Hoppa till innehåll

Månad: juni 2006

Björn Borg fyller 50 år idag

Den lilla Lotten från 1970-talet förvånar mig. Tydligen (vilket jag skrev om när Stenmark fyllde 50) satt jag varje dag och klippte ut allt på tidningarnas sportsidor. Nu har jag hittat en pärm till, med rubriker som

Åby ger lugnande besked – Ingen fruktan för Brasilien
(Sverige spelade 1-1 mot dem senare.)

Livet är ingenting värt om jag missar finalen, säger Argentinas skadade stjärna Leopoldo Luque (Leopoldo? Vem?)

Ronnie Peterson lämnar Lotusstallet (Observera datumet: 3 september 1978. Inte lång tid kvar.)

Byskes vilja gav resultat (De slog Älvsbyn med 1-0.)

Kjell Johansson är i fin form (Jadå, Björn Borg också, men honom har vi skrivit om så vansinnigt mycket.)
(foto: Jacob Forsell)
Expressen 26 december 1978 . Björnen sover, björnen sover.
Ur artikeltexten:
Borg vaknar. Gör sin morgontoalett. Kammar till det långa håret. Flygkaptenen får sin bild. En ny flight väntar.

Ser ni att han har himla obekväma hörlurar på sig? I bildtexten står det att det kanske är Jerry Lee Lewis han lyssnar på eftersom han gärna ”lyssnar till popmusik i hörlurarna”.

Tillbaka till de andra urklippen. Under VM 1978 var vi tydligen oroliga för Ralf Edström, som var ett så kallat frågetecken i precis alla artiklar. Ett 192 cm långt, värmländskt frågetecken skrev någon till och med. Åby talar ut i pressen dagen före Brasilienmatchen.

– På torsdagen var Ralf under sin vanliga standard, precis som alla andra på träningen.

Det där med långa nyckelspelare som spelar under sin vanliga standard … det … det låter så bekant … hm.

Share
9 kommentarer

Mysteriet med de försvunna skorna

Någon gång runt 1990 köpte jag ett par för mig ovanligt fina gympadojjor. De var i vitt skinn, med små, små detaljer i rosa och lila. Lite dyrare än vanligt och – framför allt – inte av hög basketmodell som alla mina andra skor.

Efter att ha använt dem en enda gång kom jag på att de var lite för smala för mina ankfötter och att det där med rosa och lila ju inte riktigt var min stil även om de var coola modefärger. Skorna åkte in i någon garderob tillsammans med 700 andra skolik, flyttade med oss till olika lägenheter, hus och kommuner både en, två och faktiskt tre gånger innan de hamnade hääär, i mitt återanvändningsmausoleum:
Här hänger skor som inte används, men som kommer att användas. Och skor som Olles farmors bror Gottfrid bar på 1930-talet och som är perfekta att ha på sig när man är Charlie Chaplin. Och skor som jag inte gillar men som jag stundom måste ha på mig för att se ut som en förnuftig föreläsare. Och så hängde de vita från 1990 här med sina rosa-lila applikationer.

Elvaåringen hittade dem för två veckor sedan och blev blixförälskad. Hon tryckte dem mot sitt hjärta såsom gatflickan Beda Larsson ju tryckte en randig sidenslips till sin barm. Hon bar dem nästan dag och natt och fick kommentarer och beröm.

Till i fredags. Då skorna försvann. Puts väck! Borta! Verschwunden und weck!

– Jag hade på mig dem när jag bakade muffins och glömde hälla i mjölken och så hade jag på mig dem när vi letade efter Bästisgrannen och så hade jag inte på mig dem när jag hängde tvätt ute och det var dumt för där var det brännässlor och …

Hela lördagen gick åt till att leta. Hela söndagen gick åt till att leta. Jag var inte bekymrad, medan elvaåringen var förkrossad. Alla gick vi omkring och drällde ickehjälpande let-kommentarer som dessa:

– Men var kan de vara?
– De måste ju vara någonstans.
– De ligger nog på ett konstigt ställe.
– Kommer du ihåg var du hade dem sist?
– Det är ju underligt att de kan försvinna så här.
– Har du tittat i hallen?
– Jamen nånstans är de ju.
– Här! Nej, jag bara skojade.

