Hoppa till innehåll

Författare: Lotten Bergman

Lotten Bergman är fembarnsmamma, frilansskribent, basketfantast, föreläsare, språkpolis och redaktör.

Käka en bok!

– Men! Äter du … äter du boken?

Treåringen sitter och tittar på tv samtidigt som han har denna bok i munnen:
(Granska övre kanten.) Utan att släppa blicken från tv:n, säger han nästan automatiskt:

– Jaaa. Jag älskar böcker.

Share
9 kommentarer

Igår: en vanlig eftermiddag

Förutsättningarna:

1. Min man fick ett ryck och samlade ihop lite julskröfs som halkat mellan stolarna. En tomteluva, några sedan femton år oskickade julkort, en pumla (vad kallas de annars, julkulorna?) och en ohyggligt ful liten tomtetant som sitter på en stol med en grötslev i handen.

2. Elvaåringen fick besök av sina kompisar.

3. Åttaåringen hittade en fungerande studslera utan grus, gräs, matrester och hårstrån i.

Resultaten:

1. Treåringen satte på sig tomteluvan och gick omkring och delade ut julkort till alla i huset. Särskilt elvaåringens kompisar var tacksamma för berättelsen om hur tomten sitter på ett moln och slänger ner snö. Sedan tog det slut:

– Pschhaaoooo! Sen dör vi! Pschiooong! Uääähh! (donk)

2. Jag – den goda modern – var jättepinsam eftersom jag tog bilder på elvaåringens kompisars stövlar. Har man inte foträta graningekängor när man är elva år längre?

3. Åttaåringen fick polisongerna avklippta.

Share
13 kommentarer

Fuskblogg

Nej, inte fusk. Men lite crashing the party? Kulturbloggen utmanar (eller peppar) några andra bloggare att skriva om något av fyra i förväg bestämda ämnen. Jag är inte med på listan, men … eh, hrm. Äsch, jag svarar kort på alla fyra ändå!

1. Den bästa bok jag läst
De är nog fyra: Äventyrens ö, Jättehemligt, Hundra år av ensamhet och Birdman. Jag läser och läser och egentligen är fortfarande ingen läsupplevelse större än Äventyrens ö. Tag lärdom, vuxna Lotten: låten barnen läsa vad helst de vill. (Jag försöker prångla på dem Lisa Tetzner-serien och Tordyveln flyger i skymningen samt Det blåser på månen, men de vill bara läsa kusinerna Olsson och Kamratposten.)

2. Om man tog bort ordet ”men” i det svenska språket …
… skulle användningen av ”fast”, ”däremot”, ”emellertid ” och ”dock” öka markant. Samt ”skador”.

3. Finns det någon musikstil idag som du anser dominerar och om den på något sätt anses påverka den generationen som är ung idag, likt de stora banden på 70-80-talen anses påverkat den generationen som växte upp då?
Rapandet (som jag anser ska stavas rappandet på svenska) dominerar inte idag, men är förvånansvärt stort. Rapp-livsstilen påverkar förstås lyssnarna. Men rapp-lyssnarna kommer även de att växa upp och ingå i företagsstyrelser och ha fallskärm och skaffa barnvagnar med lufttryck i däcken och vilja flytta till radhus.

Anses 70- och 80-talens musikstil verkligen ha påverkat generationen? undrar jag nu. Oavsett vilken musikstil man fastnar för i ungdomen, sitter den som ett kletigt vällingpulver under strumpan resten av livet och man rycker till när man hör den bekanta melodin, släpper blicken från tv-spelet (90-talet) eller datorn (00-talet) eller teletransportören (10-talet) … Man njuter och tänker på den första kyssen, första stage-dajvandet, första borren som kan borra ett fyrkantigt hål. Och minns. Känner. Får lite ångest. Men är jag verkligen påverkad av en musikstil? Nej, men vem är väl jag … jag som anser att Äventyrens ö är den bästa bok jag har läst … och som gärna nynnar på ”Michelangelo” (Björn Skifs 1975).

4. Om jag var Gud för en dag …
Det är så lätt att raljera. Om jag var Gud för en dag skulle jag bli förvånad. Haha. Om jag var Gud för en dag skulle jag se till att jobba hårdare. Hihi. Om jag var Gud för en dag skulle jag göra dygnen längre. Hoho. Men på riktigt, om jag var Gud för en dag, skulle jag faktiskt precis som Sven Melander vill att jag ska säga, ha sett till att det blev fred på jorden. Jag förstår mig inte på nödvändigheten av lidandet. Jag vill bara att alla ska må bra.

Om ni också vill svara på en eller flera av frågorna på er blogg: tala gärna om det i kommentarerna. Ni som inte har en blogg kan ju reflektera här!

