Hoppa till innehåll

Månad: maj 2006

Snart fyller Frank Andersson 50 år

Publicerat av Lotten Bergman den 7 maj 2006 10:36

Jag har förut berättat om att jag har onödig kunskap som skramlar runt utan kategorisering eller sortering i huvudet. Ingemar Stenmark fyller år 18 mars, Björn Borg den 6 juni och Frank Andersson den 9 maj. (Nej, jag brydde mig inte särskilt mycket om Linda Haglund.)

I King Lear (Shakespeare) säger Cornwall strax innan han skär ut Gloucesters andra öga :

– Out, vile jelly! Where is thy lustre now? (Bort fula slemklump, var är nu din glans?)

Ibland tänker jag att de här kunskaperna som bara tar plats, skulle plockas ut på samma sätt.

Men det var ju alls inte detta jag skulle reflektera över nu. Nej, i en av morgontidningarna skriver man idag om Frank Anderssons stundande 50-årsdag och att brottningen saknar stora personligheter som han. ”Han var stor stark och snygg” skriver de, och ja, det får man ju hålla med om. När han 1977 vann VM med en oväntad halvnelson, stod jag och kikade på tv:n i en dörrspringa eftersom jag av någon anledning inte fick se spektaklet utan hade blivit beordrad i säng av mina föräldrar.

Jag har alltid gillat de här bad boysarna inom idrott – Patrik Sjöberg fick röka och dricka öl bäst han ville, tyckte jag. När vi på Nationalencyklopedin skulle haffa de stora idrottsstjärnornas underskrift och få tillåtelse för att publicera videosnuttar på cd-romversionen, var bad boysarna alltid de svåraste att hitta. Nåväl, nu trasslar jag in mig i minnen igen.

Den där notisen om Frank Anderssons födelsedag avslutas med:

Tävlingen och segern var alltid huvudsaken och det är som den greppvillige och högambitiöse brottaren Frank Andersson vi framför allt kommer att minnas honom. Men minnet av den levnadsglade ”Frankie Boy” lär inte heller tyna bort i första taget. Med alla myter, överdrifter och sanningar.

All right. Men vilka formuleringar kommer man att använda sig av när karln dör då? Jag vet att man skriver nekrologer i förväg på tidningarna, men hallååååå, gräv upp korrekturläsarna igen!

Share
6 kommentarer

Att göra en länk

Publicerat av Lotten Bergman den 6 maj 2006 09:58

Att tillaga en tjälknöl, att impregnera sina mockaskor eller klämma en finne på rätt sätt utan att drabbas av sepsis må vara användbara kunskaper. Men hur många gånger ombeds jag att föreläsa om detta?

God morgon, pojkar och flickor! Sitt ner! Denna lördagslektion handlar om att tillverka en länk i en kommentar. Då måste man göra en kod. Det är som att man måste lägga upp maskor innan man kan börja sticka eller som att man först måste bygga ett ståltrådsskelett innan man kan börja kleta på papier-maché. Eller att man ju måste öppna snusdosan för att på in en ny fräsch prilla under överläppen. Om jag vill göra en länk till mig som ser ut så här:

… så ser den ut så här i koden:


Passa på att testa i kommentarerna här. (Glöm inte det lilla mellanslaget efter a:et i början.) Länka till intressanta sajter eller till rolig information som ni tror att jag behöver. Eller till er egen sajt. Kanske blir det i detta exempel ännu tydligare?


Bonuskunskaper: när man vill skriva fetstil eller kursivt i sina kommentarer använder man små koder i början och slutet av det som ska kursiveras eller fettas till. (Kursivt ska man dock vara sparsam med, det blir ofta svårläst på skärm.) Nu vill jag kursivera:

Jag tycker om Brown Brothers.

Och nu vill jag verkligen deklarera följande:

Jag tycker inte om spindlar i maten.

 

Ser ni? Det är som att man öppnar ett kaffepaket och sedan återförsluter det. Koderna börjar alltid med en ”mindre-än-hake” och avslutas med en ”större-än-hake”. På samma sätt börjar ett toalettbesök alltid med att man tar av sig brallorna och avslutas med att man tar på sig brallorna. Själva toalettaktiviteten är det som står inom hakarna.

Share
92 kommentarer

Ojulkalendern den 5 maj 2006

Publicerat av Lotten Bergman den 5 maj 2006 07:06

Dags att gissa hemlisbloggare igen! Våga er på en gissning även om ni bara får fram ”det känns lite som …” eller ”hm, Hjalmar Söderbergskt”. (Ni som inte har varit med om sådant här förut, kan läsa gamla exempel här, här och här.)

Jag skriver alltså här nedan (med röda bokstäver) som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och … eller … innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill – och vinn en av de tre bloggtröjorna (se i högermarginalen).

Vem är det som bloggar så här?

