Hoppa till innehåll

Etikett: fotbolls-VM

VM 2018: Mexiko–Sverige

¡Buenas tardes!

Vad är nu Mexiko för lag? undrar ni. Men jag har inte en susning. I deras startelva finns det dock några spelare som får mig att vilja kontra med ett ”prosit” – Ochoa & Chicharito.

Sveriges startelva är precis likadan som mot Tyskland, och om den kan man väl bara säga en sak:

Lustig (2) är snabbast upp.

Och hur ska vi stoppa detta lag för att ta oss vidare till åtminstone en match till? Allmänheten sträcker upp handen och får nu svara en och en:

– Vi ska vara snällla mot domaren och erbjuda honom en liten röd stuga i Småland.
– Vi ska vara jättelånga för dom är ju pyttekorta.
– Vi ska sätta in Guidetti på en överraskande konstig position som inte alls är rätt och så ska vi erbjuda målvakten lite senapssill.

Ooooh, vilken intressant bild från omklädningsrummet! Kolla hur strumporna ligger! Jag vill göra studiebesök där!

Jag får be reportern om ursäkt för den kassa bilden, men det är ju strumprullorna i bakgrunden som är intressanta! (OBS: Jämför med bilden sist i detta inlägg.)

Vet ni förresten att en ”strumprullare” är ett oerhört dåligt skott?


Matchen börjar!

’1
En mexikansk pruttkorv slår sin skalle mot Ola Toivonens, och får gult kort. Det var en bra förstaminut!

’2
Oj, Marcus Berg gör nästan mål! Och alla 40 000 mexikaner buar på läktaren!

Om man gillar rutnät mer än fotboll, kan man kolla på våra förutsättningar här.

’5
Mexikos målis är tydligen lite oförutsägbar och har enligt tv-kommentatorn ”hyss” för sig, för han tar bollen med händerna utanför straffområdet så att vi får en näramåletfrispark. Och nu gör vi nästan mål igen. Emil Forsberg! Jaho!

’10
Min dator rör sig lika snabbt som jag på basketplan numera. Jag misstänker att grävgubbarna har snott våra fibertrådar utanför huset.

Bara ett målfoto.

’12
Berg gör nästan ett cykelsparksmål och blir så rart hjälpt på benen igen av en nyss så brutal mexikanare.

Ser ni det mexikanska handbollsförsvaret? (Pilen pekar på Markus Berg.)

’15 
Nu är det jättefarligt: kommentatorerna är nämligen såååå nöjda med Sveriges spel. Det kan aldrig vara bra.

’18
Om man tänker sig att planen är en fyrkantig kastrull och att de 22 på planen är olja och bollen är ett poppande popcorn – och så loopar man den bilden. Så ser spelet ut.

’22
Nu har någon lutat kastrullen ner mot vårt mål. Mexiko får hörnor och frisparkar och dribblar omkull oss och plötsligt känns det som om våra långa spelare har alldeles för långt ner till sina egna fötter.

’25

Efter den här storkdansen fick Sebastian Larsson ett gult kort, vilket innebär att han inte får spela i en eventuell nästamatch.

’30
Nu kommer VAR-kameradomaren in i bilden och säger att han måste kolla på en sekvens där en mexikan som inte var målvakt har tagit bollen med handen. Men äsch, det blev bara hörna till oss. (Spelarna protesterar, men bara lagom mycket. Sånt här tjafs ska man inte lägga kraft på.)

Nästan mål! Om Mexiko bara inte hade haft en målvakt där mittemellan stolparna.

’35
När Ola Toivonen trillar, blir han alltid väldigt förvånad. Det tycker jag är mycket  sympatiskt.

– Va hände? Jag stod väl upp alldeles nyss? Kom jag ens ihåg att stoppa in benskydden i strumporna?

’40
Den mexikanske coachen har hosta.