Share
28 kommentarer

Treåringen tittar än en gång på Melodifestivalen

1. Andreas Johnson
– Han! Killen! Cool kille!

2. Björn Kjellman
–Han är grön! Pelle Svanslös! (*) Fåglar! Han kastade pinnen och fångade! Han kastade hatten! Var är den? Fjärilen tog den!

3. Linda Bengtzing
– Swoarrt! (= svart) Hon grååååter. Nu har hon shorts! Precis som jag!

4. The Poodles
– Bomber! Wow! Det här! Hon är den coolaste! Wow! Yeah! Det brinner överallt, jag såg det!

5. Magnus Carlsson
– Det är en kille. Jag har en ostbåge.

6. Rednex
– Mamma? Tokig musik! (dansar och headbangar och skrattar)

7. Carola
– Superman! Som Superman! En Superman!

8. Magnus Bäcklund
– Nej, det brinner. Oj, förlåt att jag rapade.

9. Kikki Danielsson
– Moa har en sån pyjamas.

10. BWO
– Den där lilla farbrorn var där förut.

(*) Barnen har tittat på Pelle Svanslös-julkalendern en miljard gånger – med Björn Kjellman i huvudrollen. Fantastisk iakttagelseförmåga.

Share
20 kommentarer

Ingemar Stenmark och jag

Japp, idag fyller han 50, Stenmark.
Fyller år gör även till exempel Mats Pekkari, som gick i min klass i grundskolan. Min hjärna är fullproppad av sådana här onödiga kunskaper. Häromdagen såg jag i Scrubs hur Dr Cox blev arg för att han var tvungen att stoppa in ny, larvig information, varpå minnet av när USA vann hockeyn i OS 1980 swoooosch, försvann ut genom ena örat.

När jag gick i högstadiet samlade jag tidningsurklipp i pärmar. Jag begriper mig inte på mig själv som tonåring! Pärmarna är fulla av:

”Snart är det dags – det svenska fotbollslandslaget spelar i morgon mot Brasilien. Ronnie Hellström sliter hårt för att kunna hålla nollan.”
”Den 192 cm långe värmlänningen Ralf Edström vet inte om han ska spela i kedjan.”
”Ronnie Peterson skrev nytt kontrakt!”
”Annette Tånnander deppar inte trots att hon var chanslös på 1,83 cm.”
”Tommy Sandlin är nöjd med 2-2 mot Finland.”
”McEnroe är den nye tenniskungen.”

Borg, Stenmark och Frank Andersson i all ära – men varför har jag klippt ut hockeytabeller och en lista på skadeläget i det argentiska fotbollslandslaget? Och detta?
Här tänkte de att man skulle fylla i … och nej, det gjorde jag inte. Oftast var vi ju i skolan – ni vet det där som alla numera berättar om, när alla lektioner avbröts och en tv rullades in. Men det var verkligen så. Min bästis hade likadana kläder som Ingemar och hennes mamma stickade en Stenmarksmössa.
Lill-Babs pussar Stenmark, Stenmark som ju verkligen gillar sådana här jippon.
Men det här var kul – Tecknar-Anders ritade och skrev. Jag klippte ut allt han gjorde. Ibland fick kåsören Gits åka med till OS och skriva. Det var roligare på sportsidorna förr, det fanns faktiskt artiklar att läsa även för dem som inte brydde sig om själva tävlingsmomenten. Kanske var det det som gjorde att jag blev en idrottsnörd; jag läste, skrattade och lärde mig – och blev fast i sportträsket. Och måste därför göra plats i huvudet och slänga ut till exempel allt lokalsinne genom ena örat.
(Alla urklipp är från NorrbottensKuriren, DN och SvD 1979 och 1980.)

Share
12 kommentarer

Annons för NK

Detta är annonsen från 17 mars.

Detta är annonsen från 18 mars.

(Och detta är ett känt bloggtrick: man lägger utan särskilt många ord ut några bilder och låter reflekterarna få fritt spel[rum] i kommentatorsfälten. Men senare idag ska jag skriva något om Ingemar Stenmark.)

Share
12 kommentarer

Ojulkalendern den 17 mars 2006

Hemlisbloggaren kan inte hålla sig undan!

Jag skriver här nedan som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och … eller … innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill – och vinn en av de tre bloggtröjorna.

Alltså: vem i hela friden är detta?

— Jag vill vara självständig, hade hon sagt. Jag har fått nog av att vara beroende av en karls godtycke. Här, läs!
– Ett brev, utbrast han och drog häftigt efter andan.

Hon lyssnade med återhållen andedräkt då han började läsa upp brevet. En signal från telefonen avbröt honom. Ett par starka billyktor dök upp ur mörkret i fönstret. De väntade i tysthet. Lyktorna återvände efter vad som kändes som en evighet.Hon såg dem inte. Hon hade redan överväldigats av sömnen.

