Hoppa till innehåll

Etikett: fotbolls-VM

VM 2026: Sverige mot japaner, japaner, japaner, anfallande japaner

En förklaring bara: ni som inte är riktigt torra bakom öronen och kanske inte känner till citatet i rubriken här ovan kan läsa på hääääär. (Det är mitt synnerligen viktiga blogginlägg från 2007 som utreder fakta vad gäller referatet från OS i Berlin 1936.)

Nu är klockan strax efter 22 den 25 juni 2026, och Ecuador–Tyskland sänds på SVTplay. Det är bra för oss om Tyskland vinner, och minsann har de inte gjort mål redan! Det knasiga är att även Ecuador har gjort mål, vilket på något outgrundligt sätt inte alls är bra för oss.

Edit: Ecuador slog Tyskland med 2-1! (Då är Ecuador en av alla grupptreor som hotar vår plats. Pfft!)

Här skulle man ju kunna tro att Tyskland är klätt i gulsvart, vilket Bengt Grive hade gillat. Men det är precis tvärtom: de är klädda i mintgrönt och blått!

Vad jag vill säga med detta är att vår (Sveriges landslags) match mot Japan kl 01 (huuuuuuur ska vi hålla oss vakna?) kommer att simultanrefereras på känt manér här. Särskilt för alla som verkligen skiter i VM, trallala.

Här kommer namnen som kallas ”startelvan” … men vad nu? Ny målis! VA? När bytte vi senast målvakt i fopollslandslaget? Detta är en sensation – som om Högosta plötsligt hade ersatts av Salo! (Ba så ni vet: detta byte är ur en en anakronistisk synvinkel helt omöjlig.)

I mål: Jacob Widell Zetterström (197 cm!)
Försvarsbackar och finfina glidtacklare: Gustaf Lagerbielke, Isak Hien, Gabriel Gudmundsson
Mittfältet som kommer i kläm och får ljumskkänningar: Victor Nilsson Lindelöf (oj, han brukar lira längst bak!), Elliot Stroud [stra-ood], Alexander Bernhardsson, Yasin Ayari (som är bra på att skjuta långskott som går i mål)
TRE målspottare: Anthony Elanga, Viktor Gyökeres, Alexander Isak

I rättvisans namn får ni även Japans. Alla som känner till spelarna räcker upp handen!

I mål: Suzuki
Backar: H. Ito [伊藤], Tomiyasu, Itakura, Nakamura
Mittfält: Sano, Tanaka
Lite längre upp på mittfältet: Doan, Kamada, J. Ito [伊東]
Ensam på topp: Ueda

Pedagogisk som jag är, har jag med japanska skrivtecken bevisat att Ito & Ito inte är släkt eftersom deras efternamn egentligen är heeeelt olika.

Om ni undrar hur långa vi är egentligen, så finns min hemsnickrade lista här – och vi är tydligen i genomsnitt nästan 6 cm längre än Japans manskap. Vi ska därför nicka som Ralf Edström och Kennet Andersson och göra massa mål, tror jag.

Kolla på uppvärmningen; vi har fått dispens och ska lira med 21 spelare!

’1
Hörna till Sverige! (Jag förstår aldrig upphetsningen, för det blir ju aldrig mål på hörnorna.) Jahapp, en hörna till. Tjoff, donk.

Såhär klyddigt ser det ut framför mål under en hörna. Det tror fan att man inte kan göra mål då.

’6
Sverige puttar omkull japaner på löpande band och spelar sedan kinaschack med urcoola dutt-duttpassningar! Ser jättebra ut!

’9
Japanska fans har klätt ut sig till sin flagga!

Så piffigt!

’17
Det händer inte så mycket – förutom att spelet böljar fram och tillbaka på ett obekant sätt. Sverige och Japan har liksom bollen lika mycket och det är spelare på hela jädra planen. Kul! Oj! En jättestor japan manglar vår lille Ayari. Bra, frispark för oss.

Är det månne kinaschacksplaner i vänster bildkant?

’24
Jahaja, en sån där jävla vattenpaus. Hela publiken buar, för det är absurt och helknäppt. I tre minuter ska spelarna dricka vatten för att reklamkanaler ska kunna visa massa reklam. Jag ser att svenskarna dricker lite, men vilar mer, medan japanerna lägger ispåse på nacken.

