När fan blir gammal, får hon ilningar i tänderna och knastriga knän samt dålig syn. Särskilt de två sista tecknen skaver lite extra eftersom de försvårar en tripp till ättestupan.
Men hur är det med tänderna egentligen? De må vara utstående och väldigt synliga, men de har tjänat mig väl och gjort varje besök hos tandläkaren till ett stort nöje.
– Hej! Äntligen!
– Jaså?
– Ja, det här är jättekul! Jag har ju aldrig haft hål och får alltid så himla mycket beröm.
– Du har gått här … sedan [koll i journalen] … eh … 1999 …?
– JAPP!
– Konstigt att jag inte minns dig.
Äsch, spik i foten, tandläkare komma och gå och just den här kanske bara hade dåligt minne, trallade jag i tankarna och satte mig ner.
– Jo förresten. Det isar i tänderna.
– Mhm. Det är åldern. Tandköttet åker upp och blottar tandhalsarna och orsakar ilningarna. Gapa.
– ÖRK! Men jag har ju köpt rätt tandkräm och så borstar jag försiktigt med en eltandborste och inte äter jag godis eller dricker läsk.
– Men du äter väl mat och dricker vin? Det är lika illa det. Gapa.
Äsch, sicken tramsa, klart att godis är sämre än mat. Ska jag byta så att jag äter proteinpulver och dricker öl istället va, haha?
– Okej, men kan jag dra ner tandköttet som en halsduk så att tandhalsarna slipper på barhalsade genom livet?
– Nehejdu, nu sitter det där det sitter. Gapa.
– Kan du se att jag har varit jätteflitig med tandtråd?
– Faktiskt inte. Gapa.
Förbaskat. Ättestupor är det ont om idag, och förmodligen fanns de inte ens förr eftersom det enda skriftliga belägget är en isländsk saga – Gautreksagan. Och tandkrämen som enligt reklamen ska göra underverk funkar inte.
Men äsch, nu kan jag tydligen käka godis, strunta i tandtåden och faktiskt borsta tänderna helt galet fel tvärs emot alla rekommendationer eftersom inget hjälper!
Fyra av mina tänder saknar faktiskt lagning, övriga är lappade eller utbytta mot brygga eller stifttand. Och glasögon har jag förlagt så sent som idag, när jag köpte klubblinne till mitt livs första friidrottstävling på söndag. Men knäna håller! (Även om ena foten håller på att demontera sig själv i leder och bindväv.)
SKA DU TÄVLA I FRIIDROTT?
Jamen jösses – det var en synnerligen imponerande 60-årskris, hakke! (Förlåt, jag vet att du än så länge bara är 58 åthalvt.)
Berätta mer!
Värsta tandisningsframkallaren är tyvärr vitt vin.
Vilken friidrottsgren fungerar att genomföra med en sönderfallande fot? Det verkar svårt i de flesta, men Heja Hakke!
Jag har en tandlagning från 1960-talet, som består av en slags porslinskrona (tror jag) och som min tandläkare fnissar lite åt varje gång vi träffas. På den tiden gjorde man sig nämligen besväret att måla dit en mörkt gråsvart fejk-amalganfyllning i porslinet, eftersom det skulle se för onaturligt ut med en olagad tand!
Hakke: Kanot, eller cykel – eller vänta, ingår det i friidrott? Vad finns det annars för något som är någorlunda snällt mot fötterna? Slungboll? Kula? Brottning?
VÄNTA, VA?
[Låååång tankepaus.]
(Montler hoppar längdhoppsfinal i detta nu, och dessutom skitdåligt, så jag är lite splittrad.)
Karin, fokus nu: ”måla dit en mörkt gråsvart fejk-amalganfyllning i porslinet, eftersom det skulle se för onaturligt ut med en olagad tand” … Jag tar mig för hjärtat och vet inte vad jag ska säga.
Hur kan galenskaperna förr ha nått denna nivå?
OBS: Egentligen sitter vi alla med andan i halsen och väntar på hakkes svar. Men Karins tand har just nu högsta prioritet.
Japp! Det är dessutom en kindtand en bit bak, så ingen ser den där fejk-lagningen, mer än tandläkaren! Förstår att han skakar på huvudet, lite road. Hur kommer man på en sån idé, kan man undra.
Jag har tvagat min kropp,
jag har lödgat mitt hår,
doktor Dentista besökt,
hade just inga hål.
Köpte därför en glass,
fick en strut som var kass,
den blev uppblött och mjuk,
chokladen rann ut och blev spullen.
Min kolsvarta barm blev fläckig,
ej grann, den såg ut,
som om jag nästan förblött,
som ett skval genom nosen förfarit.
