Min kompis Ami (som kan rimma, spela cello och skriva bokstäver samt inreda hem så att gästerna säger ooooooh) ställde en fråga på Facebook (ja, vi är några som fortfarande använder oss av den plattformen).
Det handlade om livshändelser, och jag tänkte ”hm”.
Jag skyltar som bekant med allt, har inget att dölja och skickar bara privata meddelanden om det handlar om … eh … öh? Eller inte. Jag är helt enkelt väldigt lite diskret. Sorry.
Men jag kan bara komma på massa självklara livshändelser. De fem barnafödslarna och de två missfallen samt att jag gifte mig med en skånsk poet-ingenjör istället för en amerikansk basketspelare är livshändelser som definitivt har påverkat mig. Dessutom
- kom jag inte in på Scenskolan
- valde jag fel gymnasielinje (humanistisk linje och inte naturdito)
- har jag coachat mig själv och inte lärt mig något nytt som basketspelare sedan jag var 25 år
- flyttade jag från min favoritstad Lund för att ett hus i Eskilstuna behövde min omvårdnad
- opererade jag vänsterknät hos en klåpare till kirurg för drygt fem år sedan.
Men petitesserna då? Kanske är de intressantare? Har det påverkat mig att jag
- fick hjärnskakning 1968
- slog av en framtand 1979
- har sytt båda ögonbrynen
- bröt lilltån 2008
- krockade litegrann med en vägg i ett parkeringsgarage för tre veckor sedan?
Mjääeh. Jag kommer inte på något! Hilfe! Var är alla mina livsavgörande ögonblick nånstans? Alla mina mentorer, förebilder och idoler? Kompisar, rika fastrar, lärare och coacher?
Vänta, nuuu vet jag. Jag föddes och fick mina gener och fann att jag gillade språkliga krumelurer. Det var fan livsavgörande!
Nu är det er tur! Fyll kommentatorsbåset med livsavgörande ögonblick!
Har inget drastiskt att berätta.
Men OK, gått bot mig rejält i svampskogen en gång. I efterhand vet jag att det berodde på ett skogsdike som (mig ovetande) vinklats 90 grader så jag hamnade klart fel.
En omständighet som jag börjar förstå på senare tid är att brukssamhällets ständiga övervakning och kommenterande, man kan gärna kalla det skvaller, inte alls passade mig.
Vd 15 år jobbade jag på båtar i nordsjöfart ett par sommarlov. Och sedan flyttade jag till den totala anonymiteten i huvudstaden. Det kändes befriande. Men lite ensamt.
Det stora elektriska bolaget i den västmanländska residensstaden (ingen textreklam här) skickade mig så småningom till Frankrike där jag förmodades sälja grova system till pappersbruk och tack vare bristande språkkunskaper hos både mig och den katalanske kunden rodde hem en stor order till fullt pris. Vi kunde inte kommunicera ens så pass att han kunde pruta.
Det där har nog haft större betydelse än jag anat. Jag kan säga att Världen är mitt fält (Frälsis? eller IOGT?) men det är fortfarande Frankrike som gäller mest. Det var också där som Hyttis och jag gifte oss med trädgårdsmästaren på ambassaden som vittne. Det har verkligen varit livsavgörande. Mycket.
Och tidigt i morse var jag faktiskt nära en livsslutavgörande händelse när jag fick en rejäl 230 V stöt av en felkopplad lampa. Se bild (jo jag reser alltid med en liten voltmeter i bagaget, ibland är det riktigt händigt att kunna reda ut saker som man annars kan dö av).
Bilden rymde ut i vårvädret. Försöker igen.
Usch vad jag ogillar den där nya stollevinkeln som Pippi gavs på film. Jag läste om alla tre Pippi-delarna ganska nyligen och det kan jag säja, att original-Pippi skulle aldrig sitta och klippa av spaghetti med sax. Påhittad och påklistrad skojeristil bara,när det skulle till och filmas. Pippi är en varmhjärtad, modig och stark person, dock utan umgängesvana från di finare salongerna. Hon åt tårta som om den var en hamburgare, med det här med saxen. Nej. (Och på Pippis tid åt man för övrigt sin pasta i form av makaroner och dom var så korta så dom kunde man äta med händerna, om det var så.) Fru Lindgren har prostituerat Pippi med allt skojeriskojkladd.
Hu, vad läskigt, SG!
Jo, och nu har självaste hotellchefen testat. Efter mycken tvekan. Brytaren löste igen. Annars hade jag fått rycka loss honom innan han börjat ryka. Man får ju inte ryka/röka på rummet.
Försöker med den förnicklade bilden igen.
