En av sönerna gifter sig om två veckor, vilket är fullständigt absurt eftersom han ju är blott 7 år gammal (sedan 1999). Jag vet inte hur mina föräldrar såg på mig när i samma ålder (27, inte 7) gifte mig, men mina barn är fan inte vuxna.
(Feel free to analysera denna min rubbning.)
Eftersom jag redan som barn var nostalgisk på gränsen till galenskap, förstår ni att det snart är dags för ättestupan eftersom jag inte på några villkor kan sluta dra paralleller till dåtiden. Som 12-åring pratade jag om det ljuva livet man lever i nioårsåldern. När jag fyllde 18 fick jag min hittills djupaste livskris eftersom jag inte längre hade livet framför mig. När våra fem barn gick i sexårs, trean, sexan, nian och tvåan på gymnasiet kunde jag alls inte njuta av att ockupera hela utbildningssystemet, utan tänkte bara:
– Hur ska Skolverket i framtiden klara sig utan oss?
Idag pratar jag om Björn Skifs när Måns Zelmerlöw dyker upp, och jag jämför Lady Gagas djup med Madonnas eventuella … eh, talang. Jag tar ibland fram mina dagböcker från 1970-talet och läser samtidigt som jag blundar med högerögat (jämför uppslagsordet >skämskudde).
– Kära lilla krumelur, jag vill aldrig blifva stur!
(Eller sur för den delen.)
Tillbaka till den snart gifte sonen Erik (som stoppar in brudens väldigt ovanliga efternamn nånstans i mitten) och middagen med alla roliga tal. Jag måste gubevars också hålla tal, eller hur? Så då gräver jag i källaren efter inspiration. Och som jag gräver. Jag sliter mitt hår, undrar över tidens flykt och banaliserar och övertolkar så att stickorna yr och virknålarna rullar. Och så hittar jag bara andra saker.
Se här en skoluppgift för helt fel son. Den nuvarande Tjugoettåringen Oskar (som utbildar sig till speldesigner på Gotland) fick i skolan 2008 i uppgift att öva på att skriva en dialog.
Och då lämnar han in detta mästerstycke.
Snyft, så fint.
Gah. Nu ska jag dra nåt gammalt över mig. Ååååh, Tjugofyraåringens snuttefilt! Perfekt!
Det är jättekonstigt, man sitter och pratar om saker man har gjort, och så säger man ”ja, det var väl sådär en förti år sen”, fast man knappt har fyllt trettisju.
Och barna är snart äldre än man själv.
Åh, lilla gubben! Nu måste det vara pollen i luften igen, trots vårkylan, för nu fick jag något vått i ögonvrån.
Wow! Vilket material till det bröllopet! Vilken dialog, alltså!
Bilden på barnet visar på föräldrar som tror på fri uppfostran. Vill ungen halsa en pilsner, så ska han få göra det.
Basta.
Bröllop minsann. Vad ska brudgummens mor ha på sig?
Jag vill vara klädd så här, Brid!
Men vilken liten gullepudding till ölgubbe! Och den där åldern är väl den enda då man får beröm för sina feta lår.
Brudgummens mor ska ha gredelint; så var det förr i alla fall. Siden, med drapering under bysten. Säjer jag som just har studerat Balenciagas draperingar i Borås.
Kära nån. Lila tar jag bara på mig om klädesplagget ser ut så här.
Och så har vi ju den gamla fördomen/frågan som skickades in till salig Magdalena Ribbing flera gånger: Betyder röd klänning på bröllop att man har legat med brudgummen? MR svarade varje gång att det var trams, gärna med hänvisning till de sju rödklädda tärnorna på det senaste europeiska prinsessbröllopet eller så. En kommentator föreslog att om man får den kommentaren på bröllopet (folk säger tydligen det till rödklädda gäster, inte bara om dem, vilket vore illa nog) skulle man kasta en hastig blick omkring sig och sen förklara: ”Nej nej, det är om man har grönt som man har legat med brudgummen. Har man ljusblått har man legat med bruden, orange med svärfar och blommigt med prästen. Och rutigt ska vi bara inte tala om!”
Grattis brud och brudgum! (Jag vägrar att önska bruden lycka till, det känns nästan elakt.)
Grattis alla! Heter bruden Toss? Det är ett väldigt ovanligt efternamn, och jag tror att det finns några ännu ogifta Tossor i lämplig ålder (vad det nu är, jag vill inte låta ålderistisk).
Gammalt rat är bra i bröllopstal. Det använde jag vid syrrans bröllop.
I stort sett tror jag att jag fortfarande kan talet, sisådär tjugo år senare.
Nej, Anna, bruden heter Heskebeck – ett efternamn som endast 17 personer i Sverige har.
Tackar för Ribbing-citatet!
– Skriva dialog är svårt, säger A.
