Hoppa till innehåll

Tågresa till det årliga arbetslägret i Horndal

Det hände sig i fredags att jag klev på ett tåg som skulle lite snett inåt landet mot nordväst – till Horndal (1 000 inv.), närmare bestämt. Det är en förtjusande resa eftersom man kommer så nära målet; stationen ligger på gångavstånd från husen som behöver omvårdnad. (Vi har varit där på arbetsläger flera gånger tidigare.)

Men hur gick det nu med tågresan? Kom jag månne hela vägen från Eskilstuna till det fantastiska Horndal som planerat? Och tog de 13 milen ungefär två rimliga timmar?

Ack. O nej. För … hur kul hade det varit? Efter blott 40 minuters resa sa det knisterknaster i högtalaren och tågvärden deklarerade nästan andfått att tåget skulle tas ur trafik. ”Kontakta Mälartågs kundservice meddetsamma. Tågets slutstation är alltså Västerås. Om en minut.”

Som ni alla vet är det lättare att kommunicera med Jarl Kulle, USA:s president eller John McEnroe än att få tag i tågens kundservice. Jag släppte den halvätna leverpastejmackan, sparkade igång både dator och mobil för att på något sätt lösa den prekära situationen, samtidigt som jag packade ner allt som jag nyss packade upp för att kunna mysa ordentligt. Då kom nyss nämnda tågvärd och gav mig ett piffigt direktnummer: 0771-22 44 40.

(Ja, det ska ni alla anteckna.)

– Ursäkta, sa jag, men hur kommer det sig att tåget tas ur trafik?
– Personalbrist. Jag tar helg nu! Hejdå!

Sedan följde en krångelresa som varade i nästan fyra timmar med tåg & tåg & buss & buss. Så absurt att det blev riktigt kul.

1 = Mälartåg som ställer in ungefär varannan avgång och som inte går att lita på – men som vi är beroende av. 2 = Tåg i Bergslagen som går som en klocka, men som vi inte alls är beroende av.
Bergslagstågen är mysiga, gamla och har bra fjädring – men inga bord.

I en halvtimme var jag strandsatt i Avesta, där ingen kunde tala om när nästa buss skulle gå.

Inga människor, ingen personal, ingen biljettkassa och faktiskt inga bussar.

– LADDA NER VÅR APP! skrek däremot några f.d. tidtabeller.

Så gjorde jag det. När jag hade markerat att det var buss [bus] jag ville åka, tog det stopp.

– Hallå? sa jag till den förstenade appen, som var lika hjälpsam som t.ex. Jarl Kulle.

Bussen kom till slut och tog mig nästan hela vägen fram till målet, skumpeliskump fick jag uppleva hela 29 stopp på vägen! Finemang! I Fors fanns en turkos, till hälften nedgrävd gammal amerikanare som jag inte hann ta bild på.

Så då undersökte jag Google maps – och hittade den på Bruksvägen 20! Vilken grej!

Och hur gick det på arbetslägret? Jodå! Bloggpolarna Karin, Pysseliten, PK och jag for fram som ena tossingar och lyckades till och med dricka kaffe ungefär varannan timme.

Men hörni, hur ska det gå med tågen i Sverige egentligen? Och cyklandet? Jag vill åka tåg och cykla överallt, men det är så infernaliskt svårt att få till utan att bli försenad och ruinerad eller riskera liv och lem.

Se här så symboliskt deppigt det ser ut på sina ställen i Horndal.
Share
Publicerat iBloggen

31 kommentarer

  1. PK

    Men på hemvägen funkade tåget som det skulle?

    För övrigt tycker jag att vi fick ganska mycket gjort.

  2. Heh, ”ganska mycket gjort” får nog ses som årets underdrift. Föreställ er en vanvårdad perennrabatt, som inte fått adekvat vård på fyra år. Föreställ er vidare en slyskog, en skenande häck som skymmer sjöutsikten, en tomt som inte sett en gräsklippare på länge… Ja, kolla på Att-göra-listan i inlägget så förstår ni! Det som möjligen är svårt att förstå är ”kisseriavdelningen”. Det handlar den gamla ladugården, numera med två gästrum. Där finns ingen toa. Så antingen går man in till huvudhuset och kissar, eller också gör man det lite i skymundan utanför gästlängan. Och då (är min teori) trivs nässlorna extra bra. Där är det nu röjt och nässelfritt.

    Bifogar bild på den rensade perennrabatten och den nässelfria zonen i bakgrunden.

  3. Ninja i Klockrike

    Men nässlor kan man göra soppa och garn för att inte tala om ett makalöst bra gödselvatten av!

  4. Jo, Ninja, förvisso. Men just där var nässlorna mer irriterande än välkomna. Och det finns andra mer välplacerade nässelodlingar på tomten. Men lite gödselvatten kan det ju alltid bli – tack för påminnelsen!

  5. Ninja: Nässlorna var uppåt två meter (jag överdriver aldrig) höga och hade smakat smågrus om vi hade gjort soppa på det.

    Kan man månne be garnälskare komma och skörda i sina nässelodlingar?

