Hoppa till innehåll

Jag studerar vidare: teckenspråk!

Mera plugg!

Ja, nu börjar ni kanske tycka att det räcker med studerandet. Någon frågade mig varför jag slösar på skattemedel på detta vis eftersom jag tar poäng på universitet och högskolor runtenom i hela Sverige.

(Varen icke oroliga. Jag är egenföretagare, så jag betalar så mycket skatt att jag skulle kunna läsa 15 kurser per år utan att … vabaha? Det är inte en och samma skattkista säger ni? Ah well.)

Jag tror att jag lade grunden för detta redan som liten palt, när jag försökte slippa lära mig att spela piano genom att anmäla mig till massa andra aktiviteter.

  • I trean gick jag på teaterkurs, men slutade grymt besviken efter ett helt år av ”lära känna varandra-övningar” och diskussioner om det positiva i att man kunde vända även en Shakespearepjäs till att handla om NJA eller Stålverk 80.
  • I fyran gick jag en kort kurs i (tadaaa!) teckenspråk, inspirerad av ”Upp med händerna” som var både ett tv-program och en kortlek. När min farfar blev blind, lärde jag honom helt logiskt de dövas språk ända tills han dog.
  • I femman gick jag på keramikkurs och hade julklapparna färdiga för flera år framåt: knöggliga skålar och förfärliga tavlor placerades i garderober, på vindar och i stängda källare i hela släkten.
  • I sexan lärde jag mig att dreja. Tyvärr målades alla muggar och skålar i en för hälsan livsfarlig koboltblå färg, så det var ju tur att även dessa tingestar var så fula att de inte användes av släkten, utan placerades i garderober, på vindar och i stängda källare.
  • I sjuan slutade jag spela piano och började lira basket.

Dags för en skrytrunda kanske? Vilka småkurser har jag läst på distans sedan corona slog till i mars 2020?

  1. konsthistoria (Uppsala Universitet)
  2. dialektologi (Uppsala Universitet)
  3. filmhistoria (Högskolan Väst)
  4. språkvård och hjälpmedel (Karlstads Universitet)
  5. person- och ortnamnshistoria (Uppsala Universitet))
  6. designhistoria (Linnéuniversitetet, bedrövlig kurs som jag hoppade av)
  7. arkitekturhistoria (Linnéuniversitetet)
  8. nordiska språk (Mälardalens Universitet)
  9. teckenspråk (Stockholms Universitet)

Det är jättekul att gå kurser – ända tills det är dags att plugga inför tentorna. Då slår jag i dörrar, köper ohemult mycket godis, renoverar möbler och skurar ugnen. (Hm. Asså. Hur i hela friden tentar man teckenspråk?)

Ahhhhaaaa. ”Mjölk” tecknas som att man mjölkar en ko!

Idag har jag lärt mig att på teckenspråk hittar man på personnamnstecken – något som symboliserar namnägarens personlighet. Det påminner om indiannamn som ”Gula lövet”, ”Han som red bort” och ”Fallande regn”. Mitt namn tecknas väl med en hand som dribblar en basketboll?

Bild från en föreläsning i Umeå 2015. Med mig på scenen hade jag två teckentolkare – en som visade svenskt teckenspråk och en som visade TSS (tecken som stöd för avläsning).

Lektionen idag var en tvåtimmarsövning på Zoom, där vi – nästan 200 studenter – satt och övade på siffror och bokstäver tills vi var yra, rödkindade, trötta i händerna och fullkomligt förvirrade eftersom lärarna var döva och chatten inledningsvis inte funkade för dem, men för oss.

Ur chatten:

Jag fattar ingenting.

Kan alla ni andra redan teckenspråk?

Det där ser ut som om han tecknar ”två djävulskaniner möter en elefant”.

Han tecknar siffror! Jag fattar allt fram till ”nio”!

