Här kommer en rolig dikt, skapad av min numera stupade Olle Bergman redan 2007.
Om det blir november
Mörkret största hotet, kryp på golvet
Om
det blir november tar det bara ett par minuter innan mörkret fyller
din bostad. Mörkret är det största hotet när det är november. Den
innehåller
ämnen som söver och kväver samtidigt som den gör det svårt att
orientera sig. Mörkret är kallt och brer ut sig. Nere vid golvet
under mörkret kan du se bättre och andas lättare, kryp därför ut
under mörkret.Utrymningsplan
Gör en utrymningsplan hemma. Hur tar vi oss ut om det blir
november?
Behöver vi stegar eller linor för att komma därifrån? Se till att det
alltid
finns minst två vägar ut och bestäm en samlingsplats till våren.
Med tanke på mitt nya liv som änka, bävar jag för november. Denna bävan är såpass tung att jag ber alla omkring mig om hjälp att hitta på sånt som gör livet lättare att leva när man befinner sig i den mörka säck som den elfte månaden ju är. Alla är överens om att stearinljus, te, soffa, filt, film och bok är kombon som löser de flesta problem – men många påpekar också att mitt inställning till just månaden november är bortitok fel och alldeles för negativ.
Ålrajt.
Faktum är att vintern är kall, mörk och blöt. Då utgår jag från att det blir dystert, tråkigt och deprimerande. Kan jag intala mig att vår långa vinter istället är mysig, magisk och terapeutiskt helande samt att november ju är månaden som är bäst på att vara just det: mysig, magisk och helande?
Hahahahahaaa. Näpp!
Men i förra kommentatorsbåset dök det plötsligt upp roliga tankevurpor, som fick mig på ett strålande humör. Plötsligt såg jag positivismen som en möjlig väg framåt.
Så här skrev Karin:
”Lättad över nybesiktigad och godkänd bil. Och jag är särskilt nöjd med att jag inte följde min första impuls när jag såg på kartan att det är promenadavstånd till den aktuella bilprovningen. ’Så bra, då kan jag ju gå dit!’ Tänkte jag, men tänkte igen och tog bilen.”
Båthuspernilla:
”En tankevurpa liknande den att promenera till bilprovningen gjorde jag när jag satt bakom ratten och högt funderade över hur tusan en blind bilförare skulle hitta bland alla knappar på panelen i mittkonsolen när de inte alls var taktila.”
Dina:
”Som när jag letar efter mobilen medans jag pratar med någon på´n.”
Ninja i Klockrike:
”Min favorit är fortfarande bussförarkollegan som efter ett långt arbetspass cyklade hemåt och vid den hårt belastade hållplatsen Tussmötevägen stannade till och glodde surt på trafikanterna som inte gjorde ens en tillstymmelse till ansats att kliva ombord. Sen cyklade han vidare mot hemmet …”
Relaterat är min egen otroligt konstiga plan när jag var i 25-årsåldern:
”När jag får barn, ska leksakerna minsann inte ligga på golvet!”
Låtom oss skratta från och med nu ända till december. Då kommer (förhoppningsvis) krafter och kreativitet att vara på topp så att Julkalendern kan publiceras utan avbrott.
Ninjas bussförarkollega påminner lite om syrran som cyklade in på biltvätten när hon hade en stund över (medveten om att bilen borde ha tvättats för länge sedan) för att sedan cykla vidare, medan hon hoppades att ingen märkt hennes lilla logiska snedsteg.
November, ja…vad ska man säga? Olle har fångat novemberkänslan fint!
November är som den är och kanske lite, lite bättre än januari? Ofta kan man behöva dra igång ett projekt, så att man kan glömma tiden ibland. Sticka sockor, lära sig ett nytt språk, tömma och sortera ALLA garderober, laga mat för hela december …
Vips, köpte jag en resa till min kusin i England, så den 16–21 november kan jag checka av. (Alltså: där är jag så omhändertagen att november känns som … september på sin höjd!)
Min farbror Valter var professor och betedde sej verkligen som en sån. När han följde sina fyra söner till tåget i Uppsala för vidarebefordran till släkten i Sundsvall, då glömde den ömme fadern att stiga av och fick åka med till Gävle där han löste biljett tillbaka hem till Uppsala. Varje gång.
Han har även hörts stiga in i en skoaffär och försynt fråga ”Mmm, säj, har ni skor här?” Hans medföljande maka (tillika min gudmor som gav mej alla bra böcker) utbrast då sitt vanliga, uppgivna ”VALTER!!!).
Inget stressar mig mer än när jag riskerar att inte hinna slänga mig av tåget i tid vid adjöandet. Som gode Valter här ovan tar jag ändå alltid risken.
På den tiden då vi kommunicerade flitigt via fax.
Jag hade en kompis som inte såg upp ordentligt ibland utan det kunde slinka med ett och annat dokument som jag inte alls skulle ha. En del verkade ganska viktiga. Det var inte första gången det hände att jag kom på mig själv med att fråga om han ville ha tillbaka papperet och om jag skulle skicka det åter med posten. Gissa om SG fick roligt men jag förstod inte alls varför. …Det tog en stund…
Trött efter nattjobb skulle jag ta lokaltåget hem. Av två tåg alternativ varav ett stannar vid min station, valde jag så klart det andra, som går i tunnel raka vägen förbi min station till en station i en dyrare sektor. Å hjälp tänkte jag – nu får jag böter dessutom!… Men den snälla konduktören bara skrattade och sa OK då, du får åka tillbaka till din station utan att betala extra! Varpå jag förstås gick på fel tåg, tog tunneltåget igen och åkte förbi min station i andra riktningen… Sista försöket tog jag rätt tåg och behövde fortfarande inte betala eftersom de två konduktörerna skrattade så dom såg nog inte ens knapparna på betalmojängen. Jag kom hem till slut – en timme tröttare men lycklig över att ha fått 3 resor till priset av en!….. Sånt kan man glädja seg åt en mörk novembermorgon!
