Hoppa till innehåll

Har nån sett min lånebok?

Kära dagbok!

(Så skrev jag verkligen inte under mina dagboksskrivande år. Jag bara inledde direkt med att ”idag var Anki dummare än dummast” eller ”grodorna som vi skulle abdikera [sic] på biologin var faktiskt inte helt döda” eller ”jag kommer att dö okysst och det rör mig inte i ryggen det minsta lilla”.)

Jag har tappat bort ännu en biblioteksbok.

Det är ”Min salig bror Jean Hendrich” av Carina Burman och på Bokus kostar den 20 kr att köpa medan mina biblioteksböter nu är uppe i över 100 kr.

Jag läste ut den, suckade nöjt och lade den i … kylskåpet? På en hatthylla? Har vi ens en hatthylla?

När jag dammsuger tänker jag stilla ”snart säger det boink!” och så hittar jag boken under soffan, sängen, fåtöljen eller mattan. När jag lagar mat tänker jag ”den är nog bakom rosmarinet”. När jag igår tog en bild som skulle illustrera påsklovsbasket, tänkte jag:

”… fjääääädrar, jag undrar jag om det inte stod nåt om fjädrar i Burmanboken, eller associerar jag bara till fjädrar för att hon heter Burman och fåglar ju sitter i burar med sina fjädrar …?”

Jag har letat i bokhyllorna (som förökar sig trots digitaliseringen), i källaren, i tvättkorgarna och i alla väskors hemliga fack. En bukett tulpaner fick döden vissna bara för att jag fokuserade på boken istället för på dem.

– Adjö, sa tulpanerna och tittade skamset på sina fötter som om det vore deras fel.

Jag har även kollat med barnen och alla gäster som har varit i huset sedan i januari (när jag senast har minne av boken), men ingen minns den eller att jag pratade om den. (Pratade jag inte om den? Det är ju ett säkert jagärsåhimlaintellektuell-partytrick – att ingående berätta om den bok man senast läste! Hm.)

När vi häromdagen kom att äta palt, blev jag förstås tvungen att citera SAOB eftersom ”paltar” kan definieras som ”bitar som en människokropp styckas i”. Detta är förvånande eftersom palt dök upp som skrivet ord redan 1642 fastän potatisen inte kom till det som då var Sverige förrän 1655, vilket ju betyder att en styckad människokropp kallades paltbitar innan själva delikatessen gjorde det – och att Johan Henric Kellgren (som alltså är Jean Hendrich i boktiteln) ju säkerligen åt palt nån gång!

Ber om ursäkt, alla paltsybariter; så här vill vissa i familjen äta sin palt. Det måste vara de skånska generna som spökar.

När jag i helgen var hemma hos en kompis, berättade hon att hon hade blivit tvungen att gömma ett avloppsrensarmedel som hon hade köpt från Kina (strax innan Postnord dödade den shoppingvägen) eftersom det såg ut som något helt annat.

”Jaha”, tänkte jag, ”det här hade man ju kunnat ha med i en roman”. Och vips, såg jag framför mig romanhyllorna på biblioteket, där ett hål mellan Fredrika Bremer och Maj Bylock ropade efter Burman.

Men nu, kära dagboksläsare, ska ni få höra! Jag har lyckats lura systemet och få respit!

Jag har lånat om en bok, vars sista lånedag var för flera veckor sedan!

Dock är själva boken fortfarande puts väck. Fast … utgångsdatumet den 19 april är ju dagen som jag åker till USA, så jag kanske får ta och utvandra för all framtid för att slippa skammen?

Share
Publicerat iBloggen

67 kommentarer

  1. Jenny

    Glöm inte heller att palt är besläktat med kroppkakor!

  2. Jag tror den är på rymmen tillsammans med Solomon Volkovs “Vittnesmål” som jag tänkte läsa härom veckan. Lyckligtvis är det ingen lånebok utan arvegods men det tar emot att köpa en ny begagnad (den är utgången sedan länge) även om den bara kostar 40 kronor på Bokbörsen. Hoppas de har trevligt ihop!