Åh Lotten! Du och jag skulle ha bytt plats i gymnasiet. Borde valt Humanistiskt i st f Naturvetenskapligt.
SG, skönt att höra att du inte gick upp i rök.
Omvälvande … Tja att flytta till annat land kanske? Var ju bara 21 och tyckte jag var sååå vuxen. Skulle inte kunna tänka mig att släppa iväg barnen på det viset och de är ändå äldre än så.
* Definitivt läsa en kommentar här i båset för snart 8 år sedan som fick mig att ändra yrke totalt.
* Bli med katt?
* Flytta från stan till nästanlandet?
Mest självklarheter. Måste leta petitesser!
• Kommer inte ihåg själva ögonblicket, men jag är fruktansvärd glad över att jag kryssade i orientering som fritt valt arbete någon gång på våren 1976.
• Samtalet då Hans Montelius föreslog en blind date med en tjej han kände.
• Kvällen då AFs ombudsman nämnde att tjänsten som förman för Studentaftonutskottet var öppen för ansökan och jag inte gick hem när jag tappade bort henne, utan letade upp henne igen i ett låst och labyrintiskt Akademiska Föreningen.
• Fem konceptioner och förlossningar (jag har klarare minnen av de förstnämnda än de sistnämnda).
• Mitt första förlagskontrakt.
• Sms:et från min mamma om att pappa var död.
• När jag var uppe på taket och konstaterade att röken vällde ur vindsluckan.
• Ett mejl från en student 2012 som berättade att hon hade uppskattat min föreläsning på Karolinska Institutet.
Blev hembjuden på middag av en man som jag hade känt litegrann i sexton år men inte pratat med några längre stunder egentligen. Det visade sig att vi trivdes alldeles utmärkt ihop och nu har vi bott tillsammans längre än vad vi hade varit bekanta den gången. Det är ännu några år kvar innan vi även har varit gifta längre.
1976 flyttade jag till Håverud i Melleruds kommun. Jag kände ingen där och hade ingen koppling dit. Satt faktiskt på ett tåg som just körde över akvedukten när jag beslöt mej gör att skicka en jobbansökan också dit.
Jag fick ett jobb där, fick många vänner varav en specilell. Vi flyttade ihop så småningom, gifte oss och fick barn. Nu är hon inte i livet längre men två av pojkarna är det fast de har flyttat ut förstås. Jag bor kvar och nästan alla vännerna finns också kvar.
Den där jobbsökningen lite på måfå var verkligen livsavgörande.
Beslutet nu i höstas att ta husbilen till La Gomera och tillbaka kanske inte får samma konsekvenser, men just nu när regnet slutar och det spricker upp i Duorodalen känns livet lika grönt som dalen.
Raggade på ett ökänt ställe runt Medis 1992. Svarttaxi hem. Nu har vi växt ihop och lever under samma tak sen -99.
När jag följde med Annika som skulle byta koppling på min bil, och för första gången såg ett mustaschprytt, oljigt, snarfagert nylle dyka upp bakom en motorhuv.
Att mitt liv skulle förändras förstod jag på en hundradels sekund, men jag förstod inte hur mycket som skulle förändras.
Ungefär totalt allt. I tjugofyra år och nio månader.
Se där, HK, du bidde ju alldeles poetisk!
Vad var det som gjorde att ni förstod att detta är Den Rätte/Den Rätta? Var det något som kan uttryckas i publiceringsbara termer eller …?
Gelsomina uttrycker en väsentlig del i La Strada: ”Man vänjer sig” Fast jag kan bara komma ihåg den tyska varianten ”Liebe ist Eine Gewohnheit, Eine schöne Gewohnheit” Om det överhuvud taget var hon. Eller den filmen.
Det viktiga är just att man sakta vänjer sig. Om man ständigt strävar efter att hitta den helt rätte/rätta så blir det nog ett sjuhelvetes hoppande åt alla håll. Att så att säga leva på hoppet och aldrig vara nöjd är inte alldeles ovanligt. Och om det inte finns något vatten i bassängen så slår man sig illa.
Näe, ÖR, det kan jag inte uttrycka i några ord som helst. Bara en fullkomlig visshet.
Medan SG elektrifiziert sich i Frankrike har vi i råttboet ägnat oss åt vårbruket. Lille Skotte är nu beskuren och omplanterad. Jag är dock rädd för att jag har vattnat för mycket. Ständigt nerverna i kors!
Joo, Ninja. Det där känner jag igen; jag bara visste. Men inte har Ami nån hjälp av såna kortfattade historier. Sorry, Ami.