’32
Isak Hien får gult kort för att han drar i en japan som höll på att ta sig fram på ”snabbt uppspel”, som vi säger inom basketen – alltså snabbt som fan lite före det försvarande laget.

’36
Isak Hien ligger ner. Nu är det förvisso så att fopollsspelare gör det ganska ofta, men nu finns det ju en ny regel som gör att om man ber om läkarhjälp, kostar det mycket i form av spel med tio mot elva ett tag. Nu byts Hien ut mot unge Lukas Bergval, som alla gillar.

Hien har ont och klappas om av vår långe målis, som påminner om någon, men jag kommer inte på vem.

’45+3
Jakob the målis räddar ett skott med vänster långfinger, så där fick han nytta av sina många centimetrar! HURRA!

Ni ser: 0,3 cm marginal.

PFFFUIIIITT! Halvtid! Kissa & snusa!

’46
Nu kom jag på vem vår nye målvakt påminner om.

Lika som bär.

’55
Nu skulle jag precis fara ut i svordomar för att japanerna tillåts mangla de våra. OCH DÅ GÖR JAPAN MÅL! Jag är jättearg på domaren. (Svordomarna väser jag sammanbitet fram eftersom alla i huset sover och jag inte har fått tillåtelse att väcka dem.)

’61
MÅÅÅL! Elanga bara tjongade in den från fem kilometers avstånd snabbt som Lucky Luke! Minst 100 km/h, klatjofs!

Helt utan förvarning!

’66
Japan stoppar in nya gubbar för att Sverige ligger på och pressar väldigt hårt. Vi är faktiskt väldigt mycket bättre nu! Och dååååååååååå kommer den där förnicklade vattenpausen som ingen begriper sig på!

Men under pausen visar SVT bilder från hela Sverige, där folk sitter på t.ex. Stadion och kollar på storbildsskärmar utomhus och hur de vrålade och tjoade och hoppade av lycka när Elanga satte sitt kanonskott.

’75
Oj vad många byten … jag hinner inte riktigt med! Japan sätter in minst en Watanabe, vilket var min barnflickas efternamn runt 1964–65. Sverige byter in Ken Sema och Daniel Svensson, som inte alls är långa.

’79
Det är 71 000 människor på läktaren. Ungefär lika många bor väl i Skellefteå?

’85
Jag tycker lite synd om Göken som försöker och försöker, men som bara blir brutalmanglad gång på gång. Nu gav han tillbaka med samma mynt,  och fick gult kort.

’88
Oh dear, nu har Lindelöf kramp i båda benen och kan inte fortsätta lira! Starfeldt kommer in för honom. Nygren kommer in också. Kanske en spelare för varje Lindelöf-ben?

Nej, nån annan svensk byttes visst ut ungefär då. Det är då för väl att man får göra så många byten numera, annars hade vi bara varit åtta på plan nu.

’90 + massa minuter
Vi har tusen miljoner målchanser för att Japan har backat ner i försvar och bara bollar gris när de får bollvittring. Japanen som nästan heter Tamagotchi dutteliduttar med Watanabe och allt är jättenervöst.

PFUIIIITT! Slut! Och det är inte alls sorgligt, för 1-1 är ett utmärkt resultat eftersom vi är garanterade en sextondelsmatch åttondelsmatch. Det blir säkert nån fullständigt hopplös blåbärsnation som vi vinner mot, eller hur?

Share
18 kommentarer

Sverige mot Japan i fopolls-VM

[Rapporteringen börjar en bit ner]

Nu – fredagen den 11 augusti kl 09.30 – är jag ute på okända äventyr. Jag ska försöka simultanrapportera tjejerna som spelar kvartsfinal mot Japan. Jag kan väldigt lite om de svenska spelarna och absolut ingenting om japanerna. Men jag antar att de kommer att vara försvarande japaner, från sig vilt slåendes japaner. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som gör allt för att bärga segern. Och eftersom det är damer på planen, slipper vi se herrar som lider alla helvetes kval och rullar runt i smärtor, som kvider, som gråter av en liten knuff.