    När nu boken är borta får du använda någonting annat som skämskudde när du beundrar författarinnan på tv i Kulturkoftan Kontrapunk:
    https://www.svtplay.se/video/17297538/kulturfragan-kontrapunkt/kulturfragan-kontrapunkt-sasong-2-avsnitt-4?start=auto&tab=2018

  3. Åh huuuu, Niklas. Jag höll på att stänga av redan vid:

    – Hur mycket har ni njutit av segerns sötma den här gångna veckan?

  4. Jenny: Jag är en sån som tycker att kroppkakor liksom är helt normal mat, medan palt är en suverän delikatess. (Det har nog att göra med min uppväxt, som skedde i Luleå istället för Öland.)

  5. hyttfogden

    Synd att Saida inte längre lever. Hon skulle ha talat om för dig att boken har fått åka tåg och blivit till stor förnöjelse för en annan resenär.
    Själv undrar jag vart Fältskärns berättelser tog vägen under flytten, den röda fina upplagan från 1899 med guldtryck. Inte står den här i bokhyllan i alla fall!
    Böckerna hamnade nog i en kasse till bokloppis i Hjulsjö och dit har vi nära.
    Och var är Läsebok för folkskolan, den tjocka slitna gröna?
    undrar en som vill läsa om efter femtio år

  6. Ninja i Klockrike

    Även jag har bidragit till spökbiblioteket, med en alldeles nyinköpt pocket med spökhistorier. Som vanligt läser jag i sängen, somnar och tappar boken i sängen (det är därför jag mest läser pocket).
    Vanligtvis hamnar boken snart på golvet, och får plockas upp påföljande morgon.
    Men inte denna bok. Den är putz weg.
    Framdragen säng, framdragen bokhylla (jamen alla har väl en bokhylla dikt an vid sängen?), den finns inte!

    Hittills har jag trott att den har gått ut i hyperspace, men förstår nu att den anslutit sig till båsets gemensaqmma spökbibbla.
    Säg gärna till om den dyker upp hemma hos nån av er.

  7. Spökbibblan har även snott ett livsmedelstekniskt verk i tre band! (Jag översatte det till svenska runt 1990, fick böckerna när de hade tryckts, gäspade och förlade dem.)

    ”Läsebok för folkskolan” tror jag banne mig att jag har köpt på loppis nån gång! Ska genast kolla!

  8. Jag lyckades en gång övertala en bibliotekarie att den försvunna boken säkerligen var återlämnad, men på något sätt hade den ramlat ur systemet. För det var vad jag ärligen trodde.

    Sen hittade jag bokfan i egna hyllan. Jag skäms fortfarande när jag ser den. Så till den grad att jag inte vågat lämna tillbaks den.

  9. “Hugo och Josefin” från biblioteket försvann hemma en gång i världen och återfanns aldrig. Eftersom jag även läste “Lånarna” vid den tiden funderade jag mycket över vad de använde den till – en stor bordsskiva kanske?

  10. Ökenråttan

    Vi tittar på det där frågeprogrammet för vi är så intreserade av ämnena. Förrförra avsnittet hade vi bättre poäng än lagen, så att … Men maken till sjåsiga fruntimmer får man leta efter; olidligt. Scheja var ju avspänd och knäppte till folk så där i förbigående, så att till och med den elaka CB blev tagen. “Warhol? Jag har ägt tre stycken. Och jag träffade honom i NY” “Jaså, Brasilia. Ja där har jag varit.” Nadja Boulanger har han träffat också.
    Programmet verkar gjort främst för de två koftornas inbördes beundran och i sista hand för tittarna.

  11. Borttappade och försvunna böcker vet jag en del om, men varför köper man propplösare från Kina? Det låter … läskigt. Nästan som att köpa franska mirakelpulver.

