De – dem – dom: en bild
Jag har många gånger tjatat om exakt detta – t.ex. här. Men nu hittade jag en bild som jag gillar och härmed gärna sprider. Ni kan själva ladda ner och skriva ut och dela ut den via den häääääär länken!
Perfekt!
(Detta är ett Språkpolisinlägg; det hör inte till den vanliga bloggen!)
Jag anser mig veta skillnaden mellan de och dem så dom skriver jag inte. Jo, om vi pratar domare och domstolar, förstås.
Men vad jag undrar är varför man egentligen stavar talspråkets dom med o när det uttalas å och det redan finns ett ord med o. Varför skriver man inte dåm?
Jag uttalar nog både de och dem som dom i spontant tal, tror jag (det är svårt att tala spontant på order). Men vid högläsning tenderar jag att uttala de som di och dem som d*m, där asterisken står för en vokal som liknar den i obetonat the i engelskan.
Fint och bra och vackert. Kan man få något liknande för var och vart så är vi nog snart hemma.
Och sin och sitt, till skillnad från hans och hennes.
Och bredden och brädden