Hoppa till innehåll

Lokalvårdare – hygientekniker – parkettkosmetolog

Jag har en kompis som jobbar på ett städföretag (så undviker man att skriva titeln), och som mestadels städar hos äldre människor som inte längre når ner till dammtussarna.

Den här tjejen bör nu ha fyllt 80.

De är med andra ord födda på 1920- till 40-talen och har upplevt världskrig, ransonering, smäll med grötslev på rumpan, Elvis och flower power samt det absurda 80-talet. De går bredvid och håller ett vakande öga bakom axeln på min kompis.

– Du har missat en fläck där.
– Oj, gnugg, gnugg, såja.
– Du fuskar väl inte?
– Nejdå, titta här så fint det blir.

Min kompis berättade att det där – som hade fått mig att vilja ta fram en megafon och skrika i kundernas öron att de ska dra åt helvete och att det finns värre saker än en fläck – inte alls gör henne ilsken.

– Äsch, dom behöver bara prata.

Plötsligt slog det mig att mina föräldrar (lärare med då feta löner) under några år i mitten av 1970-talet anlitade en ”städtant” (ja, så sa vi) som hette Nanna. Som vi aldrig i livet ville prata med.

Nanna såg ut så här, fast tvärt om.

Hon kom en gång varannan vecka och var en väl förborgad hemlighet eftersom ”att ha städerska” i alla fall i Luleå var ett brott i nivå med mord. Och en källa till enorm ångest.

– Hon kommer imorrn!
– Redan?
– Kom nu alla! Städa!
– Förra gången klagade hon på telefonsladden, så den trasslar jag ut nu!
– Jag torkar bort tvättmedlet vid tvättmaskinen! Hon gillade inte att vi hade spillt.
– Ska vi låsa tv-rummet så att hon inte går in där eftersom soffans ena ben sitter löst?
– Nej, då kommer hon att ställa massa frågor!
– HERREGUD, hur ser det ut i kylskåpet?

Vi blev till slut tvungna att avsluta Nannas städning eftersom vi kände oss som grottmänniskor i jämförelse med henne. Och för att jag av en kompis hade fått frågan vem det var som stod och gnodde i köket. Oförberedd svarade jag – som ju annars är en hejare på att ljuga – lite blygt:

– Eh. Jag vet inte.

I dagboken gjorde jag sedan en lista på bättre lögner, där ”min mormor” ju hade varit det mest naturliga och ”Eva Rydberg” det mest absurda.

I min jakt på städbilder som jag skulle kunna pynta detta inlägg med, stötte jag på salig Stig Grybe från 1974.

Det finns så mycket att analysera. (Källa: ”classic picture”.)

Därifrån (”man med städredskap i orange miljö”) var steget inte långt till en artikel om min svärfar i Damernas värld 1970:

Men hur är det nu med min rubrik: Lokalvårdare – hygientekniker – parkettkosmetolog? Jo, äsch, det är ett minerat språkfält. Men varken hygientekniker eller parkettkosmetolog har tagit klivet in i finrummet (SAOL) än.


I skuggan av städningsbestyren kom jag nyss på att Svenska Akademien kl 13 berättar vem som tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Låtom oss hoppas på en rättstavad och korrekt formulerad motiveringstext!

Det blev Louise Glück (född 1943), en amerikansk poet från en ungersk-judisk släkt. Hon ”skriver en berättande, tillgänglig poesi och har i flera verk utgått från antika myter”. Hon skriver jättebra! (Jag har snabbkollat nu, så jag är i sanning ingen kännare.)

Motiveringen på engelska:

”… for her unmistakable poetic voice that with austere beauty makes individual existence universal.”

Och på svenska (inte helt lätt att hitta):

”Nobelpriset i litteratur 2020 går till den amerikanska poeten Louise Glück för hennes omisskännliga, poetiska röst som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.”

