Etikett: barnen

Här sitter jag med nycklarna på bordet

Publicerat av Lotten Bergman den 1 november 2007 11:07

Vi är på väg till Stockholm idag, jag och barnen. Vi löser sudoku, äter medhavda russin och längtar efter lunch. Mina hälsenor skriker åt mig att jag faktiskt inte borde röra mig en enda meter idag.

På väg till tåget tvärnitade bussen för att låta en en svart katt i sakta spatsera över gatan, rakt framför vår buss. Alla passagerare ryckte till och sträckte på sig för att se vad som hände. Katten gick som en Paris Hilton med huvudet högt, sneglandes på oss i bilar och bussar – det var bara röda mattan som saknades.

I slow motion såg jag sedan hur ungefär varannan bussresenär vände huvudet åt vänster, låtsades titta ut genom fönstret men formade munnen till ett diskret ”tvi, tvi, tvi”. Några andra vände huvudet åt höger och tviade.

Hur ska det nu gå för dem?

20 kommentarer

Låtom oss alla packa våra egna gympapåsar

Publicerat av Lotten Bergman den 25 oktober 2007 09:53

– Har du packat gympapåsen? sa jag till den ytterst disträa Sjuåringen.
– Näe.

Sedan vidtog stövelletning, vantskakning (grus), hjälmfäpplande och vändande av mackor som lägger sig på fel sida med flit.

– Har du packat gympapåsen? sa jag igen.
– Näe.
– Men stumpan, kom här, påååååååsen, stoppa i, klara färdiga gå.
– Jag vill inte. Ingen annan i klassen måste packa gympapåsen själv.
– Johorå.
– NEJ!
– Ojoj, nu lägger jag högen med shorts, handduk, skor och t-shirt hääär. Packa.
– Okej. Men jag vill inte.

En snabbkoll med några av mina vänner visade att Sjuåringen inte hade helt fel – barnen slipper verkligen att packa gympapåsen själva. Men varför?

– Barn måste få vara barn.
– Men hur ska de lära sig … när ska de lära sig … lider de av att packa? försökte jag.
– Tids nog lär de sig.
– Men … ska de inte göra sådant de med lätthet klarar av? Knyta skorna, välja kläder på morg…
– Nja, vi har ju karborrband och kläderna väljer jag, annars blir det bara fel, sa min kompis.

Well. Jag håller inte med. Så är det med den saken. (Och jadå, jag fick tillåtelse att blogga om det.)

Däremot erkänner jag snabbt att jag har mina egna ”vill-inte-packa-själv”. Jag ber alltså om hjälp för att jag inte vill fixa. Här är mina opackade gympapåsar:

telefonsamtal
byte till vinterdäck
källarutrensning.

Nu hjälper det ju inte, min djefla man säger (precis som jag till Sjuåringen) att man måste försöka. Så då gör jag det, med plutande underläpp.

1) Barnen bör få ta eget ansvar, även om det tar lång tid och blir fel.
2) Vuxna (=jag) borde slippa prata i telefon.

(Konsten att förvirra sina läsare: ”punkten ett verkar ju högst vettig, men punkten två är ju helt galen, är hon ironisk eller bara förvirrad?”.) Wow, nu fick jag till fyra skiljetecken på rad igen!

42 kommentarer

Denna morgon – ett liv

Publicerat av Lotten Bergman den 4 oktober 2007 10:01

Irritationsmoment är knivigare att hantera på morgonkvisten än i kvällningen, eller hur?

Först klev jag med nya, varma, torra strumpor i en blöt klädhög framför spisen.

– Pppbbbbrrrfffffjttt!

De blöta kläderna hade sitt ursprung i gårdagens mycket underliga vattenövningar när Tioåringen undrade över kulverten som leder från munhålan upp till näsan. Plötsligt stod vi alla på gräsmattan och försökte spruta vatten ur … näsan. Min djefla man tappade koncentrationen och koncepterna och lekte vattensprutande drake tills vi allihop behövde klädombyte. Kanske lade någon i en logisk kullerbytta allt det blöta vid spisen, som ju brukar vara varm. Kanske lade någon allt där med tanken ”äh, det här får någon annan ta hand om”.

