Hoppa till innehåll

Denna morgon – ett liv

Irritationsmoment är knivigare att hantera på morgonkvisten än i kvällningen, eller hur?

Först klev jag med nya, varma, torra strumpor i en blöt klädhög framför spisen.

– Pppbbbbrrrfffffjttt!

De blöta kläderna hade sitt ursprung i gårdagens mycket underliga vattenövningar när Tioåringen undrade över kulverten som leder från munhålan upp till näsan. Plötsligt stod vi alla på gräsmattan och försökte spruta vatten ur … näsan. Min djefla man tappade koncentrationen och koncepterna och lekte vattensprutande drake tills vi allihop behövde klädombyte. Kanske lade någon i en logisk kullerbytta allt det blöta vid spisen, som ju brukar vara varm. Kanske lade någon allt där med tanken ”äh, det här får någon annan ta hand om”.

Hur som helst fick jag blöta strumpor. Tur i oturen var ju att det då inte var jag som öppnade kylskåpet med en sådan kraft att Corn Flakespaketet föll mot en snabb död.

– Krask. (”Kameran, ta hit kameran!”)

Ljudet av en dammsugare som äter frukostflingor? Jahadå:

– Host.

Sedan följde vild läxjakt där Trettonåringen inte kunde begripa hur man i ackusativ böjer verben efter pronomenet ”man” i tyska, där Sjuåringen lyckades göra alla fem sidorna matte och Tioåringen hade rättstavningsläxa med ord som ”mamma”. (Samma tioåring som varje dag vill diskutera periodiska systemet.)

Men vad gör väl allt detta när man hittar ett nytt konstverk i köket?

Smile! (Kreatör: Trettonåringen.)
Share
Publicerat iBloggen

26 kommentarer

  1. Åh, det är ju Pacman!

  2. Förresten, liten corn flakes-kurs: vik alltid ihop innerpåsen när kartongen ställs undan. Då håller sig flakesen frasiga mycket längre, och risken för oväntade dödsfall reduceras kraftigt

  3. Men swooosch, vad snabb du var, Stellan!

    Måste kolla med Trettonåringen — har hon någonsin spelat Pacman?

  4. Jag har ett annat tips för flingfallarna: ställ dem inte ovanpå det moderna kylskåpet med avrundade rutschkanekanter.

  5. Olsson

    Pronomet? Pronomenet? Pronominet?

  6. Tyvärr, Lotten. I min ungdom var jag snabb. Nu har jag tvingats inse att det inte är samma klipp i steget längre.
    Denna gången liftade jag med Pacman. Vi är rätt nära vänner, faktiskt.
    (Sanningen är förstås att jag egentligen har massor av jobb som jag försöker fly från… Då får man rätt bra driv i steget.)

  7. Ja det står inte still hemma hos er, det är ju helt klart. Tack för kommentaren om var ni ställer flingorna för jag fattade det som att de stod i kylskåpet och det var ett väldigt underligt ställe.

    Det fiffiga med periodiska systemet (och kemiska ämnen öht) är att man inte behöver stava så mycket! Jättelånga krångliga namn på en del ämnen – och så bara en eller två bokstäver.

  8. Vik ihop innerpåsen? Det hade inte hjälpt i vår familj. Här måste det sättas klämmor på alla öppnade förpackningar i kyl och skafferi, annars är det alltid någon som plockar ut det som står längst in utan att först flytta på det som står utanför och därvid välter ut flingor eller kaffe eller grädde eller vad det nu kan vara, gärna alltsammans i en enda röra. Den skyldige är faktiskt oftast jag själv. Jag slår även sönder mer saker i köket än resten av familjen tillsammans, troligen beroende på att jag alltid försöker göra ett dussin saker samtidigt.

  9. HIP! Inte behöver man KASSERA alla cornflakes bara för att de råkade falla på ert naturligtvis RENSKURADE golv.
    Det är först när de kommer in i dammsugaren som de blir oätliga.

    Litet skit i magen är bara nyttigt har ju vetenskapen kommit fram till – Sveriges alltför renligt uppfödda barn är världens mest allergiska…
    Om man äter dem ( e utspillda cornflakesen, inte barnen) till youghurt NEUTRALISERAR förresten Lactobacillerna eventuella tarmpatogener.

  10. Ojoj, tur att Tioåringen har en läs- och skrivglad familj!
    Nivån i skolan verkar ju vara otroligt låg.
    Märker du någon skillnad jämfört med vad de två(?) äldre förväntades kunna i motsvarande ålder?

  11. Marianne — jag har inte tänkt på att jämföra med de andra två äldre barnen. Kanske är det “mjukstart”?

    Stellan, jag skrev först i min första kommentar “åhå, har du en deadline liksom jag idag?”, men tyckte att det lät lite förmätet. Fast ungefär så var det ju.