Plötsligt kom läraren på varför chatten inte funkade. Han skrev sedan jäktat med versaler utan Å, Ä, Ö samt skiljetecken och då såg det ut så här:

TUNNLEBNA

Och så gjorde han ett faktiskt jättecoolt tecken för tunnelbana. Han skrev:

KLOKCN

Och så gjorde han massa siffror och tecken för klockan. Vi försökte hänga med. Han skrev:

TAG

Och så gjorde han tecknet för tåg, men alla trodde att det handlade om ett verb i imperativ.

Plötsligt hördes en oerhört ilsken tjejröst högt i den annars knäpptysta datorn:

– Men hallå, vaffan, jag fattar ingenting, kan nån hjälpa mig, hallå läraren förihelvete, jag fattar inte och jag måste ha hjälp, hallå varför svarar ingen jävel. SVARA DÅ!

Som tur är, kunde ju läraren ju inte höra henne.

Jag rekommenderar en titt på ”Upp med händerna” – om inte annat så se i alla fall inledningen. (Det är verkligen gjort på stenåldern.)

Share
Publicerat iBloggen

22 kommentarer

  1. Kortlekarna från ”Upp med händerna!” har jag kvar nånstans. Handalfabetet kan jag fortfarande, men inte mycket annat. Och var det riktigt teckenspråk i leken, eller ”tecknad svenska”?

    Flickan med flätor och glasögon i början ser ut som min minnesbild av mig själv. Lite blondare kanske.

  2. Olle Bergman

    Jag tycker om att se grupper av ungdomar med hörselnedsättning prata med varandra – de är så uttrycksfulla i mimik och gester. Ivern att nå fram med information, attityder eller emotioner syns ofta i hela kroppen på dem! Samma uttrycksfullhet ser man ibland när tv-program simultantolkas till teckenspråk.

  3. Åh vad bra att du länkade till den igen, Anna! Jag letade (eftersom vi har avhandlat denna storartade insats tidigare), men länken gick vilse och min googling åt pipsvängen. Tack!

    Just minspelet såg vi tydligt på våra lärare på övningen igår. ”Köra bil” tecknar man på så sätt att man låtsas att man håller i en ratt. Om man kör fort, tecknar man inte det utan visar med minspelet att det går undan.

  4. Nu har jag kollat med mina studentpolare; vi är nästan alla på samma förvirrade nivå. (Förutom de som går utbildningen för att den är lätt eftersom de redan kan teckna. Orättvist är bara förnamnet, hur man nu tecknar det.)

  5. Det är fel med orättvisor. Så kanske man kan teckna ”fel” och se sur ut?
    Fel har jag för mig är att man slår av sig nästippen med pekfingret.

  6. Ökenråttan

    Lotten är så energisk. Själv läser jag gamla deckare och lagar mat, dock inte samtidigt. Böckerna hittar jag i en låda på en husvägg på nästa granngata. Där står böcker som man får ta och så lämnar man själv böcker som man är färdig med. Trevligt. Nu har jag hittat ’Sanningen om Anabel’ av Phyllis. A Whitney. Låter a gt bekant, och spännande. Extra spännande är att löst inlagda i boken ligger de tre sista sidorna av en Zebra-deckare, sidorna 153-155. Snopet för den som har den boken … Undrar vilken bok det kan vara? Det finns med lite förlagsreklam efter slutsidan. Fredagen den 13 november kommer den på sin tid upphaussade deckarförfattaren Jan Ekströms Daggormen ut. Vilket år kan det vara månne? Frågor frågor.

  7. Ökenråttan

    HAHA. Jag har hittat boken: Villebråd i sikte av Margaret Millar. Om du har den boken och de sista tre sidorna fattas kan du höra av dej till mej så skickar jag dom.

  8. Det som lärdes ut i ”Upp med händerna” var tecknad svenska. Alltså teckenspråk som följer svensk grammatik och ordföljd.
    Som jag förstått det har teckenspråk en annan ordföljd och även andra ord. När man tecknar ”åker” så ”mimar” man ”poff” eller ”paff ”, berättade någon för mig för typ trettio år sedan. (Därav villrådigheten om poff eller paff.)