Tyvärr är senaste CC-bilden (som man slipper betala dryga böter för) på tjejlandslaget från 2008, vilket känns lite dammigt. Men så här ser i alla fall en fotbollsplan ut ovanifrån! (Foto: Izuddin Helmi Adnan, Unsplash.)

Det som kanske kommer att försvåra rapporterandet är att jag befinner mig i en aula på en skola med alla mina elever, eftersom jag är vikarie på SFI. Tänk er hur jag förklarade för dem vad som kommer att hända:

– Nu ska vi gå till aulan för att titta på fotboll.
– Vi spela fotboll i aula?
– Nej, vi ska titta på en stor tv-skärm.
– Varför? Jag vill inte.
– För länge sedan i Sverige, på 1970-talet hade vi två stora, nej jag menar bra idrottsstjärnor, nej, jag menar … Har ni sett Björn Borg-kalsonger?

Sedan trasslade jag in mig i ord som slalom, tjock-tv, Bengt Grive, pannband och till slut visste eleverna varken ut eller in. (De som inte vill titta, kan få sitta kvar och traggla glosor i klassrummet.)

En sak är i alla fall klar inför matchen; damlandslaget har mycket, mycket coolare efternamn än herrarna. Ljuv musik: Musovic, Björn, Ilestedt (alltså IL), Angeldahl, Rytting-Kaneryd, Asllani (alltså LL), Rolfö och Blackstenius. (Tyvärr har Schough, Seger, Glas och Hurtig annat för sig, eller så sitter de på avbytarbänken.)


Matchrapportering!

NU är det dags! Och våra spelare är så långa och blonda. Shortsen är lika korta som herrlandslagets runt 1984.

Målis:
Zećira Mušović
Backar:
Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson
Mittfält:
Filippa Angeldahl, Elin Rubensson – Johanna Rytting-Kaneryd, Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö
Zlatan:
Stina Blackstenius

JÄTTESKÄRMEN i JÄTTEAULAN!

’3
Asllani kapas jämsmed ena fotknylan och vi får en straffspark. Jag och alla andra lärare i gulblåa tröjor tar oss åt hjärtat. Eleverna ser oberörda ut. Frisparken är bra, men resulterar bara i fortsatt hjärtklappning.

’10
Sverige är såååå mycket bättre än Japan just nu. Svenskar, svenskar, överallt svenskar. Japan skickar iväg en panikboll som rullar PÅ sidlinjen i minst 100 meter. När den kommer i nivå med Sveriges målis, springer hon ut från sitt gosiga målområde och tar hand om den. Med fötterna eftersom hon är utanför sin hage. Det är helt obegripligt att man kan trolla sådär med en boll med fötterna och inte bara ger upp och tar den med händerna istället.

’13
Nu får Japan en jätteläskig frispark nära vårt mål. Det är plättlätt att göra mål därifrån, sägs det. Men det var det inte, haha, för Sveriges Börje Salming som heter Rubensson stoppar bollen med tänderna!

’14
Hörna till Sverige. Domaren går fram till Blackstenius och ber henne (om jag tolkar gesterna rätt) att slå ihop en bok, hämta en glödlampa från övre hyllan och sedan inte lägga allt på gräsmattan. Hörnan går rakt i burgaveln. Ack.

’19
Jag kan berätta att skåningen Musse (inte friidrottaren) – vår målis – gjorde en helt sanslöst bra match mot USA i åttondelen. Hon är lång med fotbollsmått mätt (181 cm) och har ögonbryn som syns från tredje raden på Dramaten. Hittills har hon tack och lov inte haft så mycket att göra.

’21
Sveriges coach zoomas in. Han ser lika engagerad ut som mina elever.

’25
HURR… Alla i hela aulan reser sig konstigt nog upp – trots ointresset på ytan – när Sverige gör m… INTE gör mål. Alla skrattar och skakar på huvudet, för alla såg helt bortitok jättefel.

Blackstenius sköt lite grann som jag hade gjort i samma läge.

’32
MÅL! Sverige gör mål! Vi står i plockepinnformation med alla japaner som rostad lök ovanpå! Vi leder med 1-0!

Backen Amanda Ilestedt petar in den – bollen är faktiskt nånstans här på bilden.
Sveriges glädje & Japans bedrövelse.