    Den Blyga: Vi skrapade upp Corn Flakes och höll i pengarna, men den djefla mannen hade hunnit trampa ner ganska mycket i golvspringorna. Det sögs upp.

    Cecilia N: Jag har skrivit ALLA artiklar i NE om de kemiska tecknen. (Fast … bara de korta hänvisningsartiklarna … så här: Au, kemiskt tecken för grundämnet guld (lat. aurum).

    Jag, Översättarhelena och min pappa slår tydligen sönder saker på samma sätt. Pappa brukar kalla oss “dynamiska personligheter”.

  12. Ica

    Men… alltså. Av dessa bloggarna kan jag näääästan tänka mig att skaffa barn nån gång. Eller, vi löser det bättre: jag barnvaktar dina. Sist frågade tioåringen mig något om nåt kemiskt jag inte kunde svara på. Han hade mycket hellre fått fråga hur man stavar till mamma. Men vänta nu… i fyran??

  13. Och så går dagens guldmedalj till Olsson, som var skarpögd och hittade min synnerligen felaktiga ihopasnörpning av ett ord som alls inte är för långt att skrivas ut.

    Pronomenet!

  14. Ökenråttan

    Var glad att barnet vet vad ackusativ är. När jag skulle hjälpa min yngsta svägerska med tyskaläxan började jag prata om vad som styr dativ och vad som styr ackusativ. “Dativ? Ackusativ?” frågade hon insnöat; hade hon aldrig hört talas om. Och hon var ändå en klipsk och flitig ung dam, men på den flummigaste tiden i det svenska undervisningsväsendets historia (Flummigaste: hoppas jag! Men värre kan det väl inte bli?)

    Flingpaketen formges efter samma principer som shampoflaskor. Stor höjd, smal bas, så trillar de lättare omkull och innehållet förgås = snabbare omsättning.

  15. …var lite sen där beträffande din onomatopoesi…jag glömmer aldrig en underbar bild i Kalle Anka på sjuttiotalet där von Anka pressar ned nåt papper i Kalles näbb, varpå det i bubblan står;
    “Skwovofomp”
    Detta ord följer mig än idag!!

    För övrigt har vår musikgrupp gjort en låt som påminde om insekter som försökte tala och den kallade vi entomologoped….fiffigt va?

  16. ab

    Men … ska det inte vara pronominet, trots allt? Heter den inte pronomina i flertal? Eller…?

  17. Hurra, nästa gång familjen knorrar om att glasen börjar ta slut viftar jag bara bort klagomålen med: “Dynamisk personlighet!”

  18. Den frågan kan du alltid ställa, Lotten! Jag har deadline varje dag, så det är ingen förmäten fråga. Dessutom bor jag ju på Västkusten och tål därmed en rå men hjärtlig jargong, såmm vi sajjer.

  19. Apropos “dynamisk personlighet”:
    Min lilla Mamma (rättstavat?) – eftersom hon dog redan 1974 har hon numera rätt till stor bokstav tycker jag – hade, i likhet med sina generationskamrater, stora krav på ordning och reda hos oss barn – mig betitlade hon VISP – men i samband med bouppteckningen avslöjades hennes svårartade förmåga att krossa glas och porslin…
    Kändes faktiskt litet som en upprättelse.

  20. Cecilia N: Personligen hade jag inte blivit det minsta förvånad om de faktiskt förvarat Cornflakes i kylen… Det är ju hos Lotten!
    😀

  21. Vad kul. Det finns altså fler än jag som försöker stava ljud. Har du provat att stava riktigt bred skånska? Det har jag.

  22. Oiii, Abbes pappa, stava till gamle fotbollssliraren Bhusse Laorssons prat! (Den bredaste, mest gutturala malmöitiska som finns.)

  23. ab

    Vilket chockerande ointresse för pronomina… *mutter, mutter*

  24. Ja, verkligen, AB!

    Men nu, nu jävlar:

    pronomen [-nå´- äv. -no´-] subst. ~et, plur. ~ el. pronomina.

    (Ur NE.)

    Utläses: Man säger pronomen i obestämd singular, man kan uttala det både pronåååmen och pronoooomen (hihi) och det är ett substantiv som man i bestämd form skriver pronomenet och i plural (nu kommer det!) BÅDE pronomen och pronomina.

    Men pronominet kanske kan vara ett väldigt litet pronomen som kommer i flock?

  25. ab

    Ja, det här modet att använda latinska ord som vi hållit på med de senaste tusen åren ställer verkligen TILL det! Hur man är GÖR med bestämd form låter det tokigt. Låt oss översätta hela rasket till hederlig svenska! Pronomen bör då bli = ..eh.. förnamn…?

    (Jo jag vet, det ska vara FÖR NAMN, dvs i stället för namn. Men man kan väl inte uppmuntra särskrivning heller, och hur gör man bestämd form då?)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.