Lotten – Sida 252 – den skrattande språkpolisen

Pippi Långstrump är Mary Pickford

Publicerat av Lotten Bergman den 22 oktober 2007 08:46

Vad var det Galenskaparna/After shave sjöng? Jo, ”Det görs alldeles för mycket musik, och här är en låt till”. Det tänker jag på ibland. (Hälsningar från Djuping-Lotten.)

Sedan övergår jag till att fundera på böcker. Bokstäver. Texter. Det skrivs alldeles för mycket text, och här är ett blogginlägg till, trallala.

Ja. Om jag skriver en bok idag, kan jag då hitta på en ny historia eller kommer även jag som alla andra att spinna loss på Romeo & Julia-temat, krydda med lite Die Hard och röra ihop hela alltet med ett par H.C. Andersenfraser? Japp. Men det kan ju bli bra ändå.

Jag kan rekommendera intressant läsning: Martin Kristenson har i Kapten Stofil nr 27-28 skrivit om hur Astrid Lindgren nog blev inspirerad av två Mary Pickford-filmer när hon skrev om Pippi Långstrump. (Artikeln är visserligen lång som en roman och spretig som ett trasigt paraply, men läs ändå!)

I Hertiginnan som tvätterska (Suds, 1920) har Mary Pickford på sig brokiga kläder och bor ensam i ett hus med en vit häst.

I Bakvägen till lyckan (Through the Back Door, 1921) knyter lilla Mary fast skurborstar på fötterna när hon ska tvätta golvet …

(Bilderna har jag tagit ur Martin Kristersons artikel.)

Nu ska jag skriva en bestseller! (Moses är Stålmannen som möter Florence Nightingale på månen, som är av ost och håller på att mögla ihjäl. In i handlingen kliver Musse Pigg och Mästerkatten i stövlar, grälandes. Deus ex machina från ingenstans: fredsmäklaren Teskedsgumman.)

—–
Och lite senare: DN skriver också om detta.

19 kommentarer

Nej! Jag vill inte! (utmaning)

Publicerat av Lotten Bergman den 18 oktober 2007 00:29

Studiomannen sabbar mina planer att här berätta en läckande hotelldusch, analysera Kim Källströms konstiga andhämtning (även när han inte är andfådd, är han liksom andfådd) och berätta att min högra hand ser alldeles gammal ut samt yra om människor man sedan barndomen inte riktigt har förlåtit fastän man bara borde vända andra kinden till så att man inte faller själv däri.

Ok. Åtta saker som jag har försökt ge mig på, men som jag inte tänker ge en chans igen:

1. Artonårig whisky
’Nuff said.

2. Trippa
Also known as komage. Jag och min djefla man åt denna bajssmakande rätt i Italien 1991. Pölsa, haggis eller tunga har jag inga problem med. Underligt nog gillar jag inte kassler.

3. Läppstift
Jag ser ut som Scarlett Johansson då. Och det är inte en komplimang.

4. Höga klackar
Men jag undviker dem endast på mina egna fötter. På hyllor, i skåp och på andra människor undviker jag dem inte alls utan ger dem hur många chanser som helst. (Skorna på bilden står i kronologisk ordning, från 1882 till 1976.)

5. MSN
Jag vill inte slösa mina synnerligen välformulerade tankar och meningar på ett medium som bara pfoff inte sparar allt i stora arkiv i källarlokaler.

6. Dry Martini
Jag är överkänslig mot beska; draja och t.ex. lila salladsblad smakar så att det gör ont i hela munnen. Rom & cola, däremot, den slinker ner som en nål i en höstack.

7. Pelargoner
Irrrk. Ni andra och Lasse Anrell får gärna älska dem, men jag tycker att de är fula, obehagliga att ta i och att de luktar illa. (Redan innan de dör.)

8. Dokusåpor och datorspel
Likställer jag dem? Ja, som tidsödande knark i alla fall. Jag är den absolut enda i min bekantskapskrets som aktivt undviker bägge. (Det är kanske därför jag har tid med de tre b:na – blogg, basket och barn?)

24 kommentarer

Rese- och hotellrapport som på vykort?