– Hör du, du, sa han efter läsningen, och hans blå ögon flammade av beslutsamhet. När jag har föresatt mig någonting så genomför jag det.

I samma ögonblick ringde det på dörren. Hon satte sig yrvaket upp.

— Ett ögonblick, sa hon lågt och vacklade till där hon satt. Sedan satt hon orörlig och bara stirrade på fotografiet av den lilla flickan. Hon flåsade en aning, men det älskvärda leendet lämnade inte hennes läppar. Plötsligt visste hon vad som måste göras! Hon rusade upp i sitt sovrum och började hastigt klä om sig. Då hon såg sin bild i spegeln blev hon rädd. Det var en främling hon såg. Plötsligt kom hon att tänka på att hon kunde stöta på barnet någonstans i staden, och ångesten slog sina klor i henne. Telefonen ringde. Åh! Gud! Hon drog häftigt efter andan. Hon såg skräckslagen på sin spegelbild när han kom in i rummet.

– Vad är det egentligen med dig i dag? frågade han. Men då han såg hennes skälvande läppar drog han henne intill sig. Du måste försöka pigga upp dig, sa han.

Hon stirrade mållös på honom. Nu verkade hon alldeles lugn igen; endast en skälvning i rösten förrådde att hon fortfarande var starkt upprörd. Telefonen ringde åter. Han strök henne ömt över pannan. Skälvande av nervositet tog hon sin väska och kappa och sprang ned till vardagsrummet. Hon kände strax att hans händer tog om henne. Hans mun kom närmare. Hennes armar gled upp om hans axlar. Hon fick en känsla av att hon sögs in i en malström — en vild, berusande malström! Och hon lät sig blint föras med.

De kysser varandra, rusigt lidelsefulla. Då de äntligen skiljs, står månen lågt på sommarnattshimlen. De ser in i varandras ögon och lyssnar andäktigt till spovens klagande skri på andra sidan mossen. Och allt försvinner omkring dem.

Ungefär samtidigt satt ett litet barn och lekte i en vacker, idyllisk trakt. Det var hon – en levnadsglad nioåring med långt, blont hår, som fladdrade för vinden.

I detsamma ringde telefonen. Han slet till sig luren.

Facit kommer runt midnatt, natten till lördag som vanligt!

Share
37 kommentarer

Jag är Stålmannen

 

kryptonit, (av grek. krypto´s ’dold’), icke-terrestiellt och sällsynt mineral, bildat i lågtemperatur–hydrotermala oxidationszoner i koldioxidatmosfär. Mineralet förekommer i tre kända modifikationer, vilka okulärt lätt kan särskiljas. Kryptonit kan i sällsynta fall ge muskelförsvagningar, synrubbningar och mental osäkerhet och kan leda till stora tragedier om den inte i tid tas bort från Lottens närhet.

Ibland stöter jag på mänsklig kryptonit. Jag tappar kraft och tankeförmåga, jag kan inte prestera eller skapa och faller ihop i en ömklig liten hög utan självförtroende. De dyker inte upp ofta, men om jag ser tillbaka finns det tre–fyra kryptonitpersoner i mitt liv. En av dem var en klasskompis, en annan var en universitetslärare. Man skulle lika gärna kunna kalla det personkemi – men jag föredrar kryptonittanken. Det är som att vara allergisk, förutom att medicin inte lindrar.

Det enda som hjälper är avstånd, har jag insett. Jag kapar förtöjningar, fryser in mig själv i ett blyomslutet isblock eller kastar ut Lex Luthor och hans gröna stenar långt ut i rymden. Plötsligt återkommer kraft och intellekt, fantasi och fnitter. Det underliga är att kryptoniten inte märker något; Lex Luthor bara rycker på axlarna och saknar mig inte det minsta!

Share
8 kommentarer

Snögrottor

Plötsligt censurerade någon min blogg. Allt blev bara snövitt. Detta tema kan man ju spinna på, tänkte jag, och presenterar därför: Snögrottan anno 2006.

När jag var liten byggde vi snögrottor i varenda vägkrök, men här i Sörmland brukar snön ju inte ligga längre än att man glatt kan halka på isfläcken där snön nyss låg. I Luleå sov vi till och med över inne i grottorna på renskinn och i dunsovsäck. Mina första och förstås enda cigaretter (Minden) provades i en snögrotta. Om man häller vatten ovanpå, fryser hela grottans utsida till ett stenhårt skal som plogbilarna inte rår på.

När vi i sommar svettas och klagar på den ihållande värmen, eller när vi nästa vinter stönar och stånkar på grund av snömodden som fräter hål i bilar och själar, kan tanken på årets snögrottor vara en tröst.

Snögrottor is the real thing.

Share
8 kommentarer