Den djefla mannens (aka DDM) äldste bror var i treårsåldern väldigt morgontidig. Men inte väckte han sina föräldrar (doktor Bergman 1 och doktor Bergman 2) bara för att han var vaken, nej. Han gick upp och roade sig på morgonkvisten på helt egen hand. Till exempel genom att ta tag i tapetflikar och dra så att hela tapetsjok föll till golvet.
(Tapeterna satt sämre förr.)
När då en yrvaken och nattjourande läkarförälder släpade sig upp för att undersöka de underliga, ritschande ljuden, tittade den lille sonen glasklart upp på sina dagars uppkomst och förklarade att det inte var hans fel, alls. Han sa:
– Doktor Bergman, doktor Bergman, tapeterna trillar ner!
Så … när man i den här släkten blott säger ”tapet”, kommer någon omedelbart på denna historia, och drar den. Slutrepliken sägs förstås i korus.
Men nu till mitt egentliga tapetärende.
Jag är nämligen inte alls tapetkunnig eller -intresserad. Jag är dock uppvuxen i ett hem som av mina hippieföräldrar INTE pyntades med sånt här 1973:
Nejnej. Hemma i familjen Stensons (jag hette Charlotte Stenson på den tiden) 1970-talshus såg det ut så här. (Och jag brydde mig verkligen inte. När jag bytte rum i huset, målade jag raskt över tapeterna med vit färg. Hu, så spräckligt, tyckte jag.)
Men nu är det ju så att jag som vuxen har fattat tycke för renoveringar, justeringar, återgång till det gamla (inte Elton Johns tapeter) och allmän estetik. Så i mitt kök har jag sedan 2000 denna skönhet.
I huset som jag hjälper till att renovera på Öland, upptäckte vi i förrgår en fuktskada på en vägg. Tapeten bucklade sig, svällde och lossnade från väggen som ett plåster på ett vätskande skrubbsår.
– Va? sa jag och pekade på en fuktfläck.
– Åh nej! suckade söstra mi (Orangeluvan).
– Vad gör vi? sa jag.
– Slit bort skiten! sa Orangeluvan.
– Hurra! tjoade jag, som ju gillar att slita bort, hugga ner, rafsa och krafsa samt skrapa.
Några timmar senare stod vi med fem tapetlager och visste varken ut eller in. Ett lager var tunt som läskpapper med ett mönster som påminde om små maskar och nästan obehagligt att titta på, så det fotograferade jag inte. Men här är de andra fyra!
Våra kunskaper räcker inte till här.
- Huset byggdes 1909, så den fastspikade, blommiga bör vara från den tiden.
- Den bruna med vita liljor kanske är 1920-tal?
- Den silvriga med blommor är helt ljuvlig och känns som 1940-tal.
- Men den gråa, rutiga som känns som 1950-tal förbryllar: varför tapetsera så snart igen – och kan den verkligen vara 70 år gammal?
En annan sak vi lärde oss allt om i detta skede, var väggmaterialet Treetex, som satt ovanpå ”masktapeten”. Det är en väldigt mjuk, porös träfiberskiva, som bara fanns 1930–71 . Den är brandfarlig, smular och går sönder samt suger åt sig fukt som en svamp, men var en megasuccé i nästan alla hus som byggdes under 35–40 år.
Träväggen som vi till slut fick fram såg jättebra ut, så fuktskadan var liten och numera torr. Vi fortsätter att fixa och dona och lappa läckor om några veckor. Inga bekymmer! Och vill ni läsa mer om Treetex, finns bilder från den nedlagda fabriken här.
När vi hade tröttnat på att riva, återgick vi till evighetsjobbet att linoljemåla ett tak vitt och en väggpanel grön.
Tapeterna trillade alltså inte ner; vi drog ner dem med möda och stort besvär.
Som de kloka kvinnor ni är har ni förstås redan kontaktat länsmuseet i Kalmar för dokumentation av detta 110-åriga kulturarv? De kommer troligen inte tvinga er att behålla varken tretexen eller tapeterna, men som sagt dokumentera.
Man har ju en tendens att inte se det tidsmässigt näraliggande som kulturarv. Det var så så mycket fin allmogemålning försvann i 70-talets lutbad.