’42
I utrikiska före-matchen-rapporter tror alla utan undantag att Mexiko kommer att vinna eftersom de brukar ta sig vidare medan Sverige 1) inte gör det 2) inte har Zlatan på planen. Och så nämner de en enda svensk till vid namn: Emil Forsberg, som nu håller på att ställa in siktet som en skidskytt. Skotten far borti skogen och förbi måltavlan, men snart så, snart har Magdalena Emil skruvat på rätt skruv i högerdojan.

’45 + 1

En mexikan dröjde sig kvar som en hockeylirare och försökte skymma vår målvakt. Men Robin Olsen gjorde som Salming hade gjort: lade honom ner.

’45 + 2
Berg gör nästan mål igen! (Halvleken gick alltså ett helt varv, så nu knöt han liksom ihop säcken men glömde att snöret var av kokt spagetti.)

PFUIIIITT! Ännu en halvlek där VAR-kamera-video-domarn inte förstår att Sverige bör vinna och få straffar hela tiden!

’46
Oj hoppsan, vi har visst fått medvind där nere på planen. Vår frispark från halvplan for som från ett armborst spikrakt ända till Blåkulla.

’49
MÅL! August och Lotta! Ludwig Augustinsson stänker in sitt premiärmål!  Vi leder med 1–0!

”Nu brinner det i kaktusarna!” säger radioreferatorn enligt min syster Orangeluvan.
Det är synd om Sebastian, men bilden är ju färgglad och fin.

’58
Ack. Eskilstunagrabben Sebastian Larsson bärs ut på bår! Han byts ut mot Gustav Svensson, som ju ser ut lite som Shaggy.

Shaggy och Gustav Svensson.

’60
Marcus Berg faller! Domaren dömer straff! Jag trodde att Berg lade sig ner som Glenn Strömberg och att han filmade, men på reprisen ser jag att domaren dömer bättre än jag!

’61
Mexikos målvakt vägrar att ställa sig på mållinjen, där han måste stå. Och så länge han inte står där, kan inte Granen skjuta. Och nu kommer en mexikansk sabotörspelare och börjar snacka med Granen som ju står och försöker få bollen att ligga stilla på den besvärliga straffpunkten!

Pilen pekar på sabotörens rumpa. Inringat är Granens namn.

Nu skjuter han …

MÅL! Vi leder med 2–0!

– Detta är granen som aldrig barrar!!! vrålar tv-kommentatorn.

’67
Marcus Berg får en smäll i tinningen och känningar i ljumskarna och skakar på huvudet så att alla förstår att näää, nu ska han sätta sig att vila inför nästa match. Kiese-Thelin kommer in i hans ställe och jag vidhåller att dubbelnamn inom idrott borde vara förbjudet. Var finns Bo Ek när man behöver honom?

’74
Mexiko gör handsmål i svenska buren! Vi leder med 3–0! (Men efter ett sådant mål står jag inte upp och skriker, utan tänker på den stackars mexikanaren och hans barnbarn, som om 30 år kommer att fråga honom hur det kändes att göra mål för Sverige.)

’79
Om Tommy och Annika hade varit vanliga namn i Mexiko, hade jag nu kunnat titta på publikbilderna och säga:

– Tommy och Annika gråter.

’80
Albin Ekdal byts ut mot Oscar Hiljemark, och alla bara pfuuuh, nu låser vi på mittfältet. (Man säger så. Det betyder att spelet blir mer JAG KASTAR MIG HÄR och JAG SPARKAR HÄR samt JAG OFFRAR MITT LIV PÅ SIDLINJEN!)

’82
Nu får jag rapporter från min syster Orangeluvan om hur roligt man uttrycker sig i radion:

”Sverige försvarar med fötterna i rätt vinklar och Granen står stabil som parkeringshuset i Farsta.”

”Det känns som om man måste koppla in en lögndetektor varje gång man säger tre noll till Sverige.”

”Bollen landar som en grönsiska på hans fot.”

”Vi njuter i fulla drag som om vi har ätit vegetarisk lasagne, andra portionen, för det är så nyttigt och gott.”

’83
Vi ser hur gråtande mexikaner på läktaren torkar tårarna och med darrande händer stirrar ner i skakande mobiltelefoner. Söker de tröst? Nej – de följer Tysklands match mot Sydkorea, för om den matchen slutar 0–0, går Mexiko vidare medan Tyskland är utslaget.