Hur som helst fick jag blöta strumpor. Tur i oturen var ju att det då inte var jag som öppnade kylskåpet med en sådan kraft att Corn Flakespaketet föll mot en snabb död.

– Krask. (”Kameran, ta hit kameran!”)

Ljudet av en dammsugare som äter frukostflingor? Jahadå:

– Host.

Sedan följde vild läxjakt där Trettonåringen inte kunde begripa hur man i ackusativ böjer verben efter pronomenet ”man” i tyska, där Sjuåringen lyckades göra alla fem sidorna matte och Tioåringen hade rättstavningsläxa med ord som ”mamma”. (Samma tioåring som varje dag vill diskutera periodiska systemet.)

Men vad gör väl allt detta när man hittar ett nytt konstverk i köket?

Smile! (Kreatör: Trettonåringen.)

26 kommentarer

Studieteknik

Publicerat av Lotten Bergman den 25 september 2007 09:27

Att jag faktiskt lyckades plugga mig till en examen (fil.kand., applåder tack) är ett under med den bedrövliga studieteknik som jag har.

Procrastination, thy name is Lotten. Eller så är bara my middle name Procrastination. Fast kanske är bara planering och Lotten en contradiction in terms. (Hjälp, jag har fastnat i den engelskspråkiga dubbelvolten.)

Vid tio- eller elvasnåret på kvällen vaknar alltid mina läs- och pluggandar till liv. I högstadiet och gymnasiet sov jag middag efter skolan, tränade basket, kollade på tv, lyssnade på kassettband med Dr. Hook och ELO, drack te och skrev dagbok och ringde Bästisgrannen tills det dåliga samvetet fångade in mig i sitt ångestlasso. Då satte jag mig med böckerna och skrev ner frågor till mig själv.

Sedan somnade jag.

Aldrig hann jag repetera frågorna, aldrig hann jag ens besvara frågorna, aldrig kunde jag be mina föräldrar om hjälp eftersom de ju sov. Särskilt ett prov minns jag tydligt: biologiprovet om klorofyll i åttan. Eftersom Trettonåringen idag har just detta klorofyllprov, var det klorofylligt här i huset igår.

Jag:
Jag tog fram biologiböckerna sent en söndagskväll efter att Plannja förlorat mot Alvik, vilket i sig var en anledning till att världens alla biologiprov borde ställas in. Frågor, frågor, skriv, skriv.

Vid halv två-snåret kom pappa in i mitt rum och gav mig order att sova. Jag började gråta och visa att jag ju bara hade 113 frågor och att jag måste svara på dem innan jag kan somna och varför är livet så orättvist och förresten är biologifröken för mesig för min smak och dom där jävla bladen skiter jag i, kan ingen spränga hela skolan? Jag somnade sedan med tårar rinnande ner i öronen och klarade dagen efter provet galant eftersom det där med att formulera frågor till sig själv faktiskt är ett ypperligt sätt att plugga. Det visste inte jag – jag trodde att jag hade duperat läraren med mitt svammel.

Trettonåringen:
Planerade redan i helgen för veckans biologiprov så att pluggandet inte skulle krocka med basketträning och barnvaktande. Skrev ner alla fakta i en vacker anteckningsbok. Läste koncentrerat i ett tyst rum. Bad om att bli förhörd. Lade sig att sova klockan nio.

Ska vi ta Femtonåringens pluggteknik också? Ok:
– Är det någon som har sett min kemibok?
– Har någon sett min mattebok?
– Kan någon hjälpa mig att leta efter spanskan?
– Ligger min fysikredovisning här?
– Jag undrar om vi har prov i morgon eller på fredag.
– Vad konstigt, jag fick inte med mig italienskan hem!

Under universitetstiden var det omtentorna som räddade mig – första tentan motsvarade frågeskapandet medan andra tentan var på riktigt. Liksom.

Hur gjorde ni? (Eller: hur gör ni?)

Uppdatering med lite allmänbildning
Jag hade skrivit ett mellanslag för mycket: ”fil. kand.”. Alla liknande titlar (fil.mag., jur.kand., fil.dr) ska skrivas ihop precis som de flesta andra förkortningar (fr.o.m., t.o.m. t.ex.). Men tänk på att när det gäller osv. och pga. samt dvs. får man (om man vill) strunta i punkterna.