Publicerat av Lotten Bergman den 17 oktober 2007 07:04

Nämen, så han skriver:

”Blogg är, om ni ännu inte lyckats lista ut det, en slags sopstation på internet där kända och okända skrapar ihop resterna av ett liv och lägger ut till allmänt beskådande. Bloggarna är våra tiders sladdertackor, vet inte ens om de behövs, tycker mest de skickar små ointressanta vykort som folk förr adresserade mera privat till varann.”

Nåmen, inte ska jag göra honom besviken, inte. (Fast egentligen svär jag så det osar. Över min egen dumhet. En gång i tiden – när jag var skåning – tyckte jag att han var en av de klokare på den sydsvenska tidningen.)

Så här kommer sladdertacksvykortet!

PP vid pilen.

På väg hit till Göteborg var det byte i Katrineholm. Jag gick till tavlan som visar var i tåget just min vagn skulle vara, och ställde mig vid punkt B och började fantisera om Sänka skepp. Tänk om man på biljetten kunde läsa positioner som ”B2” som då betyder att man ska stå två meter till höger från punkten B och … ja.

Då kom perrongpersonalen i lysgul väst och skrek med högst omyndig stämma:

– Alla som har plats i vagn tolv till sexton ska gå till punkt E och F däääärborta [i fjärran]!

Det underliga var att då lösgjorde sig majoriteten i den klunga som vi stod i och började vandra bortåt. Ungefär elva personer som hade musik eller mobiltelefon i öronen attackerade perrongpersonalen och skrek med ena lyssnaproppen uttagen:

– Va?
– Va?
– Är tåget sent?
– Är vi på fel perrong?
– Va?
– Ända dit bort? Men för i helvete!

Min förvånade fråga är: kollar inte alla på den där ”var-ska-jag-stå-tavlan”?

Hotellets ännu orörda barskåp.

Men vänta nu, jag skulle ju sladdra som på vykort. Så här: ”Vi har supit varenda dag och solen lyser. Hälsa alla där hemma!” Var det ok?

Hotellets ännu ostulna morgonrock och fina produktsortiment.

Nu undrar jag: får man bättre rum och mera godis och sprit och hudkrämer när man bor två nätter i rad på hotell? Förra gången jag sov här hade jag ett puttesekruttrum och utgångna snacks. Nu kan jag inte ens hitta mögel i duschen.

Hej på dej, tv:n.

Fast internetsladden är för kort och på tv:n höll jag nästan på att kladda korrekturtecken när jag kom in.

27 kommentarer

Älskvärd och fräck

Publicerat av olle den 15 oktober 2007 16:38

Hur farao kan man vara ”älskvärd och fräck”? Det vore ju ungefär som att vara ”ömsint och skabrös” eller ”lyhörd och brutal”; det går liksom inte ihop. Men enligt Lovefilm är det precis vad Greta Gris är.

Vi blev nyfikna, letade upp originaltexten och konstaterade att ”Peppa Pig is a loveable, cheeky little piggy”. Det förklarar saken!

Lämna en kommentar

Öppet brev till SJ

Publicerat av Lotten Bergman den 15 oktober 2007 00:18

Tänk om SJ skulle bli lite mer goodwill-inriktade. Bli som en gammal vän som man tycker om och vill hälsa på på ålderdomshemmet? Bli som en ideellt arbetande vän som gör alla glada? Eller … bli som en god vän som man utnyttjar när det passar sig … är kanske en mer träffande beskrivning?

Här har jag nu en idé: sponsra landets idrottsklubbar med något slags lag-pass för resor till bortamatcher. Som det är nu, fylls vägarna från norr till söder med trötta föräldrar som kör mil etter mil med sina avgasbilar.

Själv är jag den störste boven av dem alla; jag kör basketspelare fram och tillbaka genom halva Mellansverige i en bil av 1987 års årgång. (Ja, nittonhundraåttiosju.) Alltid annars åker jag tåg – men med dagens tågpriser kan jag inte tvinga andra människor (och basketspelare) att göra detsamma.

Istället för att tvinga bortalaget att köra bil till matcherna skulle man starta traditionen att hemmalaget hämtar det gästande laget på tågstationen.
Istället för att slumpen styr matchstart, är det tågens ankomst som bestämmer tiderna.
Istället för att tre–fyra–fem föräldrar kör och kör i små pruttande bilar, åker de tåg och umgås med sina idrottande barn.

