Vi befinner oss i hufvudstaden – den djefla mannen och jag – och rullar hatt på storstadsmänniskors vis. Bioutbudet är gigantiskt (vi vill dock inte se nåt), kaféerna står som spön i backen (vi hinner tyvärr inte kvista in på dagtid) och restaurangerna är fler än granbarkborrarna i skogen. Vi är som vanligt komplett oförmögna att välja.
– Ska vi äta där? säger jag och pekar på Phil’s Burger.
– Jättegott, men den kedjan finns ju hemma i Eskilstuna, svarar DDM och spanar i fjärran.
Han lyfter näsan som en varg som känner vittring. Den asiatiska på hörnet krockar med hamburgerplejset rakt fram och tapastjosan i nästa kvarter. Vi halkar vidare i snömodden på Norrmalm.
En dryg halvtimme går. Fuktkylan kryper in under jackan och fingrarna är kalla trots tjockvantar. Näsan är röd och magen kurrar.
– Landskampen Sverige mot Algeriet börjar strax! kommer jag på, och pekar mot en pub som har stora tv-skärmar.
Perfekt. Vi går in och finner att klientelet och menyn är spretiga som två gamla tandborstar. Jätteperfekt och trevligt. Ljudnivån är hög och alla verkar trivas. Vi beställer en tacotallrik till förrätt, sedan tar jag fish’n chips (eftersom jag alltid försöker äta fisk ute på lokal), medan DDM tar en kalvschnitzel (eftersom han alltid försöker äta kött ute på lokal).
Otroligt snabbt kommer maten … men allt serveras på en gång. Servitrisen slänger fram tallrikarna på bordet. Klirr, pang bom, swiiisch.
– Eh, vi ville ha förrätten före huvudrä…
– Ja. Men nu kom de samtidigt. Det blir bra det.
Säger servitrisen och försvinner.
– Men vad har hänt med din potatis? säger jag till DDM som ju alltid äter som en get: utan problem eller eftertanke.
– Ptja. *svälj* Den går ju att äta.
– Men är det gott?
– *harkel* Den går ner. *svälj*
Jag äter min stora fiskpinne och drömmer att fiskpanetten på tallriken istället hade varit en rejäl fisk som hade doppats i frityrsmet och faktiskt friterats. Lite salt och vinäger på de halvljumma pommes fritesen förbättrar smaken lika mycket som socker bidrar till smaken i en sockerbit. Jag tuggar och sväljer – man är ju ingen fjölig fjant som klagar på flugan i soppan, liksom.
Plötsligt gör fopollskillarna mål på tv:n. Jag reser mig upp och sträcker armarna i vädret och ska precis ropa YEEEAAAAH! … när jag märker att ingen annan bryr sig. Skamsen sätter jag mig ner och avslutar måltiden med lite förrätt.
I matchens halvtidsvila reser vi oss upp för att gå, men passerar då toaletterna, vilket vi förstår av lukten.
– Det måste vara en pissoar i närheten, säger DDM med kännarmin.
– Men va … har alla pissoarer en stinkzon på tio meter från origo? säger jag förbluffat.
Får man fara ut så här mot ett till synes trevligt och trivsamt lokus? Vem är väl jag att bedöma att maten var undermålig? Toan kanske bara hade otur just idag? Tänk om jag gör någon ledsen och bedrövad!
Äh.
Man får. Man (nån annan ”man” dårå) blir ju tacksam. Och du gör alltså även någon glad och förnöjd.
Var det inte din fish-and-chips som skulle ha dom där gröna ärtorna, ejenklien?
Här på våra gator ligger fin och vit snö. Varför gick ni inte på dom i stället för den där blötgråa på fotot?
Det där ser ju förfärligt ut! Ni får öva på att klaga. Lite rollspel på lördagskvällarna.
Motvilligt måste jag beundra servitrisens obryddhet: ”Ja. Men nu kom de samtidigt. Det blir bra det.”
Här i orten har vi gott om snö. Jag har studerat en liten Sisyfos på gården, som har kämpat med att rulla en snöboll uppför en backe tills den rullar ner igen. Och så uppför backen igen … Till sist var snöbollen stor nog att bilda fundament till en riktigt imponerande snögubbe. Mytens Sisyfos skulle nog ha betraktat detta med blandade känslor.
Eftersom vi ju är kvar i Stockholm, kan vi vandra på snö hela dagen. Det slaskar säkert om några timmar, men just nu ser det finfint ut! Mot Högdalen och renstek med svampsås!
Till restaurangens försvar ska nämnas att även min portion hade några gröna ärtor – i en äggkoppsstor behållare. Det kanske löser mitt problem hemmavid: jag har alldeles för många äggkoppar som inte används nånsin. Nu kan jag servera ärtor i dem!
Uj, ujjejuj!
SG skulle ha vänt upp och ner på matstället och tillkallat både fan och trollen.
Kan ni inte tipsa Krogguiden från Svenska Dagbladet så de går dit, proväter, recenserar och betygsätter. Skulle vara kul att läsa om detta.
Och VAD hade dom gjort med DDM:s potäter?