27 kommentarer

Klassfotografering

Publicerat av Lotten Bergman den 18 september 2007 11:32

Denna vecka är det klass- och dagisfotografering för alla fem barnen. Alla är de strikt resultatinriktade medan jag mest försöker hitta kläder till mig själv. Barnen talar sinsemellan med varandra:

– Men hallå! Ska du ha den tröjan? Idag?
– Lugn, det är imorrn.
– Kan man ha randigt?
– Har inte du alltid randigt?
– Jag ska ha på mig dom här brallorna!
– Ja, dom hade ju jag när jag gick i tvåan! Coolt! Kolla här!
– Jag ska kamma mig.

Kam? Vi äger ingen kam. I morse flätade jag Sjuåringen med hjälp av en gaffel medan min djefla man med hjälp av en gurka som mikrofon intervjuade mig om det historiska i situationen. Eller som vi säger: ”affel och urka”.

Se: förstaklickare 1971! Min fröken hette Malin Kumlien och var fantastisk. Var sitter jag? Vem tror ni var buskillen? Vem tror ni var den jätteallergiska? Vem var alla tjejerna kära i? Vem blev vald sist i brännboll och … och … och …? (Jag minns alla namn, men har inte någon som helst kontakt med en enda i klassen och har inte börjat Facebooka eftersom jag alltid är sist med det senaste.)

31 kommentarer

Ett kungarike för en snorrengöring!

Publicerat av Lotten Bergman den 10 september 2007 11:30

Ljuvligt uppvaknande kl. 06:43.
– TYYYYYYST, annars väcker ni mamma!

Ljuvligt uppvaknande kl. 06:51.
– Psst. Haru sett min iPod?

Ljuvligt uppvaknande kl. 07:13.
– Jag tror att jag behöver flätor idag. Oj, sover du fortfarande?

Ljuvligt uppvaknande kl. 07:40.
– Hejdå mamma, krya på dig!

Ljuvligt uppvaknande kl. 07:57.
– Vill du sova mer?

Ljuvligt uppvaknande kl. 08:15.
– Vill du ha te?

Ärligt talat ville jag bara sova. Den vrickade foten har fått sällskap en förkylning som är uppskrapad från rännstenen i Londons slummigaste områden runt 1870. Jag skulle behöva en reparation som bilarna fick av bilmeckarn och ett reningsbad som kakelugnen fick av sotarn.

Jag känner mig i skelettet som bromssköldarna som Silverbilen ratade ser ut. (Jag ser däremot ut som de spruckna däcken på Röda faran.)

Sotarens verktyg skulle jag vilja att han körde upp i näsan på mig för att rensa rent.

Alf Henrikson:

Knoparen krejsar i slunget, hans moj är dig svårt att förstå.
Han är fejig på isingar, kurpis och jack där i pipan han flinkt pumpar på.
Han förtjänar sin using på farning och stig till häringar, lanken och sjock
där i goniga kåpor och guckliga lin han rafflar på uket din stock.
När han flunsat sig trött går han käklustig hem till sin skrasp och får podis och jing,
han får skräckling till kläm, han får fleder och puff och tjabis med spisliga ting.
Ja, han avar från bysaköksimmorna hem och bevaskar sitt tryss och sin kåk
och blir då lika fejlös om noben som du, fast du inte begriper hans språk.

Glöm inte att utbilda er.

25 kommentarer

Oss generationer emellan

Publicerat av Lotten Bergman den 28 augusti 2007 09:50

Femtonåringen här i huset har blivit stor och börjat i gymnasiet i en annan stad. När han pratar undrar jag om vi har fått besök eftersom hans röst känns främmande. Men än så länge är han varken så himla lång eller skäggig. Han är i storlek mittemellan mig och min djefla man.

Så nu delar vi garderob, vi tre.

