Ujuj, hakke med litet h vill att vi alla skapar oss en bloggflagga. Jag, som bara kan rita basketbollar och streckgubbar, svarade honom omedelbart att jag ju bara kan rita basketbollar och streckgubbar. Men det tyckte han var helt ok. Ujuj.
Alltså börjar jag med lite inspirationsflaggor med presumtiva basketbollapplikationer:
Egentligen skulle jag vilja ta en bild på potatispåsen med de 30 cm långa groddarna som likt aliens slingrar sig utåt, uppåt och sedan applicera denna bild på en flagga. Men hur symboliserar potatisgroddarna mitt liv och mitt bloggande? Man man applicera groddar på sitt liv? Kan en potatis symbolisera livet och dess av tidens gång ihopskrumpnande?
Många äro livets flaggfrågor.
Det var jag som tog bort kommentaren ovan. Jag skulle göra en länk, och trots att jag har gått min egen kurs från i lördags, misslyckades jag.
Olle ska anta utmaningen om flaggor eftersom han ju faktiskt har skrivit om flaggor en gång.
Potatisen kanske kan vara hjärnan? Och groddarna blogguppslagen som envetet strävar mot ljuset, ut ur vardagspåsen där de annars befinner sig *grunna*
Jag som satt igång själva grillerna och allt, jag får erkänna att jag bara klarade tre av åtta. Inte ens hälften.
Att livet är en potatis lärde jag mig redan som liten pilt. Av min kära mor, som lärde sig det av sin far. Men den gamla ramsan har du väl redan hört?
Ni som inte är flagg-galningar som min fjortonårige son:
Om man för muspekaren (cursern) över flaggorna, kan man se vad de heter och därav lista ut vilket lands flagga det är.
Muspekare? Men jag som har styrplatta enbart då? Styrplattepekare?
Cruella: Jag tror minsann att du har rätt. I all fall min hjärna är en potatis. Nu ska jag skala den.
Livet är en kamp
Kampen är en häst
Hästen är en dragare
Dragaren är ett stadsbud
Stadsbudet är en knöl
Knölen är en potatis
Alltså är livet en potatis
QED
(eller yxrlmvjl som man också kan säga)
Nu haver jag skrivit ut och satt inom glas och ram den nya devisen, skaldad av hakke.
Jaja, jag vet att hakke inte är skalden, men jag låtsas det. Det kallas ekvivokation inom retoriken, det där. (Felslut.)
Men inte var det väl ett felslut?
” ekvivokation”
Hmm, låter skabröst och frivolt — för att inte säga ekivokt!
Det där med potatisen lärde jag mig redan i småskolan 1942…
Loksom denna: Åmej och Påmej och Slåmej bodde i ett hus. Åmej och Påmej gick ut. Vem var då inne?
Pang
”Skaldad av hakke” – äsch
Jag kan bara skriva rimmad vers
Men jag tycker nog absolut
Att denna knappast har fel slut
Min mamma lärde sig alla ramsor på 40-talet för att sen lära ut dem till oss unga gossar på 60-talet. När vi skulle doppa oss i det svinkalla vattnet på västkusten var det alltid till rytmen av ”Ett, tu, tre, på det fjärde ska det ske…”. Och då, när man hoppade i och försökte göra bomben så att det skulle skvätta på henne, då förstod man att livet är en potatis.
zkowufo – ett ufo från zkow?
Ett psssst till alla som kommenterar. Jag är vaaaaansinnigt svag för rim. Nu har jag två stycken som rimmar åt mig: hakke och Ami.
Jag bara lutar mig bakåt och suckar lyckligt. (Nu borde jag rimma med t.ex. uttryckligt, men jädrar i min låda vad trött jag är. Och nu borde jag rimma på kraft som jag inte orkar uppbåda. Men nej.)
Jag kan inte låta bli: kolla min word verification som Paul McCartney hade gillat runt 1969: neiyoko.