Jag vet nu varför det luktade lite unket hemma hos farmor och farfar runt 1974. De var gubevars över 80, ”och kunde kanske inte komma åt på alla ställen”, tänkte den tioåriga Lotten och menade med ställen inte nödvändigtvis lägenhetshörnen, utan mer kroppsliga kaviteter. När det inte luktade unket, luktade det inkokta päron – som farmor tillagade varenda dag.
Hemma hos mormor luktade det inte alls likadant, för hon tog insulinsprutor D-vitaminsprutor och de luktade minsann kemi, sjukhus och trolldeg.
Den här gammel-lukten beror enligt vetenskapliga rön på att hyn åldras och avger nonenal, som luktar ”härsket fett”. (Det är inte mina ord, det är vetenskapen som påstår detta.) Jag tycker att lukten mer påminner om gamla kartonger. Det fullständiga nonenalnamnet är trans-2-nonenal, som är en aldehyd som produceras av bakterier i svettkörtlarna, och som vi får mer av ju äldre vi blir. Det känns som om jag börjar ruttna inifrån bara jag skriver detta.
Då är det kanske en tröst i den ruttnande verklighet som vi närmar oss, att om vi är lyckliga, kan det också kännas på lukten. Och hejsan, alla ni som vill starta eget: företagsnamnet Lukt är ledigt och alla domäner obokade!
Fotnot
Lukt ≈ förnimmelse i näsborrarna
Stank = förnimmelse i näsborrarna, inte behaglig
Doft = förnimmelse i näsborrarna, oftast behaglig
Detta ger ju en delvis ny innebörd åt uttrycket ”härskna till”.
Och, om jag har förstått rätt, är det bara att se till att vara riktigt lycklig hela tiden för att undvika härskenheten.
Odör då, är det ekvivalent med stank eller lukt?
Läser detta i en liten andningspaus i arbetet med att rensa upp i utrymmet under diskbänken, där vissa livsformer tydligen trivts under min fem veckor långa bortavaro. Någon som har ett tips om hur man får bort (eller eventuellt för en tid döljer) mögel- lukt/stank/odör?
Kråkan: kaffe! Placera kaffesump lite här och där!
PK: Odör är faktiskt lite mildare än stank.
odör = otrevlig lukt
stank = mycket obehaglig lukt
Jag brygger genast en kopp eller två.
Men sumpen får inte stå för länge.
Ett filter hittades med grågrön päls!
Jag kan dofta, lukta eller stinka. Men PÅ nånting kan jag bara lukta. Det går inte dofta eller stinka på exempelvis blommorna. Tycker jag.
Odera? Odrera? Kan jag nog inte överhuvudtaget, eller?
Men hur är det med yrkesluktare? Vin-, choklad och kaffetestare brukar väl säga att de ”doftar på” något när de sticker ner näsan i glas, muggar och prasselpapper?
Ja, de säger det ja. De har fel. Tycker jag.
De tycker att ”lukta” låter fult och att dofta är ett finare ord. Tror jag.
Lukten försvinner om du torkar ut utrymmet, Kråkan. Jag tror att alla försök att dölja lukten bara gör eländet värre. Det låter ju som om du har någon fuktinträngning som är grundorsaken.
Kaffesumpen ska förstås vara torr när mam strösslar på den, annars bidrar den ju till att öka på problemet.
Gäller det vin kan de väl mycket väl insupa doften?
Kråkan, har det varit citrusfrukter inblandade i ruttnandet och möglandet? Det verkar som om deras mögellukt är extra aggressiv och efterhängsen. Jag sanerade under diskbänken på landet, men det var omöjligt att få bort stanken av gammal citron, trots att jag knäskurade allt, inklusive plasthinken för hushållssopor. Till sist kom jag på att det var plasthinken som fortfarande stank. Det var som om mögelmolekylerna ätit sig in i plasten för alltid. När jag slängde plasthinken och satte dit en ny blev det bra.
Insupa doften går bra. Men bara doften, inte lukten eller stanken, va? Eller odören?
Ja Karin det har varit citrus inblandat och ja Ninja nu har det torkat ut och dagens arbete var bara det sista, jag har skurat och torkat och bytt ett par dagar nu. Grundorsaken var nog en kvarglömd kompostbehållare med rester av apelsinskal och det begagnade kaffefiltret som inte blivit utburet till komposten. Och det blev väl inte bättre av att värmen i bostaden var lägre under tiden jag var borta. Luftväxlingen under diskbänken var säkert också sämre när ingen öppnade där på hela tiden.
Att dölja en odör blir sällan bra i längden men kan vara en tillfällig förbättring medan man sanerar.
Jag får väl baka bullar med kardemumma en dag och snart kan man sätta in doftande blommor.
Sedan kan man ju flema. Eller katter kan i alla fall. Det är kanske det vintrorsigpåarna gör? Smakar på lukten?
Arom då? Är det en smak eller en lukt eller båda?
Arom! Utmärkt fråga! Både och!
arom = angenäm doft (och smak) som är kännetecknande för visst, vanligen flyktigt ämne
Skura med ättika och såpa blandat om alla källor till stanken är avlägsnade. Det brukar göra susen.
Nä, det var ju D-vitamin i sprutorna. Det luktade även Stomatol och kalvskinnshandskar hos mormor.
Undrar om hon var bra på att åka skidor, Anna av Kleve. Hon ser ut att vara en anmoder till Stina Nilsson, hur det nu kan ha gått till.
Vördsamligen! Hoppas att jag kommer ihåg det ordet när jag får anledning att använda nåt dylikt!
Orangeluvan har helt rätt! Jag har helt sonika gjort om mormor från D-vitaminknarkare till diabetiker! (Korrar i texten mesamma.)