Kunde inte sova på hela natten. Hade lite feber och bekymrade mig för julklapparna. Steg upp kl 11 som vanligt. Kaffet smakade inte alls gott – det var för starkt och mjölkskummet stenhårt. Hon som serverade det slog så hårt i dörren att jag blev förbannad.

Min man berättade på förmiddagen att hans kompanjon skulle äta middag med oss i kväll, och honom tål jag inte. Även om han är svartsjuk och gnäller på sin hustrus smycken och fåfänga &c, så kommer min man överens med honom. Förlorade alla aptit och äcklades av karln när han förra gången fjäskade för mig.

På eftermiddagen klädde jag mig i min rosenröda mysdress och allt föll på plats: frisyren blev perfekt och jag var till och med nöjd med min figur. Men mellan 16 och 20 hade jag ett helt förfärligt jobb i att duka och fixa bordet för 30 gäster. Min man skällde på mig för att jag slösar. Tsst, bagatell. Gav Stina en örfil eftersom hon slog sönder en tallrik.

När det var dags för julklapparna fick jag flest, till stor besvikelse för vissa närvarande. Allt jag fick tyckte jag om – särskilt min briljantring, som gnistrade som Plejaderna. Jag låtsades att jag inte förstod vad min man menade när han kom in till mig och ställde en massa irriterande frågor, gick och smällde igen dörren efter sig. Karlar är alltid orättvisa.

Facit levererar jag runt midnatt som vanligt, trots att alla ni då är på fest och rullar hatt, sover eller är ute och stjärnskådar.

Share
43 kommentarer

Jag äger faktiskt fett

Publicerat av Lotten Bergman den 4 maj 2006 08:47

När jag nyligen hoppade in och vikarierade som tränare för ett basketlag, recenserades jag av de tolvåriga tjejerna.

– Du äger fett, Lotten.

Nu vet jag ju vad detta betyder eftersom jag i alla fall försöker hänga med. Men det var som med till exempel franska – jag fick vända mig till någon som behärskade språket bättre för att få berömmet bekräftat.

Ordet ”äger” dök upp i en kommentar från Skrivkramp och jag lovade att tillsätta en utredning om dess ursprung. Utredningen har nu dragit ut på tiden och resulterat i ingenting. SAOL svarade trevligt att de inte visste, men att jag skulle kunna fråga en tonåring eftersom de ju är experter på området. Svenska Språknämnden svarade bara ”Nej, vi vet faktiskt inte upphovet.” De andra instanserna har inte svarat.

Ok, det är inte alla ord och uttryck som har etymologier.

När jag och Bästisgrannen i tidernas begynnelse var på språkresa i Eastbourne, lärde vi oss av ett gäng Lidingökillar (från Larsberg-området) hur man kan uttrycka ”men gu va du e dum” eller kanske ”det där va de dummaste ja har hört”. Eller bara ”men åååh”. (Koncentrera er nu, det här är skön koreografi.)

  1. Slå lätt med höger handflata på din egen högerkind.
  2. Säg samtidigt ”saaaa… ” lite nasalt.
  3. Vik ner lillfinger, ringfinger och tumme så att du bara har kvar pek- och långfinger spretande som ett bakvänt V-tecken.
  4. Säg ”…schåååå…” lite nasalt samtidigt som du för handen bort från högerkinden, förbi näsan och stoppa när handen är framme vid vänstra kinden.
  5. Darra lite lätt på handen.
  6. Gör om rörelsen – allt går på en sekund och ”saschååå” sägs utan avbrott. Och nasalt.

Etymologi, anyone?

När jag gick i mellanstadiet sa vi ”men Suuuuune!” när vi blev upprörda. Några sa ”men är du helt jävla Aaaron?”, men den enda Aron jag minns, är en kille i ett barnprogram med en Aron som bodde i en skog … och skådespelaren var snygg, har jag för mig.

På dagis berättade en i personalen nyss att det absolut coolaste, mest nyskapande och uppkäftigaste ordet de kunde säga på femtiotalet var ”fräckt”. Alla vuxna blev naturligtvis jättearga av denna provokation.

(Churchill gör förstås helt fel, han har inte läst min koreografi i sex punkter.)

Share
26 kommentarer

Tvångströjor

Publicerat av Lotten Bergman den 3 maj 2006 11:30

När man är berusad, har man liksom en tvångströja på hjärnan. Fast den är ju selektiv, det enda den hindrar är sådant som man i vanliga fall sköter med den äran. Sj-ljudet till exempel.

När man får mjölkstockning, sätts en tvångströja på tankarna. Man sitter med fetvadd och fallskärmsbehåar och gråter i feberdimmor och kan inte tänka på något annat än den där stockningen. (Jag tror att det är likadant med t.ex. tandvärk, men si det har jag aldrig haft.)