’90 + 1
Vi bara sitter och gapar. För vi har glömt att äta lunch och har ingen som tar hand om oss. Inte ens en öl har jag hunnit ta fram.

’90 + 3
Nu blir alla mexikaner på läktarn alldeles galna och kastar in flaskor på planen. Något måste ha hänt i Tysklandsmatchen. Under tiden spelar vi fortfarande fotboll och vår Robin Olsen tar bollen och kramar den som vore den hans förstfödde.

’90 + 4
Ojojoj, Sydkorea gjorde mål mot Tyskland, vilket betyder att Mexiko trots denna förlust går vidare! TYSKLAND ÄR UTSLAGET!!!

PFUIIIITTTT! SLUT! VI VANN MED 3–0!

Och nu gör Sydkorea obegripligt nog 2–0 mot Tyskland!


Om ni var med sommaren 1994 när Thomas Ravelli tog en straff och vi tog brons när vi grävde guld i USA, ska ni veta att jag var relativt nyförlöst och hade mjölkstockning och var vaken hela tiden eftersom den nuvarande Tjugofyraåringen sov under Sveriges matcher, men aldrig annars.

Med andra ord var jag inte riktigt närvarande.

Men nu! Även om det bara blir en match till, är jag vaken! (Men hur det blir med tv-tittandet när vi ju är i Spanien på basketturnering nästa vecka, det vette attan.)

Jag citerar nu Tjugosexåringen: ”Sydkorea slog Tyskland som slog Sverige som slog Mexiko som slog Sydkorea.”

På tisdag kl. 16 spelar vi åttondelsfinal mot Brasilien, Schweiz eller Serbien. (Det avgörs ikväll.)

Jag avslutar med den roliga Radiosporten!


Uppdatering – jag har hittat en jämförande omklädningsrumsbild på Instagram …

Jag tror att det är Forsberg på bordet.
Share
63 kommentarer

Jag tittar på fopoll och inspekterar råmat

På Island bor drygt 300 000 människor. I Argentina finns drygt 300 000 fotbollsspelare. Och så spelar de två lagen 1–1 i VM!

En lessen Messi missade straffen.

Men jag är inte så engagerad. Jag sitter i soffan med chips och ostkrokar samt en sangria som spanjoren gjorde förra helgen. Och så läser jag slött en papperstidning. Bläddrar sedan i en bok som handlar om hur man syr dockkläder – men den är lika trist som papperstidningen. Tar upp datorn och slösurfar som funnes det ingen morgondag. Danmark slog sedan Peru med 1–0 och den danske målvakten Kasper Schmeichel är minsann son till sin far.

Peter Schmeichel 1996 och Kasper Schmeichel 2013.

Men så kan man ju inte sitta hela dan, även om det kanske är bra för de dassiga knäna. Så jag haltade iväg till cykeln för att fara iväg på studiebesök hos en kompis som har lyckats starta ett riktigt framgångsrikt företag där hon gör ”raw-fika”. Alltså bakelser och fikaprylar som inte är ugnsbakade, utan bara klämda, rullade, tryckta samt frysta.

Jag fick inleda mitt studiebesök med att klättra upp på en stol och torka bort fågelbajs som mest påminde om ett misslyckat korrtecken.

Kakbottnarna består av vaniljessens, vatten, dadlar och mandlar. När mandlarna massakreras, låter det som en bil utan ljuddämpare, så Anna kränger då på sig hörselkåpor.

– DET VAR DÅ SJÄLVA FAN VAD DET LÅTER!
– JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER.

Dadlarna är jättestora och speciallevereras i megalådor. Anna vred ur kärnorna medan matberedaren kved och krängde tills mandlarna hade förvandlats till mandelmos. Då åkte dadlarna i.
Nötfärsen. Alltså mandlar, dadlar och … inte så mycket mer.

Anna pressade och tryckte ner nötfärsen i formarna och frös sedan in allt. På måndag kommer jordgubbsleveransen och en liten stund senare kommer den färdiga tårtan att stå redo.

