Etikett: språkpolis

Språk-kompott med en släng av bindestreck

Publicerat av Lotten Bergman den 22 maj 2015 14:28

Hej!
Jag har en liten fråga. Vad tycker du om termer som blandar svenska och engelska, till exempel compassionfokuserad terapi? Man undrar ju varför det blev så, och varför det inte kunde bli antingen eller.

Hälsningar från ön med blommande blåsippor, ja till och med vitsippor nu, drillande lärkor och seglande tranor. Fast i dag är det skitkallt!

/Uffe

Direkt till din fråga – som alls inte är liten! Att blanda olika språk och på svenskt manér bygga en nyuppfunnen sammansättning är vanligt, men för den ovana läsaren kanske lite krångligt. De som inte har svenska som modersmål ser inte var ett ord slutar och nästa börjar … Just ”compassionfokuserad terapi” var kanske inte det vackraste jag har sett – men det funkar?

Om jag ska komma med ett konkret råd till alla som blandar svenska och engelska (för det är det ju oftast engelska numera), så är det att klämma in ett bindestreck i skarven. Alltså ”compassion-fokuserad terapi”. Men det ska man inte göra förrän man först har rådbråkat hjärnan i jakt på ett adekvat, svenskt ord …

Om det engelska ordet är delat i två, kan man helt brutalt slänga ihop dem till en svensk sammansättning utan mellanslag, eller köra den här varianten: ”second hand-butiker”.

Hejhej och hälsningar från ett ryskallt Eskilstuna!

/Lotten Bergman

Lämna en kommentar

”I anslutning till” ligger hur långt bort?

Publicerat av Lotten Bergman den 22 maj 2015 14:24

Hej Lotten!

Var i Kalmar och lyssnade på dig, mycket intressant. Trodde jag skulle somna efter lunch men inte alls, det var väldigt bra.

Så till min fråga: Hur ska man tolka ”i anslutning till”? Om något ska sättas ner i anslutning till min tomtgräns, menas det då ganska nära, t ex 3–4 meter eller kan det vara 100 meter ifrån och ändå vara i anslutning till? Det kanske inte finns några regler utan bara är en tolkningsfråga.

Det som sattes ner ”i anslutning till min tomt” sitter ungefär 200–300 meter från tomtgränsen och de som skrivit papperet ochgjort jobbet tycker att det är i anslutning till tomten.

Vad tycker du?

Tack på förhand

Vänliga hälsningar

Gun

Men VILKEN bra fråga! Spontant säger jag att ”i anslutning till” är väldigt nära, men att det inte går att definiera hur nära. Nationalencyklopedin skriver: ”närhet eller samband tids-, rums- el. idémässigt”. Nu ska jag slå upp i alla mina andra böcker.

[Paus. Läsa läsa. Tänka tänka.]

Hm. Jag är inte alls nöjd med vad jag har hittat. Det är ju en definitionsfråga – precis som du säger – eftersom ”närhet” kan betyda allt från 1 cm till 1 km, känns det som. Eller om det kanske egentligen inte handlar om fysiskt avstånd utan ett funktionellt avstånd: ”att det ska funka och vara praktiskt” …

Nej, det här gav dig ju verkligen inte klara besked! Jag har kollat i alla mina fina böcker, men … nej.

Lycka till ändå!

/Lotten Bergman

Lämna en kommentar

Slash på er alla!

Publicerat av Lotten Bergman den 22 maj 2015 14:12

Hej Språkpolisen!

Om jag som jobbar som medicinsk sekreterare skriver en aktivitet i journalen om att jag skickar en kopia till en patient, är det korrekt om jag skriver typ så här

Kopia läkarbesök 2015-04-14 skickas hem till patienten. /min signatur

Får man använda / (snedstreck) och sedan skriva sitt namn eller användarnamn? Hur göra annars?

Javisst, jag gör också det – och tycker att det är helt okej. Särskilt i sådana här sammanhang!

Faktum är jag själv gör det även i mejl, när andra brukar välja ”Med vänlig hälsning” eller ”MVH”. Jag tänker lite så här:

– Ääääsch, jag är så himla trevlig och välformulerad i min text här ovan att jag kan kosta på mig att bara klämma dit ett snedstreck. Om någon tycker illa vara, får de gärna komma och säga till mig så ändrar jag mina rutiner! Tjolahoppsansa.

/Lotten

Lämna en kommentar

MAJ-LIS!