Vi (jag talar för alla nu, det brukar jag göra) lovar att uppföra oss och inte prata i den tysta vagnen eller förirra oss in i första klass och kommer dessutom att slänga allt skräp i därför avsedd behållare. När man väl har börjat få in vanan att åka i miljövänliga och kraftsparande tåg, kommer man inte att sluta bara för att man sedan blir vuxen och ickeidrottande, är min tanke.

Så här suddiga och glada skulle även seniorlag kunna bli av SJ-passet för idrottsklubbar.

Vafalls? Hör jag klagomål på att det är orättvist att bara idrottare skulle få dessa tågförmåner? Pah och fnys, så är det: livet är orättvist.

Gamle vän.

23 kommentarer

På bloggparty på Mosebacke

Publicerat av Lotten Bergman den 12 oktober 2007 22:02

Jag sitter på bloggkalas för att fira att My Markup-Erik och Blind Höna har bloggat i sammanlagt tolv år. Om jag slår ihop mina bloggår med t.ex. hakke, Annika Bryn, Översättarhelena, Trulsa och Ica, kommer vi också upp till dryga dussinet, så det så.

Nu ska vi se här. Coola Morsan bjuder mig på Ramlösa eftersom hakke bjöd henne på en öl. En man som oblygt kallar sig perfekt (hittar inte bloggen!), flirtar med Annika Bryn. Kommentatorsboken vandrar laget runt.

Typiska bloggare.

Servitören försöker hjälpa mig med lösenord, men beklagar eftersom det faktiskt bara är artister som uppträder på Mosebacke som kan få tillgång till internet. För de vill säkert ju bombis blogga strax innan de går på scen. Eh, hrm. Jag pratar med intressanta människor med okända bloggar, jag hinkar öl och hittar trådlöst internet och allt jag kan tänka på är:

Jag åt senast klockan 11:57.

Jag får nötter och choklad av hakke, jag snor tilltugg av alla jag pratar med och jag står snart inte ut.

Kvällsmaten.

Jag erkänner. Jag är beroende av mat.

Skoinlägg i 90-talsfärg.

För att distrahera mina yranden om feta kycklinglår och pyttipanna med två ägg samt bakad potatis med massa vitlökssmör, plockade hakke fram sina hålfotsinlägg. Jag beundrade dem och glömde för en stund mina lidanden.

Bloggservietten. Som borde ha stavats lite modernare, kom jag på nu. (Det är inte mina fingrar – Sjuåringen har målat mina med helt förfärligt nagellack.)

Uppdatering 23:21
Jag sitter på Centralen och väntar på tåget hem. Vet ni vad som är öppet på Centralen så här dags? Inget. Jag får åka hem hungrig. Buhu.

Uppdatering 00:39
Uppvärmd pizza. Macka med ost, skinka och tomat. Varm mjölk, åhupp, spill spill inne i jackärmen, usch vad det kommer att lukta. (Nej, jag tog inte av mig jackan i hallen utan rusade med den och skorna på fötterna in i köket för att mata monstret mig.)

Uppdatering 01:16

Ligger i sängen. Med den djefla mannen, raggsockor, pyjamas både uppe och nere samt två täcken. Men ingen röst. Så här låter jag:

– Hhhhhh.

Så här låter den djefla mannen:

– Sxxxxkkkrrrzzzzzz! Kkzzzkkgh! Pfffff.

18 kommentarer

Confusing Words – en tjänst att planka?

Publicerat av olle den 12 oktober 2007 09:51

Känner du inte till skillnaden mellan moral och morale i engelskan? Eller blandar du ihop begrepp som effective och efficient? Då kan det här vara tjänsten för dig.

Något att planka för en svensk språkfantast med lite tid över – om en sådan rar varelse nu existerar!

Lämna en kommentar

PP-lättja

Publicerat av Lotten Bergman den 12 oktober 2007 09:48

PP?

Ska jag äntligen skriva om pianoplink och vackra notblad?
Eller handlar PP (ve och dubbelfasa) om tiden efter förlossningen?
Nej, visst måste det vara så att jag idag tänker utgjuta mig över propenplast?

Å nä. PowerPoint! Tadaa!

Fast jag ska faktiskt inte klaga på obegripliga stapeldiagram, löjliga punktlistor eller swoooschljud eller ens de grälla färgerna. Jag måste ställa några frågor till er.