Ack. Nu kommer tidningarna att skriva ”Louise Glück fick Nobelpriset för [och nu blir det fel] hennes [ryyys] omisskännliga, poetiska …”

Åh, intressant kompromiss i Expressen:

Traditionsenligt mejl till Svenska Akademien:

Share
Publicerat iBloggen

45 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Artikeln om svärfar kom mig osökt att tänka på vilket ramaskri det blev när Ove Rainer tog pappaledigt, det måste väl ha varit i samma veva ungefär?
    Min egen far gick i pension 1974 så efter det var det han som skötte marktjänsten. Vilket inkluderade stekt strömming en gång i veckan, med potatismos och rårivna morötter. Även städning med repiga glasögon alternativt utan glasögon ingick. Men Fassan var roligare än mor så vi tonåringar gillade läget.
    Städhjälp hade vi inte mäktat med, mors städstandard var av bättre operationssalsstandard, så den där förstädningen den var fullt tillräcklig.
    -Tavlor och mattor är det som gör ett hem, sa mor och strösslade friskt med tunga yllemattor som vi utan att ifrågasätta rullade ihop varje vecka, bar ut på gården, piskade och borstade och bar in igen. Varenda jävla vecka. Grannarna undrade försynt om vi verkligen behövde?
    -Gud så det har grott igen sa mor, om det låg tre hårstrån och en matsked damm utspritt i fyrarummaren.
    Min egen städstandard är fullkomligt tvärtutimot. Bland det bästa städtips jag har hört är att ställa dammsugaren vid ytterdörren, och om det ringer på dörren så tar man dammsugaren i handen, och ser ut som om man precis ska sätta igång med saneringen.
    Det har funkat i snart fyrtio år.
    Man kan också tänka som en kollega gjorde, att om folk känner att mitt hem borde städas så står det envar fritt att sätta igång. Nu är det ju aldrig nån som gjort det, men tanken är förtjusande.
    Mitt försvar för att vara en sällanstädare är att det egentligen inte är mycket idé eftersom jag ägnar dagarna åt garn och tyg, och då blir det dammigt. Ofrånkomligen. Vi har frångått dammråttsstadiet och efter att ha passerat det norska hybelkaninstadiet landat i dammgrävlingar. Hannarna kan väga uppåt 200 kilo.

    Hygientekniker är ett ord jag tagit till mig, och omvandlat till trafiktekniker som beteckning på mitt yrke. Som alla vet sysslar trafiktekniker med planering och drift av lokaltrafik. Säg mig den busschaffis som inte måste planera sin körning? Och de facto är den som trycker på gaspedalen så bussfan drivs framåt?

    Undrar förresten om man skulle kunna få en skådis att posera som Stig Grybe idag? Skaderisken måste ju vara oerhörd med en skurborste på ett såphalt golv och en diskbänk precis bakom karln?

    Våra golv har ett starkt behov av en parkettkosmetolog, så känner ni nån så be hen slå en signal.

  2. Orangeluvan

    Jag byggde komplicerade korthus på mitt golv som Nanna måste plocka ihop innan hon dammsög. Inte för att försvåra för henne, utan som ett test. Varje gång korthuset var borta efter Nannas framfart blev jag besviken. Jag tyckte hon gjorde intrång i vårt hus och att hon var elak. (Jag var sju år gammal.)

  3. Men HELT korrekt, Orangeluvan! Hon var förfärlig!

    Vi hade på anslagstavlan en galen väderprognos som någon hade ritivt ur DN. Orden var förvrängda och omkastade och än på finska, än på svenska. Den gulnade med åren och HELT PLÖTSLIGT var den borta!

    Nanna hade slängt den.

  4. Tänk att kl 13 tillkännages årets Nobelpristagare i litteratur. Och jag är inte jätteintresserad … för första gången på massa år. Liksom lite blasé efter alla åren med akademitjafs.

  5. Okej, jag hoppas att Laszlo Krasznahorkai vinner den här tävlingen, för då måste alla lära sig den stavningen. (Nej, copy paste är fusk.)