  12. Vi har väl alla hittat bucker som borde ha lämnats tillbaka för decennier sedan, med lapp i fickan och allt när vi har dödsstädat. För egen del smög jag fegt nog ner en i återlämningsluckan, men den när den andra upptäcktes (minns inte titeln) klev jag rakryggad likt en Karl-Bertil och framförde mitt ärende och var beredd att ta boten, som ju gick till Bibliotekets fromma.

    -Tack, men den är utgallrad.

    Det här med att gallra bucker var nytt för mig fram till alltså för några år sen. Bränner man dom på bål också?

  13. Ninja i Klockrike

    Aprepås prograhammet, så gav jag upp redan när programledarinnan klev fram i en ful (men säkert kulturell) blommig klänning med pälskantad halsringning. Det är inte kulturellt, det är total avsaknad av allt vad klass och stil heter.
    Fnosk- och flosknivån på inledningspratet gav också anledning till ett
    zap och borta var de.

  14. Agneta uti Lund

    Hyttis – den gröna Folkskolans läsebok står i en hylla här. Den är för tredje klass. Visserligen står det Måns i den för så heter min lillebror så det är nog inte ditt försvunna exemplar.

    Barnbiblioteket Sagas allra första bok “Svenska folksagor” hade jag från min barndom i förstautgåva från sekelskiftet med fina teckningar. Den försvann någon gång på åttiotalet och vi visste vem som norpat den, men kom oss aldrig för att efterfråga den. Då och då genom åren har jag tänkt att jag ska läsa om “Prins hatt under jorden” och kommer då på att boken ju inte finns i hyllan längre.

  15. godiva

    Men dra på trissor, en sån där likadan lämnade jag till second hand/Bröd till bröder (hmm*) för några veckor sen i en kasse med andra hemgallrade böcker. Lördagsnöjet är loppisrunda och det skulle inte förvåna mig om det exet finns i en hylla där, jag ska kolla imorrn! 🙂

  16. Barnbiblioteket Sagas allra första bok ”Svenska folksagor” tänkte jag nu hitta på Bokbörsen lätt som en plätt. Det var lätt som en brevpress, dvs. inte alls.

    Är det denna, Agneta uti Lund?

  17. Humlan

    Själv har jag ägna den gångna veckan till att återfinna försvunna saker här hemma. Inga böcker från spökbiblioteket har dock dykt upp.

  18. Döstädning var det. Bucker i tjogtal vi är klara med, inte vill kassera, men ändå ge andra en chans att läsa:

    På min dagliga motiospromenad passerar jag en hylla där folk ställer bucker de tycker att andra kan få behållning av.

    Ibland är den chokad, och ibland är den hart när tömd. En gång såg jag en tjej fylla en kasse, men innan jag hann fram för att undra vad hon höll på med, hade hon hunnit iväg.

    10-15 bucker från oss per vecka blir det ändå, även om de flesta förmodligen landar i en Loppis. Bara någon läser dem.

  19. Ökenråttan

    Böcker och kulturprogram. När vi tittar på kulturkoftornas quiz är det för att vi vill vara med och tävla. Då koncentrerar vi oss på frågorna som är svåra – musikstycken spelas, konstverk visas och litteratur läses upp – och då lider vi inte så mycket av de sjåpiga fruntimren. Men programledarens fullkomligt dyrkande tonfall mot Fru Domaren är ju vämjeligt. Och mer löshår än så där har vi väl inte sett sen det glada 60-talet. Så egendomligt, alltihop.

  20. Vad skönt att vi är rörande överens vad gäller programledaren, inklusive pälskrage.

  21. Den boken som Den djefla mannen, aka Olle Bergman, berättar om ovan kl 12:12 finns mycket riktigt i bokhyllan.

    Bildbeviset kommer här!

  22. Agneta uti Lund

    Ja Lotten –så såg den förlorade boken ut! Den var illustrerad av Elsa Beskow. Under mina första skolår lånade jag på stadsbibliotekets barnavdelning alla böckerna de hade i Sagabiblioteket. Minns jag rätt rörde det sig om ett femtiotal. Försöker hitta en lista på alla titlar men har inte lyckats därmed än.