Vingel, vangel, vungla,
hinka och hånka,
hyckla och cykla,
allt rinner över kanten ner,
vadan och varthän, ingen ser
armarna så tungla
vispla, vespla, hoj.
Ekorrn vrålar OJOJOJ!
Säger jag med Ninja: OJOJOJ!
Och medan vi väntar på Hakkes svar om vilken friidrottsgren han tävlar i, kan vi ta reda på varför det heter friidrott i Sverige och inte allmän idrott, ”lättatletik” eller ”bana och fält” (track and field).
https://sverigesradio.se/artikel/7305344
Nu sätter jag armarna i sidorna och ber hakke komma hit och förklara sig!
Ninja: Ditt poem kan heta ”Min kolsvarta barm”.
Jomen visst, 800 meter blir det! Turebergs ordnar en tävling bara för veteraner nu i helgen, och veteran blir man redan vid 35-årskrisen inom friidrott. För att vara med och tävla måste man tydligen vara med i en klubb och ha tävlingslinne, så nu har Mälarhöjdens IK fått en ny stolt medlem i alltför stora tävlingskläder (linnet fanns bara inne i storlek hösäck). Håll tummarna för att jag klarar 2.45 för det var den tiden jag ljög och sa att jag har klarat när jag anmälde mig. 🙂
Jag kunde ju’nte träna nånting alls i 21 år pga reumatisk åkomma (psoriasis artrit) så när jag fick rätt diagnos och dyra medusiner för 5-6 år sedan var det skitkul att kunna springa igen. Efter 6 månader gick milen under 45 minuter minsann, sedan har kroppen bråkat lite. Så nu satsar jag på lite kortare sträckor och sociala sammanhang.
Apropos friidrott så fick jag ju för första gången i världshistorien med en limerick i DN för ett par dagar sedan.
Grattis hakke, både till kutandet och limerickinförandet.
Imponerande både dikter och bedrifter. Här tar vi det lite lugnare. Groomen blev godkänd hos tandläkaren, men jag är inte riktigt godkänd hos ögonläkaren. Något som heter glaskroppsavlossning är tydligen normalt i min ålder, men i mitt fall drog glaskroppen med sig en liten bit av näthinnan, och området kring hålet har reparerats med laser i två omgångar. Dessutom passade jag på att opereras för blindtarmsinflammation strax efter första omgången. Nu mår jag bra men är lite trött och får inte lyfta tungt, vilket man gör förvånansvärt ofta till vardags, uppenbarligen.
Det här kommentatorsbåset kommer att fyllas av skavanker, rim och bedrifter, sanna mina ord!
Jag hade heller inga hål i bissingarna.
Jag går regelbundet på ögonkontroll eftersom jag har diabetes. En gång när jag som vanligt pladdrade på och frågade tusen miljoner saker, förstorade läkaren upp skanningen av min ögonbotten så jag såg alla tappar och stavar, hur intressant som helst. Men ballast var ju att jag tittade på mina tappar och stavar med just de tappar och stavar jag just tittade på. Och med.
Ögonbotten ser ut som ett dammigt månlandskap ungefär.
Ninja, hur gick det för ekorrn? (Strålande poesi!)
Nu slår jag ögon och tänder i en smäll! Vår tandläkare, när i bodde på Tomtebogatan, hade en far och en mor som båda var tandläkare. Hon förklarade att hennes tänder var inte mindre lappade och lagade än våra.
Hon och jag och min frissa väntade barn samtidigt. Alla tre fick en pojke. Tandläkarens lille gosse sparkade så livligt när hans mor byte blöja på honom att modrens ögonlins (vad heter det) skadades. Varning för livliga spädisar.
Jag tycker att du har ett romansynopsis där, Ökenråttan!
(Jag kollar just nu på friidrotts-VM där alla män är idrottsklädda på praktiskt sätt, men där alla kvinnor har på sig små näsduksstora tyglappar med hål på mage och rygg. Obegripligt att inte protestera mot detta vansinne. Kan du kolla klädmodet på tävlingen imorrn, hakke?)
Jag var tvungen att kolla klädkoden på friidrotts-VM och kunde konstatera att hela finalfältet på 200 m frispring har PTV. Just saying.
Men Niklas! Sånt trodde man väl att endast damer och skräddare kollade.
Det var extreeeeemt tydligt pittsväng i just det loppet, ja.
Polisen, ÖR, polisen kollar också.
Inget vet varför ekorrn vrålade, eller vad som sen hände med den. Kanske svaret en dag rinner till i min pötiska ådra, man kan aldrig så noga veta.
ÖR, det gick inte att missa. De ”praktiska idrottskläderna” liknade inte vad jag använde på lektionerna för Gymnastik med lek och armbrott.