Efter att till och med ha letat i kylskåpet, bakom böckerna, bland videobanden och i kartongåtervinningen gav vi upp igår kväll. Jag hittade i min hängande skoträdgård ett par vita, lite för trånga skinngympaskor med svarta detaljer som jag 1991 ratade, så elvaåringen blev lite nöjdare.

Och här borde nu slutklämmen och poängen komma, till exempel ”Och kan ni tänka er att de hela tiden stod i hallen” eller ”Plötsligt kom treåringen gående med skorna på fötterna” … men nej. De är fortfarande borta. Tänk om det har varit en tjuv här … och vi som inte hade larmet på … och tänk om tjuven har snott alla mina smycken … och pengar i madrasserna … och tänk att jag då inte märkte något utan bara letade efter ett par vita skor med rosa och lila detaljer hela helgen.

Share
31 kommentarer

Filmer som gör livet bättre (?)

Här kommer nu den utlovade kilometerlånga listan på filmer som man kan se på tillsammans med barn från ungefär 8 år – filmer som på något sätt här till allmänbildningen och som kan få barnen att förstå världen bättre. (In my dreams, kanske. Men i alla fall.)

1916: Chaplin: The Vagabond
1927: Buster Keaton: Generalen
1932: Helan & Halvan: The Music Box
1933: Bröderna Marx: Duck Soup. Detta är sista gången tråkbrorsan Zeppo är med – och varken piano eller harpa spelas!
1933: King Kong – som ju borde kombineras med den från 2005. Den med Jessica Lange (1976) kan man däremot hoppa över.
1936: Chaplin igen: Moderna tider
1938: Bringing up Baby
1939: Trollkarlen från Oz
1940: His Girl Friday
1941: Citizen Kane
1941: Chaplin en tredje gång: Diktatorn. Filmen är briljant, men som vuxen måste man förklara många poänger som annars går förlorade.
1941: Bröderna Marx igen: En dag på varuhuset
1942: Casablanca.
1944: Arsenik och gamla spetsar
1951: Afrikas drottning
1952: Singin’ in the Rain. Efter bara två glas vin kan man stundom se mig dansa Gene Kellys regndans. Denna film har jag sett många gånger.
1953: Roman Holiday (Prinsessa på vift).
1953: Semestersabotören
1959: Plan 9 from Outer Space – som förstås kombineras med Ed Wood (1994).
1959: I hetaste laget (Med Tony Curtis som fyller 81 år idag.)
1959: North by Northwest – några år senare kollar man på Arizona Dream (1993).
1963: En ding ding ding ding värld (It’s a Mad Mad Mad Mad World)
1964: My Fair Lady
1965: Att angöra en brygga
1965: Sound of Music
1971: Äppelkriget
1974: Dunderklumpen
1975: Hajen
1976: Alla presidentens män
1976: Det våras för stumfilmen
1977: Stjärnornas krig
1978: Picassos äventyr. Ska ni bara se en enda film på denna lista, så är det nog denna.
1978: Grease
1979: Life of Brian
1980: Blues Brothers
1980: Vi hade i alla fall tur med vädret. Som gick på tv igår!
1981: Göta Kanal
1982: Annie
1982: E.T.
1983: Dr Hfuhruhurrs dilemma
1984: Amadeus
1984: Ghost Busters
1985: Ett päron till farsa
1985: Tillbaka till framtiden
1986: Ferris Bueller’s Day Off
1986: Three Amigos
1988: Beetle Juice
1988: Dirty Rotten Scoundrels (Rivierans guldgossar)
1988: Willow
1989: Föräldrafällan (Parenthood)
1990: Edward Scissorhands
1990: Quick change (Snabba pengar)
1993: Benny & Joon (Sedan kan man överraska med Guldfeber [1925] och få barnen att jämföra Depp med Chaplin.)
1993: Groundhog Day
1994: Forrest Gump
1997: Allt eller inget (The Full Monty)1997: Livet är underbart När barnen blir äldre kan de fortsätta med Schindler’s List (1993).
1999: Galaxy Quest
2000: O Brother, Where Art Thou?