JAG KOM PÅ NÅT! ÄNTLIGEN!
(Fast det är sorgligt och väldigt negativt.)
När jag 1985 flyttade till Lund, provade jag in till en spexförening. Jag antog rollen som Marilyn Monroe och stod i stor, stickad tröja och nylonstrumpor och sjöng ”I Wanna Be Loved By You” … och så blev jag antagen.
Peace, love and understanding.
Ett år senare, 1986, hade jag stigit i graderna och skrivit en text till en spexlåt och fått (vad som i mina öron lät som) oerhört mycket beröm och beundran. (Jag var hybrishög. Jätteglad. Stolt. Alldeles till mig i trasorna.)
Då bestämde jag mig för att våga sjunga min finurliga låttext för en släktrelaterad person som var lite känd för sin musikaliska begåvning. Jag sjöng och skrattade och fnissade, men blev plötsligt avbruten mitt i en vers av denne, som sa:
– Men. Ha. Du är ju tondöv.
Sedan dess har jag inte sjungit.
• Det där sommarjobbet (produktionsassistent på första Jönssonliganfilmen) som var så oerhört praktiskt att få fixat i Stockholm när jag gick på Musikkhøgskolen i Oslo men som i förlängningen avslutade en musikerkarriär.
• Den där kursen i klensmide som en kompis drog med mig på som i förlängningen avslutade en filmarbetarkarriär.
• Det där armbandet som jag sålde till en av mina föräldrars bekanta som gjorde att vi råkade köpa villa istället för att leta vidare efter en hyreslägenhet att byta våra två mindre lägenheter till.
• Den där strandboden på Gotland en granne tyckte vi skulle dela på som gjorde att jag hittade och köpte Fattigstugan.
Den där Fattigstugan vill jag verkligen besöka. (Den har förekommit så många gånger här att jag känner ett starkt behov av att klämma och känna på väggar och golv. Men Gotland har jag hittills bara besökt för förfärliga basketmatcher i smällkalla vintern.)
Ursäkta. Jag förbannar ganska ofta min oförmåga att låta bli att säga saker. Men när ÖR bjussar så måste man hänga med. Kan det vara så att LM faktiskt fann Den Råtta?
HAHAHAHAHAAAAAAAA! Tack, ett långfredagsskratt beöver vi alla!
Du, SG. Det kan inte anses fullständigt utrett vem som fann vem. (Och att jag, i likhet med Ninja, bara VISSTE, det var inte at first sight utan den insikten kom senare.) En sak är dock säker; borgmästarens fåtölj spelar en viktig, kanske avgörande roll när LM och jag fastnade för varann. Så att säja.
Ni som känner er uttråkade, kan springa och göra Översättarhelenas dotters o-ordsenkät som är o-erhört intressant!
https://tinyurl.com/sagasoord
Nu har jag tänkt hela långa långfredagen om det någonsin hänt mig något livsförändrande. Tänker att jag mest låtit slumpen (och dess hårt arbetande kollega Ändringskommittén) arrangera mitt livslopp.
Men så kom jag på en grej. Under fikarasten på nåt större jobbrelaterat sammandrag var det lite tjafs om det var dags att ta beslut eller ej. Jag undslapp mig en suck om ”decisions and revisions which a minute will reverse”. En rätt nyanställd typ fångade upp mitt Eliotfragmentet och snart hade vi citerat nästan hela Mr Prufrock. Lite huller om buller, men ändå. Sedan levde vi lyckliga i trettio år.
Oj, vilken enkät, Översättarhelenas dotter. Det var mycket länge sedan jag träffade så många nya ord på ett och samma ställe.
Karin: Se där nyttan av en litteraturkanon … Skapar broar mellan människor via citat. Så romantiskt!
Jag tror det är nåt lurt med den där enkäten, jag.
Så många språkmänniskor som plötsligt snubblar över helt nya ord.
Jojo!
Ja frågan är om somliga av de där orden finns eller har funnits. Och i så fall om det var före eller efter vikingatiden.
Intressant enkät i varje fall.
En liten fjärilsvinges fladder var när jag raggades till kyrkokören för 25 år sen. Den rörde upp och sopade banan så att jag 20 år senare vigdes till präst.
Åh så mycket inspiration jag har fått nu med alla livsavgörande händelser, tack! Själv konstaterar jag att den där dagen när jag som tioåring började spela fiol för en nyutexaminerad fiolfröken med tre söner, varav den mellersta hade osedvanligt rosiga kinder, har haft en rätt speciell betydelse för mig. Nu har jag haft fiolfröken som svärmor i drygt 23 år.
Hej Ami!