Apropå sånt man gjorde förr av nån anledning: Groomen föddes med navelbråck, vilket är sånt som händer. Dock gjordes inget åt detta, eftersom en man ju aldrig skulle behöva visa naveln, sa läkarkonstens företrädare.
Dessutom höll hans moder på att inte bli hemsläppt från BB eftersom hon skulle komma upp i normaltemperatur först. En syster till henne fick lov att komma dit och visa att hon heller inte höll mer än 36 grader.
(Fem sex decennier senare opererades både navelbråcket och ett ljumskbråck.)
Förlåt att jag byter ämne en liten stund. Det är nämligen friidrotts-VM på tv4 och vår lille Duplantis hopar så bra, så bra. Nu kommer allmänbildning:
Om man kollar på de andra hopparnas stavteknik, så prickar de staven i hålet framför madrassen PRICK i hålet. Duplantis kör ner staven redan före hålet så att den gliiiider ner i djupet.
Detta beror på att han var för svag när han var liten, samtidigt som han var jättebra på att hoppa. Han ORKADE helt enkelt inte bära staven hela vägen för att pricka hålet perfekt. Och det har visat sig vara en av detaljerna som gör honom bättre än de andra.
Det är precis som Björn Borgs dubbelfattade backhand – alla sa ”du kan inte lira sådär” och han ba ”men jag orkar inte om jag släpper ena handen”.
Puh, Duplantis vann på 6,10. Nu kan vi återvända till bråck och feber!
Jamen, hur brett hoppade han?
Ljumskbråck känner vi till. Yngste sonen hade sånt. Han opererades när han var några månader gammal. Jag följde med som bihang eftersom jag ammade honom. Det var dom sorgligaste dygnen jag dittills upplevt i mitt liv. Väcktes mitt i natten av att en syster kom in och sa ”Ditt barn …”, mitt hjärta stannade nästan, ”är hungrigt.” Svårt att somna om sen och jag vankade omkring i korridorerna. Ett svårt brännskadat litet barn låg under lakan som var uppspända som ett tält över honom. Han tålde ingen vidröring och grät så tyst och tröstlöst där i natten . Det var på Karolinska, högt upp, med utsikt över en nattlig stad.
Förlåt, men det är så …
Nu ringer det på dörren. Lille ljumksbråcket kommer på söndagsmiddag hos päronen..
Här har barnen inte varit med om sådana där förfärliga operationer och olyckor utan mest råkat ut för idrottsrelaterade skador som man bara accepterar.
När jag var liten råkade jag ut för två saker som mina föräldrar har berättat om många gånger – ett sprucket ögonbryn 1969 och en hjärnskakning 1970. Det var tydligen alldeles förfärligt oroande. Men när jag som sexåring med hjärnskakning såg hur trött min pappa var, sa jag till honom att han kunde gå hem och sova. Så då gjorde han det!!!
Här kan man läsa Götriks Saga utan att behöva ta en uppfriskande cykeltur till biblioteket! (Man gör dessutom så att bibliotekarien slipper andas in hälsovådliga mögelsporer nere i bokmagasinet; det lär väl vara få personer som lånar islänningasagor numera!)
https://litteraturbanken.se/författare/Anonym/titlar/GötriksSaga/sida/1/etext?mc_cid=1ab2b6436d&mc_eid=%5Bb04a2daaf5%5D
Lite automatöversatt text från Facebook. Än kan maskinerna inte helt ersätta oss människor, och det ger lite hopp på något sätt.
Första raden är begriplig för mej, texten är från en grupp för elbilsägare och ID3 är en elbil från VW.
Sedan spårar det ut en smula och även om jag inte begriper ett ord så känns det lite konstnärligt.
”2 batterimoduler är nu bytta på ID3, felmeddelandet är borta.
Men sedan växeln hör jag en knackning som om en sten hade träffat underjorden.
Man kan känna effekten även på golvplattan.
Är det någon mer som har solen?”
Abstrakt poesi?
Vilken ovanligt poetisk översättning, PK! Är det från engelska? Nja, kanske inte – underjorden och solen passar inte in …
Onödigt vetande från min värld: jag har lagat sju cykelpunkteringar denna sommar. Idag gav jag upp och lämnade in min cykel till en reparatör som ska fixa och trixa lite allmänt med den efter däckbytena. Sedan lånade jag en cykel av dottern Moa (numera ”Tjugotreåringen”).
Efter tio minuters cyklande fick jag punka.
Lotten, översättningen är från tyska.
Jag tänkte säga att jag nog kunde åstadkomma en bättre översättning, men det kan säkert Pysseliten också, och hon är närmare till hands.