Jag har i alla tider fått hör att jag är så himla oromantisk. Min djefla man, även kallad DDM, har även han fnyst ”men du vill ju inte ens ha blommor” när romantik kommer på tal. Solnedgångar göre sig icke besvär – men fly mig gärna en geringssåg eller morgonte på sängen!
Häromdagen sa min romantiske andra hälft:
– Kom! Vi åker till Kvicksund och äter romantisk lunch på restaurang!
Finanserna är lite skrala, så det var en en utmärkt idé. Kvicksund ligger vackert vid Mälaren och blott en kvart bort med bil. Tiddelipom! På med en klänning, en rosett i håret och ett par tjusiga sandaler, så var jag färdig.
– Du kör! sa DDM med munnen full av papper och allehanda pinaler i famnen. Badshorts och en skitig t-shirt hade han på sig också.
– Men … va …
– Ja, vi ska hämta kartor och några foldrar hos en farbror som …
– I Kvicksund?
– Japp. Men vi ska också kolla på massa gravhögar längs Tumboåsen.
– Då kanske jag ska ha andra skor?
– Ja!
– Hm. Ska du verkligen ha badshorts på dig?
– Njaaaa. Okej, jag byter.
En stund senare körde vi (jag) iväg.
– Du har plånbok med dig va? sa DDM.
– Ja …? Hurså?
– Bra, för det har inte jag. Humdidum, nu ska vi se här, han ska bo nånstans häääär.
Vi klev in i en trädgård som var som tagen ur en amerikansk hillbillyfilm. Det låg ölflaskor överallt – jag räknade till 72 stycken medan DDM plingade på dörren. Fem bilvrak, ett lastbilsvrak och otalet fulla sopsäckar (med lik, förmodligen) var utspridda mellan ölflaskorna.
Pingpling. Vänta. Plingpling. Vänta. Ingen öppnade dörren. För … vi hade ju gått till fel hus.
En stund senare hade vi fått prylarna av mannen i rätt hus och ätit en relativt läbbig caesarsallad på ett hak samt letat oss fram till gravhögarna på åsen som sträcker sig ända från vårt hus ut till Mälaren.
– Romantik, det är att bli beordrad att köra för att göra ett ärende och sedan betala maten, sa jag drömskt och tittade i fjärran.
– Jag visste att du skulle gilla’t, sa DDM och stegade ut bland gravhögarna.
Jag såg mig om. Gäsp. Gravhögarna är från yngre järnålder (vikingatid) och inte alls utforskade, bara registrerade. För dåtidens människor var det att vandra här som det är för oss att gå på en kyrkogård och peka … ”där ligger onkel Gunnar” och ”moster Sigrids grav har börjat smälta in i landskapet”.
Men plötsligt! En husgrund! Yes! Säkert från början av 1900-talet!
Vi var alltså på helt olika plan på alla sätt som tänkas kan. Jag vandrade vidare medan jag hörde min djefla mans förtjusta utrop när han såg tecken på än det ena, än det andra. Plötsligt kom jag fram till ett mystiskt betongrör med lock. Och lås.
Vid sådana här tillfällen kan man förstås lugnt stänga locket och gå därifrån. Men man kan även krypa ner i röret och ropa på sin make och husbonde. Det ekade härligt.
Nu skulle man ju kunna tänka sig att DDM hade fått nog av mina tramsigheter och min otalang att uppskatta fornminnen. Men nej – ännu mer ut i spenaten skulle vi.
Så tog den romantiska resan slut – myggbiten & bromsbiten körde tösabiten (eller jag då, eh) hem oss båda. DDM kunde inte sluta prata om gravhögarna medan jag fortsatte att plocka spindlar ur öron och dekolletage.
Helt perfekt.
Qué romántico!
Du blev inte ens antastad? Inga skamliga förslag? Ingen älskog bland bronsåldersgravar? Ingen liten snabbis i en cementbrunn ens? Och han ska föreställa romantisk!
’Älskog bland bronsåldersgravar’ you say, Niklas. Jag minns när Lille M och jag, innan vi ännu hade fått några barn, berättade för goda vänner dels att vi nu väntade barn och dels att vi hade promenerat i skogen och hittat en liten tjärn som vi badat nakna i. Kommentaren var: ’Undra på att ni är med barn!’
Ljuvligt, hörni, ljuvligt! Jag läste upp era kommentarer högt för sällskapet här och alla är helt överens om att nakenbad sker för sällan.
Nakenbad sker i stort sett varje morgon.
Tillsammans med en dam som du inte är gift med! Ajajaj Niklas.
Jag längtar efter att få bada, oavsett klädsel och sällskap.
ÖR, om det är dosor på piren sker badet med benkläder. Endast undantagsvis badar jag naken med damer jag inte är gift med.
Jaså, du och Fia är gifta då, Niklas?