– Men gör du allt själv?
– Japp.
– Va?
– Men jag behöver ju t.ex. inte stå i kassan och sälja eftersom det är självservering och alla bara swishar in pengarna.
– Men men men alla hungriga bovar och banditer då?
– Näe, svinnet är inte alls så stort.

Anna var så obekymrad och nöjd med livet att jag såg mig om och försökte hitta något som hon kunde våndas över.

– Du … du … du borde ha fler hyllor här inne.
– Japp, helt rätt.
– Vad är det där för fult?
– Det är en kylbänk som jag inte vill ha här inne. Men jag hyr lokalen, så den står där tills nån hämtar den.
– Har den utombordsmotor?
– Japp.

Utombordaren.

Som många av er vet, lider jag sedan 1972 av ett chokladbollstrauma sedan jag föråt mig på sådana samtidigt som jag lyssnade på Sofia dansar go-go. När Anna idag bjöd mig på en choklad- och hallonboll tackade jag och tog en liten tugga. (Och svepte in den i en servett för att bjuda dem där hemma istället.)

Annas bollar.
Annas rektanglar.
Annas trianglar.

Nu är jag hemma igen och tittar på Kroatien–Nigeria. Tänk om man kunde uppfinna en fotbollssko med dobbar som bara är utfällda i närheten av gräs – då skulle stackarna ju slippa ligga och vrida sig i dessa evinnerliga smärtor av alla stämplingar.

På måndag eftermiddag spelar Sverige mot Sydkorea. Då befinner jag mig i Stockholm eftersom jag har möte på förmiddagen och fest på kvällen. Ska jag se matchen på Nalen kanske? Hmmm.

Om ni undrar varför jag tycker att John Guidetti ska få mer speltid:

Om man inte kan se filmsnutten via Instagram, finns en kortkort version av klippet på SVT häär.

Share
11 kommentarer

Fobi-irritationer

Nej, det finns inte något sådant ord egentligen – fobi-irritationer. Men vi har här hemma idag delat med oss av både fobier och sådant som irriterar – men på ett inte alldeles självklart sätt. Att ha hål på strumpan irriterar mig något vansinnigt, medan tre av barnen och min djefla man kan gå omkring och visa upp sina potatisar utan att ens lägga märke till att det drar om hälen eller stortån.

Min enda fobi är öronvax; jag vill inte prata om det, inte titta på det och verkligen inte lukta på andras framkrafsade vaxproppar.

Tjugoåringens fobi är underlig: hon vill inte titta på vaxkakor. När hon häromdagen nämnde det, slog det mig att Elvaåringen har uhuuat åt samma sak – alltså är vi tre med vaxfobi (om än inte samma).

vaxkaka
– Iiiiiiih så vidrigt! Mönstret! Uäääh!

Spanjoren här hemma får ont i tänderna när han diskar Ikeas plastskärbrädor och min djefla man drabbas av samma fenomen när han rör vid bomull.

bomullstuss
– Ryys. Hu. Ryyyys. Hu. Kan du ta den?

Annars framkallas ju de klassiska obehagskänslorna av naglar mot svart tavla (men det är väldigt svårt att hitta svarta tavlor om man vill irritera någon i dessa dagar) och folietuggning (förutom på mig: jag har ju inga plomber).

Och nu till min alldeles nytillkomna fobiirritation i dessa fotbolls-VM-tider. Jag ser på alla matcher jag hinner eller orkar (men skulle verkligen ha hoppat över Iran–Nigeria) trots att Sverige inte är med. (Ni vet väl att Portugal som såg till att vi inte kvalade in nu har drabbats av karma-revenge och därför kommer att dunderförlora alla sina matcher?)

SVT och tv4 delar på sändningarna och försöker prata ihjäl oss i uppsnack och efteranalyser.

– Bollen är rund och mittfältet kom i kläm! skriker jag uttråkat till tv:n, där jag sitter och slötittar och dumglor.