Publicerat av Lotten Bergman den 22 maj 2015 14:09

Hej Lotten!

Tack för en bra och givande föreläsning i Falun!

Skriver man smileys? Eller finns det försvenskning på det precis som mejl?

Kort och koncist svar:

Än så länge skriver man ”smiley”. Ska vi chansa på smajli om … tio år?

/Lotten

PS. Jag känner några som har börjat kalla smileysarna för Maj-Lis. Det tycker jag är jättekul! DS.

Lämna en kommentar

Telefonnummeruppställning!

Publicerat av Lotten Bergman den 22 maj 2015 14:02

Hej!

I min ungdom fick jag lära mig att skriva telefonnummer så här:

08-764 75 29
08-35 85 86

Det borde väl stämma fortfarande? Men hur gör man med mobilnummer?

Jag har t.ex. 073-58X 20 3X (och mobilen portionerar ju ut numret precis som jag har lärt mig).

Men om man då har ett nummer som börjar på 073 och sedan t.ex. 08 99 99 så ser det ju väldigt konstigt ut att börja numret med en nolla efter ”riktnumret” (som ju inte är något riktnummer längre). Vad rekommenderas?

Med vänlig hälsning

AA, läkarsekreterare i Sollentuna

Hej!

Förr gällde precis de regler som du nämner – förutom om man hade ett särdeles fiffigt telefonnummer som t.ex. 08-100 100. De här reglerna har i och med mobilnumren luckrats upp lite, eftersom man idag inte har samma behov av att kunna läsa dem (och sannerligen inte att memorera dem).

Grundreglerna är att det ska se ut så här:

0920-905 10

08-16 23 01

046-669 01 52

08-575 686 99 eller 08-57 56 86 99

032-28 18 18/234 (anknytningsnummer 234)

+46 8 442 42 00 (internationellt skrivsätt)

I mobilnummer står tre siffror (kanske 070) ibland före det lilla strecket, ibland står fyra (kanske 0708) före strecket; båda sätten är ”rätt”, och man brukar skriva så att numret blir så lättläst som möjligt. Så här ska du skriva i så fall:

070-831 32 33

0708-31 32 33

Meeeeen (ständigt detta men!) om det är t.ex. ett taxibolag som har fått ett fiffigt nummer, får man förstås skriva på annat sätt:

0708-333 222

När det gäller ditt exempel, kan vi kolla hur det ser ut:

073-08 99 99 … aaaaah, det fattas en siffra. Jag får hitta på en:

0732-08 99 99 – ser väl okej ut?

073-208 99 99 – ser också bra ut …

Ja, jag tycker att båda sätten funkar utan att det ser konstigt ut!

/Lotten

1 kommentar

För när… eh nu…varande? Är bägge ok?

Publicerat av Lotten Bergman den 22 maj 2015 13:59

Hej!

Tack för en matnyttig och rolig föreläsning häromveckan. (Var tvungen att checka med SAOL så jag stavade rätt på museet, haha.)

Jag har två funderingar. Dels hör jag många av våra läkare som börjat säga ”för nuvarande”, medan jag är van med ”för närvarande”. Är båda rätt? Är något mer modernt än det andra?

I läkardiktaten hör vi också ”bägge armarna”, medan jag är van med ”båda armarna”. Vad är rätt och riktigt i det fallet?

Tack på förhand!

NN, Avesta lasarett

Hej!

Det här tror jag beror på googlingssjuka! De som inte vet om det heter ”för närvarande” eller ”för nuvarande” googlar uttrycket och får jättemånga träffar eftersom man helt korrekt kan skriva så här:

Målet för nuvarande tillståndsperiod för SVT är att alla program på …

För nuvarande period representerar nämndens ledamöter och ersättare följande …

Men när man menar ”just nu” är det ju ”för närvarande” man ska skriva!

När det gäller ”bägge” och ”båda” är de lika rätt, men ”bägge” är mera talspråkligt. Alltså bör man välja ”båda” om man inte skriver i särskilt informella tjolahopp-sammanhang.

/Lotten

Lämna en kommentar

De kunde ju inte skriva förr i tiden heller!

Publicerat av Lotten Bergman den 29 april 2015 11:22

Jomen, ni vet hur knorrandet går om hur långhåriga slynglar lyssnar på dunka-dunka-musik och att särskrivningen är ett modernt gissel och att det var bättre för eftersom man t.ex. kunde åka från Djugården [juuvgån] till NK för blott 7 öre och där ju köpa galoscher och pampuscher.