1. Har ni sett en riktigt bra PP-presentation? (Som man ju borde kalla PPP.) Sådär bra så att man tänker ”vilken tur att vi inte längre är fjättrade vid OH-bilder, diabildsvisningar och flanellografer”.

2. Jag delar aldrig ut mina presentationsbilder (Keynote) efter föreläsningarna. Materialet deltagarna eller åhörarna får, är istället tidningsartiklar och krönikor som ger mer kött på de magra utbildningsbenen. Alla får inledningsvis order om att anteckna flitigt eftersom det är … ptja … bra. Vad tycker ni om en sådan despot till föreläsare?

3. Och vad säger ni nu då? Jag som aldrig förut har lagt upp en film så här!

24 kommentarer

Nämen dra på trissor!

Publicerat av Lotten Bergman den 11 oktober 2007 13:01

Aaaaaaah, Horace smattrar på om Doris Lessing på tyska.

Lika snabba är redaktörerna på NE:

”Lessing, Doris, f. Tayler 1919, brittisk författare, nobelpristagare i litteratur 2007.”

Experterna i SVT:s studio är förtjusta, men nu har de 175 gånger påpekat att hon är kvinna. Hon ”förkroppsligar kvinnohistoria” fastän hon ”lämnar sina barn hos sin man”. Hon har tydligen mycket att säga på ett ”argt tantsätt”. Fick hon inte Nobelpriset för att hon är en hejans författare? Även Horace påpekade i motiveringen att hon var kvinna. Åhå, nu pratar de djupsinnigheter:

”Böckerna finns kvar, man kan läsa dem än idag.”

”Nämen hon har inte velat prata om priset … hon har lagt Nobelpriset i en byrålåda tror jag.”

Framsynt journalist.

Doris Lessing, snart 88 år. Med – precis som jag – en avslagen framtand.

22 kommentarer

Vem som får Nobelpriset i litteratur …

Publicerat av Lotten Bergman den 11 oktober 2007 06:48

… meddelas idag och här sitter jag och väntar som vore det inför finalen på 100 meter.

För två år sedan satt jag och gapade framför en tv, febrilt antecknandes medan den slappa käken var en rutschkana för spott rakt ner i tangentbordet. Så här skrev jag då:

– Ur krass kommersiell synvinkel är det inte bra … sa PEN-klubbens ordförande på tv.

Den sörjande Dottothea Brokförlag sa att ”det var verkligen inte bra för förlagen” för att hon tyckte att det skulle gå till någon skriver litteratur. Litteratur, schmitteratur.

Detta sa hon för att en dramatiker som Harold Pinter får årets Nobelpris i litteratur.

– Jag vet inte om han har skrivit någon prosa, suckade Penmannen.
– Det är en stor sorg, jag har svårt att förstå, nästan snyftade Brokförlaget.
– Är ni gaaaalna? skrek jag till tv:n.
– Jag kommer att möta enorm besvikelse, vi som svenskar kommer att bli angripna från alla möjliga olika håll, fortsatte Dottothea.

Harold Pinter är ju bra, på riktigt bra! Jag blev glad även när Dario Fo fick priset. Vad tusan, bokstäver som bokstäver! Pinter har skrivit massa prosa! Rusa till biblo meddetsamma, allihopa! (Ni som vill ha psykologhjälp får skynda er, bokförläggarna kommer att fylla pratsofforna den närmaste tiden.)

Om något lika upphetsande sker idag, rapporterar jag strax efter ettsnåret.

(Bilden föreställer en väldigt ung Pinter som – innan han blev gammal och med plåster i pannan och käpp i handen tog emot Nobelpriset – liksom väldigt många andra svårmodiga författare på den tiden led av gamnacke.)

Uppdatering
Jag tycker att ni ska använda detta kommentatorsbås till att slänga ur er allehanda möjliga och omöjliga gissningar. Läs i DN om hur överraskande Horace har varit de senaste åren och inse att ni kan gissa på vad som helst. Eller sno en gissning från SvD. Fast allra helst gissar jag på Tranströmer idag, av samma mesiga anledning som att jag gillar Vivaldi mer än Bruckner och The Big Chill mer än Nostalghia: jag är (tyvärr) ingen djup djuping utan bara en grund kappvändare.

21 kommentarer

Lotten Inlägg