Vilken fin tischa! Den funkar väl finfint i årets kalender? Om man är kalenderbitare vet man ju varför 2023 blev 2024.
Den enda ljuspunkten (intended) med november är väl att man kan ha hur mycket tända ljus som helst utan dåligt samvete?
Fin tisha men oj så ledsna ögon.
Lotten vad är det för böcker du har liggande på bordet?
Minns i november den ljuva september
då äpplet faller moget…
Jag har inte så mycket uppmuntrande att bidra med. Men äpplena räcker ett tag till.
Hyttis, jag tror att det är en AI-bild, alltså inga riktiga böcker. Det skulle också förklara flytljuset i tekoppen. Eller är det ett löv?
Helt korrekt, Brid – den där bilden med tekopp högst upp är AI-tillverkad.
Imorrn ska jag hålla en fyratimmarsföreläsning om AI, och då kommer jag att ta upp just detta att man säger ”men vad är det på bilden?” och nån annan svarar ”det är nog AI”, vilket betyder att man inte ska/kan analysera den. (Vilket jag finner negativt.)
Bestämde mig för några år sedan att jag skulle vara mitt bästa jag i november och göra allt sådärsom jag vill att det ska göras. Tänka genom, fokusera, bli färdig. Läsa.
Funkade otroligt bra och sporrad av att det gick att säga ”november ska bli min bästa månad!” tänkte jag ”2020 ska bli mitt bästa år!” Det gick ju som bekant sådär…
Men november gillar jag fortfarande!
Har inga novembertips men väl ett beprövat januaritips som jag personligen kanske tycker är viktigare eftersom vintern i Skåne tär på en just i längden snarare än i början med sin bitande vind, vågräta regnande och gråmulna himmel: Filmpass till Göteborg Filmfestival!!! Att kunna i sin soffa avnjuta goda genomtänkta filmer, inget hollywoodtrams i mer än en vecka i JANUARI, detta monster till tråkmånad, luspank efter jul och nyår, omgivningen snölös och könlös. Det är minsann ett ljus i Olles mörker. Eller att välja glädje som snusförnuftige Kay Pollak uttrycker det.
Ett av höstens stora nöjen är att titta på Stella och Mabel. Hjälper åtminstone lite grann mot novemberdeppen.
Ja, Rosman, januari är en bedrövlig månad. Man blänger surmulet på en våtkall, mörk och blåsig vinter och säger: ”Men kan du inte sluta någon gång!”
Jag är rätt projektig av mig, men i år orkade jag inte ens dra igång ett januariprojekt. I stället åt jag skräpmat och kollade jag igenom HELA Gilmore girls. Alla säsonger plus något slags bonusmaterial. När jag ibland tyckte att mitt liv var i sunkigaste laget tänkte jag: Det är inte jag, det är januari! Ett filmpass vore ju ett lyft ur det träsket!
En kompis berättade om en bekant som höll på och rensade örat med en topz. Då ringde telefonen, så hon släppte topzen sittande i örat och svarade i telefon.
Nä, det var ju inte roligt alls egentligen.
”Bestäm en samlingsplats till våren.” Nu skulle vi behöva en samlingsplats. Var?
Helt rätt, Ökenråttan, vi ska följa poet-Olles order och hitta en samlingsplats till våren!
Kommen så här långt i oktober en gråregnig dag på väg mot sopstationen googlade jag Mörv som en litet uppiggande företeelse och titta vilken dubbelmeta det blev (skrolla ner i kommentarerna).
https://lotten.se/2020/11/valkommen-november.html
Nämen! Vad kul att få gå på tidsresa till 2020, Niklas!
Jag älskar att jag fått se flera prov på Olles poesi på senaste tiden. Samlade han dem någonstans?
På eget bevåg uppsökte jag den djefla mannens blogg, och blev rikt belönad med Olles poesi och tankar om livet och döden. Kan varmt rekommenderas.
https://www.endjeflaman.se/
Avlyssnat på dagens lunchbufférestaurang:
1. Förste mannen i ledet: ”Vi är tio. Han som är sist betalar.” (Det gjorde han verkligen, men vi hann undra lite.)
2. I telefon, stillastående vid buffén: ”Så hur mycket behöver du? Femton, och trehundra meter. Femton gånger trehundra …” (Vad säljer man i sådana enheter?)
3. Vid bordet intill, angående någons sortiment: ”Ja, jag gick inte precis i klinik, men jag sa vad jag tänkte.” (Utländska ord är svåra.)
Den asiatiska buffén var bra, även om sushin var slut för det mesta!
Brid:
Gissar på 15 vindkraftverk 300 meter höga
eller
15 stycken garnnystan vardera vägande ett hekto vilket blir ungefär 300 meter per styck
Hihihiiii, Hyttfogdens gissning på garnnystan föll mig på läppen!
Jag kan bidra med en tankevurpa jag gjorde innan jag var prepper och inte hade extravatten överallt utan endast en förpackning i frysen. Vattnet var avstängt men eftersom det var kaffedags tog jag fram förpackningen och la den i diskhon för att tina. Jag skruvade även på vattnet för att det skulle tina fortare.