Förutom när båda kanalerna talar om vilka som sponsrar sändningarna. För då blir jag en irriterad tiger som morrar och hötter med näven/tassen – men bara när SVT visar upp sina sponsorsskyltar. Jag har naturligtvis filmat skiten och på ett fantastiskt uselt sätt klippt ihop snuttarna med helt ovidkommande bakgrundsljud (bl.a. kan Elvaåringen kan höras piska en matta).

Först kommer tv4, som har haft någon med koll på tekniken i skapelseprocessen. Sedan kommer efter 14 sekunder SVT, som är på 1991 års digitala nivå.

(I glappet mellan de två klippen kommer en skylt som säger ”2013”. Strunta i den. Really. Analysera inte. Jag gjorde fel. Morr. Digitaliteten funkade inte. Morr.)

Nu vette tusan hur jag ska hantera SVT:s sponsorpresentation. Blunda, skratta, peka finger eller ringa till klagomuren? VARFÖR är hanteringen så klantigt utförd?

Share
50 kommentarer

– Run, Forrest, ruuun …

… skrek Tolvåringen till mig när jag mitt i förlängningen i kvarten Tyskland-Argentina sprang ner för att hämta min dator som jag faktiskt hade tappat bort. Under köksbordet. En stund senare hörde jag mig själv säga, som vore jag initierad:

– Ja, nu har ju Tyskland övertaget. Det är bra när de byter sida sådär, då får försvaret jobba lite extra. Nämen Ballack, ställ dig upp, fjant!
– Tyst. Jag jättehejar på Tyskland! sa Olle, Orienteraren med stort O.

I början av andra förlängningen trodde jag igen att jag visste vad jag talade om:

– Nä, nu har ju Argentina övertaget. Ååå, jag blir så glad när de slänger sig sådär handlöst för att stoppa skott med kroppen! Kommer du ihåg Salming i sitt sista hockey-VM?
– Nämen har de bytt sida igen? sa Olle.

När alla spelarna spottade munnarna torra på gräsmattan och vi fick se slipsgubbarna rynka pannorna och reserverna skaka de ordinaries ben som trasmattor, ja då började jag himla med ögonen och berätta om Börje Salming.

– Jomen kommer du inte ihåg?
– Nope. Sssschhh, sa Olle, som om han hade varit indian hade hetat Mannen Som Struntar I Fotboll.
– Jo, Salming lade av 1993 och fick vara med i VM 1996 tror jag det var 1992 och det var han som slängde sig mest med sin 41-åriga kropp och det är alltid kämparna jag älsk…
– Jaaaaaaaaaaa! skrek Olle.

För då hade Tyskland vunnit straffarna. Coolt, jag vill gärna säga att vi 2006 åkte ut mot dem som sedan vann hela klabbet.

Share
9 kommentarer

Men nånting!

Jag ser alltså på fotbolls-VM tillsammans med människor som säger:

– Vad händer nu då? (tittar på alla som spelar fotboll, inget särskilt händer).
– De röda har snyggare kläder.
– Vem leder? (pekar på lilla rutan där det står 0-0).
– Vad hände? (pekar på Mjällby som analyserar: ”När han har lekt laxen av sig lite”).
– Har dom flygande målvakt?
– Är det han som har hjärnskakning? (pekar på Kim Källström som glidtacklar så gräset yr).

Om vi tar matchen i lightversion för dem som är … eh .. ovana:

Sverige är relativt bra. Vad vi vet är Trinidad & Tobago ett lag med åtta som spelar försvar (vaktar sitt mål) och tre som anfaller ibland (försöker göra mål).

– Jaha, är de alltid elva?
– Nej, inte som nyss, när Trinidad & Tobago fick spela med bara tio eftersom en blev utvisad.
– Men borde vi inte vinna om vi är en mer?
– Joooooo. (Jag biter ihop och räknar till tio. Eller elva.)
– Men de är jättegulliga när de kramar om varandra.

Ja. Men nu blev det inte mycket kramande.

– Vad kul att Allbäck får komma in!
– Albrecht?

Ok, vi fick oavgjort och jorden går inte under för det. Rami Shaaban hade inte mycket att göra, men är numera en av mina favoriter.