  6. Ökenråttan

    Vi hade fru Stark. Hon gjorde verkligen skäl för sitt namn. Hon fejade och gnodde, nästan lite i överkant, tyckte min lilla Mamma när färgen började försvinna från köksluckorna. ‘Man kanske kan ta det lite lättare på dom målade ytorna’, försökte Mamma, varpå fru Stark tittade strängt och utbrast ‘Men det måste ju blir RENT’.
    Det bästa var att fru Stark även lagade middag till oss innan hon gled hem för dan. (Hon kom en dag i veckan.) Jag minns än hennes specialitet, inbakad blomkål med handlagad tomatsås. Jag gör den själv i bland, men det blir aldrig lika gott.

  7. Rosman

    Vi hade tant Tapper. Minns inte riktigt att hon städade så hemskt mycket, fast det gjorde hon nog. Däremot var hon en baddare på rårakor och kåldolmar.

  8. Ökenråttan

    Att ge Priset till en USAnsk författare … J*kla Trump-slickar! Nu tycker väl han att han fått Priset.

  9. Jag hade barnflicka mina fyra första år i livet, tre olika, alla i övre tonåren. De gjorde en del annat också när jag sov. En av dem halverade ett recept på Amerikanska Pepparkakor och räknade samtidigt om från gram till deciliter, och då råkade hon öka andelen sirap rätt väsentligt. De blev mycket bättre och har bakats på detta sätt varje jul sedan dess.

  10. Ninja i Klockrike

    Men hur i helvete kan det redan ha gått ett år sen båset genomförde en nobelprismotiveringsformuleringsmaraton?
    Å voffo glömde vi helt bort denna rolighet i år?

  11. Här är länk till förra årets begivenhet!

    Och nu måste jag berömma Rosman: Tant Tapper! Det är ju en hel roman i bara titeln!

  12. Ninja i Klockrike

    Fy faaan vad vi var bra!!
    Asså.

  13. Ninja i Klockrike

    Akademin är inte så jäkla korrekt formulerad på anglesiska heller.

  14. Agneta uti Lund

    Jag och mina tre syskon är uppvuxna med först en barnsköterska i många år, därefter olika hembiträden. Bäst var Ingegerd för hon kunde massor med spökhistorier. Kanske fanns även städhjälp då och då under hembiträdesåren. mamma var heltidsarbetande och pappa hemma endast över helgerna.

    Ett antal år hade vi, vår och höst, en hemsömmerska som under en vecka eller två lagade vad som lagas behövdes, vände skjortkragar och manschetter, lade upp och ned vad som behövdes läggas upp eller ned, sydde sommarklänningar i samma tyg till oss tre flickor och en skjorta av tyget till min bror om det inte var för flickigt. Hon var döv och det var en liten pers att prova en klänning på gång eftersom hon inte hörde när man pep till då hon satte en knappnål rakt i skinnet.

    Sedan, efter hembiträdesåren, hade vi fröken Karlsson som städhjälp. Hon var mycket snäll och när vi (jag) hade börjat tjuvröka och ställt en askopp med en fimp under min säng så hade fröken Karlsson diskat askoppen och ställt tillbaka den under sängen och hon skvallrade inte för mamma.

    Vi tillbringade lov och de flesta veckoslut på landet, som var stort. Där städade vi tillsammans.

    Numera tillhör jag den åldrande skara som enligt Lotten inte är så bra på att böja sig, så jag har städhjälp varannan vecka. Somliga har varit såväl bra som trevliga, andra mindre bra och mindre trevliga. Nu har jag en som är såväl bra som trevlig.

  15. Ökenråttan

    Betr. städning. Stark och Tapper, gamla fina soldatnamn. Damerna höll fanan högt och krigade mot smuts och förfall i våra hem.
    Betr. Nobelpris. Lussan var en litterär favorit hos Obama! Ha! En spark i häcken på Trump, alltså. Trävlíggt. (Hör ni min franska accent, dessutom?) Man undrar vad Trump läser. – KAN han läsa?