Det verkar som om de där livslånga kärlekarna som oförhappandes dyker upp är vanligast som livsavgörande händelser. (Statistiskt underlag: detta kommentatorsbås.)
Jag, som ju först föll för min blifvande djefla mans lappade jeans och inte för honom, undrar vad som hade hänt om han den 9 januari 1985 hade kommit gående i ett par normala brallor.
Brownska molekylrörelser och radioaktivt sönderfall är vad det handlar om. Med andra ord slumpen. Plus en eller annan Maxwells demon. Som representerar det medvetna valet.
Språktestet innehöll en hel del användbara (oanvända) ord, som till exempel ogräslig. Det är ju det min perennrabatt är. Gräsligt ogräslig!
Check! för ordtestet. Intressanta ord.
Kom på att den gången jag vågade gå fram och prata med en ”kändis” jag gillar var en mycket viktig händelse i mitt liv.
Om att veta om det är rätt – citat från maken: ”om man måste fråga så är det inte rätt”
Glad Påsk!
Jo, en sak till: I brist på bättre att göra henkade jag en gång kompis som svarade för inspelningen av en konsert i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden, känd för sin svåra akustik.
Han extraknäckade på Sveriges Radio och jag, vilsen och sökande, sökte dit, utan några som helst kvalifikationer förutom intresse. Anställningsvjun bestod i att vederbörande chef slog på mitt efternamn i internkatalogen utan att få träff på någon släkting, så jag betraktade det som kört.
Sen undrade han när jag kunde börja! Lönen? Tolv kronor i timmen, knappa 75 spänn i dag, diskuterades över huvud taget inte.
Resten är kanske inte historia, men i alla fall min. Hade jag haft bättre för mig den dagen hade mitt liv sett helt annorlunda ut på gott och ont.
Nu har vi lyssnat på Matteauspassionen från Bachs egen kyrka i Leipzig. Så klart att jag hittade nåt språkligt att hänga upp mej på i översättningen, konstigt vore det ju annars, ni känner väl mej. Dom slog Jesus med ett rör (Rohr sjöng evangelisten på tyska); mina tankar gick till Socker-Conny. Men vad fanns det för rör som dom hade till hands att slåss med, då på Jesu tid? Ordet spanskrör trillade fram; lätt gjort för oss som läser Hjalmar Söderberg, tror jag. En promenadkäpp var spanskröret. Dom slog Jesus med en käpp alltså, inte med ett rör.
Förtydligande: Det stod alltså rör i den svenska översättningen.
Socker-Conny! Haha! Käppar är dessutom så himla mycket mer litterära än rör. (Har jag en känsla av.)
Nu i Schmalkalden. Och där finns det anledning att tala om cane, kanon, kanna och andra rör. Rakt, måttstock, rättesnöre, ihålig grej (rör), eldrör i artillerisammanhang och grovt rör som i en kanna vin.
Det var ju tur att de inte skrev promenadkäpp. Det hade förtagit något av den högtidliga stämning som jag tror var avsedd att infinna sig.
Bibelkommisionen, som på sin tid var så petnoga med det de hade koll på och sket i det de inte begrep kan ha ett finger med även i detta sorgliga fall.
Nu har jag också lyssnat på Matteuspassionen och låtit mig uppfyllas.
Översättningen tittade jag inte så mycket på eftersom bibeltexten i sig är mig tämmerligen bekant.
Men jag har funderat mycket på den däringa enkäteten. Jag TROR att den handlade mer om hur mycket man kan få språknördar att tycka till om alldeles nyskapade ord, eftersom de (nördarna) tror att det är riktiga ord, som de bara interåkar ha hört.
Hur Ovilliga är nördar att erkänna att de inte känner till ett ord?
Otroligt Omsorgsfullt utvalda Okända ord. Om man säger.
Första april är det. BBC:s klassiker Spaghettiträd från 1957 förpliktar en dag som denna. (De som ringde och undrade hur man odlade sitt S-träd fick rådet att sticka ner ett strå i en burk tomatsås). SVT:s Stolpskott går inte heller av för hackor.
I det land där jag nu befinner mig är så kallade aprilskämt fullständigt okända. Så okända att man som utlänning kan lova ”vid allt som mig heligt och dyrt är” att betala vid första tillfälle. En storslagen middag är lätt att komma över på det sättet. Och om bilhandlarna hade haft öppet idag så hade det nog gått att få sig en flådig kärra också.
Några enstaka aprilskämt har nått mitt sinne, men fenomenet som sådant verkar vara tämligen dött.