Kalsongerna får de har för sig själva; jag tycker de är så påsiga framtill. Men jeans, t-shirtar, strumpor, gympaskor (stl 40, 41 och 42) och hoodisar (ergo munkjackor) är vår dagliga uniform, så giv oss idag era minnen:

Hur var era föräldrar klädda?
Hur var era far- och morföräldrar klädda?
Hur är ni klädda idag? (Ni får tillåtelse att skriva ”dagens outfit”.)

Och hur påverkar det livet om man helt obekymrat vandrar på livets stig i mammas kläder (och mamma rentav uppmuntrar det eftersom grabben klär sig hur snyggt och coolt som helst)? Bör den djefla mannen ta på sig skjortor och slacks och jag blusar och gabardinbyxor för att vi ska kunna förstärka vår föräldraroll? Ska vi ha chicken race och se vem som bangar först?

Mina föräldrar var ju även de påklädda när de var yngre.

Pappa i 20-årsåldern. (Jag letar efter en lika gammal bild på mamma.)

Broder Jakob, mamma, Orangeluvan och pappa framför tv:n 1977. ”Soffan” är en säng med ryggkuddar. (Den ömtåliga finsoffan stod i vardagsrummet utan tv så den satt vi aldrig i.)

Mamma hade inte alltid förkläde som på bilden, men har det fortfarande så fort det lagas mat. Pappa hade runt denna tid ett par skor som han faktiskt hade sytt själv efter instruktioner som liknade dem för flygplansmodeller. Ser ni? De har ju samma kostym, mina föräldrar: manchesterbrallor, skjorta med snibbarna flärpande och en stickad tröja utanpå. Jahaja.

Kuriosa:
Gråsten-filten på Orangeluvan hänger idag i Broder Jakobs fönster. Bildbevis.

33 kommentarer

Skostart eller skolstart

Publicerat av Lotten Bergman den 20 augusti 2007 11:21

Idag började det där vanliga livet när väckarklockan ringer och duschen är upptagen av femtonåringen när sjuåringen ska borsta tänderna och trettonåringen inte hittar sin hjälm för att den har hamnat på tioåringens plats och fyraåringen sjunger sin frukostsång.

Vi har i år

ett barn på dagis
ett barn på lågstadiet
ett barn i på mellanstadiet
ett barn i på högstadiet
ett barn på gymnasiet.

De fem är utspridda på fem platser. Ett kilo informationspapper. Underskrifter och fylleriövningar. Bekymmer?

Nej, inte än. (Denna bild visar det enda ställe i huset som vi har fått ordning på. Nycklar på krok, upphängd brandsläckare och brandfilt, pärmsnäppen på vägg.) Jag kan därför i lugn och ro koncentrera mig på skomodet den 20 augusti 2007.

Att stoppa in jeansen i strumporna och sedan stoppa fötterna i foppatollan tycker jag andas 1981. Fast dojjan hette ”cykelsko” och påminde om en banan.

Vart jag mig i världen vänder … Kommer mina barn att känna sig utanför i sina sandaler med karborrknäppning?

Vår hall. Än så länge har ingen av de fem saknat crocs, själv är jag alltid så sist med det senaste att det senaste har hunnit bli ute.

En sak är säker: dagens scheman är snyggare än de var på min tid. (Schema, schemat, scheman … men bestämd form plural då? Schematarna? Schemisarna?)

Detta är mitt schema från slutet av sexan, när vi de facto inte hade något schema. Vi fick bestämma själva vilket ämne vi ville ha. Hullerombullerundervisning. (Rekommenderas inte.)

——
Nämen. Nu kom den lillgamle Tioåringen, som absolut inte någonsin har sett Apocalypse Now. Men han har fått den djefla mannens leksaksgevär från anno dazumal.

– Åh. Jag älskar doften av knallpulver på blanka förmiddagen! Ljuvligt!

37 kommentarer

Skockor och annat från min barndom

Publicerat av Lotten Bergman den 8 juli 2007 00:06

”Barn ska vara uttråkade, för det var jag när jag var liten och det mådde jag minsann inte illa av. Barn av idag är bortskämda; de behöver ju inte ens ha på sig träskor, cykla vart de än ska eller dra upp gylfen med hovtång.”