  16. Båda föräldrarna jobbade så vi hade städhjälp. Först Fru Pettersson som även barnvaktade. Henne tog vi över från min farmor. Hon var snäll men lite tråkig. Det mest spännande med henne var att hon hade en son som kört ihjäl sig på motorcykel.
    Sedan tog Fru Netterström över. Henne minns jag nästan inte alls förutom att hon var rödhårig.
    Och så tog Fru Beronka, Beronkan, över som mamma var rädd för. Det var ett väldigt precleanande de åren. Hon fick till slut sluta när mamma kom hem från jobbet en dag, gick in i vardagsrummet och kände hur rummet svirrade. Beronkan hade dammsugit böckerna men ställt in dem lite hur som helst istället för mammas stränga bokstavsordning. Det var droppen.
    Före och efter och emellan – jag är osäker på tidsaxeln – städade och barnvaktade några av mammas småsyskon. Morfar hade en andrakull som var ganska mycket yngre än mamma. En kort period hade vi världens sämsta städhjälp, nämligen undertecknad.

    Javisst ja, nobelpriset. Har ingen åsikt. Aldrig hört namnet, läser i stort sett inte poesi.

  17. skogsgurra

    Än så länge når jag ner till golvet. Så jag skulle nog kunna städa till lite om jag fick för mig att göra det. Men nu har vi Hebbe, som vi släpper loss när dammet står över knöcklorna., det heter så på värmländska. Det är inte knäna, fast jag har hört den tolkningen också.

    Hebbe tröttnar ganska fort och ger sig iväg till matskåln i hörnet där han sörplar i sig lite elektroner. Om vi försöker tvinga ut honom igen säger han att han är varm och inte vill jobba mer den dagen.

    Vi hade också en sporadisk hemhjälp som hette Lisbet. Jag tror inte att hon hade något efternamn. Men baderskan på badhuset dit vi tvingades någon gång i månaden, hette Amanda Glad. Alltid något. Hon var inte alltid så glad eftersom smederna på bruket brukade stå i zinkbaljorna så att botten brukade släppa. Så hon tog ut det på oss och framhöll vikten av att INTE stå i badbaljor. Det verkar ha funkat, jag står aldrig i badbaljor numera.

    På vår tid var Pippi ansedd som samhällsomstörtare (det var Farmor som tyckte så, hon tyckte inte heller om att vi umgicks med sotarens barn – heter det “socialfobi”?) Men när Grybe var som värst i farten var Pippi helt accepterad och han verkar ha tagit upp Pippis metod. I den mån han hann mellan fågelskådningspassen.

  18. Ninja i Klockrike

    Jag undrar om inte bilden på Grybe är tagen ur en husmorsfilm, med tanke på den strategiskt placerade Fenomkartongen.

  19. Agi

    Kära Lotten,
    Inte vinner man Nobelpriset i litteratur heller, inte på svenska i alla fall. Krasznahorkai har inte fått det i år.
    Kan varmt rekommendera den tre timmar långa filmEn Turinhästen som gjordes efter László Krasznahorkais bok.

  20. Ninja i Klockrike

    Nämen hejsan och välkommen till båset Agi.
    Jag känner bestämt att du är ny här (det kan bero på mitt minne också) och det gillar vi allihop härinne.
    Du får säkert ett mer formellt välkomnande av Örjan, för det är han som är avdelad av båsmor att sköta den sysslan, så ingen blir bortglömd.
    Hur hade ni det med städhjälp i din späda ungdom?

  21. Välkommen, Agi! Nä, Nobelpriset vinner man inte, alldeles korrekt! (Örjan är ordningsman här när det gäller välkomnande, men i väntan på honom hoppade Ninja in och hon hade ju alldeles rätt när det gäller att du är ny!)

    Städhjälpar och barnflickor har sannerligen präglat många av oss! (Jag kan ju fortfarande rabbla våra barnflickor: Takako, Ulla, Astrid, Inger, Marina, Eva, Gunilla.)