– Ååå! Nollnoll mot Trinidad & Tibago!
– Trimmi Shibago?

Share
18 kommentarer

Förlåt, det är mitt fel!

Jomen … om jag alltså hade varit synsk, så hade jag inte letat efter ett par skor i tre dagar. Jag hade vunnit på Lotto. Jag hade inte hoppat av latinet i gymnasiet. Jag hade låtit bli att vricka fötterna. När Annika Bryn skriver om sina förnimmelser sitter jag och gapar av förundran … för jag förnimmer endast smärta. Och beska känner jag, den smaken gillar jag inte. Okej, kärlek kan jag också känna.

Men … och nu ber jag om ursäkt igen … men när jag igår satt med Olle (som svarade med Strindbergscitat) och Skotten (som deppar för att Skottland inte är med i VM men hålls upp av sin starka tro på att Sverige ska mangla England) och lunchpratade om sushi, fotbolls-VM och livet, lät det så här:

Skotten:
– I övermorrn börjar det!

Lotten:
– Jahoooo! VM-VM-VM! (sjunger med sushi i munnen, utan melodi) Den här biten med tonfisk gillar jag inte!

Skotten:
– Hur kan ni äta … guldfisk? (äter stekt bacon, stekt ägg och baked beans)

Olle:
– ”… en brännvinsflaska tömdes på tu man hand …”

Lotten:
– Fast jag är övertygad om att Isaksson skadar sig. Rami får hoppa in, och gör det bra.

Skotten:
– Men han är väl ok nu ..?

Olle:
– ”Min skrift är en avstraffning men icke en hämnd.” Va? Kjell Isaksson? Superstars?

Lotten:
– Andreas Isaksson. Målvakt. Han är två meter lång och väger 50 kg, klart man skadar sig då.

Skotten:
(viskar till mig) – Vem pratar Olle som om han var?

Olle:
– August Strindberg, eh, öh, knepig filur som gjorde sig ovän med allt och alla för hundra år sedan.

Lotten:
(med munnen full) – Sschom Linda Schkugge. (svälj) Aaah, dom här med lax är ju underbara. Kan jag ta din wasabi? Men vet du, Skotten. Jag tror att Rooneys fot kommer att paja igen, så honom slipper vi.

Skotten:
– Äh, han är inge bra. Gerrard är bättre.

Olle:
– Vem, Gerhard? Äh. Ha! Hör: ”Det är glädjande att Beethoven håller; eljes är allt så förgängligt.” Ha!

Lotten:
– Jag tror att de kommer att fejka att Gerrard är skadad. Sen blir han matchvinnare. Förresten startar Anders Svensson, men blir utbytt mot Kim Källström i 52:a minuten.

Ok.
Nu får jag bara hoppas att allt annat jag hotade med igår inte blir sant, för i så fall kommer Olles plötsliga Strindbergsvurm att få ett abrupt slut.

Share
26 kommentarer

Zlatan, Ljungberg, Henke, Mellberg och jag

Jag vill åka till fotbolls-VM och skriva. Redaktörn ger mig bra argument för mitt åkande, men hur gör jag nu?

– Tjenare moss, här kommer jag och jag har faktiskt bröst, kolla här, får jag åka till VM nu eller tänker ni bråka om saken?
– Jamen vi har ju redan bestämt vilka som ska få rapportera från VM och …
– Gubbstrutt där!

Nej, jag är inte ironisk, bara rätt kass (=keff?) på att argumentera för min egen förträfflighet. Jag vill inte klättra i berg, åka luftballong, dyka i Medelhavet eller åka fort på motorcykel. Jag vill bara rapportera från stora idrottsarrangemang som Gits gjorde på sin tid.

Eller, vad tusan, skicka mig bara någonstans när som helst. Min man sjunger sedan ett par dagar som Eddie Meduza varenda vaken timme på dygnet . Ljudprov här.

Uppdatering: Vilket förakt! Jag hade s-ifierat Meduza-namnet. Jag borde slängas åt vargarna.

Share
11 kommentarer