Ninja: Det klassiska, olika annonser, verkar att ha dött ut sedan några år. Inte heller verkar rikstäckande media ägna sig åt det hela längre, kanske för det här med Fake News, även om begreppet dök upp långt senare än de lade av. Men AB sammanfattar i dag en del lokala medias påhitt:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Eoqy9a/april-april–sa-blev-du-lurad-i-dag
Det var väl ungefär det jag sa.
OT, Förväntar min trevliga framtida 90 min.
Dokumentär/minnesprogram om Tage Danielsson. (tilgängligt tills vidare).
https://www.svtplay.se/video/13910276/utan-tvivel-ar-man-inte-klok-tage-danielsson?info=visa
Det där slagverktyget i Matt. 27:30 (κάλαμος) översattes med ”rör” i bibelutgåvorna från Olaus Petri och Laurentius Andreæ översättning av nya testamentet 1526 ända fram till 1917 års bibelöversättning. Från och med NT-översättningen 1981 står det ”käpp”. Det är alltså den betydelsen av ”rör” i svenskan som har blivit något föråldrad, om den än är gängse för den som ännu är bekant med det nämnda spanska röret o.s.v.
SAOB rör sbst. 3, 2 b:
α) om ett till käpp l. dyl. avpassat (o. bearbetat) stycke av rörväxt (t. ex. bambu) l. rotting o. d., använt ss. promenadkäpp l. till att slå ngn med o. d. (Soldaterna) slogho .. (Jesu) huffwudh medh en röör. Mark. 15: 19 (NT 1526; Bib. 1917: ett rör). Åt Riksdagsmannen Anders Danielsson förärades ett Rör med Guldkrycka och ett Svenskt Guldur. VexjöBl. 1835, nr 16, s. 1. Sultanen tog sin pels och tog sitt rör. Heidenstam Vallf. 85 (1888). — särsk. [jfr t. spanisches rohr] (i sht i skildring av ä. förh., fullt br.) i uttr. spanskt (förr äv. ostindiskt) rör (jfr a β, 1 d ε), promenadkäpp av rotting, spanskrör. Spanske röör. OxBr. 11: 699 (1637). Et Ost-Indiskt Rör med Elphenbens krok och Silfverring, samt Dobsko. GT 1786, nr 63, s. 4. Drängar med flera af deras stånd bruka sidenband omkring hattkullen med spänne uti, stora lysande ståhlknappar uti deras kläder, spanska dyrbara rör m. m. Svensson SkånFolkdr. 298 (i handl. fr. 1793). (Bordsbönen) lästes klanderfritt, ty varje litet hack kunde ha kostat ett rapp av det spanska röret. Beijer BritaGrossh. 263 (1940). jfr SPANSK-RÖR.
Ingen skugga på någon bibelkommission.
Då får jag be Bibelkommisionen så mycket om ursäkt. Men frågan är om avsikten med deras arbete var att det skulle tåla språklig expertgranskning eller om det skulle leda till en text som förstås av dagens svenskar.
Den beryktade skäppan är ett annat fall där ordet visserligen betyder ett sädesmått men i vardagsbruk är en korg. En sån som man kan plocka full med bär eller svamp. Jämför ”skeppan full” vilket inte har det minsta med en berusad befälhavare på ett (mindre) fartyg.
Att sätta ett ljus under ett sädesmått är för mig detsamma som att släcka det eftersom syrebrist snart uppstår. Att sätta det under en skeppa, i betydelsen spånkorg etc, är detsamma som att orsaka eldsvåda eftersom lågan snart sätter eld på korgen. Mycket att fundera över. Kanske lika bra att låta bli.
Tack, Magnus A, för din förtjänstfulla redovisning beträffande röret/käppen.
Jag håller med Ökenråttan: mycket, mycket intressant!
Och så måste vi ju återvända till Skogsgurras Bibelkunskaper och skäppan, för jag har i radio pratat om motsägelsen i att man 1) inte ska sätta sitt ljus under skäppan 2) inte låta vänstra handen veta vad den högra gör.
1.
Uppmaningen att ”inte sätta sitt ljus under skäppan” finns i Bibeln, Matteus 5:15. Det betyder där att vi inte ska dölja våra goda gärningar utan istället lyfta fram dem som föredöme och inspiration för andra.
2.
”Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda.”
(Jaja, jag vet att Bibeln är full av motsägelser. Men jag är så Bibelobildad att jag när jag väl kan bidra med något, meddetsamma måste göra det.)
Och snart kommer ett nytt blogginlägg!
Och i ”Staten och kapitalet ” (Blå tåget och Ebba Grön) finns raden ”Den ena handen vet precis vad det är som den andra gör”.