Hoppa till innehåll

Etikett: bokstäver

Å nu blire bokstäver!

När jag började läsa, var jag alls inte sådär Mozartskt ung och försigkommen. Nej, jag fick Tintin läst för mig av pappa (med olika röster för alla rollfigurer) och fastnade inte för egenläsningen förrän karbonpappersförfattarinnan Enid Blyton skrev en och samma historia om och om igen i fjuttron böcker. (Jag köpte allihop och har dem kvar än idag.)

Men nu ska vi inte enbart prata om barn- och ungdomsböcker. Nu har jag en fråga till er: när gjorde bokstäver  – i vilket sammanhang som helst – störst intryck på er?

[här lyfter ni alla blicken och försöker leta efter er lite intellektuella sida]

Jag blev själv storligen imponerad av detta mejl alldeles, alldeles nyss:

Denne basket-Örjan måste ha haft anglosaxiskt autokorr påkopplat, för i vanliga fall skriver han helt normal svenska. Så himla kul!

Well.

Jag ställde just denna fråga om bokstavsimponering till folk i min närhet och fick svar som handlade om allt från Biggles till Gudfadern och Bibeln till svar. Och fortsätter nu min jakt – för att även detta ju är imponerande i sin absurda korrekthet:– Vad säger du, min djefla man? Imponerande bostäver? Eeeey?
– Jag kommer att tänka på slaget vid Megiddo, ca 1500 f.Kr. Det finns en text där man i hieroglyfter kan läsa att kung Totmes III diskuterar med sina generaler om de tre marschvägar de kan ta med den egyptiska armén. Faraon tycker att generalerna har fel, och väljer att gå den mest riskfyllda vägen – något som omsider ledde till att de vann slaget. I hieroglyferna zoomar man alltså in på en ordväxling som skedde under någon minut för 3 500 år sedan. Sedan dess har det gått över 700 miljoner minuter. Det tycker jag får tanken att svindla!
– Hm. Jåh.
– Fast Kalle Anka är också rätt häftig.

Jomen. En av mina bokstavsfavoriter är den här:

Annons i Hallands Nyheter 1 april 1933.

SvD förklarar:

”Hit ler (talspråk för hit leder) alla människor sina cyklar för lackering, renovering och rengöring”. I dag som sagt en helt omöjlig annons, men nazisterna Adolf Hitler och Hermann Göring var vid denna tid inte lika omöjliga att använda i reklamsyfte som det senare skulle bli. Hitler var nybliven rikskansler och hade ännu inte fått världsryktet som ondskan själv.”

Och då är språnget inte alls långt till dagens galenpanna och lite amerikanskt språklekande med ledning av godisnamn med Stephen Colbert:

Eller … så kan man ju läsa Dostojevski förstås.

Share
54 kommentarer

Krulliga eller raka bokstäver i Belgrad?

Jag har ett hål i hjärnan där ordet ”Belgrad” egentligen ska sitta. Varje gång jag ska säga eller skriva ”Belgrad”, måste jag först tänka: ”Det är inte Belgien, men nästan, alltså Belg…rad!” Vi får se hur det går om jag någonsin åker till Bolgorod.

Det forna Jugoslavien är komplicerat att beskriva vad gäller precis allt. Språk, kynne, religiositet, konst, litteratur, historia – och alla som vi har träffat tycker jättemycket om att prata om det. De är alla otroligt pålästa när det gäller Norden och vi kan nästan inte bidra med något nytt! De vet att Karin Larsson var konstnär, att August Strindberg och Carl Larsson var kompisar, men blev ovänner och att Ingmar Bergman ofta var dålig i magen. När våra kompisar idag började prata om vad Herman Lindqvist hade sagt i ett tv-program på History Channel, blev vi inte ens förvånade.

Titta nu på den här oerhört irriterande skylten som sitter på ett av alla intressanta hus här.

vaskylt
MEN VAD STÅR DET? Är det en balettakademi? Har en stor konstnär fötts inne på gården? Eller EP (45-varvare) år 1951 spelats i en Porsche?

Jag finner det ofantligt dumt att jag inte behärskar det kyrilliska alfabetet och kan inte acceptera att all den information som man dräller omkring sig i Belgrad inte kan kliva in i mitt förstånd. Jag har ju till exempel massa plats där ordet ”Belgrad” borde sitta.

skyltmeat
Vad står det på skylten bland allt kött på restaurangen? ”Korvkaka”?

Under den senaste middagen (vi äter bara på restaurang här) satt jag nära, nära ett serbiskt par och försökte klämma dem på allt om de två alfabetena som används. Jag hade nämligen läst på Wikipedia:

”Det kyrilliska alfabetet anses vara mer traditionellt och har officiell status i Serbien som enligt konstitutionen 2006 är den ‘officiella skriften’, till skillnad från det latinska alfabetet, vilket anses vara en ‘skrift i officiellt bruk’. […] Det kyrilliska alfabetet är vanligast i offentliga sammanhang medan det latinska är vanligare i vardagsbruk.”