Stomatol? Minns jag inte!
Kalvskinnshandskarna minns jag definitivt – men inte någon kalvskinnslukt. Bakelittelefonen luktade jättekonstigt.
(Vår mormor var mycket speciell. Det är kanske om henne jag ska skriva kioskvältarromanen?)
Mina små vanartiga klasskamrater tenderade att använda ”doft” om alla luktförnimmelser, även klart obehagliga sådana.
För inte så länge sedan kom jag in i en korridor med arbetsrum i en universitetsbyggnad och kände genast: det luktar labb! Och det visade sig att det var ombyggda laboratorier de satt och skrev i. Lukten hade fastnat i väggarna, eller nåt. Jag har ingen aning om VAD som luktar så.
Jag (som är uppvuxen bland kemister i labb och pingisspelare i idrottshallar) vet precis vad du menar, Brid. Lukten sitter i väggarna, liksom ölstänket i AF-borgen i Lund.
Även jag vet precis vad labblukt är.
Det är inte en doft, ej heller odör, utan just en lukt.
Kan det vara den denaturerade alkoholen man spritar bänkar och händer med?
Bakelittelefoner luktar i sanning jättejättekonstigt.
Har ni tänkt på det att lukter är det som starkast kan framkalla minnen och känslor?
Och visste ni att jordgubbar smakar knappt något, det är liksom doften som man njuter av. Doften av jordgubbar … Kan sällan låta bli att stoppa ned näsan och snusa in doften när jag står där med en ask!
Absolut, Peztis! Inget är starkare och pålitligare än doft/luktminnet.
Jag köpte idag en låda utländska jordgubbar som var alldeles himmelskt goda, men på intet sätt miljövänliga. Smält, mörk choklad som jag doppade dem i gjorde att det nästan kändes som midsommar. Men orsaken till att jag de facto köpte dem (för tio spänn!) var att de luktade jordgubbar. Inget annat än jordgubbar.
Sedan har jag ju mitt förfärligt hemska luktminne från sommarn 1973, när vi åkte båt till England för att bo på Isle of Wight och det var storm och alla utom pappa kräktes.
Och farsan har ju skrivit en bok om luktkemi.
SvD skriver om budarna!
”Margareta Grogarn, Hallagården, Väröbacka:
Min mamma, född 1898, arbetade en tid som hembiträde hos en så kallad ”fin” familj på Östermalm. I våningen fanns märkligt nog ett torrdass i en liten smatt i serveringsgången. Detta dass måste ju tömmas lite då och då. Detta gjordes av ”budare” och fick icke ske dagtid av hänsyn till den fina familjens känsliga näsor.
Budarna utförde således sin gärning nattetid. Hembiträdet hade då som uppgift att kvällen innan ställa två spetsglas med brännvin på dasslocket, för att göra budarna välvilligt inställda. Glömdes detta kunde det hända, att budarna ”tappade” lite av tunnornas innehåll på väg ut! De fick naturligtvis inte använda stora ingången, utan tvingades gå genom köket och sedan bära de otympliga tunnorna nerför de smala, vinklade kökstrapporna! Lite på lyran också, allteftersom natten skred!
Bo Ulrich:
Min farmor och farfar bodde i 1900-talets början på Polhemsgatan i Stockholm. Huset var gammalt och har rivits och ersatts. Där hade man avträden på vinden – så kallade skittunnor. Dessa hämtades av budare, oftast på natten, och det hörde till att det skulle finnas pilsner tillgänglig vid hämtplatsen. Farfar var skomakare. Det gav väl inte så stor inkomst och man tog tacksamt emot regnväder som nötte fortare på den tidens lädersulor. Farmor arbetade som flasksköljare på Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand.”
Nu har vi varit ute och bott på hotell. Hestravikens värdshus hade passabel äggröra men baconet kunde ha varit knaprigare. Scandic i Borås hade usel äggröra MEN, Lotten, stora, tunna baljor till tekoppar i vacker blå färg med guldrand! Jag berömde dom för det.
Nu är vi hemma och är förkylda i kapp. För att muntra upp oss dricker vi rödvinstoddy, läser gamla Blandaren och lyssnar på Hayden. Han är mycket uppiggande; man vill bara tralla med hela tiden i hans symfonier.
Nu måste jag besöka Hestravikens värdshus för att berömma temuggarna!
Men vad gjorde ni i Borås?
Den stan hyser visserligen min son, men det är väl nästan den enda attraktion den staden har.
Vi är i Göteborg och bor på STFs hotell/vandrarhem. Baconet till frukost kunde ha varit bättre stekt, säger groomen. Jag tyckte äggröran var passabel och müsliutbudet utmärkt. Dessutom fanns det äppelmos, apelsinmorrmelad och två sorters sylt till OCH en variant av N*t*lla utan palmolja. Samt underhållning i form av småbarn. Glad bebis är ett mycket trevligt ljud.
Nej, nej, det var Scandic-hotellet i Borås som hade muggar!
Ninja, vi besökte Textilmuseet i Borås.
Jahaja, då stryker jag Hestravikens värdshus och tar fram glasögonen för att läsa ordentligt!
(Ni vet när ens föräldrar hör dåligt men låtsas att de inte gör det? Jag ser dåligt, men låtsas att jag inte gör det.)
Jaså, Textilmuseet. Ja, det kan nog ha sin charm, även det.
Trodde ett tag att ni fått motorstopp eller drabbats av inställt tåg.
Själv låtsas jag inte om att jag luktar illa.
Inser sent omsider att jag kopierade alldeles för mycket av Ökenråttans formuleringar. ’säkta, ÖR.