Några av de förslag jag fick, är inte med på listan av någon anledning: för mycket våld, för mycket snusk eller bara för mycket som behöver förklaras. Släpp fångarne loss, det är vår! (1975) har jag försökt se på med barnen, men de förstod inte alls att jag tyckte att den var rolig. (Jag var förmodligen urkass på att förklara och satt bara och njöt av Gösta Ekmans tänder.)

Kom gärna med förslag på filmer som jag har missat (igen). Det måste inte vara en alltigenom bra film, men den bör på något sätt vara sevärd. Jag tyckte till exempel att Forrest Gump var lite småtrist, men fjortonåringen drar sedan två år historiska paralleller till den filmen hela tiden. Ergo: nyttig film. Om ni har specifika minnen från filmerna, är jag nyfiken också. (Jag har t.ex. ett starkt minne av att Annie var mestrist, men har nu förstått att den filmen ska man i alla fall se.)

Naturligtvis är även protester mot filmurvalet tillåtna. Kanske har jag glömt att Tom Hanks slår ihjäl någon så att blodet sprutar, kanske har jag förträngt att man får se hur barnen i Sound of Music alstrades, kanske är Grouchos påmålade mustasch mardrömslik och därmed komplett olämplig eftersom barnen för all framtid kommer att hata mustascher (helt ok för mig) och till och med rata jultomten (helt ok för mig).

Share
31 kommentarer

N-bollar

Lördag 7 april 1973.
Jag och Åsa och Lisa var på stan idag, och sen åkte vi hem till Åsa. Vi var jättekissnödiga allihopa så vi sprang allt vad vi kunde. Åsa sprang till ena toaletten och Lisa sprang till badrummet och sen fanns det ju inte flera toaletter så jag kissade i badkaret. Sedan gjorde vi negerbollar och åt upp allt direkt. Precis när dom spelade ”Sofia dansar go-go” på radion började jag må illa. När jag kom hem kräktes jag så det stänkte på min fina tapet.

Nu skulle man ju kunna tro att det där med att kissa i badkaret blev ett minne för livet. Men … nej. Blev jag blöt om strumporna? Vad sade den i samma rum kissande Lisa? Är man någonsin så kissnödig att man inte kan vänta i en minut? Jag har alltså inget minne av att jag någonsin har kissat i ett badkar, men väldigt tydliga dagboksbevis. (Nyårsaftonen 1984 spydde jag i ett badkar, men det är en annan historia.)

Emi skrev i en kommentar igår att hon efter att ha fått mockamaräng på bio blev magsjuk och ”sedan dess aldrig riktigt förlikat mig med smaken av kaffe”. Cruella skrev att hon efter Maskarna inte kunde dricka O’Boy eftersom det i en scen dricks O’boy som smakar konstigt. Jag förstår dem så innerligt väl.

Själv har jag inte ätit … hrrrhm, chokladbollar sedan den 7 april 1973. Varje gång – vilket inte är särskilt ofta nuförtiden – jag hör Sofia dansar go-go mår jag fysiskt illa och tänker på en rosablommig tapet med kräkstänk.
Lyssna när Olle sjunger.

Share
20 kommentarer

Inför helgen: en film eller två?