’41
Asllani må se ut som ett ljuvt kvinnoblomster, men hon är brutal och hård som en köttkvarn. Hon suger åt sig japaner och mal ned dem tills de ligger och skruvar sig som köttfärsmaskar på gräsmattan. Och sedan får Japan frispark.

’43
Men Asllani kan inte bara mala, hon kan även skjuta som Lucky Luke. Nyss fick vänstra målstopen en överraskande tjottablängare som fick oss alla att höja armarna och ropa på mål. (Ja, vi såg jättefel. Och Lucky Luke brukar inte missa. Jaja.)

’45+1
PFUIIITTTTT! PAUS! Snusa & kissa, koka kaffe!

Pausanalys med SFI-eleverna:
Kommentatorn Bojan Djordjic säger att ”Sverige måste fokusera på passningarna, annars dom riskerar att …”, och det är precis som alla noterar här i aulan helt fel ordföljd.

’47
Medan vi i aulan diskuterar ordföljd och dess eventuella nödvändighet, sätter andra halvlek igång och vi skjuter, vi springer, vi tacklar och passar och en japan verkar få handen på bollen och vips är Musse ute och letar boll uppe vid halvplan. Hjälp!

’50
Straff för Sverige! Det var hands! VAR-rummet reagerade! Domarn är underbar! MÅÅÅÅÅL! Vi leder med 2-0!

Angeldal och bollen! (Det är inte en boll bakom henne: det är straffpunkten. Den dag som fotboll spelas med två bollar, säger jag till.)

’63
Ursäkta avbrottet i rapporteringen – det blev så stressigt med massa japaner i vårt målområde. Eleven bredvid mig kommenterar att spelet måste spridas ut på kanterna och inte klumpa ihop sig. Korrekt. Han har spelat fotboll på elitnivå i 20 år, säger han. Jag kontrar med att jag har spelat basket i 42 år. Han är måttligt imponerad.

’70
Jag och den likaledes basketspelande läraren bredvid mig konstaterar att i basket behöver man bara ha split vision – titta rakt fram så ser man allt som händer i ögonvrårna också. Fotbollsspelarna måste hela tiden vrida på huvudet som tennisdomare för att kunna se allt, nu när de ju inte har ögon i nacken. Eleven bredvid mig tror att vi diskuterar dribbling.

’73
Sverige byter in Hurtig och Janogy eftersom Japans elva spelare har fått vind i seglen och far fram som hundra tvestjärtar i en brevlåda. Oh noooooo. Nu får Japan straff!

Njaaaa, svenskorna var ganska långt bort från Glenn Strömberg-imitatören från Japan.

’74
Domaren regisserar Musse, pratar med alla japaner, rättar till svenskornas positioner, Musse skrattar och skakar på huvudet, domaren fortsätter att domdera. Alla är tysta. Japanskan går fram mot bollen. Straffen går i ribban, ner i marken och till retur för Japan och TJOFF skjuter de bollen över målet! Puh!

Domaren ser ut att vara Spiderman som hotar alla (med ett spindelnätsskott) som vill springa in i målområdet för tidigt.

’84
Vi får in friska, fräscha ben med Jakobsson och Bennisson. Precis som efter förra bytet råkar Sverige i trubbel direkt. Nu har Japan en frispark jättenära målet. Men där har vi ju Mål-Musse.

’87
Frisparken går rakt i ribban, via stolpen och ner i marken. Musse signalerar att hon har ont. Hon viftar med händerna och rynkar pannan med sina vackra ögonbryn.

’88
Japan gör mål! Asch tusan hakar! Jädrar, reducering till 2–1. Vad händer med Musse? Hon har ont! Den svenske coachen ser uppgiven ut.

’90
HERREJÄDRAR! Det blir tio minuters tilläggstid! Hur ska vi överleva detta? Japaner, japaner och ännu fler japaner far omkring som popcorn i en gammaldags kastrull i straffområdet. Musse sätter sig i spagat! Nya japaner kommer in, de är minst 200 på plan nu!

’96
Det kan ju ingen människa stå ut med sånt här nervdaller. Det är knäpptyst i aulan. På jätteskärmen skriker kommentatorerna med rak ordföljd.