När man faller nerför en trappa och landar på armbågarna och läkningen går så här förfärligt långsamt, ja då sitter tvångströjan i armvecket. Jag är rörelsehindrad, men bara lite och ganska sällan. Under en halvtimme i morse, fick jag dock bita ihop och som när Anja Pärson åker störtlopp med knävärk eller Björn Borg spelar trots en sträckt magmuskel gå i mål ändå. Eller som när Foppa bara ska kliva ur sängen. Rörelsemönstret är klumpigt och begränsat och mina annars yviga rörelser är satta inom parentes.

Barnen och jag (Olle är i Skåne) vid frukostbordet kl. 07.14:

– Det var värst vad lite vi har att äta! sa jag.
– Gröt! sa Elvaåringen.
– Ja. Och en liten bit ost. Inget smör, inget bröd, ingen fil, ingen skinka, ingen frukt, inga grönsa… jisses. Det ekar ju i torkskåpet!
– Kylskåpet, mamma.
– Mmmm.
– Mamma! Vet du att idag ska jag ha matsäck. Både till förmiddagsfika och lunch och eftermiddagsfrukt, sa åttaåringen.

Talande tystnad. Kl. 07.16:

– Sätt på vatten! Sätt i pasta när det kokar! Tycker du om pastasall… Aj! Armbååååågen!
– Andas, mamma!
– Jag åker till affären! Hacka … tusan, vi ihar inget att hacka! Jag åk… aaaaaaj!
– Jag kan blåsa!
– Åååå. Tack. Du gör dig i ordning, borsta tänderna, packa gympapå… aaaaj! Om jag inte är tillbaka innan du måste gå till skolan, så gå ändå! Ni andra: kolla så att Sigge inte rymmer!

I bilen lyckades jag slå än den ena, än den andra armbågen i allt man kan slå dem i och växelspaken var trög som klistervalla. Inne i affären satt alla hyllor på armbågshöjd och jag rörde mig – inte helt olikt Anja – mellan hyllorna, stönandes.

Hemma igen. Kl. 07.42.

– Blanda! Skär av den! Ta den här! Aaaaj! Får du upp den här burken? Så!
– Vi hann!
– Vi hann! Hejdå! Ha så rol… aaaj!
– Andas, mamma!

Frågan är om det inte är läge för en riktig tvångströja, nu slår jag ju upp skadan och försvårar läkningen precis som Ljungberg gör hela tiden.

Share
22 kommentarer

Handikappsanpassade word verification:ar

Publicerat av Lotten Bergman den 2 maj 2006 13:42

Men visst verkar de ha trevligt, på det där sifferkalaset?

Om man skriver en kommentar, måste man (som bekant?) skriva in en bokstavskombination som kan se ut så här:Men från och med idag kan man om man är synskadad klicka på en handikappsanpassningssymbol och då få en number verification istället. Fast de som läser upp siffrorna – en man och en kvinna – verkar vara på cocktailkalas! Någon plingar lätt på en gongong, några skramlar i bakgrunden, sorlet av halvberusade människor lovar gott inför vad som komma skall denna sena sommarkväll. Det verkar vara en angenäm stämning. De läppjar på en Manhattan respektive en Shirley Temple, de suger på varsitt cocktailbär och har på sig nylonstrumpor respektive fluga. Servitörerna örlar omkring och minsann, är det inte Marilyn Monroe som står där borta i hörnet?

Sssccchhhh. Någon ska hålla tal! Ding dong!

– Nine. Eight. Three.
– Nine. One.
– Eight.

Applåder! Nyenkel poésie pure!

Share
11 kommentarer

Inspiration

Publicerat av Lotten Bergman den 1 maj 2006 11:30

Jag har ju förut skrutit om att jag inte brukar drabbas av skrivhäfta. Orden bara kommer när fingrarna placeras på tangentbordet. I’m the king of inspiration!

Men idag (eller, för att återknyta till tidigare funderingar, min deadline var faktiskt i fredags) ska jag skriva ett kåseri som inte kommer att publiceras förrän i juli. Hur frammanar man julikänsla en kall 1 maj? Jag ber min dyre make och husbonde om råd.

– Olle! Vad ända in i snorgärsarnas hemland ska jag skriva om? Juli. JUUULI. Juli? Juligen?
– Mhm.
– Har det hänt något kul i juli som jag inte har skrivit om tidigare? Baddräkter? Bikinilinje? Resfeber? Herredumilde! Alla ämnen har tagit slut! Berätta något roligt som har hänt!
– Mhm.

Oftast behöver han bara säga till exempel ”men kommer du ihåg när vi tågluffade”, så att jag får bevis för att han är dötrist och oanvändbar och så skriver jag istället om disktrasor. Men nyss hände något. Olle agerade som en riktig karl och visade detta, som han hade gjort till mig:

Olle hälsar att tankekartan är gjord i ett gratisprogram som heter MyMind. Som jag aldrig kommer att använda ity jag har en hjärna som inte fungerar i kategorier. Nu ska jag slita mitt hår en stund.

Share
11 kommentarer