  23. Agneta uti Lund

    Jag som tittar så lite på teve undrar vilket program det är ni skriver om härovan?

  24. Ökenråttan

    Agneta: Om man vill kontrollera att man fortfarande har sina wits med sig är det här programmet väldigt bra. Det är svårt och man måste vara superfokuserad för att hinna svara och tillfredsställelsen är enorm när man lyckas. Men som sagt: programledaren och domaren är ASJOBBIGA.

  25. Ninja i Klockrike

    Får uppenbarligen ge det en chans.

  26. Örjan

    ÖR: Sett de flesta progammen.(för att lära mig mer)

    Håller med om din kommentar ang programledare och domare.

    Min erfarenhet (exklusive musikinslagen)
    Båsmors blog, inkl Adventskalender klart mer allmänbildande.

    BÅSMOR FÖR SOMMARPRATARE 2018

  27. Ökenråttan

    Örjan: Ja, nu får vi sätta igång på allvar och tala för Lotten som sommarpratare. Sommartiden börjar i dag så det är hög tid. Hur gör man?

  28. Örjan

    ÖR: Tomas Nordegren Nordgren/Epstein i P1 är/har varit (?) delktig i urval av sommarvärdar
    .Mig veterligt har de haft några gemensamma programutbyten ang vårt språk.

  29. Hä är som fopoll på tv4! N’Chile gjord’ just 0-1. Sumpråttor.

    (Är lite påverkad av n’kommentatorn som pratar jättemycket dialekt.)

    Och nu gjorde Sverige 1-1, så jag ä som nöjd, ja.

  30. Men äsch. N’Chile gjorde 1-2. Bafatt (nu bytte jag dialekt) vi har fel målvakt.

  31. Ha, det var offside. Det står fortfarande 1-1 och som ett riktigt fopollsfan, häller jag upp ett glas bubbel.

  32. hyttfogden

    AUL
    Googla Barnbiblioteket SAGA på Wikipedia
    Där finns en förteckning omfattande 315 titlar numrerade allteftersom
    de kom ut.

  33. Ökenråttan

    Hyttfogden: Beundrar din dikt där. “Modern” poesi skapades ofta med hjälp just den där sortens avklippta och uppstaplade rader. Quelle poésie!

  34. hyttfogden

    ÖR Förstår inte, vad har jag skrivit?

  35. Agneta uti Lund

    Tack, Hyttis! Lite lustigt att jag inte hittade förteckningen direkt tidigare – nu låg den ju överst i sökresultatet.

    Tror att Ökenråttan menar att man kan läsa titelsamlingen som modern poesi.

  36. Maken inkom just med en fråga till båset (“Kan du fråga i båset …”): Var kommer ordet skrylla ifrån? Alltså det som Ingela kallar butt när hon är och isfiskar.

  37. Hemma på vår gata i hörnet verkar det bara varit vi som släckte på Earth Hour. Hur gjorde ni?

  38. Ninja i Klockrike

    Jag släckte inte, aningens av princip, men mest för att jag glömde bort.
    Tycker inte om EH, det blir bara en dålig utväg för dåliga samveten.
    Man tror att man gör någon nytta eller påverkar när man släcker, sanningen är ju att absolut ingenting händer på grund av EH.

  39. Ökenråttan

    Hyttis: 18:59.

  40. (Bra att ni är här och skriver vettigare kommentarer än mina fopollsrelaterade. Förlust. Buhu.)

  41. Cecilia N.: Jag är varken bekant med isfiske, skrylla eller butt, men i mina källor står det att skrylla kommer från skrull, som betyder “upphöjning, puckel”.

    Kan det vara till nån ledning?