Fia badar inte, hon duschar bara.
Bifogar ett pinfärskt nakenfoto.
Aha! Ogenerat läge, hörru. Tankarna går till farfadern till en god vän. Farfar hade en strandtomt vid Kolströmmen. Där hade han ett litet badhus och en brygga från vilken han dök naken varje morgon hela sommaren. (Det är bara Pysse som vinterbadar.) För att inte riskera att få åskådare köpte farfadern de obebyggda strandtomterna på motsatta stranden. Och de är ännu obebyggda, den dag som i dag är.
Vi måste ju nästan ha kört i kryss, där vi for från Tosterön till Stora Sundby och sedan fortsatte ner till en romantisk stund på Outlet i Vingåker. Hade inte barnen protesterat så hade vi nog slängt in några gravhögar också, men vi såg i alla fall en väldigt fint vriden trädstam.
Ungefär lika romantisk som jag då. Och min make. Men jag blir betagen av vackra vyer och gamla grejer.
För övrigt har jag en hotellfrukostrapport från Tällberg: Klckrgrdn hade något de kallade äggröra, men det var som en pudding eller en mycket hård omelett. Man fick alltså en bit, inte en klick eller hög.
Annars var det väl bra, en rätt god sill tex och många flingvarianter.
Jag fick en liknande rapport från ett rosa-gult jättehotell i Lund nyss: äggröran var som en stanning med potatisskal på ovansidan.
Och så blev det ekande tyst igen.
Här är lite tips för hemmabruk. Eller inte.
https://allwitnobrevity.com/three-guinness-world-records-you-can-beat-at-home-while-you-wait-for-everything-to-go-back-to-normal/
Frågan är om tandborsten ska vara elektrisk eller vanlig analog?
Eklektisk. Alltid eklektisk tandborste säger min tantläkare. I alla fall om man har tantsten.
När det blir ekande tyst tar jag HELT på mig ansvaret – men jag har haft båda mina föräldrar på besök (skilda sedan 1986) och det var i kombination med andra ansvarstaganden samt OS en heltidssyssla. Idag har jag lämnat in en uppgift (läser en sommarkurs vid Uppsala universitet) och hängt med MDH-polarna vid en pool, så ni förstår vad jobbigt livet är. (Not. Det var ljuvligt.)
Oj Brid, det var mycket att läsa, jag tar det sen. Jag tittade dock på bilderna och noterade basketbollar en bit ner.
Ang. tandborstar brukar mina käftisar alltid berömma mig för renligheten trots att jag använder tandborstar som är blott och enbart analoga.
Magganini och jag har kommit på nåt, tydligen.
Tandborsten hänger ihop med basketbollen, det är mycket märkligt men sant.
I detta nu åker den yngste iväg för sin andra spruta, det är en lättnad utan dess like.
Niklas, jag har kört eklektisk tantborste i många år, för jag har i sanning tantsten. När den blir för svår mellan besöken så tar jag bort den med hundarnas tandskrapa. Familjen är ju ändock alltid familjen.
Men nu, hörni! Vi invaderas – av fjärilar. Det är väl lite romantiskt? Varenda dag har vi några som virrar omkring här inne och är vansinnigt obegåvade är det gäller att ta sej ut igen.
När barnen var små och jag var hemmamamma hade vi alltid jåttapiggor som knallade omkring på fönsterkarmarna. Dom kom in och tillbringade vintern mellan våra fönsterbågar, trodde väl att dom var under barken på nåt träd, som nyckelpigor brukar ha som vinteride. Barnen var så nöjda med dessa små husdjur, nu när dom inte fick ha en hund.
ÖR, man undrar verkligen vad det är som får insekter att hitta de minimalaste hål och springor att ta sig IN genom, men missar grovt att man öppnat fönster på vid gavel så de ska kunna ta sig UT.
Utreder man den frågan kan man kanske få ett IgNobelpris.
Och precis DÄR slår det mig att nu blir det oändligt mycket svårare att få till den där tråkighetskonferansen nu när Skogsgurra är borta. Så många tråkiga och jätteintressanta ämnen den mannen behärskade.
Språket, mina vänner, språket.” … nu när dom inte fick … ”skrev jag. ” … när dom nu inte fick …” skulle det väl vara? … ha varit? Usch, jag har för lite att göra. Vrider och vänder på små språkfrågor hur mycket som helst.
Åter till fälingarna. Är det inte ett fjärilsår i år? Utomhus är vi omsusade av mest aurorafjärilar och kålfjärilar, men även andra sorter. (Inomhus är det mest påfågelsögon.)
Mottot för tråkighetskonferensen är i alla fall givet:
”Konsten att tråka ut är att berätta allt.
Voltaire”
Lite sen på bollen här, men Brids länk om basketbollar i samband med tandborstning fick just sin förklaring! Tack! (MÅSTE provas!)