Kommentatorskan Agneta uti Lund har skickat en fantastisk liten reklamfolder till mig: Grahns Prisförteckning från 1898. (Finns att ladda ner här.) Den är så full av underliga ting att jag alldeles kom av mig och inte sammanställde matematikmanus på en hel timme.

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 10.35.56

ottograhn — Själva affären i hörnet Gråbrödersgatan/Lilla Fiskaregatan. Numera finns här en presentaffär. Same, same?

grahnsolifant — Ah, olifanterna på savannen!

dammviftare — Dammviftare från 1898, jajamensan.

gammal bandkrusare — Men särskilt krusigt kallar jag inte detta.

grahsntval — Versaler, versaler, versaler. Och jösses vad det fanns tvålar!

Nu förväntar jag mig att ni alla saboterar BNP genom att sitta här och läsa och läsa och läsa. Kanske är det så att en pappershandel förr i tiden var lite som Clas Ohlson eller Teknikmagasinet är idag.

– Har ni tvål med lanolin och svavel?
– Javisst, frun!
– En krustång som gör veck istället för krus?
– Jahadå!
– Jag önskar köpa mig ett par finfina läderarbeten, går det för sig?
– Herrn kan komma in här på lagret, så ska vi se …

Oppoponax på er alla!

81 kommentarer

En kort, en lång: divis och tankstreck

Publicerat av Lotten Bergman den 8 maj 2014 20:56

Det här har jag skrivit om flera gånger tidigare här på språkpolissajten. Men nu får jag ju så många frågor i ämnet, så vi tar det igen. Observera att det här är överkurs: få bryr sig om längden idag. Den lär ju inte ha någon vidare betydelse.

Definition:
– är ett vanligt bindestreck.
— är ett låångt tankstreck.

Det långa strecket (–) är ett kärt barn som kallas pratminus, tankstreck, talstreck och minustecken. På datorer som inte heter Mac skriver man ett långt streck med hjälp av ctrl plus minustecknet på det numeriska tangentbordet. Om detta inte funkar skriver du bara två bindestreck efter varandra; ibland gör datorn eller skrivaren faktiskt om det till ett långt streck utan att man ens behöver be om det. Malinka tipsar från kommentatorsbåset: ”Om det inte inte funkar, pröva alt plus 0150 [siffrorna på det numeriska tangentbordet].” På Mac-datorer trycker man ner alt & bindestreckstangenten.

Det korta strecket (-) heter antingen bindestreck eller divis och ni vet ju att det sitter bredvid punkttangenten på alla svenska tangentbord.

• Det superjättelånga strecket som man använder i engelskan struntar vi i just nu. (Om sajten languagecop.org finns, kan vi ju tipsa dem.)

Det korta bindestrecket används utan mellanslag runtenom vid

• radbrytning:
protes-
tant

• sammansatta ord:
moss-stickning

• dubbelnamn:
Åsa-Nisse

Det långa används vid massa olika tillfällen:

• Vid repliker har du tankstreck med mellanslag efter, som i

— Sopprot! röt han ilsket.
— Ankskit! svarade hon lite mer litterärt.

• Tankstrecket är långt med mellanslag på båda sidor, som i

Det roligaste i filmen är — anser jag — när Johnny Depp trillar ner i en djup grop.

• När det långa strecket betyder ”till” utan mellanslag på sidorna, som i

Sträckan Lund–Stockholm är ok med sömnpiller i kroppen.

Mötet varade bara 17:00–17:04 eftersom Lotten somnade redan 17:03.

Engelskan har två typer av tankstreck. De brukar kallas em dash och en dash eftersom deras längd motsvarar den typografiska bredden av ”m” respektive ”n”. (Om jag nu får förenkla det hela ohyggligt mycket.)

44 kommentarer

De stora versalerna och de små gemenernas röra

Publicerat av Lotten Bergman den 6 december 2013 10:41

(Detta är inte ett vanligt blogginlägg utan ett Språkpolisinlägg under fliken ”Språkpolis”. Detta talar jag om bara för att rss-läsare inte gör skillnad på det ena eller det andra. Well, inte heller jag gör det, när jag nu tänker efter.)

Det kom ett mejl! (Det gör det förvisso hela tiden, men i alla fall.)

Hej Språkpolisen! (Eller Hej språkpolisen?)

Jag har några funderingar. Ska arbetsförmedlingen och försäkringskassan skrivas med inledande versal?