  42. Agneta uti Lund

    Förr användes skrylla om något skrymmande:

    tryckår: 1973
    SKRYLLA, v. -er (Ihre 2: 633 (1769)).
    Etymologi
    [sv. dial. skrylla; jfr d. skrylle, nor. dial. skrylla; sannol. samhörigt med sv. o. nor. dial. skrull, upphöjning, puckel, o. SKROLLA, sbst.1]
    (†) skrymma; särsk. i p. pr. (i mer l. mindre adjektivisk anv.), anträffat bl. oeg. l. bildl., särsk.: (anspråksfullt) vidlyftig (men utan djup l. gedigenhet), ytlig. At göra stort wäsend af skryllande småsaker, och åter försmå stor ting. Rydelius Förn. Föret. § 10 (1718, 1737). Därs. 144 (1720, 1737; i p. pr., om lärdom). (Eftersom Voltaire) icke kan gå djupt i någon sak, så är han ock altid ytelig och skryllande. GbgMag. 1760, s. 214. En mera skryllande än gedigen lärdom. Atterbom Siare 3: 349 (1844). — jfr ORD-SKRYLLANDE.

  43. Agneta uti Lund

    Det är inte slangordet skrilla, som betyder att åka skridskor, som avses?

  44. Magganini

    Jag glömde alldeles bort Earth hour trots att jag tänkte på det bara nån timme innan. Men solpanelerna på taket som vi körde igång i torsdags levererar just nu ut ca 13 kW på nätet! Tjoho!

    Jag har inte någon av era låne- eller andra böcker vad jag vet, men jag har en om hästraser som har gnagt mitt samvete sedan 1972. Men biblioteket den kom ifrån är nedlagt sedan decennier, så jag kan väl få frid med det nu?

  45. Magganini

    Vi körde inte igång taket alltså är väl bäst att påpeka.

  46. Själv ignorerade jag Earth Hour i går, något jag gjort sen 2016 då jag såg den här ledaren i SvD. En passus gick rakt in:

    “Medan västvärlden släcker kommer studenter i Guinea – som alla andra dagar – åka ut till flygplatsen Gbessia International Airport för att när mörkret fallit studera under ljuset från lyktstolparna”

  47. Jag inte bara ignorerade det hele. Jag har aldrig sett det som något annat än ett märke som man sätter på sig där det står “Var en god människa” och sedan skiter i att vara det.

  48. Magganini

    Just det. Det är väl just det det är en påminnelse om, att många i världen inte har så mycket av nånting som vi har?
    Jag förstår inte riktigt hur de som går till flygplatsen för att läsa får mer energi genom att vi som har obegränsat bränner så mycket lyse som möjligt, som den där ledaren verkade uppmana till.
    Men visst, klart att det inte är att “göra nåt” att släcka några lampor. En påminnelse bara.

  49. Magganini

    Det kanske var menat som en påminnelse det också, men omvänd metod?

  50. Vårt släckande och tändande en timme senare gör varken till eller ifrån i det stora hela. (Det vore intressant att få höra vad de som sitter där anser om Earth Hour).

    Man ser annars framför sig hur de sitter på backen lutade mot lyktstolparna med sina bucker i knäna, men gissningsvis har de nog fällstolar att sitta i. Inte fullt så bildmässigt, men väl praktiskt.

    Efter en starroperation 2013 blev annars mina gamla (ja, jag sparade dem) glasögon oanvändbara. Brillor och slipningar för tusentals kronor var plötsligt värdelösa. Vad gör man? Själv donerade jag en påse till Synoptik. Då kunde man lämna in de gamla i deras butiker och de mättes upp och distribuerades sedan till behövande i tredje världen. Rekommenderas.

  51. Om man vill spara energi, och redan det är kanske inte det väsentligaste sättet att förbättra för Jorden, så är det fan så mycket bättre att sätta in LED-lampor genomgående. Det skulle betyda inte bara en (1) spartimme om året utan att man spar mellan 80 och 90 procent av de timmar man har ljuset tänt. Om ett år har 8760 timmar och ljuset står på ungefär 4000 timmar så betyder LED mellan 3200 och 3600 “Earth Hours” per år.

    Den där timmen, som de flesta iaf struntar i är bara larvig och ingenting som man kan ta på allvar. Faktiskt mera tveksam än DST, som ställer till med problem två gånger per år.