  9. Dina

    Upp med händerna följde jag mycket noga och övade och övade och övade med kortleken. Fick lön för mödan då jag lyckligt kunde säga två meningar till en döv flicka som bodde på en kompis gård.
    Borde ju faktiskt kunna erbjudas som språk i skolan jämte de andra språken. Är säker på att en stor del av befolkningen (den hörselskadade) skulle uppskatta det. Bara synd att det inte är internationellt.

    Och så vill jag passa på och berätta om en app där man kan hjälpa synnedsatta: Be my eyes. Fantastisk idé!

    Apropå språk, försöker mig på portugisiska. (Den portugisiska, inte brasilianska.) Någon här som kan och skulle vilja hjälpa mig att konversera lite? Väldigt basic.

  10. En tant

    Nej, nej, inte menade jag precis att skattepengar går åt. Mer det där att om man är hyggligt gammal (och redan har utbildat sig) så kan man ju tänka sig att de unga studenterna tycker det är lite räligt när gamlingar, hur entusiastiska de än är, dyker upp. Att vara ung på universitet är, som jag minns det, en tid när man får pröva sina tankar ihop med andra unga. Inte ihop med folk i deras föräldrar ålder. För min del skulle jag faktiskt vilja ha en åldersgräns . Det finns studieförbund, liksom.

  11. Fast en tant, det finns en gräns för när man inte går csn-lån. Och så finns det vi som byter yrke och läser en examen till. Och det kan man inte göra på studieförbund.

    Jag är mer fascinerad/glad att man kan läsa teckenspråk på universitet. Jag trodde bara det gick på folkhögskolor. Att folk som utbildar sig till tolkar går där.

  12. Agneta uti Lund

    Alla mina barn (fyra pojkar) gick på en Lekskola som var integrerad med hörselskadade barn. I synnerhet den yngste som gick där hela tre år före skolstart lärde sig teckenspråk. Om jag pratade i telefon och han ville något så tecknade han för fullt och jag förstod just ingenting!

  13. Jag vill verkligen, verkligen revolutionera teckenspråket så att det blir både skolämne och internationellt gångbart … gärna samma tecken över hela världen! Tänk vilken grej om alla kunde göra sig förstådda då!

    (Fast som stort fan av just SPRÅK, kanske jag inte ska jobba mer på den idén.)

  14. Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men tydligen har man i Tanzania likadant teckenspråk som vi. För att det kom biståndsarbetare härifrån som lärde ut.
    (Vittnesmålet är sisådär 25 år gammalt, så det kan ju ha ändrats. )

  15. Dina!

    Om du går in på bloggen annannan.Wordpress. com och lämnar en kommentar där så får du kontakt med en svenska som bor i Portugal sedan många år.
    Du är väntad.

  16. hyttfogden

    Försökte mig på att forma tecken, men mina händer har ärvt mormorsmors reumatism så om jag försöker nu att börja prata med händerna skulle jag förmodligen bli rejält missförstådd. Minns också jag hur barna mina intresserat följde programmen med teckenspråk.
    Trevligt att ha en låda med böcker runt knuten där man kan ta och ge.

  17. Ja, Ökenråttans boklåda med lösa blad och det som sedan följer – detektivarbete – låter inte alls särskilt slött utan alldeles lagom energiskt!

    Men nu ska ni få höra hur otroligt energisk jag ska vara: imorrn kl 07 styr jag och Orangeluvan kosan mot ett stationshus på Öland. Detta ska vi rusta upp i dagarna tre!

  18. Ökenråttan

    Öland, you say. Då får ni ta er till Vickleby och besöka Carl Malmstens skola därstädes. Capellagården, nämligen.

  19. Det får vi göra nästa gång – och det kommer att bli många gånger för det var jättekul. Nu är vi hemma igen och utförlig rapport kommer på en blogg nära er.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.