Under påsklovet berättade jag att vi hade en ambition att se ett gäng gamla klassiker … eller i alla fall bra filmer med de tre äldsta barnen (födda -92, -94, -97). Eller kanske inte bra filmer, men filmer som man borde se någon gång. Eller kanske är det bara filmer som jag vill se igen och därför tänker tvinga barnen att se så att de när de blir stora kommer att prata om sitt filmiska barntrauma? Nåväl.

Sprrruuuuuutt, sa det i kommentarerna i påskas – ni slängde er över mig och gav en miljard filmtips. Jahooo, sa jag och utlovade en sammanställning. Nu råkar den ha blivit en kilometer lång, den där listan. Därför:

Allmänbildande filmskolan som inte är komplett

Här kommer inför långhelgen med spöregn varenda minut några filmer som är värda att ses och som inte innehåller snusk eller tortyr eller liemän som spelar schack. Och nu krånglar jag till det för pedagogikens skull: bara en film per decennium!

1916: The Vagabond
Nu är detta inte Chaplins absolut roligaste film, men den är bara 25 minuter lång, så om barnen mutas med ovanligt seg kola kanske de orkar.

1927: Generalen
Buster Keaton rör inte en min och är jätterolig. (”Jamen mammaaaa, är den också svart-vit?” ”Ssschhh, ta en kola till!”)

1938: Bringing up Baby
Cary Grant och Katherine Hepburn klättrar på dinosaurieskelett och jagar leoparder.

1940: His Girl Friday
Journalisten Cary Grant försöker charma sin f.d. fru, som också är journalist. De pratar hela tiden i mun på varandra, vilket var ovanligt så här tidigt inom filmkonsten. (”Fusk! Två filmer på raken med Cary Grant! Och så är de gjorda med bara två års mellanrum!”)

1959: I hetaste laget
Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon spelar musik i ett damband. Kanske den roligaste filmen som någonsin gjorts. Marilyn Monroe var förfärligt besvärlig under hela inspelningen, och enligt Tony Curtis inte ens särskilt bra på att kyssas.

1965: Att angöra en brygga
På den här tiden var det visst så att alla somrar var soliga, alla politiker ärliga, maten billig samt modet snyggt och så var Monica Zetterlund, Lars Ekborg, Birgitta Andersson, Gösta Ekman, Hans Alfredson och Tage Danielsson med i varenda svensk film och så var alla lyckliga förstås.

1976: Det våras för stumfilmen
Mel Brooks! (”Men räcker det inte med gamla svartvita stumfilmer nu, mamma? Kan vi inte se Hajen istället?”)

1986: Ferris Bueller’s Day Off
Matthew Broderick bestämmer sig för att skolka och i detta moraliska förfall dra med sig sin snuvige bästis.

1999: Galaxy Quest
Tänk er att vi skulle få besök av marsianer som har försett sig på Star Trek och att vi då dammar av William Shatner och låter honom sköta snacket. Ungefär så.

Jaha, en lista utan Helan och Halvan, Bröderna Marx, Steve Martin, Johnny Depp, Elizabeth Taylor och Picassos äventyr! Va? Är det upprörande? Nejdå. Jag lovar att ni ska få se hela långa listan, men inte nu. Spring ut och hyr eller köp eller låna dessa filmer och grundlägg ett livslångt filmintresse för ungdomen av idag så att de slutar köra fort på moppe och slänga skräp på marken.

Ni som inte vill se, utan bara blogga om film idag: jag utmanar er på denna:
Min första filmupplevelse: Hugo & Josefin (1967) med Beppe. Någon åt ett helt ägg, annars minns jag inget.
Min största filmupplevelse som liten: Bugsy Malone (1976) med Jodie Foster – på en bio i London!
Min värsta filmupplevelse: Jag var superkissnödig under hela Pretty Woman (1990) och kunde inte förmå mig att gå på toa utan led bara, sittandes med benen i kors – och mindes därefter ingenting av filmen.

Share
30 kommentarer