’98
Musse drar sig inte för att springa ut mot halvplan och sparka på förlupna bollar. Men ta det lugnt, människa! Du har ju ont!

’100
Japanskorna har italienskt blod i sig: de faller som bowlingkäglor även när de inte är i närheten av bollen eller några svenskor.

’112
PFIUUUUTTTT! Slut! Sverige är i semifinal i VM! Hela aulan skrattar och applåderar! Ingen pratar svenska! HURRA!

PLOFF, stänger vaktmästarn av skärmen 30 sekunder efter slutsignalen. Inga analyser här inte. De där kommentatorerna med fel ordföljd kan ju inte få påverka eleverna negativt.

Oh dear: semifinalen är mot Spanien (gulp) på tisdag 15/8 kl 10.00. Spanjoren i familjen kommer att få svårt att göra sig hörd.

Share
26 kommentarer

Fobi-irritationer

Nej, det finns inte något sådant ord egentligen – fobi-irritationer. Men vi har här hemma idag delat med oss av både fobier och sådant som irriterar – men på ett inte alldeles självklart sätt. Att ha hål på strumpan irriterar mig något vansinnigt, medan tre av barnen och min djefla man kan gå omkring och visa upp sina potatisar utan att ens lägga märke till att det drar om hälen eller stortån.

Min enda fobi är öronvax; jag vill inte prata om det, inte titta på det och verkligen inte lukta på andras framkrafsade vaxproppar.

Tjugoåringens fobi är underlig: hon vill inte titta på vaxkakor. När hon häromdagen nämnde det, slog det mig att Elvaåringen har uhuuat åt samma sak – alltså är vi tre med vaxfobi (om än inte samma).

vaxkaka
– Iiiiiiih så vidrigt! Mönstret! Uäääh!

Spanjoren här hemma får ont i tänderna när han diskar Ikeas plastskärbrädor och min djefla man drabbas av samma fenomen när han rör vid bomull.

bomullstuss
– Ryys. Hu. Ryyyys. Hu. Kan du ta den?

Annars framkallas ju de klassiska obehagskänslorna av naglar mot svart tavla (men det är väldigt svårt att hitta svarta tavlor om man vill irritera någon i dessa dagar) och folietuggning (förutom på mig: jag har ju inga plomber).

Och nu till min alldeles nytillkomna fobiirritation i dessa fotbolls-VM-tider. Jag ser på alla matcher jag hinner eller orkar (men skulle verkligen ha hoppat över Iran–Nigeria) trots att Sverige inte är med. (Ni vet väl att Portugal som såg till att vi inte kvalade in nu har drabbats av karma-revenge och därför kommer att dunderförlora alla sina matcher?)

SVT och tv4 delar på sändningarna och försöker prata ihjäl oss i uppsnack och efteranalyser.

– Bollen är rund och mittfältet kom i kläm! skriker jag uttråkat till tv:n, där jag sitter och slötittar och dumglor.

Förutom när båda kanalerna talar om vilka som sponsrar sändningarna. För då blir jag en irriterad tiger som morrar och hötter med näven/tassen – men bara när SVT visar upp sina sponsorsskyltar. Jag har naturligtvis filmat skiten och på ett fantastiskt uselt sätt klippt ihop snuttarna med helt ovidkommande bakgrundsljud (bl.a. kan Elvaåringen kan höras piska en matta).

Först kommer tv4, som har haft någon med koll på tekniken i skapelseprocessen. Sedan kommer efter 14 sekunder SVT, som är på 1991 års digitala nivå.

(I glappet mellan de två klippen kommer en skylt som säger ”2013”. Strunta i den. Really. Analysera inte. Jag gjorde fel. Morr. Digitaliteten funkade inte. Morr.)

Nu vette tusan hur jag ska hantera SVT:s sponsorpresentation. Blunda, skratta, peka finger eller ringa till klagomuren? VARFÖR är hanteringen så klantigt utförd?

Share
50 kommentarer

– Run, Forrest, ruuun …

… skrek Tolvåringen till mig när jag mitt i förlängningen i kvarten Tyskland-Argentina sprang ner för att hämta min dator som jag faktiskt hade tappat bort. Under köksbordet. En stund senare hörde jag mig själv säga, som vore jag initierad:

– Ja, nu har ju Tyskland övertaget. Det är bra när de byter sida sådär, då får försvaret jobba lite extra. Nämen Ballack, ställ dig upp, fjant!
– Tyst. Jag jättehejar på Tyskland! sa Olle, Orienteraren med stort O.