Detta har jag rabblat som ett mantra under sommarlovets tre första veckor. Barnen har tittat på regnet medan jag och min djefla man har jobbat. I jobbpauserna har jag målat fönster och på det hela taget kan man lugnt säga att sommarlovet har varit

SKITTRÅKIGT!

Inte blev det bättre igår heller. Kan ni tänka er: det regnade. Barnen klättrade på väggarna (vi har ribbstolar och repstegar), regnet regnade och fönsterfärgen torkade inte. Jag städade plötsligt vårt fina skafferi – som jag så ofta jag kan visar upp trots att det ju är så stökigt. (Det är ett eget påhitt: ett byggpussel av två Billy, en Ivar och spillvirke samt en toadörr från förra sekelskiftet. Se, nu fick jag skryta igen.)

Ett spegeltrick? En photoshoppad bild? Ett hopkok av alla grannars och mitt skafferi?

Nej, bilden föreställer inte en hylla på Coop. Tydligen är jag bara helt enkelt fullständigt från vettet, ständigt handlandes dubbletter med huvudet under armen.

För att få barnen att i ännu högre grad sätta sig in i min trista, träskoförsedda barndom, bjöd jag på matutbildning à la 70-tal. För detta är lite av det som introducerades som kvällsmat eller erbjöds som sysselsättning runt 1976:

– Hokus pokus, abrakadabra, förvandla denna mat till pizza! sa Sjuåringen och Tioåringen med magiska handrörelser.

Majskolvar, kronärtskockor, jordärtskockor, vattenmelon, ostkaka (inte på bilden), såpbubblor och en stickning. (Den jättestora parmesanosten har förvisso inget gemensamt med den färdigsöndersmulade som vi serverades hemma.) Sedan berättade jag om 80-talsserien ”V”, som liksom Baretta, McCloud, Columbo och Barbie Benton gjorde ett outplånligt intryck.

”You sure don’t look like an iguana.”

Trettonåringen visade med detta salladstrick att hon förstod ”V” exakt.

(Alla åt skockor och majs med smör rinnande i mungiporna och citroner skvättande i ögonvrårna. Alla tyckte om något och alla glömde vilken som var kron- och vilken som var jord- och alla var överens om att besticken inte egentligen behövs till annat än palt. Nästa tråklördag ska jag nog servera fondue.)

36 kommentarer

Inte alls får i kål

Publicerat av Lotten Bergman den 29 juni 2007 10:29

Det är en underlig morgon i det stora, gula, fula huset. Alla var uppe på tok för sent igår, så det är helt tyst. Klockan är efter tio och jag är omgiven av sovande människor. Jag har kunnat jobba som aldrig förr, men glömde helt bort att jag ju har en tamagotchi blogg att sköta.

Nu gick jag en vända för att finna inspiration. Och måste inleda med att tacka den nu uppvaknande familjen, för detta är vad jag fann. OBS: inga bilder är arrangerade.

Bok på matta. Någon läser Nordisk kriminalkrönika på forskarvis med gula notisar och anteckningar i marginalen. Jag hoppas bara att det inte är Fyraåringen.

Tandborste i diskmaskin. Någon är väldigt smutsig i munnen? Jag kan inte lista ut vem det är eftersom alla utom Trettonåringen använder allas tandborstar huller om buller. (Fråga mig inte varför det har blivit så och skäll inte på mig, ni som desinficerar era. Vi petar i alla fall inte varandras näsor. Längre.)

Horn i socker lär vara en gammal fornnordisk rätt. (Finurlig uppdatering: Crrly tror att det är salt i skålen och att bilden illustrerar hjorthornssalt.)

För att inte tala om banan i stake.

Eller bi geting i lego.

Vilka drifter fick biet getingen att ta sig av daga på detta sätt? (Är det ens ett bi? Nej, det är en geting. Nu får jag skämmas.) Tänkte den ”hem ljuva hem!”, kröp in och fastnade?

(När jag försiktigt lirkade ut biet getingen, hade jag förväntat mig ett plopp! och att den liksom skulle dra häftigt efter andan som de gjorde i The Abyss. Men nej.)

Uppdatering
Ser man på, jag tyckte mig minnas att jag har hittat saker i diskmaskinen förut.

26 kommentarer