-åringen sitter nu och spelar Gameboy med sin fyra år äldre kusin, mormor bär runt på pyret och min syster står i duschen…

  7. *ASG* hans krönika var bland det roligaste jag läst på länge. Uppenbarligen tror han att föräldraskap bara handlar om rent praktiska saker som att mata ungen och byta blöjor, och däremellan behöver man inte bry sig om den. Som ett paket man bär med sig helt enkelt medans man tänker på annat. Boy is he in for a surprise.

    Jag undrar liksom varför? Varför skaffa barn medvetet om man är så ovillig att låta dem påverka livet?

  8. /ingrid

    Jag tror ingenting man säger till den mannen går in nu, han har bestämt sig för hur det ska vara att få barn. Och hans föräldraskap ska minsann inte vara så där tröttsamt fiskpinnekladdigt och vab-gnälligt som andra töntars. Jaja, jag säger bara LYCKA TILL (med stor ironi).

  9. Lotta

    nå, dystert nog så finns det väl fortfarande pappor som kan leva sitt liv ungefär som före barnen.
    det brukar vara de som antingen skaffar ny fru med barn efter karriären och säger NU skall jag satsa på BARNEN, eller tar mor/farfarsrollen på stort allvar.
    men att ha med barnen på jobbet OCH faktiskt jobba samtidigt… tja, kanske i playstationsåldern…
    håller i övrigt med source – varför?

  10. Jag som är barnlös kan inte låta bli att fnissa lite här… Alla som har barn är givetvis helt eniga om att man inte bara byter blöjor på dem och sen lägger dem och då somnar de genast och “stör” inte mer på typ sex timmar.

    Men det finns ju bebisar som faktiskt funkar så. Min kompis har två. De har aldrig varit sjuka, aldrig skrikit och aldrig vägrat att äta eller sova och hon ser lite konfunderad ut när “alla andra” berättar om vaknätter och allehanda problem.

    Det vore väl lite jävligt om Claes de Faires bebis skulle visa sig vara en sån..? Så han får rätt och ingen kan säga: Vad var det jag sa?

    Vore inte det orättvist!

    🙂

  11. Anonymous

    Jamen tänk! Så där var det! Inte skulle väl något bli annorlunda, livet skulle ju pågå som vanligt och nog skulle vi…. som vi alltid… och sen kom barnet. Och sedan blev det Fyra och allt det där som förut VAR SÅ VIKTIGT var inte lika viktigt längre. Fokus förflyttades. Men visst, jag skriver fortfarande: svarar på skolans veckobrev och så, en o annan inköpsnota och faktiskt dagbok. I en riktig, med penna! Och reser, jorrå. En och annan fotbollscup blir det allt och scoutläger har vi varit på allihop. Vi vill bli med båt och drömmer oss bort bland båtkataloger och sjökort. Och jag har förresten också en laptop på vardagsrumsbordet… eller var är den nu igen? Där har byggts en legostad medan jag varit ute i trädgården…
    Ja, han är modig. Eller naiv?

  12. Ulla

    Håller med er. Men Lotten, du berättar väl lite om din Göteborgstripp också?!

  13. Anonymous

    Ja, men det var ju så det skulle bli när man blev “modern och trendig förälder”.
    Synd att det inte är så det funkar i praktiken. I alla fall inte för en mamma. Kanske för en pappa, men en sådan pappa tror jag inte heller han vill bli …?

  14. F

    Kan det vara så att han skrev det ironiskt.. eller kanske skämtade?

    Det måste vara så.. !

  15. Ironisk, naiv eller modig, de Faire?

    Jag har sagt det förut — det funkar sällan att vara ironisk i text.

    Modig, jo, men då är det modigare att till exempel bli arg på alla som trimmar mopparna och kör i 90 på 30-vägar bafatt det är så jäla coolt.

    Naiv. Jo, men det kan man ju faktiskt få vara. Jag, till exempel är ibland otroligt naiv. (“Vasäjeru, ska man inte ha utsvängda brallor längre?”) Men … att på sidan 4 i Expressen få framstå som så meganaiv är … modigt.

    Sisådär, så var cirkeln sluten!

  16. Och som några andra helt korrekt säger här: varför, varför i hela friden vaaarför?

    Nu ska det dessutom tilläggas att mina barn stundom har varit sådär irriterande exemplariska. Men det spelar ingen roll hur bra de sover, hur fint de bajsar eller hur vackert de niger inför den äldre generationen — jag vill ändå inte åka till New York med dem. Då kanske jag missar ett föräldramöte! (Ojoj, ser ni, nu var jag ironisk och alla kanske inte förstod det …. det är som sagt svåååårt.)

    Man kanske skulle ta och berätta precis allt som händer medan man snor till sig ett par skrivminutrar?

    Rapport: Min dotter trillade nyss ner från repstegen i köket.

  17. Ulla, jaaa, joooooo, jag kan berätta om Göteborgstrippen. En liten preview: jag lekte oansvarig och borstade inte tänderna på 48 timmar …

  18. margareta

    vadå, inte borstat tänderna på 48 tim. efter Göteborgsresan? Hade du tungpussat Robbie i hans fina svit på hotellet?

  19. de Faire, lärare… Per de Faire kanske?

    Repstege i köket?????

  20. Jo precis densamme, crrly.

    Kom att tänka på en annan vinkling ang Claes.
    Kanske han varit förutseende och bara fyllt sitt liv till nästan hälften? Så att han får plats med att stoppa in ett barn i det där ofyllda utrymmet?

    Nä. Så är det nog inte kanske nä…

  21. Och här har vi en som formulerar detta väl. Det är VM-bloggaren Jesper Högström, som längtar efter sina barn när han istället borde njuta i sin ensamma bakfylla …

  22. Anonymous

    Du är en sån där som använder sina barn till att framhäva sig själv i en manisk jakt efter uppmärksamhet och självbekräftelse.

  23. Hej Anonymous.

    (—)

    Hej då Anonymous.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.