  22. Magganini

    Fadern brukade försöka underlätta för oss genom att framhålla att det är förfärligt onödigt att städa i n n a n det ska komma gäster, för de kommer ju att ställa till det så man ändå måste städa efteråt.
    Någon städhjälp utifrån syntes inte till hemma hos oss.

  23. Magganini

    Det syntes knappast till någon inomfamiljlig städhjälp till modern heller, för den delen. Skam till sägandes.

  24. Vår mormor anlitade en barnflicka när vi tre barnbarn var hos henne getingsommaren 1959 för matlagning, barnpassning och städning. Det bar sig inte bättre än att den blyga och i princip enbart finsktalande tjejen fick en geting i munnen. Som stack henne i gommen. Och hon sade inget.

    Det var när hon blev blå i plytet och inte kunde tala som mormor fick iväg henne till läkare. Hon klarade sig och förmanades strängeligen att framöver inte mörka på liknande händelser.

  25. Örjan

    Två skall välkommnas. En ny – och en åter-, dvs Agi och Skoggsgurra. Hoppas ni snart återkommer med nya kommentarer.

  26. skogsgurra

    Tack, Örjan. Men såå ny är jag ju inte. Varken till åren eller här hos Lotten.

    Kände att det var dags att köra en repa igen. Det händer alltid något intressant. Och inte ett evigt gullegullande som står en upp i halsen. Som det är lite för mycket av på många andra ställen.

    Substans utan gullegull. Raka puckar skulle jag kanske ha sagt om jag nånsin spelat hockey.

  27. Tiddeldoo! Jag är lite på vift och sover i härbre i Dalarna och vandrar i svampskogarna med mina gymnasiekompisar! (Jag plockar blott och enbart kantareller och lingon.) Just nu diskuterar vi Språkrådets och andra myndigheters påverkan på det svenska samhället! (Sverige har drygt 200 myndigheter. Wow, liksom.)

  28. skogsgurra

    Blev just påmind om den gemensamma kroppstvätten för valsverksarbetarna i Horndal. Den kallades för “Saniteten”.

    Föreståndaren hetta Antti Kakkanen. Det tyckte alla var mycket humoristiskt.

  29. Ökenråttan

    En fråga till det allvetande båset:
    Dyslektiker vet vi vad det är – knugen- och dysdirektier – Karin – men vad heter det när man inte kan uppskatta volymer? Om jag har en matrest i en rund kastrull så kan jag absolut inte avgöra i vilken fyrkantig burk denna volym mat skulle få plats, varken för stor eller för liten. Det måste ju heta nåt.

  30. Brid

    Ökenråttan, vi kallar det ”att sakna ögonmått ” och beklagar att det är grabben i Australien som har sådant. Man kan inte ringa honom och visa bild på middagsrester na för han sover då.

  31. Undrars om du inte är “dysvolymiker” ÖR.

    Om vi skulle vilja nybilda ett ord för denna funktionsvariation kan man kanske tänka sig dysrummaliker, bildat på isländskans rúmmál (rumsmått), för volym.

    Men krångligt är det och när man väl tror att man lärt sig att fyrkantiga behållare innehåller mer än runda visar det sig vara tvärtom. Till nästa gång då det är tvärtom igen.

  32. Ninja i Klockrike

    Kan man inte få ordning på sina siffror är man dyskalkyliker.

    Men vad är det man inte får ordning på om man är dystopiker?

  33. Jag gillade ordet dysrummaliker! Och håller med om att allt plötsligt är tvärtom jämfört med vad det borde vara eller var alldeles nyss.

    Nu ska vi se här om det går att vrida något finurligt ur dystopikern! (För nu struntar vi i den däringa negativa framtids­visionen.)

    Topik handlar om
    1) läran om omedelbar slutledning & dess grundande i semantiska relationer
    2) läran om regler för användningen av allmänna satser som kan användas för retoriska syften vid redogörelse för ett ämne
    3) ämne eller tema eller innehåll – som en rubrik.

