Författare: Lotten Bergman

Men vilken dag! Det var så lätt! Fast det var ju så svårt!

När det blir så, finner jag att luckan är perfekt. Inga Schubertar eller blåsippor i kommentatorsbåset – men virrspår och listigheter i en härlig röra!

Ökenråttan hastade fram till sin bokhylla i arla morgon för att där bläddra i de två exemplar hon hade av Julkalenderluckans förlaga:
Detta är ett verk som finns i Råttboet (!) i två olika svenska versioner. Nobelt! Och glasen har svarta fötter.

PSJ var listig, som nämnde in viktiga årtal:
Och här är nåt som ser ut som ett gammalt telefonnummer: 13 57 60.

Nina:
De där existentialisterna verkade inte ha det så kul. Det är bättre att hänga här i båset.

(Jag är lite sen med att tillverka detta manus, så jag citerar inte fler idag. Men alla kan känna sig citerade ändå, för ni var strålande i båset!)

---

Så vem gömde sig i lucka 3 – den lilla giganten? Jo, en stor författare som hann med alldeles för lite innan han dog i en bilolycka: Albert Camus (1913–60). Det han dock hann med, var att 1957 föräras Nobelpriset blott 44 år gammal. (När jag var 44 hade jag i alla fall julkalendrat i tre år, så det så.)

Den lille Albert föddes som pied-noir (svartfot) i Franska Algeriet – som 1857–1962 var den del av Algeriet som var integrerat i Frankrike. På grund av första världskriget blev han faderlös redan som ettåring, vilket ställde till det eftersom modern var urfattig, analfabet och döv. Det verkar dock (lite oklart) som om släkten slöt upp och såg till att pojken klarade sig väl – och från det att hans lärare Louis Germain tog honom under sina vingar gick allt till och med strålande. Han fick stipendier, fick gå i bra skolor och skrev och skrev så pennan glödde. Och så spelade han fotboll.

Som 17-åring drabbades Camus av tuberkulos, och fick sluta med all idrott och istället fokusera på mer stillasittande aktiviteter. Han pluggade filosofi, startade en teatergrupp, blev publicerad här och där, skrev i tidningar om social misär och kolonial ojämlikhet och flyttade 1940 till Paris. Mot slutet av andra världskriget gick han med i franska motståndsrörelsen, och så fort jag hör ”franska motståndsrörelsen” ser jag ”Allå, allå, emliga armén” framför mig och vet därför precis hur det gick till.

Camus blev bundis med många kulturpersoner inklusive Sartre, och blev precis som andra författare och konstnärer ovän med sina bästisar. (Några exempel är Strindberg & Carl Larsson, Leif GW & Guillou, Hemingway och nästan alla samt Tolstoj & Turgenev.)

När han blev tilldelad Nobelpriset blev Camus förtvivlad och ville alls inte åka till Stockholm för att ta emot något. Han hade ju inte gjort något! Det fanns massa andra författare som var bättre!

Han blev övertalad av sin förläggare och fann sig plötsligt i denna situation:

I sitt Nobeltal tackade Camus sin lärare Louis Germain – och fortsatte att tacka honom i officiella sammanhang under de tre år som han hann leva … Hans förläggare övertalade tyvärr Camus att åka med honom i bil när de skulle hem från en semestervistelse tillsammans. Förläggaren förlorade kontroll över bilen och krockade med ett träd.

I Camus’ efterlämnade papper i bilen fanns ett halvfärdigt manus (”Le Premier Homme”) – som byggde på absurditeter – och tågbiljetterna som han valde att inte använda. (Även förläggaren dog, medan hans hustru och barn i baksätet överlevde oskadda. Camus’ fru och deras 14-åriga tvillingar tog tåget som det var planerat.)

Och vad tycker jag om Albert Camus? MYCKET! (Börja med ”Främlingen” och fortsätt med ”Pesten” om ni har honom oläst.) Det var ”Pesten” som var förlaga till musinvasionen i mitt kök, som alltså beskrevs i lucka 3. (Jag har verkligen problem med möss, och bevisen finns i kommentarerna till detta facit. Inga bilder på själva djuren, men på vad de har ätit.)

Nu ska jag – absurt och helt mot mina principer – förklara varför det stod ”202.” i luckgåtan.

Ser ni 194. där?

Camus ville inte ange exakt årtal för att inte historienördar skulle kunna analysera skeenden och senare komma och påstå att det inte stämde. Alltså betyder 194. ”nån gång på 1940-talet”. Coolt och ovanligt, tycker jag. Kolla, så här står det i andra litterära verk – exakta årtal:

”En klar majdag 1868 låg en man bekvämt utsträckt på den stora runda divan som då stod mitt i Salon Carré på Louvren.”

”En eftermiddag sent i oktober 1697 stod Euclide Auclair, Québecs filosofiskt lagde apotekare, uppe på Cap Diamant och såg ner över den breda, ödsliga floden långt nedanför.”

”Julafton 1955 råkade Benny Profane – i svarta jeans, mockajacka, sneakers och en rejäl cowboyhatt – passera genom Norfolk i Virginia.”

Men where are my manners? Nu ska vi dra en vinnare!

Jag rör om i plommonstopsgrytan och får upp två hoptrasslade gamla lappar. Låt mig se … Brid och Niklas!

Välkomna till lucka 5 – nästa gåta – i ottan den 5 december!

---

Men visst vill ni väl också njuta av en liten embryo?