Här kommer nu det serbiska alfabetets versaler i två versioner:

kyrilliska: А Б В Г Д Ђ Е Ж З И Ј К Л Љ М Н Њ О П Р С Т Ћ У Ф Х Ц Ч Џ Ш
latinska: A B V G D Đ E Ž Z I J K L LJ M N NJ O P R S T Ć U F H C Č Š
aircond
Den här bilden tog jag egentligen bara för att AC:n verkligen inte smälter in mellan statyerna – men nu ser jag att det förmodligen står något i stil med ”detta stekhus monterades med keruber här och där” strax under apparaten.

Skolbarnen lär sig först det kyrilliska alfabetet, och från ungefär tredje årskurs fyller man på med det latinska alfabetet. Men barnen får på inga villkor glömma det kyrilliska, för slutexamen i det som motsvarar gymnasiet måste skrivas med kyrilliska bokstäver. Andjela (som skrivs Anđela eller Анђела) i vårt sällskap blev underkänd på sitt slutprov trots att hon hade svarat rätt på alla frågor eftersom hon halvvägs in i provet gled över till latinska bosktäver utan att tänka på det …

graffiti
Graffitin klottras tll exempel väldigt sällan med kyrilliska bokstäver.

Alla officiella dokument måste skrivas med kyrilliska bokstäver. Alla lagtexter, rättegångsdokument, kontrakt – allt. Om man är 65 år, skriver man med kyrilliska eftersom det ”känns rätt”, medan man som 21-åring inte skulle komma på tanken att använda något annat än latinska bokstäver. Tidningar kommer ut i båda varianterna, bussar skyltas ibland latinska och ibland kyrilliska bokstäver och ingen vill släppa de kyrilliska trots att alla ändå anser att de latinska är mycket mer praktiska.

toplista
Fast ibland är skyltarna inte bara begripliga utan faktiskt … på svenska?

När det igår regnade som värst, skulle jag köpa en mugg te på den stora gågatan. Jag valde och valde och tog en bild på en dunkappa som skulle illustrera hur inte-varmt vi har, när jag plötsligt något bekant i ögonvrån.

kanelbulle
En kanelbullekiosk i Belgrad!

Det var då för väl att kanelbullen skrevs med latinska bokstäver, för hade det stått канeлбуллe istället, hade jag tolkat det som kahejvirre och bestämt mig för att det nog var ett slags whisky.

Share
33 kommentarer

Missionär Bergman på frälsartåg

Ibland ringer det ju på dörren och så står ytterst prydligt folk där med foldrar och biblar och vill berätta om hur lyckliga de är sedan de fann meningen med livet (pek-pek på bibeln, vift, vift med foldern) och att jag som den förtappade varelse jag är faktiskt borde finna peace and happiness genom deras försorg.

Ibland stöter jag på handbollsspelare som trots att jag intensivt pådyvlar dem basketens fördelar ändå bara vill låta påskina att handboll är den rätta vägen att vandra genom livet. (Vaddå lika god kålsupare? Inte då.)

Ibland träffar jag sådana som gillar politik. De redan övertygade är så övertygade att de påminner om fotbollshuliganer i argumentationsteknik. Vanligaste repliken när ett läger möter ett annat? Ptja:

– Men tänk på de svaga i samhället!

Så kommer vi till de litterata. Alla som har funnit lyckan i en god bok vill ju dela med sig av glädjen precis likadant som en slipsgrabb utanför dörren eller som en miljöaktivist med Arktis’ smältande is närmast hjärtat.

– Du måste läsa den här!
– Åh, vad kul, är det mycket snusk i den?

– Jag har fyndat, jag har fyndat – Prousts samlade! På franska!
– Skrev de andra sex dvärgarna också?

– Den svenska litteraturen kan inte på några villkor jämföras med den brittiska.
– Johodå, kolla – om man jämför dem ser man att språken är helt olika.

I morgon – den 23 april – är det Världsbokdagen. Man kan t.ex. baka bokkakor, utlysa boktävlingar, citera Shakespeare till kaffet eller läsa högt för alla andra på morgonbussen.

Istället för att tipsa andra bokläsare om böcker, tänkte jag be er om hjälp att hitta litteratur för dem som inte läser. Jag vill alltså missionera för de ännu inte frälsta – men jag lovar att inte tränga mig på eller ens se prydlig ut.

(Vi har förresten en jungfrufödd författare här i familjen: Sextonåringen läser trots generna aldrig böcker men skriver som vore han en driven publicist med 40 års erfarenhet i kappsäcken. Han påstår själv att det är Simpsons som har bildat honom.)

Dessa kokböcker gav jag bort i receptionen på Sveriges Radio. Bara sådär, ja. Precis som att ge bort till loppis.
Share
19 kommentarer