  6. hyttfogden

    Nässlor blötlagda i vatten en tid där de får jäsa och ruttna är ett bra medel för att avvärja attacker av kålfjärilar på väg att lägga ägg i sina värdplantor. Jag prövade metoden och nässlorna fick ligga i vatten i några veckor varefter jag silade brygden och tog vattenkannan
    och strilade innehållet över de kålplantorna. Och si! När molnet av fjärilar kom farande hittade de inte rätt äggläggningsställen på grund av den vilseledande doften (det luktade bläääh, kan jag lova) oh drog förvirrat vidare till någon annans trädgård.

  7. Det där sorgliga överväxta järnvägsspåret på inlägges sista bild skulle kunna kallas ”Horndalseffektens effekter”. Spåret gick från järnvägsstationen i Horndal till Horndals bruk, som lades ner 1979.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Horndalseffekten
    När koncernen som ägde Horndals bruk funderade på vilket bruk som skulle läggas ner, valde man det där det investerats minst, trots att det gav goda vinster.

  8. Hyttis, tack för nässelvattentips, det måste jag tillämpa nästa år. För ”någon annans trädgård” vill man ju inte vara!

  9. Jag har för mig att man också kan sticka tröjor av nässlor. Särskilt lämpliga för småprinsar som förvandlats till svanar som man vill återförvandla till prinsar.

  10. hyttfogden

    Niklas
    Och så fattades det visst material till den sista tröjan så den grabben blev både fågel och prins, har jag för mig.
    Vem skrev den sagan?

  11. Hyttis, jag tror att hon som stickade inte hann sticka den sista tröjan klart utan det saknades en ärm. Den sista prinsen fick leva med en svanvinge istället för ena armen.

  12. Ninja i Klockrike

    Av nässlor väver man nättelduk som är en extraordinärt fin vävnad.
    Två meter långa fibrer! Snyft.

  13. Om Karin lyckas leta reda på alla de två meter långa nässlorna under all annan skit som vi lade längst ner i det mörkaste hörnet av fastigheten, kommer jag att äta upp inte blott min fina hatt, utan även alla gullrisrankor som vi skördade!

  14. Oj, oj, hur ska det gå? Vad har vi gjort?! Och det var verkligen nässlor som växte mig över huvudet (alltså mer än 1,62 cm). Nu när jag läst på om nettelduk inser jag att det är lite ovanligt med så långa nässelfibrer. Men om jag gräver fram dem blir ju Lottens plommonstop uppätet och då blir det ingen julkalender och så kan vi inte ha det! R.i.p. alla långnässlor!

  15. Magganini

    Oh, tur att du kom på det med hattuppätningsföljder, Karin!

    Det vore väl fint att kunna använda nässlornas rötter till att väva med, de tycks vara oändligt långa. Aningen jobbiga att få upp bara. Förresten bildar de redan väv i jorden, och det verkar som om sorkarna använder sagda väv som armering i taken till sina palats med vidsträckta salar.

  16. Ninja i Klockrike

    Det är då rakt inte rötterna man väver med, utan de inre fibrerna i stjälken, precis som med lin.
    Man rötar stjälkarna, antingen genom att helt enkelt lägga dem på backen så jordbakterier och mögelsvampar förtär ligninet i barken, eller genom att hånka dem i vatten, en bäck eller sjö.
    Sen får man torka stjälkarna innan man bråkar dem, dvs slår bort resterna av ligninbarken. Sen ska de häcklas, kammas så man får fram spånadsfibrerna, som man sen kan spinna.
    Nåja, det kanske kommer nässlor nästa år?

  17. Magganini

    Jag skulle ha stoppat in ett ”istället” där i första rotmeningen. Har du gjort det där jobbet nån gång i verkligheten, Ninja?
    Jag gissar att det kommer nässlor nästa år, jag.

  18. Nästa års nässlor kommer att vårdas ömt och tillåtas att växa till sig. Vilket innebär att det inte blir någon nässelsoppa på våren, men det är smällar man får ta. Sen kan vi sticka tröjor år svanar (eller duger det rentav med kanadagäss?) och väva nettelduk så det står härliga till.

  19. Apropå Orangeluvans kommentar längst upp: nu är arbetsläger på Öland inbokat helgen 23–25 sep. Ingen rast, ingen ro!

    Stackars nässlorna som inte kom till användning. Men vi hoppas på nästa år och ska alla gå på kurs och lära oss att slå med lie.

  20. Ökenråttan

    Även vi har varit på resande fot. Vi besökte t.ex. Norberg, inte så långt från Horndal, faktiskt, och där inhandlade vi tangotårta och gammaldags Napoleon-bakelser och en påse småkakor så att vi ska bli feta och vackra.

  21. Jag blev också förbryllad av tangotårtan! Men nu vet jag att det är en mandelmassabotten med grädde på toppen. Och denna grädde pyntas med ananasbitar, cocktailbär och en marsipanros!

  22. Om man gör med nässlor som man gör med lin, så ska man inte skära av stjälkarna vid skörd utan rycka upp dem för att det inte ska bli nåt man inte vill ha där i brottytan vid rötningen.
    Å andra sidan har linet väldigt taniga rötter i jämförelse, så det är kanske inte aktuellt.
    Jag talade med en kunnig i linberedning i somras. Hon menade att nässlan (som hon inte provat att bereda själv) var knepig för att fibrerna påverkades av bladfästena.
    Jaha, här kom jag med spridda skurar av information som man får ta som man vill.
    Har fastnat i instagram men känner att här var en skön oas som jag saknat. Tack.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.