– På min ära, det vill jag lova det, utropar B, snörper på munnen och sätter händerna i sidorna.
– Bäst blir det om personerna som pratar inte gör sig till, säger A.
– Djupt inne i mitt hjärta känner jag att det du säger kan äga sin riktighet, väser B mellan tänderna och krafsar sig i vänstra ögonbrynet medan han gör ett Zorroinspirerat utfallssteg.
– Jo, nog är det så, säger A.
Idag konstaterade groomen att kocken inte hade lyckats riktigt med äggröran. Jag hade inte gnagt mig igenom min müsli än men tittade på den märkligt brungrå röran på hans tallrik och frågade om det möjligen var havregrynsgröt. Det var det. Oväntad kombination med bacon, tomater och ättiksgurka, sa han, men den smakade i alla fall mer än äggröran.
Jag har aldrig gillat äggröra, inte ens hemmagjord. Jag vill ha lite maillardreaktion till äggen. Efter att ha läst en intervju med Mats Eric Nilsson i SvD skulle det inte falla mig in att prova den på hotell.
”Som äggröra – enkelt att göra men ändå fuskas det rejält?
– Äggröra undviker jag, jag har sett femlitersdunkarna. Det finns lite ägg och mjölk, men ingen grädde och fem e-nummer. Det behövs mono- och diglycerider som polyglycerolestrar av fettsyror. Och för konsistensen har man tillsatt modifierad majsstärkelse och förtjockningsmedlet xantangummi. Jag skulle gissa att 90–95 procent av alla hotell gör äggröra av färdig produkt.
I Nederländerna har man ibland sojasås i äggröran. Då blir den lite gråbrun.
DDM, vad bra att du är här. Jag behöver hjälp i en språkfråga. Jag läste nyss en novell av Fritiof N P, ’Ko och konfirmand’. Där beskriver den unge konfirmanden hur obekväma hans nya kläder är. ’Jag tyckte att byxbenen ville hilla anklarna,’ Vad betyder ’hilla’? Hilla, hilla, hilla! (Stavningsterroristen vill skriva ’lilla’.)
Man måste ropa lite på honom, DDM. Hohooooo, kom hit, du har en fråga i båset!
ÖR, killa?
Nej, Besserschmittlas, här gissar vi inte. Här krävs en äkta skåning för att utreda mysteriet med ’hilla’. Se, nu fick det stå hilla i hilla fall!
Jag, som i alla fall har bott i Lund i 23 år även om jag inte svänger mig med diftonger längre, tror att DDM kommer att svara ”snärja in”, fastna liksom. Som trätollorna i V-jeansens nederkant.
Tyvärr går jag bet på ”hilla”. Men jag har nu lagt ut en gloshjälpsefterlysning på min FB-vägg.
Lyssna på skånskt uttal av ”hilla”. Vid 01.00 >
https://www.oppetarkiv.se/video/9369692/ernst-hugo-jaregard-laser-en-historia-av-fritiof-nilsson-piraten-avsnitt-1-av-5
Åh, underbart med Ernst-Hugo J. och Piraten. Man kan behöva en sån dos med jämna mellanrum.
Resultat från DDM:s undersökning på FB:
Ica: Typ sno in sig.
Maria: Hilla in sig i nåt Sno/snärja in sig i nåt (snören, grenar, linor, eller en jobbig situation; lögner, förtal, bortförklaringar).
Henrik: Smakar Danmark, det där:
https://ordnet.dk/ddo/ordbog?query=Indhyllet
Rosman (från Karlskoga, gubevars): Hilla saj betyder tydligen snärja in, men här är användningen av verbet icke-reflexiv. Chansen är väl god att det ändå har med snärjande att göra.
Aha! Snärja.
Eller drapera, kanske …?
Notre Dame står i lågor!!
Så förfärligt och fasansfullt. Den har klarat sig i 900 år, två världskrig och nu brinner den!
Taket har störtat in, spirorna står i lågor.
Min värld går under!!
Tydligen pga en renovering Ninja, nån som har klantat sig eller en glödloppa. Sic transit gloria mundi 😮
Waaah! Snabbt verkar det ha gått också, med branden, bröt ut för ett par timmar sedan. Den äldre grabben meddelade oss nyss per telefon. Vi har stått en timme i Flemingsberg p g a spårspring och nu kommit på Uppsalatåget.
Det är så sorgligt, inte bara för Quasimodo. Folk står på gatorna i Paris med tårarna rinnande.
Det är oerhört svårt att hur något positivt kan komma ur det här – men låt oss hoppas att det kanske samlar parisarna …?
Nu bloggade jag lite om det.
https://lotten.se/2019/04/notre-dame-katedralen.html
Jag undrar om inte det skånska hilla ‘snärja’ är danskans hilde och riksspråkets hälla/hilla.