FARRAN FARRAN DOM SÖKRER EN DRÖMTRYDARE I DRAGENS LUKCA

jungna ner dej embryo jag tar en trupplur

MEN DU ÄR JU SOM KLIPPT OKCSÅ SKURAD FÖR DET HÄR

kan man inte få sovra ifreud det undrar jag nu yo

EN DRÖM MED GRÖTPOTATIS VAD KAN DET BETYDRA DET UNDRAR JAG NU YO

hm

nu braknar han det säjer jag nu: heja farran

hm

yo

skulle den skrållas okcså brakas det undrar jag nu den där grötpotatisen

det stämmer ekstrakt farran

okcså var det en gammal fin vårgång på det franskca det undrar jag nu

det strämmer ekstrakt farran

då har jag inte den blekaste varning det säjer jag nu

yo

36 kommentarer

Lysande inledning, hörni! Båset är fullt av gamla bekantingar och några som har bytt namn och några andra – och ALLA bor i detta nu i min morfars plommonstop. Dock finns (som vanligt) inte tischan i sinnevärlden än. Men jag vet ju att ni har tålamod.

Jag drar upp några gissningsledtrådar ur den dy som heter Bloggbåset! Och jag börjar med embryo eftersom han annars av hävd och gammal vana brukar få en alldeles egen avdelning längst ner i några Julkalenderfacit. För att ändå stå ut i mängden får han bli lite kursiv:

HELSA FREDRIK

helsar farran eftrersom dom är gammela skolkkompisar

ja tills vi hamnade i luren på varjeandra det säjer jag nu

yo

Nina:
Jag skulle nog säga att E20 ligger närmare till än E4.

Då hängde Karin på:
Eller E- dvs -E

PK:
Jag tycker att jag ser en författare i luckan, en författare som gärna delar upp folk och tider i grupper/epoker och som faktiskt har koppling till bilden.

En som låtsades att han inte fattade galoppen-polletten var hakke:
Jane och Arne, epoker och haltande gång, tidningsklipp och trikoloren.

Ardy:
Är Jane eg Jeanne? Nä, men nära och lite småfranskt.

Hemul fick till och med HB:s fru på ett hörn:
Här har det googlats runt bland diverse nobla damer under dagen, men nu undrar jag om det ändå inte rör sig om en skarp karl.

---

Lucka 1 var en omstöpt text av en man med självförtroende uti de skrivmaskinsknattrande fingerspetsarna: Jan Guillou (f. 1944). Att hans fullständiga namn är långt som ett ösregn och krusigt som forna tiders örngottsband går helt enkelt inte att hoppa över:

Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou

Eftersom jag heter Lotten Charlotte Lilly Elisabeth Bergman, vinner jag om man räknar antalet bokstäver. Men det är det absolut enda jag vinner i tävlingen mot herr Guillou, för jädrar vad den karln har varit produktiv sedan han pga. IB-avslöjandet satt i fängelse på Långholmen i början av 1970-talet.

Här kommer min favoritbild, som är ganska grynig och svårt suddig eftersom jag måste vara supertydlig med att det är ett foto av ett foto i en tidning.

Men den skrivmaskinsknattrande Jan Guillou valsade runt i pressen redan 1964, när han tog studenten från den experimentella Viggbyholmsskolan, som var en nyhet för mig – jag som har bott i Täby och hängt i Viggbyholm och allt hade ingen aning! Först kom en förlovningsannons den 10 maj, sedan kom den 11 maj en kungörelse om vilka som hade tagit studenten och så kom ännu en förlovningsannons den 12 maj.

Någonstans på Svenskan kölhalades en sättare eller korrläsare efter att en förmodat ilsken Guillou krävt en ny annons med ett extra d. (Det är hög nivå på mina scoop.)

Två år senare var det dags igen – men då hade Jan Guillou fått en plattform: Fib Aktuellt. (Eventuellt unga läsare av Julkalendern måste nog få en länk för att förstå vad Fibban var. Som för övrigt lades ner för prick ett år sedan!)

Själv läste jag ”Ondskan” (1981) när jag väntade barnet som kom att heta Erik (den nuvarande trettiotreåringen), men när den nyfödde och huvudpersonen i romanen hade samma namn och den ene var en ljuvlig bebis och den andre en tonåring som blev slagen sönder och samman av sin styvfar, kom jag aldrig till bokslutet. Eller så berodde det kanske på att jag hade amningshjärna.

”Coq Rouge” (1986) och uppföljarna läste jag med stor behållning när det begav sig, men inte förrän nu förstod jag att Erik i ”Ondskan” är journalisten Erik Ponti i ”Coq Rouge”.

Ja, ni vet ju liksom jag det mesta om Jan Guillou, för han publicerar sig fortfarande här och där och spottar ur sig böcker som en annan skriver blogginlägg. Och skriver fortfarande allt på skrivmaskin. När han bröt lårbenshalsen härom året, hamnade den storyn i en bok – som tydligen är extra läsvärd för att han ingående beskriver hur det gick till när han fick kateter på sjukhuset.

Men visste ni att det skrivs böcker OM Jag Guillou? Jättemånga!

Om ni undrar hur luckan tillverkades och kanske vill få en inblick i lettrådandet, kommer här för ovanlighetens skull faktiskt ett avslöjande textprov från ”Arvet efter Arn” (2001), ni vet innan Jane och Arne kom in i bilden …Nä, nu ska jag dra en vinnare! Kulans, kulans! Rafs, rafs i hatten! Krafs krafs i innerfodret som hänger i fnasor numera. Och vinnare av den där tischan som inte riktigt är tillverkad än är … Christina!

Välkomna till lucka 2 – nästa gåta – i ottan den 3 december!

30 kommentarer