    Så … en dystopiker skriver i så fall väl riktigt jävla dåliga ärendemeningar i mejl?

  34. Magganini

    Isländskan är bra, annars ligger dyslitriker också bra i munnen. Av enheten för volym dårå.

    Dystopikern har väl inte ordning på inkommande information. Tappar bort alla positiva bulletiner och gör således dystra förutsägelser.
    Eller också har hen inte ordning på ölen. I stopen.

  35. Dina

    Och när man inte kan bedömma avstånd?
    De mindre, dåra, för jag kan ju skilja på om något är några meter bort eller kanske någon kilometer. Men fråga mig inte om bordet är en meter brett eller en halvmeter eller något däremellan.

  36. Dysmetrikern har svårt att bedöma avstånd och storlek. Det finns flera underavdelningar till åkomman som slår fast inom vilket skalområde problemen ligger:
    Dysdecimetrikern
    Dyscentrimetrikern
    Dysmillimetrikern
    etc.
    Dyskilometrikern har stora problem.

    Dysdiametriker har svårt att uppskatta cirkelstorlekar.
    Dyskvadratikern har samma problem med kvadrater.
    Jag misstänker att Ökenråttan lider av båda.

  37. Ninja i Klockrike

    Dyscentimetrikern kan få hjälp av att sticka. Då lär man sig bedöma centimetrar alldeles utmärkt.
    Jag kan lägga ut en stickning och bedöma den på centimetern när, en helt och hållet förvärvad egenskap enär jag alltid slarvar bort måttbanden.

  38. skogsgurra

    Vi som gick i dåtidens folkskola fick en så kallad skollinjal. Den hade svarta och vita fält med en dm längd plus cm-rutor (svarta och vita) samt mm-gradering.

    Den sitter bergfast i bakhuvudet och har gjort så hela livet. Det har hjälpt i många lägen. Att en säng är drygt 2 m lång och avståndet från skjutvallarna var 100 m, 200 m och 300 m är också referenser som sitter. Flera borde ha gått i folkskolan, bäddat sängar och gjort lumpen. Då slipper man undra över såna saker.

  39. Brid

    Angående det först nämnda problemet hälsar groomen att det kan lindras genom att man vet hur stora ens kastruller och förvaringsburkar är. Det senare vet vi eftersom vi mest använder tomma glassburkar på en halv, tre kvarts, en, enånalv och två liter. Om en kastrull på enånalv liter innehåller en rest som upptar mindre än halva kastrullen ryms den i en trekvartsliter.

  40. Dina

    Sorry, Ninja, så mycket som jag stickar måste jag ändå använda måttband.

  41. Brid, räknas inte det som fusk?

  42. Ninja i Klockrike

    Dina, var inte så ordentlig med måttbandet och se om det blir nån skillnad.

  43. Brid

    Det var en intressant synpunkt, Niklas. Återkommer efter att ha diskuterat den med groomen.

  44. skogsgurra

    Stickningar blir alltid för stora. Inte att undra på när det står “sticka åtta löpmeter, förkortas lm”. Det är inget problem eftersom man kan krympa i tvättmaskinen. Men ställ inte på vittvätt. Då blir det alldeles för smått. Jag har en sån tröja.

  45. Agneta uti Lund

    En av mina söner är utrustad med motsatsen till dysmetrik. Han behöver ytterst sällan ta hjälp av att mäta något – han ser hur långt, tjockt, brett, snett eller vingt något ska vara – oavsett om det rör sig om raka eller rundade saker. Som barn gillade han att tillverka en massa t.ex. ordnade han som 9-åring ett helt vinter-OS för sina små troll och han fixade och donade i minst några månader – sedan bjöds familjen in och på några timmar fick vi uppleva ett helt vinter-OS i hans, med sin lillebror, delade rum. Alla grenar fanns med. Det var under tillverkningsprocessen vi upptäckte att han hade ett osedvanligt ögonmått.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.