Med vänlig hälsning
AnnaCarin

Det beror på! (Trist svar, va?)

Det handlar om om man pratar om Arbetsförmedlingen eller arbetsförmedlingen … känner ni någon skillnad? (Det här är inte helt lätt, så ta ett djupt andetag och fokusera nu.)

Det ska vara stor bokstav (versal) på centrala myndigheter, statliga bolag, domstolar, organisationer med mera. Med andra ord tycker jag att det ska vara stor bostav på allt sådant som jag aldrig kommer i kontakt med.

Exempel:
Apoteket (Apoteket AB)
Arbetsförmedlingen – alltså centralmyndigheten
Försvarsmakten – alltså myndigheten
Försäkringskassan – alltså myndigheten
Kronofogden – alltså myndigheten (men ”kronofogde” skrivs med liten bokstav)
Posten, Posten AB – alltså företaget
Tullverket – alltså myndigheten

Meeeen myndigheter som inte är unika (regionala myndigheter, domstolar och nämnder) skrivs med liten bokstav. Och här måste jag säga att det känns som om jag ibland kommer i kontakt med dessa instanser. (Den komihågregeln funkar dock förmodligen bara på mig.)

Exempel:
hovrätten (men ”Svea hovrätt”)
tingsrätten
länsstyrelsen
arbetsförmedlingen – alltså verksamheten och de lokala kontoren nere i stan
försvarsmakten – i mer allmän betydelse, den där som krymper så väldigt
försäkringskassan – alltså kontoren nere i stan och den allmänna verksamheten som alla skäller på
posten – i mer allmän betydelse och det där lilla kontoret som är inklämt bredvid köttdisken på Ica
tullen – i mer allmän betydelse, ni vet de där som gör konstiga beslag ibland

Med andra ord måste man när man ska skriva dessa instanser släppa tangentbordet en liten stund, titta ut på vädret, snurra ett varv på kontorsstolen och komma på om det som man ska skriva är unikt eller ej.

I nästa kapitel ska vi utreda ordet unikt.

/Lotten

10 kommentarer

Språkpolisfråga: repliker

Publicerat av Lotten Bergman den 28 oktober 2011 13:19

Här går man omkring och ojar sig över den svenska skolan som inte fokuserar på semikolon i tillräckligt hög grad. Och så kommer denna fråga:

Hej Lotten!

Jag håller på att hjälpa en grannes nioåriga dotter med svenskläxan. Varken hennes morsa eller jag är helt säkra och kan inte förklara varför det ska vara. Läxan handlar om pratminus och sånt.

— Nej! Det går inte, svarar Kalle.
— Vem ska ta ut hunden? frågade pappa.

I den första ska det ju vara stort D i ”det” och i den andra litet f i ”frågade”. Men varför? Jag vet bara hur man skriver men jag vet inte vilken regel som säger det här och hur ska man förklara för en nioåring?

Sen kommer fler meningar:

— Vem ska ta ut Roddi? sa pappa.
— Han! sa båda pojkarna med en mun.

Ska det vara litet s där? Det är ju en fullständig mening. Sånt här bara skriver jag utan att fundera och jag har ingen koll på reglerna har jag märkt. Har du nåt tips på hur man reder ut det här för en unge?

Nioåring! Det här kan ju inte ens proffsskribenter! Men ok, på en nioårings nivå:

— Nej! Det går inte, svarar Kalle.

Där är ”Nej” en replik och ”Det går inte” en annan replik. Som två meningar. Fast om Kalle hae varit lite mindre exalterad hade man kunnat skriva:

– Nej, det går inte, svarar Kalle.

Men vi går vidare:

— Vem ska ta ut hunden? frågade pappa.

Där är ”frågade pappa” liksom extrainformation till repliken. Allt är som en mening och då ska det alltså inte vara versal, förlåt, stor bokstav menar jag ju. Moving on:

— Vem ska ta ut Roddi? sa pappa.
— Han! sa båda pojkarna med en mun.

Båda uttalandena är korrekt skrivna: allt i repliken är en enda mening – ”sa pappa” och ”sa båda pojkarna med en mun” är inte egna, fullständiga meningar.

Men … brukar lärare fokusera på detta i trean? Ska nästa kapitel ta upp citat inom citat också? Och kanske några rader om olika citattecken som 99-or och gåsögon (som jag felaktigt kallar ”ankfötter”?).

Aha … min nästa målgrupp för kurser om moderna skrivregler är förstås nioåringar!

7 kommentarer