  52. Apropå energisparare och andra människor: minns ni min numera åtta år gamla aversion mot ”energilampor”?

    Jag är inte lika arg längre, men undrar verkligen vilka lampor det är som idag sägs ska hålla i flera år? Våra pajar mest hela tiden.

    (Förlåt frånvaron, hörni. Jag håller på att lära mig InDesign samtidigt som jag äter palt.)

  53. Åtta år sen var det, Lotten. En del har hänt sen dess. Minineonrören är icke längre. LED fanns inte då, utom möjligen i laboratiorierna. Hos oss hänger en LED-lampa över vår mest använda plats –köksbordet– sedan åratal. Den kostade skjortan då men blir helt klart intjänad pga sin oerhörda livslängd och energisnålhet. I dag är den dessutom åtskilligt billigare än då.

    Dessutom: De som vill släcka ljuset för de Guineanska studenterna under en timmes tid räcker upp handen.

  54. Snyggt blomsterarrangemang!
    Kungligt föredöme?

  55. Nej, jag tror inte heller att jag räddar världen genom att släcka en timme. Men det ger mig en timmes annorlunda upplevelse i mitt vardagliga liv. Jag uppskattar att jag har ordentligt ljus när jag stickar, och jag märker att det blir en annan ro i kroppen när det bara finns levande ljus. Det ger mig erfarenheter jag kan göra något av om jag vill.

    Jag såg precis första avsnittet på Storuman forever. Det ska bli spännande att se vart det tar vägen.

  56. HK

    Här på udden i Europases absolut sydvästligasre hörn har traktens energimedvetna ungdom, eller om det är den ständiga blåsten, pangat var och varannan gatlykta, men månen lyser fint.

    Annars har energislöseriet de senaste dagarna mest märkts på den ootrooliga stanken av gasol kring det stora raffenaderiet i Huelva på spanska sidan. Det var så att man blev rädd att hela trakten skulle explosidera om någon av alla storkarna med bon i kraftledningstolparna skulle orsaka kortslutning.

    Med glada hälsningar från våren.

  57. Roligt att det är vår nånstans! Här i Bryssel är det rätt klent beställt med vårvindar friska.
    Jag trodde att du var på väg norrut? Glöm inte att ta med lite vår! Jag försmäktar i Paris över Påsken och hade nästan hoppats att du skulle komma förbi så vi kan fira det goda provresultatet i “mitt hörn” (Magenta/Maubeuge). Blir där till 1 April.

  58. Ökenråttan

    SG: Vad heter stället i ditt hörn?

  59. Den som ändå finge försmäkta i Paris över påsken!

  60. HK

    SG. Jo men Cabo São Vincente är klart norrut jämfört med La Gomera.
    1 april möter jag en av sönerna i Bilbao och fortsätter sen norrut i lugn takt.

  61. HK

    Hinner tyvärr varken till Paris eller till Askersund i tid. Är lite extra ledsen för det senare eftersom jag just läst Swede Hollow.

  62. HK, vi tar igen det nån annanstans! Kanske Ställdalen igen?
    ÖR, det är nordvästra hörnet i korset Boulevard Magenta och Rue de Maubeuge. Kom förbi en sväng – det är bara några hundra meter från Gare du Nord så man tar sig lätt ner från CDG.
    Inte de flådigaste environgerna, men med buss 42 når man det mesta. Och så är det ju det att jag känner mig hemma där. Både med personalen på Cheval Noir, tidningskillen och Le Patron, som brukar dyka upp lite då och då.
    Jag har en brittisk kontakt som också planerade att komma förbi, men han har skadat nedre ryggslutet. Så han har svårt att sitta på Eurostar, som också stannar vid Gare de Nord. Om nedre ryggslutet blir bättre så dyker han nog också upp. Det kan bli skoj.

  63. mikaels

    Min första bild, so bear with me, men här har vi några som firar Earth Hour varje dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.