De kan också tala om för er om den gröna färgen i den underbart vackra rosentapeten är en arsenikfärg eller inte …
Vill man se tretex in situ kan man besöka mitt hem för här är alla träväggar klädda med tretex. Den enda fördelen med tretex är att man bara behöver en kraftig tumme för att hänga tavlorna.
Stugan som jag renoverat/byggt ut var i den gamla delen beklämd med treetex, både väggar och innertak. Huset är sextioett år och har aldrig varit uppvärmt så skicket på fiberskivorna gick inte att gissa sej till. För säkerhets skull rev jag bort rubbet innan jag spikade ny panel. Fukt och/eller mögel vill man ju inte ha i huset. Detta gjorde jag iförd värsta csi-munderingen för det dammade nåt j*vul*siskt. Från taket rasade det också kutterspån som hittat ner från vinden i springor och hål samt ett oräkneligt antal mumifierade insekter av alla hittills i trakten kända arter. Det visade sej att skivorna var i finfint skick, någon fukt fanns det ingenstans. Så de hade lika gärna kunnat sitta kvar med sitt isoleringsvärde. Men det var lite kul ändå att ta fram brädväggarna. Det virket kom nämligen från min farfars gård som revs -60. Det fanns initialer och datum skuret i brädor på flera ställen och gott om uträkningar som min pappa gjort med timmermanspenna direkt på virket. Fint att få se.
Beklädd var det, inget annat. Jädrans stavningsfurir.
Jag tycker beklämd är ett adekvat uttryck i samband med tretex.
Kliar i fingrarna när jag ser hemrenoveringar. Vad skall ni göra när det är färdigt?
När det är färdigt ska jag … städa min egen källare. Skaffa ett rejält jobb som ger månadslön. Skrota den nuvarande sekruttbilen och köpa elcykel.
Men då tror jag att vi är framme vid år 2034 eller nåt.
Min fru skulle få hjärtsnörp om hon fick höra att du hade målat över William Morris-tapeter! Men det är lugnt, jag ska inte berätta något.
Tretex! Man tar en lagom stor (= 2×3 meter, eller så) tretex-skiva, målar eller tapetserar den på samma sätt som väggen och spikar fast den. Sedan kan man mycket riktigt (som Ninja påpekar) sätta upp och byta ut tavlor hur mycket man vill. Men det har varit helt omöjligt för mig att få ungdomarna på Bauhaus, Beijer bygg, Hedins trä eller Woodys att förstå vad jag menar när jag säger att jag vill ha en porös skiva av trämassa, typ. De kommer dragande med otympliga och mycket tyngre eller tätare mdf-boards, masonit, plywood och liknande. Vilket kanske inte är så konstigt om tretexfabriken lade ner 1971.
Det finns en sort porös träfiberskiva i handeln men den är bestruken med asfalt och luktar ve och fasa. Man vill inte ha in dem i bostaden. Jag har också letat för jag ville ha några lämpliga bitar att spänna ett vackert tyg på och sätta upp i ett trapphus med trist akustik. Löste det till slut med sån skiva som är tänkt att sättas i tak.
Men … då kanske vi ska riva ner treetexen med varsamma händer och sälja kvadrameterstora sjok till dyra pengar? Oh, så spännande!
CtLDPT: Jag skulle aldrig – aldrig – måla över en Morris idag.
Aldrig.
Man kan likna det vid att jag ju fann rödvin (”Österrikiskt lantvin” var det i och för sig) vidrigt 1980.
Ninja: länsantikvarien underrättad och tyckte det var ”jättespännande”.
Heja länsantikvarien i Kalmar!
Under en minnesvärd Ölands-utflykt med Riksantikvarieämbetet (på 90-talet) ville den dåvarande länsantikvarien visa oss något spännande. Kanske ett gravfält från ungefär år noll, tänkte jag. En fornborg från folkvandringstid? Eller ett skiftesverksbygge?
Nix. Vi fick se ett hus som låter lite som ert renoveringsobjekt, med många tidsavlagringar, mycket masonit och plastmattor och liknande. Helt enkelt en dokumentation av 1900-talet, med allsköns misslyckade material, som numera ofta är bortrenoverade.