Servitrisen hade helt klart pryat på Fawlty Towers.
DDMs potäter hade nog … jag fabulerar … lagts i rapsolja över natten. Sedan värmts i mikron.
Ja, så måste det ha gått till.
Med ålderns rätt (man blir kaxigare när man åldras) säjer vi nu ifrån om det inte är OK på krogen. Vin som serverats så att det rinner på utsidan av glaset får dom ta ut och servera mej ett nytt glas utan klibb. Entrecote som det inte går att få ut ens två tuggor kött på – då förklarar jag (vänligt) att detta tänker jag inte betala för. Servitörens lama försök att ”det är kappan” besvarar jag bara med en iskall blick. Vet väl jag hur kappan ser ut. Oxkind ska kokas i dagar och nätter. Vi utsattes för försök med snabbkokt kind, försökte skära av en bit och när det inte gick reste vi oss och gick. Och kom aldrig mer igen!
Jag lovar att bli hårdare … att försööka bli hårdare. Men jag får så dåligt samvete och tänker att servitriserna kommer att gråta sig till sömns och hela anrättningen gå i konkurs om jag ens tänker tanken att öppna munnen och klaga. Istället öppnar jag munnen, tuggar och sväljer.
Alltså lite – skyll dig själv – när du inte använder oss i släkten? Både jag, Karin och Britta kan ge god tips på bra ätställen där ni skulle supertrivas. Eller beställer en middag hos någon av oss?
Aha! Jamen självklart, Ingela! Nästa gång, då jädrar ska här inte slinkas in på första bästa plejs. Vi ska kontakta er!
– Ingela! Jag står här på Odengatan och fryser. Var ska jag äta?
– Lotten! Du ska omedelbart komma hem till mig!
– Åkejrå.
Inte hårdare, Lotten lilla! Men fastare. Jag har alltid en trevlig samtalston när jag framför mina synpunkter, men jag är FAST. Inget resullimang om saken; ”er mat är underkänd”. Punkt. Och vänligt.
Nu vill jag nästan åka tillbaka til restaurangen och öva.
– Er mat är underkänd. Punkt.
Håller helt med ÖR, man ger sig inte, men man är vänlig medan man inte gör det. Sänk tonen och skärp innehållet, sa min mor i ett klokt ögonblick, och det hade hon helt rätt.
Fopoll. Argentina förlorade mot Saudi! Vem hade trott det? Och rätt åt den slemme Messi.
För att VERKLIGEN inte bry sig om VM, främst pga värdlandet och Sveriges ickedeltagande, måste jag erkänna att jag har sett ovanligt många matcher.
Nämligen alla.
(Imorrn blir det andra bullar, för då auskulterar jag på ett ”riktigt jobb”.)
Nu säger de att Saudiarabien hade betalat Argentina så att de skulle se till att de förlorade. Argentinas Messi (som gjorde mål) sades inte vara inblandad. Vad förvånad han i så fall måste ha blivit när alla hans landslagskolleger plötsligt spelade som Brommapojkarna.
Håller tummarna för ”riktiga jobbet”.
Riktigt jobb minsann, vad kan det vara?
Annars kan vi notera att julen har slagit till, med julspecialer lite här och var. På färjan hem från Finland i fredags fick vi ”italiensk julmeny” med gravlax, pepparkakskryddad anka och riktigt trevlig kaka med körsbärssås. Eller fick och fick, det kostade mer än vi är vana vid på lokal, och då upptäckte vi ändå när vi hade kommit hem att våra två glas vin inte var med på notan.
Det ”riktiga jobbet” var intressant: som timvikarie på SFI. Det blir man förstås inte fet på, men jag fick inblick i det oerhört komplicerade i att lära en person (som inte har gått en enda dag i skolan i hemlandet) ett nytt språk.
Har inte vännen Bloggblad erfarenheter i den branschen?
Vad var italienskt med gravlaxen undrar man. Fast körsbärssås kan jag tänka mig är ett italienskt julstuk.
Annars? Hur mår alla? Övar på plan eller inspekterar läktaren? (Nej, inte VM fopoll.)
Jag fattar ledtråden, Dina! Tänkte just på om man vågar se fram mot Bästa Nötterna om ett par dar.
I am on it!
Vad gravlaxen hade i sällskapet att göra framgick inte, men den var fullt ätbar.
Jaha, nu är det Ökenråttan som står för fopollsrapporteringen. Detta betyder bara att vi här i Råttboet har en herrans massa olika Saker Att Göra just nu och då välkomnar vi att få idrotta lite framåt eftermiddan medan vi samlar nya krafter till middagstillredningen.
Ronaldo har nu gjort bort sej, så klart, genom att ta cred för ett mål som han inte alls gjorde! En sabla lurk, är han. Och skämmas ska han!!
Jag såg, Ökenråttan! Han tjänar dessutom 1,5 miljoner kr per dag, så han borde vara snäll och rar och förstående samt givmild. Med tanke på glansen i håret hade dessutom bollen inte fått nån som helst friktionsrelaterat knuff in i mål ens om han hade nuddat den.
Lurk.
Nej, nu går vi till nästa bås va?