I början av andra förlängningen trodde jag igen att jag visste vad jag talade om:

– Nä, nu har ju Argentina övertaget. Ååå, jag blir så glad när de slänger sig sådär handlöst för att stoppa skott med kroppen! Kommer du ihåg Salming i sitt sista hockey-VM?
– Nämen har de bytt sida igen? sa Olle.

När alla spelarna spottade munnarna torra på gräsmattan och vi fick se slipsgubbarna rynka pannorna och reserverna skaka de ordinaries ben som trasmattor, ja då började jag himla med ögonen och berätta om Börje Salming.

– Jomen kommer du inte ihåg?
– Nope. Sssschhh, sa Olle, som om han hade varit indian hade hetat Mannen Som Struntar I Fotboll.
– Jo, Salming lade av 1993 och fick vara med i VM 1996 tror jag det var 1992 och det var han som slängde sig mest med sin 41-åriga kropp och det är alltid kämparna jag älsk…
– Jaaaaaaaaaaa! skrek Olle.

För då hade Tyskland vunnit straffarna. Coolt, jag vill gärna säga att vi 2006 åkte ut mot dem som sedan vann hela klabbet.

Share
9 kommentarer

Förlåt, det är mitt fel!

Jomen … om jag alltså hade varit synsk, så hade jag inte letat efter ett par skor i tre dagar. Jag hade vunnit på Lotto. Jag hade inte hoppat av latinet i gymnasiet. Jag hade låtit bli att vricka fötterna. När Annika Bryn skriver om sina förnimmelser sitter jag och gapar av förundran … för jag förnimmer endast smärta. Och beska känner jag, den smaken gillar jag inte. Okej, kärlek kan jag också känna.

Men … och nu ber jag om ursäkt igen … men när jag igår satt med Olle (som svarade med Strindbergscitat) och Skotten (som deppar för att Skottland inte är med i VM men hålls upp av sin starka tro på att Sverige ska mangla England) och lunchpratade om sushi, fotbolls-VM och livet, lät det så här:

Skotten:
– I övermorrn börjar det!

Lotten:
– Jahoooo! VM-VM-VM! (sjunger med sushi i munnen, utan melodi) Den här biten med tonfisk gillar jag inte!

Skotten:
– Hur kan ni äta … guldfisk? (äter stekt bacon, stekt ägg och baked beans)

Olle:
– ”… en brännvinsflaska tömdes på tu man hand …”

Lotten:
– Fast jag är övertygad om att Isaksson skadar sig. Rami får hoppa in, och gör det bra.

Skotten:
– Men han är väl ok nu ..?

Olle:
– ”Min skrift är en avstraffning men icke en hämnd.” Va? Kjell Isaksson? Superstars?

Lotten:
– Andreas Isaksson. Målvakt. Han är två meter lång och väger 50 kg, klart man skadar sig då.

Skotten:
(viskar till mig) – Vem pratar Olle som om han var?

Olle:
– August Strindberg, eh, öh, knepig filur som gjorde sig ovän med allt och alla för hundra år sedan.

Lotten:
(med munnen full) – Sschom Linda Schkugge. (svälj) Aaah, dom här med lax är ju underbara. Kan jag ta din wasabi? Men vet du, Skotten. Jag tror att Rooneys fot kommer att paja igen, så honom slipper vi.

Skotten:
– Äh, han är inge bra. Gerrard är bättre.

Olle:
– Vem, Gerhard? Äh. Ha! Hör: ”Det är glädjande att Beethoven håller; eljes är allt så förgängligt.” Ha!

Lotten:
– Jag tror att de kommer att fejka att Gerrard är skadad. Sen blir han matchvinnare. Förresten startar Anders Svensson, men blir utbytt mot Kim Källström i 52:a minuten.

Ok.
Nu får jag bara hoppas att allt annat jag hotade med igår inte blir sant, för i så fall kommer Olles plötsliga Strindbergsvurm att få ett abrupt slut.

Share
26 kommentarer