Det finns fördelar med Tritex; det isolerar det ganska bra och så blir akustiken i ett rum med tritexväggar behaglig.
Och
Googlegooglegoogle
Det tillverkas fortfarande av Moelven. De kallar det porös board.
Hej hej! Det här har inte med tapeter att göra men väl med väggmålning. En glad (får man anta) amatör föreslog att grottmålningsprickar kan vara ett slags skriftspråk och nu har det forskats på av forskare: https://www.vice.com/en/article/pkg95v/a-total-amateur-may-have-just-rewritten-human-history-with-bombshell-discovery
Själva den vetenskapliga artikeln är här: https://www.cambridge.org/core/journals/cambridge-archaeological-journal/article/an-upper-palaeolithic-protowriting-system-and-phenological-calendar/6F2AD8A705888F2226FE857840B4FE19
Fräsigt.
Tack för Moelv-tips Nikas!
Karin: Kom ihåg att uppdatera oss fåkunniga om hur det går med den moderna treetex-varianten!
Hannoia: Ja, jag såg också det – det verkar som om vi i realtid är med om något alldeles historiskt i dubbel bemärkelse. (Det finns de som säger att även AI-revolutionen är historiskt signifikant och att vi kommer att se på 2023 som en vändpunkt på samma sätt som 2007 var Iphonens år.)
Tapetserat har jag aldrig gjort. Det har alltid funnits folk att tillgå som kan bättre. Och nystugan har inte den sortens väggar som är bra att sätta tapeter på (furu, med stockarna synliga).
Men Hannoias länk gillar jag skarpt.
Intressant Hannoia!
Och nu har de lärde något nytt att bråka (nåja, diskutera) om: är en kalender skriftspråk?
Inför en långresa med bobilen fick jag ett tips av SG om ett tapetmuseum i Rixheim. Ett fascinerande ställe.
Outgrundliga äro postens vägar.
T-påsen har anlänt!
Tack så mycket.
Påsen! Inte förrän IDAG, Kråkan?
Sannerligen outgrundligt, sa Bill.
Här i krokarna har vi ännu inte varannandagsutdelning, men vi får ändå bara post lite då och då. Spridda skurar och gärna kontokort och hemlig PIN-kod samtidigt, men i olika kuvert.
Fan mitt jättelånga svar försvann pga feltryckning. Jag tackar för en T-påse som låg i posthögen som vi gick igenom igår efter hemkomst från långresan till Sri Lanka. Jag tror inte ens jag drogs ur stopet så det blev verkligen en bonus. Tack tack! Den hittade fram trots att adressen sedan förra julen är ny.
I sanning outgrundliga äro Postmords vägar. Jag hoppas på morgondagens varannandagsutdelning. Eller fick embryo två T-påsar?
Kan känna lukten om jag blundar, som vi renoverat treetexväggar! Det var i vårt förra hus, byggt 1918 men renoverat någongång på sextio-eller sjuttiotalet med heltäckningsmattor och medaljongtapeter. Nu bor vi i ett sjuttiotalshus och de enda gamla tapeterna som som är kvar (stora bruna blommor) sitter på insidan av garderobsdörrarna eftersom någon klåfingrig tapetserade över hela härligheten med åttiotalets kesotapeter.
Det här med Treetex är ju ett fenomen som jag helt har missat! Jag har till och med fått mejl om Treetexens djupa påverkan, där de flesta egentligen minns planscherna som sattes upp med nålar in i Treetexen mer än själva väggmaterialet. Glenn Berry, Ingemar Stenmark, Tumba och ABBA har nämnts i sammanhanget. Och Stig Dagerman, som tydligen fanns på idolbild en gång i tiden.
Åh! ”Kesotapeter”! Det har jag aldrig hört! Helt perfekt, tack Loooooooo!
Även jag, ovan nämnd tapetägare, tackar för T-påsen som väntade vid hemkomsten från vår resa till Colombia i förrgår. Inklusive en att ge till dottern som fyllde 17 idag, hurra! Och som grädde på moset, tack till Niklas för underbara små kub-örhängen till samma dotter!